Varför ska man ha Facebook egentligen?


Det har skrivits och debatterats om de sociala nätverken och kanske framförallt om Facebook, som än så länge är störst. En av de evigt återkommande frågorna är, varför vi ska ha Facebook och till vilken nytta.

Den 6 februari kan vi i Metro läsa kolumnisten Johan Norbergs teori om vad man ska ha ”fejan” till och han menar att vi har ett behov av att veta vad våra närmaste, vänner, familj och bekanta gör. Ett slags voyeurism om man så vill. Men kan det verkligen vara så enkelt och lättsmält eller finns det andra anledningar till varför man lägger upp sin profil på Facebook?

Jag tror att svaret är individuellt. Varje människa har säkert sina egna anledningar till att registrera sig och det finns många teorier om detta, där det tyvärr verkar vara ett slags stryk alla över en kam-tema. För alla människor är olika och oavsett huruvida detta är ett masspsykos-fenomen eller inte, så finns det alltid människor som använder olika saker på olika sätt. Artiklar har skrivits i liknande tema som bland annat har hävdat att Facebook är ett sätt att mäta situationsvillkor och levnadssätt och att detta skulle orsaka depressioner hos människor. Det påståendet kan säkert vara sant, men knappast för alla 1,1 miljard (mars 2013) aktiva användare. Att man sedan kan bli deprimerad av Facebook eller av Sportextra kan säkert också vara sant, men då beror det väl mer på bristen av socialt utbyte.

Gick med i Facebook

Själv har jag personligen varit aktiv på Facebook sedan 2007 men ärligt hade jag gissat på 2009 och kan därmed konstatera att livet på nätet går minst lika snabbt som i verkligheten. Men tvärtemot alla artiklar om faror med sociala nätverk så måste jag erkänna att Facebook har, genom åren, varit väldigt trevligt – och fortfarande är. För det hela handlar om kommunikation, nätverkande och framförallt att ha roligt. Vissa säger att Facebook och andra sociala nätverk kan användas till att t. ex. söka jobb, och det är förvisso sant men å andra sidan, vill man verkligen ha det så stramt och mindre leksamt? Tack och lov finns det inställningar så att allt man skriver inte är sökbart, och man får faktiskt ha det lite roligt emellanåt med sina vänner. Man möts på olika ställen på nätet, man får kontakt med familj och vänner på alla möjliga sätt och man uppdaterar varandra om vad som händer i varandras liv. Ibland eftersöker man hjälp och förhoppningsvis får den, man blir snabbt informerad om olika saker eller om man har en fråga att ställa, ja då har man liksom en kvalitetssäkrad panel i ryggen att tillfråga. Det är det som är tjusningen med Facebook! Inte, som det sägs att vissa gr, samla så många vänner man kan utan för att få back-up och stöd när man så behöver det. Det är i alla fall så jag använder mitt Facebook och om jag ska vara ärlig så har jag redan rensat vännerlistan både en och tre gånger. Men det är så jag sköter min egen lilla digitala sociala sfär, det finns säkert andra människor som gör på andra sätt och jag vågar lugnt påstå att jag har aldrig blivit deprimerad av Facebook. Men sådan är jag.

Facebook är egentligen ganska fantastiskt. Förutom att kommunicera med folk, nära, kära som avlägsna och fjärran, så är det ju också väldigt flexibelt i sina användningsområden. Man kan registrera sitt företag om man har ett sådant och knyta nya, viktiga kontakter. Man kan göra annonser som når miljontals av läsare. Man kan ta det lugnt och spela något spel eller diskutera i olika forum. Facebook är så mångsidigt att man kan nog hitta en användning för det oavsett om man vill eller inte. Det säger jag som började med stor skepsis men som i dagsläget använder det varje dag både hemma, i jobbet och på resande fot i min mobil – dock aldrig till den gräns att jag skulle känna att det var ett beroende – men det är verkligen användbart och roligt på samma gång.

facebook 10 years

Om jag använder Facebook om 10 år? Ja, troligtvis gör jag faktiskt det då det finns så mycket som är bra med fenomenet och jag tror faktiskt att ”fejan” finns kvar, dock i annan form. På något sätt tror jag människan har ett behov att få uttrycka sig och att synas. Att bli bekräftad som en del i en gemenskap och i ett sammanhang. Kanske av den enkla och uråldriga instinkten att människan är en flockvarelse och genom historian gång på gång bevisat att vi ensamma, var för sig, aldrig hade kunnat föra mänskligheten så långt som vi är idag utan vi har genom lagarbete och samförstånd utvecklat oss själva.

Jag ska inte lovsjunga Facebook för det går säkert att klara sig utan, men jag tycker att det är ett enastående fenomen och med så många bra funktioner. Alla är inte bra, men hur de hanteras är väl i så fall upp till användaren. Upp till oss människor att hantera möjligheterna på bästa sätt och med medmänniskans bästa i intresse. Ett knapptryck i taget.

Läs även: Därför blir vi dummare av sociala medier.

Läs även: Facebook fyller tio år.

Annonser

Fniss på Facebook.


Vissa människor klagar över tjafset på Facebook medan andra undrar varför i hela friden de ska skaffa det för. Jag däremot vidhåller att ”fejan” blir vad man gör den till och vilka typer av människor som man har på sina kontaktlistor. Självklart har jag bara världsbäst människor på min, vilket också betyder att man ganska ofta får dra på smilbanden. Som t. ex. när Teddy lade ut den här grejen, som han hade hittat någonstans:

537265_446620038759185_998709269_n

Det där fick mig att fundera lite. Dels på vilken film som verkligen är min favorit, vilket inte är så lätt eftersom det helt enkelt finns så många otroligt bra filmer, men också på hur många filmtitlar det finns som i målande karaktär kan associeras till sex. Tillåt mig ge några fin-fina exempel:

Ace Ventura, Petting detective – Eller okej, så heter den ju inte riktigt men den skulle kunna, med lite god vilja, handla om singellivet.

Antz – Visserligen en barnfilm men skulle också kunna innebära ett sexliv i ensamhet på grund av extrem klåda, som myror, på de mer privata områdena.

A perfect world – Tja, egentligen blir det inte så beskrivande i detta fall då sexlivet helt enkelt skulle vara perfekt. Lite småtråkigt kanske men trevligt för den som kan uppge den filmtiteln.

Babe – Även här en barnfilm förvisso och minst lika tråkig liknelse. Man har sex med babes, alltså toppsnygga partners. Kort och gott.

Bad taste – En splatterfilm som kanske kan måla upp bilden av ett väldigt vätskefyllt sexliv, men även ens förmåga att alltid välja fel sorts partner.

Bruce den allsmäktige – Tja, även om man inte heter Bruce så kan man ju alltid försöka lura någon att man helt enkelt är bäst i sängen. Kanske någon faktiskt går på det också.

Charlies änglar – Det är väl inte så svårt vad denna film skulle anspela på, inte sant? Finns det hjärtrum så finns det stjärterum, som man säger och ju fler desto bättre.

Det våras för Dracula – Denna filmtitel lär ju anspela på att man antingen tycker om att bitas och/eller göra det oralt. Eller nåt. Jag är som vanligt oskyldigt ovetande.

Gökboet – Denna klassiker med Jack Nicholson har allt en ordentlig tur i sänghalmen kan tänkas önska sig. Inte nog med att man får göka och pippa utan det går galet till och man får göra det på en spis…som visserligen slängs igenom ett fönster men det är ju bra med frisk luft!

Göta Kanal, eller, Vem drog ur proppen? – I denna film som då såklart skulle döpas om till Göta Anal, eller, vem drog ur buttpluggen?…nä…nu säger jag inte mer.

Hitler, the rise of evil – Ja den mannen var då inte snäll och vem vet vad som hände om han fick resning? Om han nu ens hade något att resa.

Jurassic Park – Den självklara titeln för att beskriva hur man raggar på äldreboendet.

Nyckeln till frihet – Handbojor och kedjor, behöver man säga mer? En annan filmtitel som passar in här är ju Repmånad.

Outbreak – För de med aktivt sexliv och stämpelkort på vårdcentralen.

Phonebooth – Om man gillar att göra det på offentliga platser.

På västfronten intet nytt – Ännu ett singelliv med icke existerande sexliv.

Schindlers list – För den som är väldigt aktiv inom krogsvängen, kan man säga.

Shrek – Borde väl egentligen den mest herdervärda filmtiteln att ange för att man helt enkelt inte bryr sig om vem man har sex med och att det är insidan som räknas. Iofs kan man ju använda Shrek även för att beskriva hur illa det går på sexfronten.

Stuart Little – För de som antingen har eller gillar liten utrustning.

The Stepford wives – Anspelar såklart på otrohet bland sina grannar och möjligtvis också kör på i maxfart, som en robot.

Som ni ser finns det ganska många filmer vars titlar kan beskriva ens sexliv, bara man har lite fantasi. Men om jag ska säga en favorit som verkligen beskriver mitt sexliv så tänkte jag först att det får nog bli antingen Pinocchio eller Excorsisten men så fastnade jag till slut för Den Nakna Pistolen. Det finns tre, jag vet, men titeln är ju bra och det brukar ju bli lite galna påhitt liksom när lusten faller på. Mer säger jag inte!

Vilken filmtitel skulle ni använda? Om ni nu vågar kommentera förstås 😉

Man tar ju chansen när den ges


För andra gången passade jag på när brorsan inte hade loggat ut från Facebook. Lite lagom elakt ska det vara 😉

hehe

Vassadu att du sa sa du?


De är tillbaka. Annonserna på Facebook som talar om succéliknande lösningar om man är singel, bara man klickar här eller där. En lång tid lyckades jag bli av med dem men nu är de som sagt tillbaka.

Vissa av dem är säkert jättebra, själv är jag av egna erfarenheter tveksam. Speciellt när man ser sådana här annonser där de inte ens kan få svenskan rätt.

”Tillbe här på dina fötter? Jo, det låter ju både jämlikt och troligt, eller hur? Undrar om det står i formuläret där man registrerar sig, att man måste lova att tillbe mannens fötter.

Dagens bild: Charmtroll.


Att Facebook görs om ibland brukar stöta på protester och som ni kanske hört talas om är tidslinjen det senaste, något som stör många användare. Jag har absolut ingenting emot den och tycker den är ganska trevlig. Speciellt när man råkar hitta sådana här märkliga typer på den… 😛

En orakad armhåla blir fegisarnas limbo.


Finalen i melodifestivalen. Vinnaren koras och folket jublar. Kamerorna sveper över folkhavet och för en kort stund fastnar en kvinna på linsen. Någon har ögonen med sig och tar en skärmdump där det tydligt syns att kvinnan valt att inte raka armhålan och därmed är internet-bollen i rullning. Folk fullständigt rasar mot detta och kallar henne för allehanda elaka saker. För egen del suckar jag både djupt och länge.

För det första, har vi inget viktigare att bry oss om än en helt okänd kvinnas armhåla? Är vissa människors liv så otroligt, mikroskopiskt små att de ens reagerar på något sådant och dessutom startar grupper på Facebook om en sådan småsak? Det är ju så man blir chockad av folks tristess, illvilja, enorma småsinthet och framförallt elakhet, ja nästan illamående när man inser att det faktiskt är ens medmänniskor som man har omkring sig, som spyr ur sig osandes elaka kommentarer. Säkerligen i skydd av nicknames, smeknamn eller som anonyma namn då det i verkligheten aldrig ens skulle våga säga sin hjärtas mening. För det kan ju bli jobbigt. Så för säkerhets skull är de anonyma, där de kan spy ur sig sin bittherhet, sitt hat och sina förtrycka aggressioner utan minsta risk att bli ifrågasatta eller indragna i en debatt. Det finns fruktansvärt många ord att beskriva sådana människor och de flesta är inte speciellt charmerande, men jag tror det finns åtminstone ett ord som lindar in allt i sitt sammanhang och det är FEGHET. Ynklig, mesig feghet, men å andra sidan, något ska de ju vara bra på.

Allt detta kan man läsa om i denna artikel, men där finns även glädjande läsning. Nämligen att det har startats grupper på Facebook som stödjer och försvarar kvinnan som har blivit både uthängd och verbalt attackerad. Det tog inte många sekunder för mig att gå med för att visa mitt stöd, för sådana angrepp är inget annat än löjliga. Att sedan så otroligt många människor har blivit offer för modehusens pengakåta idéer är ju minst lika löjligt. Det är som att det inte längre är fint att vara en äkta människa, med allt vad det innebär. För hur vi än vrider och vänder på det så är vi alla bara vanliga människor, mitt i verkligheten, med både brister och fördelar.

Eller så kanske man kan försöka att se vacker ut när man ligger sjuk i influensa och det sprutar både fram och bak. Lycka till med det men glöm för guds skull inte att raka armhålan!

En annan bloggare som har reagerat är Z

Eländes jäkla Facebook?


Jahapp, så var det dags att slänga lite mer dynga på Facebook igen. Nyheten som flera tidningar tar upp är att vi tycks bli deprimerade då vi ständigt använder Facebook för att jämföra oss med varandra. Sant eller inte?

Dagens NyheterSvDMetroAftonbladet

Egentligen låter det väldigt ohälsosamt att var fjärde användare mår dåligt. Lågutbildade, låginkomsttagare och unga kvinnor tycks vara särskilt utsatta och må som sämst. Men kanske är det så att den didigtala tidsåldern och informationssamhället nu har kommit ifatt de flesta av oss nu när ”alla” ska vara med? Att ständigt uppdatera sig eller följa andras uppdateringar tycks ta en allt större plats i våra liv och pressen att trumfa våra medmänniskor blir som ett submentalt ”måste”.

Jonas Mosskin, psykolog vid St Lukas psykoterapimottagning i Stockholm och expert på sociala medier ställde upp och svarade på läsarnas frågor om sociala medier i Dagens Nyheter och det fanns en hel del intressanta frågeställningar.

Själv har jag inte längre några problem med nätet, depressioner på grund av nätet eller liknande, men kanske mest för att jag är härdad sedan länge. Datorn blir allt mindre viktig för mig och på helgerna har jag inga större problem med att inte uppdatera mig. Tvånget och begäret som jag kände förr och som många ”nybörjare” kämpar med nu är långt, långt borta, och det är jag glad över. Så många av de som kallade andra människor för datornördar sitter nu själva i den båten och är sjösjuka. Med andra ord, grattis – ni är nu Datornörd Version 2 – hoppas ni har flytvästen på för ni har en härlig psyko-detox-resa framför er.