Sommartider = stöldsäsong.


Det är lågkonjunktur och i dess kölvatten dyker effekterna upp. Det är kärva tider och man gör vad som krävs för att få brödfödan på bordet varje dag. En del sätt är bra, andra inte. En del är brottsliga, andra inte.

Till viss del kan jag förstå situationen när bakbundna myndigheter tvingas behandla sina medmänniskor och klienter utan medkänsla eller medlidande och varför de avgörande politiska besluten lyser med sin frånvaro kan man bara spekulera i. Hur det än ligger till så är det ändå alltid, i grund och botten, människan som får skörda frukterna av samhällets gemensamma intressen – på gott och ont.

Lommy Eye

Hur ens samvete än ligger och vilka intentioner man än må ha så är det aldrig roligt att bli utsatt för brott och ett sätt att skydda sig kunde kanske vara att skaffa en GPS-spårare. Det är en smart liten maskin som om olyckan skulle vara framme, kan hjälpa dig att få tillbaka din bil/båt/släpvagn m.m. Lommy Eye heter apparaten och är faktiskt inte så värst dyr vid en prenumeration och jag funderar faktiskt på att skaffa en själv. Investeringen är liten jämfört med ett nyköp. Jag vet inte exakt hur det här med stölder fungerar men vad jag har hört så exporteras t. ex. bilar till utlandet och även där täcker Lommy Eye upp eftersom den även fungerar över rikets gränser. Tänk sicken fantastisk teknik det finns 🙂

Annonser

Trygghet i hemmet.


Vad är egentligen trygghet i hemmet? Eburglar tjuvn del skulle nog ganska snabbt svara att ett larm måste vara det ultimata svaret, men visst är det väl olika för olika personer? Om man, som jag, inte är så mycket för prylar och inte har så mycket värdefullt i hemmet kan det vara andra saker som gör ett tryggt hem. Som till exempel vetskapen att mina nära och kära finns där hemma för mig. Det är förhoppningsvis en trygghet för dem att veta att jag finns till hands precis när som helst. Ett tredje tänkbart alternativ är en slags trygghet i att ha allt på samma plats. Min musik, min litteratur, mina fotoalbum, tavlor, min säng, mina kläder m.m. och att det alltid finns någonstans att ta vägen och gömma sig under täcket när vindarna blåser kalla där ute bland livets irrvägar.

Men som sagt, larm. Om man läser medias rapporter om allt fasansfullt som händer i vår omvärld, i vårt land, i vårt samhälle, tja då kanske ett riktigt larm inte vore så dumt ändå. Numera är de ju fantastiskt fiffiga då de är direktlänkade till brandkår och polis vilket säkerligen kan vara en välsignelse den dagen det faktiskt händer något. Förr kunde man, åtminstone här omkring, säga att här är det så lugnt och fint, men de senaste åren har säkert ändrat den åsikten. Skottlossning, bilbränder, mord och en massa andra saker. Det är klart att man undrar, tänk om det varit jag?

Så ett larm vore nog bra. Inte så mycket för min egen skull men numera har man ju en familj att bry sig om också, och de är värda att beskyddas och framförallt, de ska inte drabbas av något hemskt helt i onödan, eller för att snåljåpen varit framme och tyckt att det blir för dyrt. För då lär man nog ångra sig, den dagen olyckan är framme.

(I samarbete med CPG Security)

Dags att dö igen – femtielfte gången


Årets influensa är på tapeten. Eller kanske man ska säga, i näsduken.

Tack vare Nettiz som skrev så bra om detta, blev jag inspirerad att slänga in några ord om detta i debatten. För jag håller med henne att Smittskyddsinstitutet börjar tappa i förtroende, och det har de väl media att tacka för en hel del som målar fan på väggen så fort en journalist får skoskav. Idag kan man läsa om det nya hotet på både AB och DN, om man orkar, och som vanligt kan tusentals dö.

Nej, jag bara suckar. Jag har inte tagit vaccin sedan 1991 och klarat mig väldigt bra. Att sedan använda olika preparat i förebyggande syfte kanske rentav försvagar immunförsvaret. Nej, jag säger som en hippie skulle sagt på 60-talet; pass the needle.

För jag står över.