Framtidens generationer.


Datorer, barn och ungdomar.  Ja, ni anar väl redan vad detta inlägg kommer att handla om, inte sant?

För inte så länge sedan presenterades skrämmande siffror, som visar att uppkopplingen har spridit sig väldigt långt ned i åldrarna. Att barn i 2-årsåldern får en egen iPad är väl troligtvis ett billigare och enklare alternativ till att vara förälder, och en stressad nutidsmänniska är väl mer än tacksam om han eller hon får fem minuters andrum. Men ändå. Likadant i skolorna där det delas ut både datorer och ”paddor” där meningen är att det ska gå snabbare och lättare att söka information samt göra vissa skoluppgifter på. Tanken är god men hur fungerar det på rasterna där eleverna sitter i långa rader utmed korridorerna och tävlar i vem som kan ta flest poäng i det senaste spelet?

Spel, datorer och ”paddor” i alla ära, men hur går det med den sociala interaktionen, den friska luften och vikten av att röra på kroppen? Det är väl fortfarande viktiga faktorer efter ett antal miljoner år sedan, eller har jag missat något? Som den utomordentligt enastående spåman jag är, har jag givetvis redan skådat in i framtiden för att se hur de kommande generationernas liv kan se ut om sisådär 30-40 år.

evolution_13447682

Troligtvis kommer de inte att ha någon nämnvärd muskelmassa kvar då de inte har rest sig från datorn mer än i absoluta nödfall, såsom vid intagande av mat och toabesök. Snarare finns det i framtiden små mobila moduler med allt man kan behöva för att slippa använda sina ben. Eller vad vi skulle idag kunna kalla dem, utedass på hjul, där kylskåpet är monterat direkt i väggen inom armlängds avstånd, stolen är i själva verket en toastol vars rygg är nedfälld då man behöver sova och i en av väggarna finns en lucka för att ta emot hämtmat man har beställt online. Alternativt är luckan utbytt mot ett rör därigenom man får de piller som finns i framtiden med koncentrerad mat i kapselform. Kroppsligen har det troligtvis skett en desformation där benen mer är sladdriga sparrisar av för mycket inaktivitet och det enda som egentligen fortfarande fungerar är nacke och rygg för att hålla huvudet upprätt så att man ser datorskärmen. Även synen har slutat fungera och detta tack vare virtual-reality-hjälmar eller glasögonen med inbyggd HD, widescreen, autofokus och picture-in-picture-funktion så att ögonmusklerna helt enkelt har förtvinat. Flera generationers människor kommer ha ögon som hos en felavlad King Charles Spaniel vars ögon ploppar ur så fort man klappar dem på huvudet lite för hårt. Någon frågar sig självklart hur då mänskligheten ska kunna överleva då det uppenbarligen inte finns något intresse för att fortplanta sig. Svaret finns såklart online där den ena smaklösa sidan efter den andra kan förvrida huvudet på människan och det som behövs för barnproduktion kan skickas med ovan nämnda rörpost. Såvida de inte framställs via genmanipulation, kloning eller konstbefruktning såklart vilka alla är självklara tekniker i framtiden. Att agera socialt eller intimt är i det närmaste helt omöjligt och fullständigt onödigt och den som trots allt ägnar sig åt de sakerna tillhör meddelst automatik de lägre samhällsklasserna då de inte har råd att vara mer sofistikerade. Det vill säga om kommande generationers fortplantningsorgan fortfarande fungerar efter åratals sittande med datorn i knäet. Vi får väl hoppas det för annars lär mänskligheten ha sått sin sista potatis.

Måhända ser jag ganska mörkt på framtiden även om man kan se på det med humor, eller så har jag rätt. Men kanske vi har tur att mänskligheten fortfarande kan tycka att en kväll på krogen och sedvanligt ragg är attraktivt och önskvärt även i framtiden. Att det faktiskt är skönt att gå ut i naturen ibland för att andas frisk luft och faktiskt sträcka på benen, gå med i intresseföreningar för att träffa likasinnade och gå till jobbet istället för att jobba distans för att få en dos socialt umgänge. Allt i mänsklighetens intresse.

computer

För om man bara vågar koppla ur, stänga av datorn emellanåt och sticka nosen utanför det trygga hemmet för att inse att världen är den runt omkring oss, istället för i en plastlåda som surrar. Om man sedan vågar prata med en enkel medmänniska, vilken som helst egentligen och om vad som helst, så inser man nog att livet inte finns bakom datorskärmen utan där utanför vårt eget fönster. Dofter, ljus, ljud – olika synintryck och känslor känns mer verkligt om man agerar och vågar ta omvärlden, dess människor och livet i hand. Det handlar bara om att inte invaggas i en falsk. digital verklighet och verkligen ta steget. Ut. För det är där livet pulserar. Inte i en plastburk, hur dyr och avancerad den än har varit.

Läs även ”Den digitala människan” ur bt.se den 2 november 2014.

Annonser

Informationsflödet.


Har ni någon gång reflekterat över hur oerhört mycket information vi egentligen får? Varje dag strömmar information och media omkring oss, över oss, bakom oss och ibland kan man undra, hur sjutton ska jag någonsin hinna smälta allt?

Kanske är jag, som kommunikatör, extra utsatt och när jag dessutom har tre barn omkring mig och ett jobb som går ut på att ta emot, bearbeta och utge information så kan det kännas lite tufft emellanåt. Idéskapande, processande, utformning, research, publicering – allt handlar om information. Dessutom ska man orka vara social med arbetskompisar, damen i kassan, flickvän och föräldrar. Man ska hålla sig uppdaterad genom tv och radion, man ska läsa allmäninformation i form av dagstidningar, anslag och inkommande post. För att inte tala om all reklam man omges av på anslagstavlor, reklampelare, internet, radio och tv. Det finns så oerhört mycket att lyssna på, att se på och att uttala sig om att det ibland börjar närma sig någon slags mental kokpunkt. Eller så är det bara jag.

information

Frågan är hur man får andrum och paus mellan allt ordbajseri? Nu när bloggar, Twitter och allt vad det heter finns, har ju alla möjlighet att uttrycka sina åsikter näst intill ohämmat. Det är nästan som att de pseudo-intellektuella försöker tävla med de professionella aktörerna om mediautrymmet och då får man god lust att sucka, slå sig för pannan och gömma sig någonstans. Frågan är bara hur?

Vissa människor skulle säkerligen lovprisa saker som yoga, avslappningsövningar eller att ta sig till lugnare platser, kanske naturen eller kyrkan. Det fungerar säkert alldeles utmärkt för vissa typer av människor, men inte för alla. Visserligen älskar jag naturen och till exempel fiske men det är inte alltid det går att göra till verklighet, speciellt inte om man måste planera och anpassa situationen när man har familj plus en hund som måste rastas i tid och otid, så det är inte så lätt alla gånger. Men oavsett hur illa det än kan tyckas så finns det alltid tillflykter och oaser, bara man tänker efter och det fina är att det inte nödvändigtvis behöver bli dyrt heller. Förslagsvis kan man plocka upp en bok att läsa för även om det innebär information så brukar man oftast finna någon slags ro ändå, någon annanstans att vila tankarna på och att utveckla sin fantasi på, vilket kan vara som en slags avslappning. Man kan rota runt lite i sin musiksamling och avnjuta sköna toner samtidigt som man drömmer sig bort om hur mycket man gillade den musiken, den artisten under ett visst decennium. Kanske man känner för att plocka upp målarpenseln och skapa ett nytt konstverk att hänga ovanför soffan eller för de större projekten, måla om en hel vägg och därmed sätta igång lusten för att göra vissa förbättringar och renoveringar i sitt hem. Kanske rentav bygga något helt på egen hand men hjälp av hammare, spik, några brädor och lite färg. Allt för att stimulera andra delar av hjärnan och vila de delar som vanligtvis blir bombarderat av det massiva informationsflöde vi har i dagens samhälle.

Eller så kan man besöka någon kursgård och se om man hittar någon intressant kurs man kan gå på. Där brukar det ju trots allt finnas ett ganska stort urval där man får möjlighet att utveckla olika sidor, intressen och förmågor hos sig själv. När man dessutom får gott sällskap plus fika så kan det väl knappast bli bättre och man får en chans att vila både hjärna, hjärta, tanke och själ.

För jag tror verkligen att vi behöver det, alla till mans, oavsett vilken typ av liv vi lever. Även om du säger att du gillar att ha fart och fläkt omkring dig, eller du hellre vill sitta hemma med datorn i knäet så tror jag att hjärnan behöver stimulans och definitivt socialt utbyte från andra människor. Det handlar om utveckling och vila på ett aktivt och socialt berikande sätt. Kanske man rent av råkar lära sig hur man rakar en kyckling.

Försäljningsrekord & julstress.


Rubriken säger väl allt om vad detta inlägg ska handla om, inte sant? 1465276_10151821868983932_1739153570_n
För många gånger brukar det bli samma visa år efter år, där man trots en ekonomi nära ättestupan ändå gör sitt bästa för att inhandla allt som behövs och inte behövs, för att göra julen till den bästa någonsin. Den bästa, den mysigaste, den ouppnåeliga.

Men sanningen brukar tyvärr se helt annorlunda ut, oavsett hur hårt man sliter. Är det inte som redan nämnt, ekonomin som begränsar en till storslagna julklappar så kan de ändlösa köerna i butikerna knäcka den bäste. Varmt, trångt, irriterade medmänniskor eller personal och till råga på allt, den evinnerliga julmusiken som finns överallt man går. Med ett tipp, tapp här och ett bjällerklang där så är det väl inte så konstigt om man går under samma is som en viss räv raskar på. Men oavsett hur det är, om man vågar sig ut bland allmänheten eller tryggt sitter hemma och beställer alla julklappar över nätet samtidigt som man smaskar på pepparkakor och glögg, så verkar det vara en slags allmängiltig överenskommelse att i år, ja i år ska vi jävlar-i-mej slå ett nytt försäljningsrekord, allt i sann kommersialistisk anda. Men jag har en egen traditionell undran som återkommer varje år; varför blir det såhär och vad hjälper det?

Som den glada amatör i nationalekonomi jag är kan jag rentav inte se varken nytta eller nöje i denna vansinnesjakt som återkommer varje jul. Är det genom alla julklappar vi uppnår lycka och glädje? Att kommersialismen smörjer näringslivets hjul är förvissa sant och att det har som resultat att julruschen ger många jobb är jättebra, men chansen till längre anställning är tyvärr i minsta laget, speciellt nu i ekonomiska tungotider, så vad är då nyttan med det? Personligen tror jag inte att människan innerst inne blir gladare för att de får en massa julklappar. Visst är det skillnad dem emellan när det kommer till glädje och/eller nytta men är det verkligen saker vi gillar bättre än att umgås med människor vi tycker om? Det är säkert sant att man inte kan köpa sig kärlek och ens barn blir knappast lyckligare, jag menar riktigt lycklig innerst inne, vare sig man köper surfplatta eller mobiltelefon åt dem. Saker går sönder, blir omoderna och slits ut. Minnen och känslor bär vi med oss livet ut, speciellt de som är varma och goa.

Som tur är har man alltid ett val. Man kan antingen göra som jag har beskrivit ovan och därmed säkerligen förkorta sitt liv med några månader orsakat av stress, eller så kan man helt enkelt släppa allt och försöka återskapa den där ljuvliga känslan från ens barndoms jular som nog de flesta har upplevt och har goa minnen från. Har man inte det kan man försöka nå dit ändå och faktiskt behöver det inte vara så väldigt komplicerat alls. Självklart har alla människor varsin egen måttstock på julens lycka eller olycka, men med fåtalet enkla ingredienser kan det faktiskt bli alldeles förträffligt bra. Några flaskor julmust och (alkoholfri) glögg är aldrig fel, lite pepparkakor till efter kaffet som sätter pricken över i:et i den ljuvliga julmaten i form av skinka, prinskorv, köttbullar och ris a la malta. Om man ens behöver så mycket? Men om man blandar ihop lite mysig julmusik, exempelvis med Frank Sinatra eller Dean Martin och avnjuter alltihopa ihop med några sköna människor så kan det inte bli helt galet, eller hur? Ett fåtal enkla julklappar kan vara tillåtet, bara för sakens skull, men istället för att bli helt uppslukade av dem kan man njuta av en berättarafton, kanske en sagostund för de små eller spela något roligt spel istället. Ihop med doften av öppen brasa, maten, levande ljus och kanske rentav en äkta julgran lär det kännas otroligt juligt. Värt att pröva i alla fall!

fire place

Något som är i stil med detta är det årliga julbordet som äger rum i vår Allégården, arrangerat av SSU Södra Älvsborg, på självaste julafton och juldagen. Där får man chansen att äta gott julbord, få en enkel julklapp och bara umgås med människor som vill njuta av julstämning istället för julhets och överkonsumtion. Det låter faktiskt väldigt skönt och ALLA är välkomna. Kanske man rentav knyter en ny kontakt eller får en ny vän, som man dessutom får dela julglädje med. Inte fy skam, om ni frågar mig.

God jul allihopa, ta det lugnt med glöggen och stressa inte ihjäl er där ute. Håll i plånboken, akta er i trafiken och våga umgås, för tusan tomtegubbar 🙂

Efterlyses: Vett & etikett.


Frågan är enkel; Vet du vad vett och etikett betyder och innebär? För mig innebär det att veta hur man ska bete sig i olika situationer och mot olika sorters människor, utan att trampa någon på tårna. Samtidigt som man med insiktens hjälp inte ska låta sig bli trampad på och kunna bita ifrån när så det behövs.

Som liten pojk läste jag faktiskt böcker i ämnet. Förvisso redan då med föråldrade mått mätt, men man fick ändå en idé om hur det skulle gå till och mycket av vad jag lärde mig då, av eget intresse, håller jag mig till än idag. Men egentligen är det inga konstigheter, eller hur? Att bete sig på ett rättvist och civiliserat sätt där ledstjärnan är att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad, kan ju inte vara så svårt. Ändå behövs det tydligen skrivas böcker om det.

Som jag lever mitt liv idag har jag knappast någon större användning av att kunna duka ett bord med besticken en halv tumlängd från bordskanten, men det finns mycket annat som jag använder egentligen varje dag. Saker som jag upplever vara en självklarhet gentemot andra människor. Låt mig ge några enkla exempel:

  • Hålla upp dörrar och låt gå först. Detta är något jag praktiserar mig av när jag ser att någon behöver hjälp och oftast äldre människor eller de som har händerna fulla. Att hjälpa barnvagnar upp och ner på bussen ingår, även om det faktiskt innebär att jag får resa mig ur min egen sittplats, ibland flera gånger under en resa.
  • Vänta på sin tur. Köer är väl knappast det roligaste man kan råka ut för men i jämlikhetens och rättvisans namn får man liksom rätta sig till situationen. Såvida jag inte har alldeles förfärligt jättebråttom så kan jag gott vänta och det får ta sin lilla tid, eller i annat fall, kan man ju faktiskt fråga om man får gå före. Det har vid flertalet tillfällen hänt att jag har fått gå före i kassakön i den lokala butiken då jag har haft så få varor med mig, och jag ser det som ett gott tecken på medmänsklighet och att fler än jag har läst böcker om vett och etikett.
  • Använd blinkers! Dagligen ser jag bilister som inte använder sig av den fantastiska funktionen som de flesta bilar har numera, nämligen blinkers, eller färdriktningsvisare som de också kallas. För det är väl också en del i att visa att man har vett och etikett, att man inte gör några snäva filbyten eller tvära svängar med inbromsning som ett slags överraskningsmoment. För om man ser rent tekniskt sett på det, hur svårt och jobbigt är det att sträcka ut sitt långfinger och pilla på en plastspak? Det är inte speciellt svårt, och att ignorera denna medmänsklighetens ynnest vore väl snarare ett tecken på den ultimata latheten. Visserligen är människan en bekväm varelse men det har inget med vett och etikett att göra. Sedan har vi ju en hel del andra trafikregler och förordningar att följa, för att uppnå största möjliga säkerhet och samspel oss trafikanter emellan…
  • Inga fötter på sätet, tack. En av de värsta sakerna med att åka buss är när sätet ser ut så2012-11-23 08.12.41här.  Fullt med smuts och det ser ut som om någon har torkat av sina skor på kanten till sätet. Med lite tur och halvdana gymnastiska övningar kanske man kan lyckas undvika det värsta men risken att smutsa ner sig är ganska överhängande, inte sant? Eller när viss människor helt oblygt lägger upp sina fötter på motsatt sidas säten och ser ut som om de sitter hemma i sitt eget vardagsrum – men hemma sitter de antagligen inte med skorna på och sprider smuts omkring sig. Eller det kanske de gör, men då behöver inte ens medmänniskor besväras i samma utsträckning – så ner med fötterna från sätet för det hör till allmänt hyfs!
  • Lämna plats! En annan sak som hör till bussåkning är väl att lämna plats åt de som uppenbarligen behöver sitta ner. Då tänker jag förstås främst på de äldre som kanske har svårt med balansen eller styrkan i benen, det är väl självklart att man lämnar plats åt dem? För om man tänker på saken så är det ju faktiskt de äldre som vi yngre har att tacka för så mycket. Det kanske rentav var damen på bussen du såg i morse och som fick stå upp hela resan, som var med och förhandlade fram att just din busslinje ska gå nästan hela vägen fram till din ytterdörr. Generellt sett vore det trevligt med mer respekt för de äldre, tycker jag, för vad vore vi väl utan dem? Knappt halvvägs genom evolutionen, skulle jag gissa.
  • Samåkning. Respekt, hänsyn, vett och etikett – ord som jag skulle vilja sammankoppla till just samåkning, som jag för övrigt tycker verka vara en sällsynthet. För om man ser på det, så finns det faktiskt en massa fördelar med att samåka, men visst är det märkligt att man aldrig ser några kampanjer för det? Men rent ekonomiskt sett så måste ju samåkning vara jättebra då man delar kostnaderna på flera personer och oftast är det mycket billigare än att åka med t. ex. buss eller tåg. Man är snäll mot naturen på många sätt, man sliter mindre på vägarna, gör åt mindre bränsle, övar på sin sociala kompetens, är karaktärsdanande då man svarar inför andra om att passa tider, man minskar trafikbullret, man har flera ögon att upptäcka eventuella faror med m.m. Om dessutom bilen går sönder så blir det oerhört mycket enklare att knuffa bilen, något som är väldigt jobbigt om man är ensam. Så ni ser, det finns massor av fördelar med samåkning. Men var är alla kampanjer?
  • Dofta/stink runt hörnet. Rökning är inte nyttigt, det har väl de flesta insett vid det här laget och även om jag kan tycka att hetsjakten på rökare var överdriven för några år sedan, kan jag mycket väl förstå det. Att man sedan som vuxen själv beslutar om man ska fortsätta röka eller sluta, det är upp till var och en. Men så finns det rökare som inte bryr sig speciellt mycket om de röker ner sin närmaste omgivning heller. Jag tänker på de som bolmar precis utanför en entré eller ännu värre, i busskurerna eller på restauranger där folk faktiskt kan besväras. En liten hostning kanske man kan orka med, men när man har större problem så blir det genast mycket jobbigare. Kanske man har något fel på lungorna, de är lättretade eller man själv håller på att försöka sluta röka, hur roligt är det då att plötsligt omges av diverse rökridåer? Sedan finns det ju människor som formligen badar i parfym, vilket såklart ställer till det för bland annat allergiker, så det vore ju underbart om människor tänkte mer på vad de gör och vart de puffar. Det handlar inte bara om respekt och hänsyn, utan jag tycker att det tillhör vett och till viss del även etikett. Man ska veta att man kan komma att irritera sin omgivning och ta hänsyn. Så svårt är det inte.
  • Avbryt inte! Något bland det värsta jag vet är när någon annan människa envisas med att avbryta mig när jag är mitt uppe i något jag har att säga. Det anser jag vara oerhört respektlöst och nonchalant och det finns inte mycket som irriterar mig mer än när det händer. Faktiskt har det hänt att jag har skällt ut folk efter noter då jag har behandlats på det sättet, och mina utskällningar brukar ta ordentligt med skruv. Ordföranden i min bostadsrättsförening var den senaste som råkade ut för det och han har varit väldigt civiliserad och resonlig sedan dess. Jag tackar så mycket och är väldigt nöjd med den nyvunna respekten.

Ovan nämnda punkter är väl endast ett fåtal av de saker man bör tänka på när man har med andra människor att göra, och själva huvudpoängen är att man ska behandla varandra på ett hänsynsfullt sätt. Eller låter det helt galet? Dock verkar experterna på vett och etikett vara ganska få. Om man googlar på det, finner man egentligen bara en, och det är Magdalena Ribbing som skriver om vett och etikett på DN, så det är kanske inte så konstigt att folk inte vet hur man ska uppföra sig i olika situationer. Därav också det faktum att hon är en flitigt anlitad föredragshållare och har skrivit ett femtontal böcker i etikettregler, hyfs och stil. Så människor är undrande och det är ju skönt att en annan också kan göra ett bidrag. Smått och ytterst flyktigt men det är tanken som räknas, inte sant?

Tanken som får stå som nyckelord och sammanfattning av detta inlägg. För det är tanken på våra medmänniskor som räknas, och tanken på hur skulle jag själv vilja bli behandlad i olika situationer? Eller som August Hare uttryckte det;

Tankar är vinden, kunskap är seglet och mänskligheten farkosten.

Tänk på saken.

Årstiderna kommer och går.


Jaha minsann, så är väl hösten här på allvar då. Skönt tycker somliga, alldeles för illa, tycker en del som säkerligen syftar på det tilltagande mörkret, kallblåsten och det eventuella regnet. Men om man vrider på det och ser till de mer positiva sidorna så kanske man ser annorlunda på årets skiftningar.

Personligen har jag faktiskt ingen favorit bland årstiderna, utan tycker att alla kan vara bra på sitt sätt. Kanske jag började tänka så efter beskedet jag fick från min ögonläkare 1991, som påstod att jag skulle bli blind om två år om jag fortsatte att misshandla mig själv genom att strunta i min diabetes. Så jag skärpte mig till det bättre och än idag ser jag. Långt från perfekt men bra mycket bättre än blind.

Men för att återgå till det huvudsakliga ämnet; årstidernas charmcan-stock-photo_csp4676843. För visst är det så att precis varenda en av dem kan ha sin speciella tjusning, bara man tänker efter lite. Som t. ex. hösten brukar ju lovprisas av vissa för alla färger som de vissnande löven som pyntar vår natur har. Det är som naturens egen palett visar upp sig ur sin allra bästa sida och visst är det fantastiskt med alla färgskiftningar. Visserligen är det den årstiden då det blir mörkare ute, men det har ju den fördelen att man kan gå till sängs tidigare, där det dessutom oftast brukar bli varmt och gott. Ett annat populärt inlägg varje år brukar vara höstmarknad i Borås och det är ju också något att njuta av. Eller hemmavid, varför inte passa på och njuta av varma drycker till en bra film? Så visst har hösten sina ljusglimtar.

vinterVintern brukar skifta i snömängd men de flesta brukar önska sig en vit jul och allt vad de önskar sig i julklapp. De sakerna är väl det bästa som vintertiden kan bjuda på, men vad ska man fokusera på om ens kassa är i det närmaste tom, det är massor av dagar till julafton och man får slask eller regn istället för gnistrande snötäcke och snögubbar som närmsta granne? En ursäkt man kan ha för att lindra längtan är att man kan gosa ner sig i en varm och skön filt, helst framför en öppen eldstad, smuttandes på antingen glögg, julmust eller kanske en pepparkaka. Man kan fördriva några timmar med att skriva julrim, Möjligtvis, om man redan vet vart man ska på sin nästa semester, skriva vykort till alla släktingar och vänner! Eller varför inte stanna inomhus och sortera fotoalbum, städa eller börja med någon ny hobby. Alternativen är många om man inte tycker om regn och rusk, eller i bästa fall, halka både fram och bak samtidigt som man försöker undvika att trampa på pingviner eller att krossas av drivis.

Men efter vintern kommer vanligBlommatvis våren och även om den ibland kan bli väldigt kort så brukar den åtminstone visa sig på ett eller annat sätt. När solen, värmen kommer åter och tappra försök göres av de små knopparna i både blomrabatter som i lövverken, ja då vet man att vintern är på väg bort. Personligen tycker jag det mysigaste med våren är att tussilago kan börjas ses, och om inte de klarar biffen så är åtminstone vitsipporna mer kämpaglada. Att sedan vissa vårfåglar sitter överallt och ylar för fullt gör ju inte saken sämre, snarare tvärtom. Men om man nu är emot allt detta och dessutom är allergisk mot pollen så är såklart inte våren speciellt fantastisk. Men istället kan då se fram emot nästa vårmarknad, eller de första kopparna kaffe utomhus eller på en uteservering någonstans i vår våryra och cafétäta stad.

solSommaren måhända vara en favoritårstid för många människor. Det brukar ju oftast innebära glass i stora lass, svalkande sommardrinkar, semester, lättklätt, bad, grillad mat och ännu mera glass. Dessvärre även en mängd olika slag av insekter varav nog mygg, knott och flugor hör till de minst populära. Om man dessutom råkar vara solallergiker så är säkerligen inte sommaren ens favorit bland årstiderna. Dock finns bra alternativ om man så önskar. Vad sägs om att istället åka till något lokalt badhus, där man förmodligen ganska ensam kan njuta av friskvård i form av simning, eller prova på solarium eller skaffa en hund som man gå ut med precis vart man vill? Kanske blir det dags att under semestertider njuta av ett nästan folktomt centrum eller besöka Kulturhuset för att insupa känslan av att ha dyr smak och vara intellektuell? Man kan ju alltid låtsas!

Faktum och poängen är väl egentligen att man oavsett årstid eller situation kan använda fantasin för att trivas bättre. Inte så till den milda grad skapar sig en låtsasvän, men man kan åtminstone försöka se de positiva i varje tidsrum, i varje situation och i alla månader om året. Ett annat ord och teknik man kan använda är Självsuggestion, liknande självhypnos, vilket innebär att man kan intala sig saker för att må bättre.  Denna metod används även inom så kallad Mindfulness, varav författaren Madeleine Magnusson har en del att berätta. Läs mer här om hur effektivt detta har varit för just henne. Men om man googlar om detta så finner man väldigt mycket positivt så det är säkert väl värt att prova om man känner att årstiden inte är riktigt så bra som man önskade sig. Dessutom är det helt gratis att tänka positivt!

Eller som Nalle Puh sa så bra; ”-Ingen kan vara nere med en ballong!”

Så köp en ballong. För det är bra.

Läs även Borås Tidnings skribent Pamela Jaskoviaks skildring av hur bitterljuv sensommar och höst kan vara.

Dagens fundering.


Nyårslöften, håller ni på med sådana och hur fungerar det?

Själv brukar jag hitta på ganska bra nyårslöften och brukar också kunna hålla mig till dem ganska bra. Det gör iaf en skillnad och jag har gjort bättre ifrån mig än föregående år i många avseenden.

Men i år blir det svårt för jag vet inte vilket av dem som jag ska satsa på. För man kan väl bara ha ett per år? Kanske inte. Hur som helst kan det bli väldigt tufft under 2013 oavsett hur jag väljer då jag funderar på två ganska omfattande beslut.

Det ena är att jag ska tvinga mig själv till att vara tyst, helst så läntaped-mouth-guyge som möjligt i alla möjliga situationer. Faktiskt något som jag har funderat på ganska länge nu. Kanske inte så att jag stör andra lika mycket som jag stör mig själv men vissa dagar önskar jag vid dagens slut att jag kunnat hålla käften. Visst kan man väl säga att jag är allmänbildad och lättsnackad, men samtidigt är jag knappast den som ordbajsar till 110%. Inte vad jag tror iaf och man kan ju inte fråga sådant till folk, då de flesta verkar predika ärlighet och kommunikation för fullt men knappast använder sig av det själva. Frågar man så blir det inget svar tillbaka och jaha, där ser man hur vissa ryggar tillbaka när det kommer till kritan. Det är väl då, kan tänka, som jag anses ”jobbig”.

Men det är svårt att hålla tillbaka mina åsikter. Jag var väldigt tyst och blyg ända tills jag kom upp i tredje året på gymnasiet då jag började märka hur kul det kunde vara att diskutera och prata om allt och inget. Så på något sätt kanske jag försöker kompensera och hinna ifatt de 18 år som jag höll tillbaka. Kanske man istället skulle sikta på den ”bittra, lågmälda, beslutsamma” stilen a la tuffingen John Wayne? Precis som min farfar var som jag beundrade när jag var liten. Pappa var likadan och han lyckades ju skaffa sig ett rejält socialt nätverk. Mystisk, eftertänksam och kanske lite farlig image, jo det låter väl som ett bra koncept. Alltid lurar det någon och kanske man lär sig något nytt om sig själv.

Det andra nyårslöftet då, vad är det? Jag tänker inte avslöja något ännu för det kommer bli ett annat inlägg om detta och kanske Haubitz Svensson dyker upp ännu en gång, vi får se. Men det kommer.

Nu ska jag gå och äta lite, sedan ska jag träna på att hålla käften.

citat01

(Visste inte att han kunde svenska…)

Dagens bild: Tvåan.


Den här fina rubriken fann jag i en av nättidningarna och jag tyckte den var lite lustig. Bra tips för den som håller en fiberrik diet kanske?