Juletid är snart här.


Jojomen,nu börjar det höras välkända julsånger lite överallt och vissa av oss har till och med fått lite julkänsla. Butikerna har börjat pynta och barnen har börjat lista sina önskningar från alla de kataloger från leksaktsbutiker som har börjat komma med posten.

Själv gillar jag inte julhandel. Det blir stressigt, Bjällerklang här och där, varmt i butikerna, långa köer och en massa människor som armbågar sig fram. Jobbigt! Själv har jag sedan flera år tillbaka använt mig av näthandel, vilket är tusen gånger mycket bekvämare. Dock får vi se hur det blir detta år då tre barn kostar pengar, bilen likaså för att inte tala om jycken som inte har vett nog att hålla sig frisk så pappa får betala hutlösa veterinärskostnader. Men så är det!

En smart grej man kan göra, dels för att lätta bördan på betalkortet och för att avlasta lilla hjärtat är att använda sig av Gratisbio.se som har en del smarta grejer att erbjuda. Dels finns det diverse erbjudanden man kan nappa och faktiskt få ett och annat helt gratis, eller så samlar man poäng till sig själv för t. ex. ett biobesök eller presentkort. Det låter väl ganska schysst, eller hur? Sätten att få tag på både presenter och/eller biobiljetter eller presentkort är många, vilket ju är bra, och har man bara lite tålamod så finns det många fördelar med Gratisbio.

Väl värt att testa! De ä bar å klick hära lissom 🙂

 

Annonser

Hill Climb Racing


Det finns ju hundratals, säkert tusentals appar och spel numera att välja mellan till våra mobiltelefoner och jag skulle vilja ge åtminstone ett litet tips: Hill Climb Racing.

Detta lilla spel är gratis på Google Play och är minst sagt beroendeframkallande, om jag får säga det själv. Inte aå att jag spelar det för jämnan då mycket annat tar både enegi och tid, men det är skönt att ändå ha något att varva av med och eftersom HCR har funnits på min mobil under väldigt lång tid nu, så tycker jag det är värt att skriva om. Om inte annat, så för att väcka den sovande bloggen en smula.

Hill Climb Racing är ett spel där det går ut på att i olika banor med olika svårighetsnivåer komma så långt som möjligt, alternativt att skaffa så mycket coins/poäng som möjligt. Spelet uppgraderas emellanåt så det händer alltid något nytt och banorna är ganska svåra ju längre man kommer så det får verkligen tiden att flyga iväg. Under resans gång kan man uppgradera sina fordon – bilar, tåg, monstertrucks, motorcyklar m.m. – i ett antal olika avseenden. Jag har själv visserligen inte öppnat alla banor ännu, utan har istället uppgraderat mina få fordon för att komma så långt som möjligt men på vissa banor – jag brukar sätta nivå 10 som lägsta – har jag verkligen fastnat. Därför passade jag på att googla lite på tips och trix hur man kommer vidare, men döm av min förvåning då inga av de hemsidor jag besökte, visade sig ha kommit längre än mig. Så JA, lite mallig är jag haha.

HCR 01

Därför tänkte jag skriva detta inlägg för att dels ge tips, dels för att skylta med mina egna resultat och kanske det är någon där ute som har piskat mig. I så fall vill jag gärna veta och kanske göra förbättringar själv, för som sagt, det är ett oerhört fängslande spel som jag gärna fortsätter att spela när jag får lite tid över.

Nog tjatat, över till mina resultat på de banor jag har kört…


 

Countryside – En lagom svår bana. Resultat: 3090 meter (level 16) med Tank.

Desert – Relativt lättkörd bana men längre fram handlar det om grepp. Resultat: 3048 meter (level 16) med Monster Truck.

Arctic – Relativt svår bana där det handlar om grepp. Resultat: 3094 meter (level 16) med Snow Mobile.

Highway – En relativt enkel bana där det mest handlar om bra grepp. Resultat: 9033 meter (level 30) med Truck.

Cave – Grymt svår bana där det handlar om att vara låg men också ha bra grepp och inte kunna välta eller flyga all världens väg. Resultat: 1685 meter (level 6) med Dune Buggy.

HCR 02

Moon – Nog den värsta banan men också den bästa att samla coins på. Resultat: 1426 meter (level 6) med Tank.

Mars – Har bara kommit till 1582 meter, alltså level 6. Detta med Tank.

Xmas – En bana med betydligt mindre träd än banan Forest men även här behövs tyngd och grepp. Resultat: 3514 meter (level 15) med Super Diesel 4×4.

Alien planet – Ej öppnat ännu.

Arctic cave – Ej öppnat ännu.

HCR 03

Forest – Här behöver man tyngd och grepp för det är en förbannat massa träd i vägen. Resultat: 2252 meter (level 10) med Tank.

Mountain – En bana som man tenderar att vrida hela huvudet på sig själv när man spelar. Resultat 2327 meter (level 10) med Tank.

Mudpool – En jäkligt svår bana då det är väldigt halt. Resultat: 2266 meter (level 10) med Dune Buggy.

Volcano – Ej öppnat ännu.

Beach – Resultat: 6105 meter (level 25) med Super Diesel 4×4.

HCR 04

Roller coaster – Ej öppnat ännu.

Night – Ej öppnat ännu.

Rooftops – Ej öppnat ännu.

Junkyard – Härlig bana med en massa hopp, vilket är bra för att samla coins. Resultat: 2614 meter (level 11) med Tank.

Construction – Härlig bana som kräver både fart, balans och timing. Resultat: 3023 meter (level 13) med Tank.

Rainbow – Riktigt käkla svår bana som kräver väldigt bra timing. Resultat: 1776 m (level 8) med Super Diesel 4×4

Jag tänker fortsätta spela och vi får väl se om någon kan piska mig hehe. Hur som helst, jag rekommenderar detta spel väldigt varmt. Kul, utmanande och bra träning för att tajma landningarna rätt så fixa spelet, omedel bums! 🙂

Framtidens generationer.


Datorer, barn och ungdomar.  Ja, ni anar väl redan vad detta inlägg kommer att handla om, inte sant?

För inte så länge sedan presenterades skrämmande siffror, som visar att uppkopplingen har spridit sig väldigt långt ned i åldrarna. Att barn i 2-årsåldern får en egen iPad är väl troligtvis ett billigare och enklare alternativ till att vara förälder, och en stressad nutidsmänniska är väl mer än tacksam om han eller hon får fem minuters andrum. Men ändå. Likadant i skolorna där det delas ut både datorer och ”paddor” där meningen är att det ska gå snabbare och lättare att söka information samt göra vissa skoluppgifter på. Tanken är god men hur fungerar det på rasterna där eleverna sitter i långa rader utmed korridorerna och tävlar i vem som kan ta flest poäng i det senaste spelet?

Spel, datorer och ”paddor” i alla ära, men hur går det med den sociala interaktionen, den friska luften och vikten av att röra på kroppen? Det är väl fortfarande viktiga faktorer efter ett antal miljoner år sedan, eller har jag missat något? Som den utomordentligt enastående spåman jag är, har jag givetvis redan skådat in i framtiden för att se hur de kommande generationernas liv kan se ut om sisådär 30-40 år.

evolution_13447682

Troligtvis kommer de inte att ha någon nämnvärd muskelmassa kvar då de inte har rest sig från datorn mer än i absoluta nödfall, såsom vid intagande av mat och toabesök. Snarare finns det i framtiden små mobila moduler med allt man kan behöva för att slippa använda sina ben. Eller vad vi skulle idag kunna kalla dem, utedass på hjul, där kylskåpet är monterat direkt i väggen inom armlängds avstånd, stolen är i själva verket en toastol vars rygg är nedfälld då man behöver sova och i en av väggarna finns en lucka för att ta emot hämtmat man har beställt online. Alternativt är luckan utbytt mot ett rör därigenom man får de piller som finns i framtiden med koncentrerad mat i kapselform. Kroppsligen har det troligtvis skett en desformation där benen mer är sladdriga sparrisar av för mycket inaktivitet och det enda som egentligen fortfarande fungerar är nacke och rygg för att hålla huvudet upprätt så att man ser datorskärmen. Även synen har slutat fungera och detta tack vare virtual-reality-hjälmar eller glasögonen med inbyggd HD, widescreen, autofokus och picture-in-picture-funktion så att ögonmusklerna helt enkelt har förtvinat. Flera generationers människor kommer ha ögon som hos en felavlad King Charles Spaniel vars ögon ploppar ur så fort man klappar dem på huvudet lite för hårt. Någon frågar sig självklart hur då mänskligheten ska kunna överleva då det uppenbarligen inte finns något intresse för att fortplanta sig. Svaret finns såklart online där den ena smaklösa sidan efter den andra kan förvrida huvudet på människan och det som behövs för barnproduktion kan skickas med ovan nämnda rörpost. Såvida de inte framställs via genmanipulation, kloning eller konstbefruktning såklart vilka alla är självklara tekniker i framtiden. Att agera socialt eller intimt är i det närmaste helt omöjligt och fullständigt onödigt och den som trots allt ägnar sig åt de sakerna tillhör meddelst automatik de lägre samhällsklasserna då de inte har råd att vara mer sofistikerade. Det vill säga om kommande generationers fortplantningsorgan fortfarande fungerar efter åratals sittande med datorn i knäet. Vi får väl hoppas det för annars lär mänskligheten ha sått sin sista potatis.

Måhända ser jag ganska mörkt på framtiden även om man kan se på det med humor, eller så har jag rätt. Men kanske vi har tur att mänskligheten fortfarande kan tycka att en kväll på krogen och sedvanligt ragg är attraktivt och önskvärt även i framtiden. Att det faktiskt är skönt att gå ut i naturen ibland för att andas frisk luft och faktiskt sträcka på benen, gå med i intresseföreningar för att träffa likasinnade och gå till jobbet istället för att jobba distans för att få en dos socialt umgänge. Allt i mänsklighetens intresse.

computer

För om man bara vågar koppla ur, stänga av datorn emellanåt och sticka nosen utanför det trygga hemmet för att inse att världen är den runt omkring oss, istället för i en plastlåda som surrar. Om man sedan vågar prata med en enkel medmänniska, vilken som helst egentligen och om vad som helst, så inser man nog att livet inte finns bakom datorskärmen utan där utanför vårt eget fönster. Dofter, ljus, ljud – olika synintryck och känslor känns mer verkligt om man agerar och vågar ta omvärlden, dess människor och livet i hand. Det handlar bara om att inte invaggas i en falsk. digital verklighet och verkligen ta steget. Ut. För det är där livet pulserar. Inte i en plastburk, hur dyr och avancerad den än har varit.

Läs även ”Den digitala människan” ur bt.se den 2 november 2014.

Konsten att tänka själv.


Vi lever i informationteknologins tidsålder där allt som skrivs och sägs är sant. Speciellt på internet. Eller vänta nu, var det där riktigt sant? Nej, såklart inte.

Kanske ni har tänkt på det, eller inte, men varje dag får vi enorma massor av information att processa, hantera, värdera och använda oss av. Frågan är bara om vi hinner med allt det där utan att svälja allt vi blir serverade med hull och hår. Hinner vi ens fundera på äktheten i det vi får eller accepterar vi bara och delar vidare? Det har tyvärr gått alldeles fel i vissa situationer och då tänker jag närmast på Facebook där man kan dela vidare inlägg som man tycker ska spridas vidare. När personer med skyddad identitet blivit hittade av problemmakare och som har tagit hjälp av hjälpsamma människor som inte har tagit reda på bakgrundsfakta, motiv m.m. och så har det gått illa. Utan en tanke på om, när, varför, vem eller var, utan bara försökt hjälpa till. I grunden vill man väl vara hjälpsam, men det kan gå så fel.

Likadant med dagstidningar eller för den del det omdiskuterade uppslagsverket Wikipedia som administreras av användare – hur tillförlitliga är dessa ”fakta” om man väl börjar gräva lite? Eller alla dessa förståsigpåare som florerar i alla möjliga slags media som gärna töjer en smula på sanningen, av olika anledningar. De kan ju ha egenintressen som inte avslöjats, eller så är de helt enkelt styrda av någon annan eller skandaltörstande. Senast i förrgår såg jag Dokument utifrån som berättade om livet efter kärnkraftsolyckan i Fukushima och en framstående forskare ihärdigt förnekade att fisken i havet inte var kontaminerad, varav otaliga mätningar och andra experter tydligt signalerade raka motsatsen. Den intelligenta människan lyssnar på olika källor, värderar och drar en slutsats. Med andra ord, man kan inte förlita sig på endast en källa oavsett om det är en expert eller inte, foga sig efter den och leva sitt liv samtidigt som man försöker ignorera alla andra faktorer som styrker motsatsen till vad man har hört. Allt i lycklig ignorans. Det funkar liksom inte. Sedan kanske man inte ska vara en renodlad konspirationsteoretiker men det har ju hänt i världshistorien att länders befolkning har invaggats i en falsk säkerhet och trott att deras källor av information har varit att lita på, men de har bittert fått erfara att så var inte fallet.

Att våga ifrågasätta är oerhört viktigt, att källgranska och över lag använda sina sunda sinnen för att kunna avgöra, är detta hela sanningen vi får eller finns det saker som av olika anledningar inte kommer fram? Människor är inte dumma, även om man ibland kan börja undra. Men det är inte enbart vårat fel. Visst är det upp till var och en att vara kritiker, att värdera och se ett sammanhang, men när alla vardagsmåsten och andra saker ska hinnas med i ett snabbt informationsflöde och pressat levnadsschema så blir det genast mycket svårare. Men det handlar också om att rannsaka sig själv och ställa sig frågan, vet jag tillräckligt mycket om detta och det här för att egentligen ha en åsikt om det? Något värt att fundera över nästa gång vi svarar på en snabbröstning i någon nättidnings slätstrukna och lättvindiga undersökning där de enda alternativen är ”Ja” och ”Nej”. För faktiskt är det så att världens alla problem inte kan målas i svart och vitt. Lika lite som att allt på internet är sant.

Såg förresten att Metro med stort jubel och succé hade startat en ny avdelning, kallad Viralgranskaren. Helt klart värd att kika in på.

Varför ska man ha Facebook egentligen?


Det har skrivits och debatterats om de sociala nätverken och kanske framförallt om Facebook, som än så länge är störst. En av de evigt återkommande frågorna är, varför vi ska ha Facebook och till vilken nytta.

Den 6 februari kan vi i Metro läsa kolumnisten Johan Norbergs teori om vad man ska ha ”fejan” till och han menar att vi har ett behov av att veta vad våra närmaste, vänner, familj och bekanta gör. Ett slags voyeurism om man så vill. Men kan det verkligen vara så enkelt och lättsmält eller finns det andra anledningar till varför man lägger upp sin profil på Facebook?

Jag tror att svaret är individuellt. Varje människa har säkert sina egna anledningar till att registrera sig och det finns många teorier om detta, där det tyvärr verkar vara ett slags stryk alla över en kam-tema. För alla människor är olika och oavsett huruvida detta är ett masspsykos-fenomen eller inte, så finns det alltid människor som använder olika saker på olika sätt. Artiklar har skrivits i liknande tema som bland annat har hävdat att Facebook är ett sätt att mäta situationsvillkor och levnadssätt och att detta skulle orsaka depressioner hos människor. Det påståendet kan säkert vara sant, men knappast för alla 1,1 miljard (mars 2013) aktiva användare. Att man sedan kan bli deprimerad av Facebook eller av Sportextra kan säkert också vara sant, men då beror det väl mer på bristen av socialt utbyte.

Gick med i Facebook

Själv har jag personligen varit aktiv på Facebook sedan 2007 men ärligt hade jag gissat på 2009 och kan därmed konstatera att livet på nätet går minst lika snabbt som i verkligheten. Men tvärtemot alla artiklar om faror med sociala nätverk så måste jag erkänna att Facebook har, genom åren, varit väldigt trevligt – och fortfarande är. För det hela handlar om kommunikation, nätverkande och framförallt att ha roligt. Vissa säger att Facebook och andra sociala nätverk kan användas till att t. ex. söka jobb, och det är förvisso sant men å andra sidan, vill man verkligen ha det så stramt och mindre leksamt? Tack och lov finns det inställningar så att allt man skriver inte är sökbart, och man får faktiskt ha det lite roligt emellanåt med sina vänner. Man möts på olika ställen på nätet, man får kontakt med familj och vänner på alla möjliga sätt och man uppdaterar varandra om vad som händer i varandras liv. Ibland eftersöker man hjälp och förhoppningsvis får den, man blir snabbt informerad om olika saker eller om man har en fråga att ställa, ja då har man liksom en kvalitetssäkrad panel i ryggen att tillfråga. Det är det som är tjusningen med Facebook! Inte, som det sägs att vissa gr, samla så många vänner man kan utan för att få back-up och stöd när man så behöver det. Det är i alla fall så jag använder mitt Facebook och om jag ska vara ärlig så har jag redan rensat vännerlistan både en och tre gånger. Men det är så jag sköter min egen lilla digitala sociala sfär, det finns säkert andra människor som gör på andra sätt och jag vågar lugnt påstå att jag har aldrig blivit deprimerad av Facebook. Men sådan är jag.

Facebook är egentligen ganska fantastiskt. Förutom att kommunicera med folk, nära, kära som avlägsna och fjärran, så är det ju också väldigt flexibelt i sina användningsområden. Man kan registrera sitt företag om man har ett sådant och knyta nya, viktiga kontakter. Man kan göra annonser som når miljontals av läsare. Man kan ta det lugnt och spela något spel eller diskutera i olika forum. Facebook är så mångsidigt att man kan nog hitta en användning för det oavsett om man vill eller inte. Det säger jag som började med stor skepsis men som i dagsläget använder det varje dag både hemma, i jobbet och på resande fot i min mobil – dock aldrig till den gräns att jag skulle känna att det var ett beroende – men det är verkligen användbart och roligt på samma gång.

facebook 10 years

Om jag använder Facebook om 10 år? Ja, troligtvis gör jag faktiskt det då det finns så mycket som är bra med fenomenet och jag tror faktiskt att ”fejan” finns kvar, dock i annan form. På något sätt tror jag människan har ett behov att få uttrycka sig och att synas. Att bli bekräftad som en del i en gemenskap och i ett sammanhang. Kanske av den enkla och uråldriga instinkten att människan är en flockvarelse och genom historian gång på gång bevisat att vi ensamma, var för sig, aldrig hade kunnat föra mänskligheten så långt som vi är idag utan vi har genom lagarbete och samförstånd utvecklat oss själva.

Jag ska inte lovsjunga Facebook för det går säkert att klara sig utan, men jag tycker att det är ett enastående fenomen och med så många bra funktioner. Alla är inte bra, men hur de hanteras är väl i så fall upp till användaren. Upp till oss människor att hantera möjligheterna på bästa sätt och med medmänniskans bästa i intresse. Ett knapptryck i taget.

Läs även: Därför blir vi dummare av sociala medier.

Läs även: Facebook fyller tio år.

Snabbare & bättre teknik.


Den digitala tidsåldern är sedan länge ett faktum, informationsflödet är höcomputergre än någonsin, få är väl de ställen i samhället som är utan datorer och dagens ungdomar känner en inre stress. Kanske inte så konstigt med tanke på att precis allting numera ska uppdateras, uppgraderas och effektiviseras.

Den allra första riktiga PC jag ägde, införskaffades 1997 och kostade 22.000 kr. Jag tror faktiskt jag har kampanjannonsen kvar någonstans om ingen tror mig för idag skulle det priset innebära en super-duper dator med prestanda långt utöver det vanliga. Så var det även 1997 men under andra premisser. Idag är 1 gigabyte hårddisk inte värt något alls så ibland kan jag undra om det inte hade varit värt att vänta lite med inköpet av dator, så att priserna hade gått ner och prestanda-hetsen hade dämpat sig lite, för att komma billigare undan. Men å andra sidan hade jag nog inte lärt mig så mycket eftersom den där super-duper-datorn kraschade minst 4 ggr i veckan och jag lärde mig en hel del om systemåterställningar, datorkomponenter och ominstallationer.

Egentligen hade jag småfuskat lite med speldatorn Commodore 64 under det tidiga 90-talet och även i skolan hade vi fått börja använda datorer. Jag minns särskilt den före detta skrivmaskinslärarinnan som förtvivlat fått kasta sig in i datorvärlden och som nu försökte undervisa betydligt yngre individer om dessa tingestar. Det gick väl inte så lysande då hälften av klassen fick underkänt, men jag minns väldigt tydligt vad det stod i en av våra läroböcker, där frågan ställdes: Vad är egentligen en dator? Enligt läroboken kunde man egentligen tolka allting med ett kretskort inuti som en dator, och ja, det kan nog stämma till viss del. Eller? Kanske inte.

Men allt eftersom åren har gått har nya erövringar gjorts och nya hastighets- och lagringskapacitetsrekord uppnåtts inom datorbranschen och idag är det vardagsmat med kretskort både här och där, identitetslösningar online, bilar som chippas och hela vida internet i våra mobiltelefoner. Ibland kan man fråga sig när gränsen är nådd och var ligger den? Kommer datorerna bli snabbare än oss och hur kommer det se ut? Kan det rentav barka helt åt skogen och påminna om filmerna Terminator, Minority Report eller åtminstone som I, robot där mänskligheten har lagts i teknikens händer?

Man får väl hoppas att skaparna av alla dessa datorer och alla denna toppmoderna teknik inser när det blir olämpligt att göra tekniken smartare än människan och inte ge den alltför stor frihet. För faktum är att människan egentligen inte är beredd på all datorisering vilket förefaller väldigt logiskt om man ser på mänsklighetens evolution. Sedan vi skiljdes åt från chimpansen för ungefär 5 miljoner år sedan har ganska mycket hänt.  Från istiden till tillkomsten av jordbruket, plundringen av Rom, upptäckten av den nya världen, det aztekiska imperiets fall, den industriella revolution och så mycket mer, hamnade vi till slut i datoråldern och genom datorns historia kanske man vågar påstå att den huvudsakliga explosionen av persondatorer inte trädde i kraft förrän på 90-talet, vilket i jämförelse med miljoner års utveckling är en ytterst liten del. Faktiskt pytteliten, av vilket vi då kan börja undra, hur väl anpassade är

human-clipart-2

vi egentligen till datorns framfart och roll i vår vardag? När vi hör om ökad fetma bland människor, sömnproblem, musarm m.m. trots höj- och sänkbara bord och ergonomiska stolar och med tanke på hur människokroppen har fått arbeta i alla dessa år av utveckling, kan man undra om människans kropp verkligen är beredd på denna totala omställning. Genom internet har man tillgång till en massiv kunskapsbank, men klarar vi all denna information under en längre tid? Genom att ha ett aktivt liv där man använder sin kropp och muskler borde väl kroppen hållas i trim, åtminstone någorlunda, istället för att bli stel och oflexibel, sittandes vid en datorskärm hela dagarna. Ren logik, eller hur?

Dagens medier har uppmärksammat denna del av den allt vanligare folkohälsan, vilket de gärna försöker tjäna en slant på. Sant är det säkert att människan är en bekväm varelse, men vi är också en social varelse som aldrig hade kommit såhär långt utan samarbete genom åren, så varför inte stretcha lite, göra några knäböj och sedan gå ut och faktiskt vara lite sociala? Utan samarbete genom miljoner av år hade vi aldrig haft datorer och all denna bekväma utrustning omkring oss i vardagen, så ut med oss! Våga vara sociala, öga mot öga och vem vet, vi kanske rentav utvecklas lite mera?

Det är inte så hemskt som det låter.

Temadag: Internationella Piratdagen.


Eller som den egentligen heter, ”Talk-like-a-pirate-day” vilket innebär precis vad det låter som – att man ska prata (eller jacksjunga) som en pirat.

Men varför stoppa där? Man kan ju utvidga detta till rent löjliga proportioner. Varför inte ta på sig en ögonlapp till jobbet eller gå till ICA med ett plastsvärd i högsta hugg, samtidigt som man pratar piratiska? Hey ya scurvy seadog n maggots vomit, hand me 2 kilo potatis n a bottle o rum! Ey, ya got no rum! Alrighty then, I will take the sbearnaisesås instead, arrrr!

Pirater har ju annars varit ganska populärt, i synnerhet sedan den första Pirates of the Caribbean-filmen kom med Johnny Depp i huvudrollen som den småtokiga kapten Jack Sparrow varav film nummer 5, ”Dead men tell no tales”, planeras bli klar under 2016. För de som har vuxit upp under datorålderns begynnelse minns säkert spelserien Monkey Island som gavs ut första gången år 1990 där huvudkaraktären Guybrush Threepwood har som mål att bli en riktig pirat. Bland alla olika och märkliga figurer får man i det fjärde spelet, Escape from Monkey Island, bland annat möta en dansant och musikalisk samling av pirater. Se, lyssna och njut.