Teknikens avigsidor.


Har ni också märkt av det? Skygglapparna. Eller som de också kallas; skärmarna – de avskärmande skärmarna med deras osociala nätverk, som nu finns överallt i vår närhet. Facebook borde byta namn till Arsebook. Det är bara några av  tankarna jag får när jag alltid har asociala individer som är så djupt försjunkna i sina virtuella vänner, alltid sökandes efter nästa roliga grej eller virala succé. Förlåt men det får mig att morra lite samtidigt som jag känner mig stött över att alltid behöva försöka vara bättre, snyggare, roligare och mer intressant än en fejkvärld som kan bjuda på allt och lite mer. Jag har seriös konkurrens av små. plastiga apparater med lustiga ljudeffekter och inte mindre än 3G-punkter. Svårt att bräda det liksom och det gör liksom ont i hjärtat att uppleva sådana situationer. Jag tror knappast jag är ensam om den känslan.anigif_enhanced-buzz-2092-1377101561-4

Ungarna i familjen gillar datorer och mobiler. Jag förebrår dem inte då jag själv satt ohälsosamt mycket då jag hade fått min första dator. På den tiden var det telefonmodem som med dagens mått var otroligt långsamma, plus att man blockerade telefonlinjen både in och ut. detta irriterade såklart mina föräldrar något otroligt, vilket gör det smått ironiskt att jag nu själv har hamnat i ungefär samma sits. Detta envist envetna sittande med skärmar överallt, totalt okontaktbara och utan någon som helst intresse att vara sociala eller med idéer annat än att ruttna bort. man undrar ju lite hur framtidens generationer kommer se ut, rent fysiskt. Med överdimensionerade musarmar, glosögon och stomipåse på magen kanske? Kanske jag överdriver en smula men man undrar ju. Å andra sidan kan jag helt och fullt förstå dem. Vad man än vill ha på internet, finns det ju där. Lättillgängligt, i olika smaker och storlekar, serverat mitt för näsan på oss och man kan få nästan hur mycket som helst av det. Stort och spännande, dygnet runt, och dessutom slipper man ta tag i verkligheten som inte alla gånger är så speciellt faschinerande, färgglatt eller spännande. Självklart att det attraherar så till den grad att man gärna spenderar åtskilliga timmar framför skärmen. Därför har vi idag en begränsad surfmängd varje dag på 3 gigabyte, som vi då ska dela på, hela familjen. Detta fungerar bra då dygnsrytmen blir mer strukturerad och det finns tid över till att göra annat, som t. ex. vara social med varandra, vilket är guld värt.

MIT psychologist Sherry Turkle is one of the leading researchers looking into the effects of texting on interpersonal development. Turkle believes that having a conversation with another person teaches kids to, in effect, have a conversation with themselves — to think and reason and self-reflect. ”That particular skill is a bedrock of development,” she told me.

Jeffrey Kluger @ cnn.com

Men sedan finns det något annat också, det som vissa av oss kallar ”liv”. Kanske jag har fel men hörs det inte liksom på ordet, att det är meningen att levas? Eller som någon sa; ”The goal of enjoying life is to be here now, to live a life full of wonder and astonishment. That way we can truly experience all of what life has to offer.” Jag tycker faktiskt det låter väldigt vettigt. Trots att jag kanske inte är den typen som gör vågade utsvävningar och har riskfyllda äventyr, så tycker jag ändå att det ger tusen gånger mer att umgås med människor än att stirra tomt in i en påhittad, glättig fejktillvaro. Att samtala med sina medmänniskor, känna deras doft, se mimiken, ansiktsuttrycken, kroppsspråket och höra verkliga ord är värt så otroligt mycket mer. Det är vad att vara människa innebär, att kommunicera och lära av varandra, som är värt något, något som vi nu tycks ha glömt i det stressiga informationssamhället. Ett för övrigt för snabbt samhälle som tycks ha för många informationskanaler för att vi ska klara av det. Oavsett hur mycket det påstås att mänskligheten är den mest intelligenta så skriker troligtvis våra stackars hjärnor av förtvivlan när vi bombar dem med all information vi får inslaget i oss varje dag. Via bland annat skärmar.

Visste ni förresten att det finns en etablerad term för mobiltelefonsberoende, ”nomophobia”, vilket betyder ungefär ”ej mobiltelefonfobisk”?

5lXHwxbTVOodyjr3cNHN_ALIEN13

Vi skulle behöva återta kontrollen över våra sinnen och stoppa att tvångsmässigt kolla våra e-mejls, uppdateringar på Facebook och sms. Jag tror att vi kan leva lyckligare och i en mer känslomässigt berikande värld om vi bara lyssnar på vad våra kroppar säger och vad våra medmänniskor säger. Hur många relationer går i kras på grund av kommunikationsproblem? Tänk efter vad en förälder känslomässigt kan göra mot ett barns självkänsla när de hellre är fokuserade på sin mobiltelefon än sitt barn. Det är enligt mig inte ett bra sätt att uppfostra ett barn på, eller att lära känna det. Eller någon annan  heller för den delen. För visst är det tråkigt när man någon gång samlas, kanske familjen eller ens vänner, och plötsligt sitter alla med sina mobiltelefoner framför näsorna och det känns ganska knepigt att vara den enda som inte gör det. Så man gör det ändå, eftersom man inte vill vara den knepiga.

Tekniken är fantastisk, jo absolut! Men teknik blir snabbt gammal och ska förr eller senare bytas ut. En mobiltelefon eller dator kan inte ersätta en annan människas värme, intellekt, skiftande humör eller utgjuta tårar där du, som en bra medmänniska, kan gripa in och ge tröst. Maskiner må vara fantastiska hjälpmedel i vår vardag, som gör olika saker mindre tidskrävande eller helt enkelt lättare att utföra, men de ska inte ersätta det viktigaste vi har, våra medmänniskor, släkt, vänner eller familj. Mobiler eller datorer kan inte älska dig. De kan inte sakna dig. De kan inte krama dig. De är bara plastbitar med elektronik inuti, kalla och hårda. Glöm inte det, för medmänsklighetens skull.

nacke

Slutligen, ett varningens ord om att det också (knappast överraskande) kan vara skadligt att ständigt använda sin mobiltelefon, då det kan ge skador på nacken. Enligt en amerikansk studie bland deprimerade ungdomar ligger genomsnittet på ungefär 88 sms per dag, och nu börjar läkare, kiropraktorer och forskare få upp ögonen för så kallad ”gam-nacke”, vilket skrivs om i dagens Nyheter 24. Med andra ord, vill man ha en schysst karriär ska man nog satsa på att bli nackspecialist för de här skadorna kommer bli allt vanligare. Marknaden för nackkragar kommer fullständigt explodera, eller vad tror ni? Men egentligen är allt detta självklarheter, bara man tänker efter lite. Visst kan Ipaden, datorn eller mobiltelefonen vara en skön barnvakt och det blir ofta lugnt då barnen är fokuserade på skärmarna. Men de blir också avskärmade från sin omgivning och värst av allt, från sina föräldrar och eventuella syskon, vilket jag tror kan resultera i djupliggande konsekvenser när det handlar om relationer, både i nutid och i barnets framtid. Tänk också så hemskt om man har vuxit upp under samma tak, i så många år, och man en dag undrar vem ens barn egentligen är som person.

Men egentligen finns allt som jag redan har skrivit om här sammanfattat av en artikel på svt.se skrivet 29 oktober 2013 där Åse Victorin Cederquist, barn- och ungdomsläkare vid universitetssjukhuset i Lund, berättar om att problematiken vi ser idag troligtvis bara är toppen av isberget. Om vi uppmärksammar och inser vad som är under utveckling just nu, så har vi en chans att göra en insats. Inte bara för våra ungdomar och barn utan för ett helt samhällsklimat och en utveckling där framtidens människa och dess värde inte har ersatts med pixlar och gigabyte.

Tänkvärt, inte sant?

Källor och inspiration: Robert Piper @ Huffington Post – Jeffrey Kluger @ CNN

Annonser

Framtidens generationer.


Datorer, barn och ungdomar.  Ja, ni anar väl redan vad detta inlägg kommer att handla om, inte sant?

För inte så länge sedan presenterades skrämmande siffror, som visar att uppkopplingen har spridit sig väldigt långt ned i åldrarna. Att barn i 2-årsåldern får en egen iPad är väl troligtvis ett billigare och enklare alternativ till att vara förälder, och en stressad nutidsmänniska är väl mer än tacksam om han eller hon får fem minuters andrum. Men ändå. Likadant i skolorna där det delas ut både datorer och ”paddor” där meningen är att det ska gå snabbare och lättare att söka information samt göra vissa skoluppgifter på. Tanken är god men hur fungerar det på rasterna där eleverna sitter i långa rader utmed korridorerna och tävlar i vem som kan ta flest poäng i det senaste spelet?

Spel, datorer och ”paddor” i alla ära, men hur går det med den sociala interaktionen, den friska luften och vikten av att röra på kroppen? Det är väl fortfarande viktiga faktorer efter ett antal miljoner år sedan, eller har jag missat något? Som den utomordentligt enastående spåman jag är, har jag givetvis redan skådat in i framtiden för att se hur de kommande generationernas liv kan se ut om sisådär 30-40 år.

evolution_13447682

Troligtvis kommer de inte att ha någon nämnvärd muskelmassa kvar då de inte har rest sig från datorn mer än i absoluta nödfall, såsom vid intagande av mat och toabesök. Snarare finns det i framtiden små mobila moduler med allt man kan behöva för att slippa använda sina ben. Eller vad vi skulle idag kunna kalla dem, utedass på hjul, där kylskåpet är monterat direkt i väggen inom armlängds avstånd, stolen är i själva verket en toastol vars rygg är nedfälld då man behöver sova och i en av väggarna finns en lucka för att ta emot hämtmat man har beställt online. Alternativt är luckan utbytt mot ett rör därigenom man får de piller som finns i framtiden med koncentrerad mat i kapselform. Kroppsligen har det troligtvis skett en desformation där benen mer är sladdriga sparrisar av för mycket inaktivitet och det enda som egentligen fortfarande fungerar är nacke och rygg för att hålla huvudet upprätt så att man ser datorskärmen. Även synen har slutat fungera och detta tack vare virtual-reality-hjälmar eller glasögonen med inbyggd HD, widescreen, autofokus och picture-in-picture-funktion så att ögonmusklerna helt enkelt har förtvinat. Flera generationers människor kommer ha ögon som hos en felavlad King Charles Spaniel vars ögon ploppar ur så fort man klappar dem på huvudet lite för hårt. Någon frågar sig självklart hur då mänskligheten ska kunna överleva då det uppenbarligen inte finns något intresse för att fortplanta sig. Svaret finns såklart online där den ena smaklösa sidan efter den andra kan förvrida huvudet på människan och det som behövs för barnproduktion kan skickas med ovan nämnda rörpost. Såvida de inte framställs via genmanipulation, kloning eller konstbefruktning såklart vilka alla är självklara tekniker i framtiden. Att agera socialt eller intimt är i det närmaste helt omöjligt och fullständigt onödigt och den som trots allt ägnar sig åt de sakerna tillhör meddelst automatik de lägre samhällsklasserna då de inte har råd att vara mer sofistikerade. Det vill säga om kommande generationers fortplantningsorgan fortfarande fungerar efter åratals sittande med datorn i knäet. Vi får väl hoppas det för annars lär mänskligheten ha sått sin sista potatis.

Måhända ser jag ganska mörkt på framtiden även om man kan se på det med humor, eller så har jag rätt. Men kanske vi har tur att mänskligheten fortfarande kan tycka att en kväll på krogen och sedvanligt ragg är attraktivt och önskvärt även i framtiden. Att det faktiskt är skönt att gå ut i naturen ibland för att andas frisk luft och faktiskt sträcka på benen, gå med i intresseföreningar för att träffa likasinnade och gå till jobbet istället för att jobba distans för att få en dos socialt umgänge. Allt i mänsklighetens intresse.

computer

För om man bara vågar koppla ur, stänga av datorn emellanåt och sticka nosen utanför det trygga hemmet för att inse att världen är den runt omkring oss, istället för i en plastlåda som surrar. Om man sedan vågar prata med en enkel medmänniska, vilken som helst egentligen och om vad som helst, så inser man nog att livet inte finns bakom datorskärmen utan där utanför vårt eget fönster. Dofter, ljus, ljud – olika synintryck och känslor känns mer verkligt om man agerar och vågar ta omvärlden, dess människor och livet i hand. Det handlar bara om att inte invaggas i en falsk. digital verklighet och verkligen ta steget. Ut. För det är där livet pulserar. Inte i en plastburk, hur dyr och avancerad den än har varit.

Läs även ”Den digitala människan” ur bt.se den 2 november 2014.

Snabbare & bättre teknik.


Den digitala tidsåldern är sedan länge ett faktum, informationsflödet är höcomputergre än någonsin, få är väl de ställen i samhället som är utan datorer och dagens ungdomar känner en inre stress. Kanske inte så konstigt med tanke på att precis allting numera ska uppdateras, uppgraderas och effektiviseras.

Den allra första riktiga PC jag ägde, införskaffades 1997 och kostade 22.000 kr. Jag tror faktiskt jag har kampanjannonsen kvar någonstans om ingen tror mig för idag skulle det priset innebära en super-duper dator med prestanda långt utöver det vanliga. Så var det även 1997 men under andra premisser. Idag är 1 gigabyte hårddisk inte värt något alls så ibland kan jag undra om det inte hade varit värt att vänta lite med inköpet av dator, så att priserna hade gått ner och prestanda-hetsen hade dämpat sig lite, för att komma billigare undan. Men å andra sidan hade jag nog inte lärt mig så mycket eftersom den där super-duper-datorn kraschade minst 4 ggr i veckan och jag lärde mig en hel del om systemåterställningar, datorkomponenter och ominstallationer.

Egentligen hade jag småfuskat lite med speldatorn Commodore 64 under det tidiga 90-talet och även i skolan hade vi fått börja använda datorer. Jag minns särskilt den före detta skrivmaskinslärarinnan som förtvivlat fått kasta sig in i datorvärlden och som nu försökte undervisa betydligt yngre individer om dessa tingestar. Det gick väl inte så lysande då hälften av klassen fick underkänt, men jag minns väldigt tydligt vad det stod i en av våra läroböcker, där frågan ställdes: Vad är egentligen en dator? Enligt läroboken kunde man egentligen tolka allting med ett kretskort inuti som en dator, och ja, det kan nog stämma till viss del. Eller? Kanske inte.

Men allt eftersom åren har gått har nya erövringar gjorts och nya hastighets- och lagringskapacitetsrekord uppnåtts inom datorbranschen och idag är det vardagsmat med kretskort både här och där, identitetslösningar online, bilar som chippas och hela vida internet i våra mobiltelefoner. Ibland kan man fråga sig när gränsen är nådd och var ligger den? Kommer datorerna bli snabbare än oss och hur kommer det se ut? Kan det rentav barka helt åt skogen och påminna om filmerna Terminator, Minority Report eller åtminstone som I, robot där mänskligheten har lagts i teknikens händer?

Man får väl hoppas att skaparna av alla dessa datorer och alla denna toppmoderna teknik inser när det blir olämpligt att göra tekniken smartare än människan och inte ge den alltför stor frihet. För faktum är att människan egentligen inte är beredd på all datorisering vilket förefaller väldigt logiskt om man ser på mänsklighetens evolution. Sedan vi skiljdes åt från chimpansen för ungefär 5 miljoner år sedan har ganska mycket hänt.  Från istiden till tillkomsten av jordbruket, plundringen av Rom, upptäckten av den nya världen, det aztekiska imperiets fall, den industriella revolution och så mycket mer, hamnade vi till slut i datoråldern och genom datorns historia kanske man vågar påstå att den huvudsakliga explosionen av persondatorer inte trädde i kraft förrän på 90-talet, vilket i jämförelse med miljoner års utveckling är en ytterst liten del. Faktiskt pytteliten, av vilket vi då kan börja undra, hur väl anpassade är

human-clipart-2

vi egentligen till datorns framfart och roll i vår vardag? När vi hör om ökad fetma bland människor, sömnproblem, musarm m.m. trots höj- och sänkbara bord och ergonomiska stolar och med tanke på hur människokroppen har fått arbeta i alla dessa år av utveckling, kan man undra om människans kropp verkligen är beredd på denna totala omställning. Genom internet har man tillgång till en massiv kunskapsbank, men klarar vi all denna information under en längre tid? Genom att ha ett aktivt liv där man använder sin kropp och muskler borde väl kroppen hållas i trim, åtminstone någorlunda, istället för att bli stel och oflexibel, sittandes vid en datorskärm hela dagarna. Ren logik, eller hur?

Dagens medier har uppmärksammat denna del av den allt vanligare folkohälsan, vilket de gärna försöker tjäna en slant på. Sant är det säkert att människan är en bekväm varelse, men vi är också en social varelse som aldrig hade kommit såhär långt utan samarbete genom åren, så varför inte stretcha lite, göra några knäböj och sedan gå ut och faktiskt vara lite sociala? Utan samarbete genom miljoner av år hade vi aldrig haft datorer och all denna bekväma utrustning omkring oss i vardagen, så ut med oss! Våga vara sociala, öga mot öga och vem vet, vi kanske rentav utvecklas lite mera?

Det är inte så hemskt som det låter.

Dagens bild: Upptagen.


Såhär upptagen kan man bli om man heter Anders och egentligen har cafétjänst men skjuter på vissa uppgifter. Ajabaja Anders, skärpning tills nästa gång! Men förbannat bra blev det ändå… 😉

Dagens bild


Detta har jag pysslat med i två dagar nu. Det tar sin tid att få ordning på gamla burkar, speciellt när det tar 2 minuter att öppna Utforskaren. Men skam den som ger sig!