Här händer det grejer…


Summering: Jag har kommit hem från sjukhuset, har träffat clowner och bor nu på annan ort likt en katt bland hermelinerna. Ja, ungefär så 🙂

Men för att börja från början, för det vore ju dumt att börja från slutet, inte sant? Jag försökte ju även att sälja min lägenhet, vilket var ett äventyr i sig.

Jag knåpade ihop en ganska schysst annons med bilder och allt och lade upp på blocket. Eftersom det verkade vara en helt galen budgivning överallt i den här stadsdelen trodde jag verkligen att detta skulle gå bra. Det hörde av sig ett antal människor, som också kom på visning varav de första gjorde mig ganska förbannad. Att stövla in här och slutligen säga att allt behövde totalrenoveras är rent nonsens och rentav ohyfsat. Självklart sa de så för att få mig att sänka priset, men när badrummet är totalrenoverat för bara några år sedan och de fortfarande tycker att allt ska renoveras, då är det en förolämpning gentemot min intelligens. Lyckligtvis slapp jag höra av dem igen, de gick väl och tomtade någon annanstans. För det var just vad de var, ett par lallande tomtar.

Hur som helst, jag blåste av försäljningen och tog bort annonsen för alla bud var för låga. Vi tänker istället renovera köket och göra lite mindre småfix, väntar tills den högtrafikerade vägen är flyttad och sedan tar jag antagligen hjälp av en mäklare då de når en större marknad än den man får genom blocket. Någonstans runt hösten 2014 blir det så vi har gott om tid.

Sedan var det ju detta med sjukhuset då. Som trogna läsare 2013-04-18 23.47.56vet har jag haft problem med benen och i synnerhet ett sår i foten som jag fick i januari då jag råkade trampa på en glasskärva. Det blev då infekterat och hela benet svullnade men det styrdes upp väldigt bra genom ”mitt” diabetesteam som gav mig vård, antibiotika, inlägg och dessutom fick jag gå på vårdcentralen var tredje dag för ny omläggning och vård. Detta tog lite tid men fungerade jättebra, ända tills för ungefär två veckor sedan då jag fick nya rekommendationer från sjukhuset om ett annat slags förband och det var där problemen började. Grejen är att såret sitter på hälen, som är ett komplicerat ställe att lägga förband på. Dels för att det hela tiden belastas och det blir svårläkt, men även att förbandet har en förmåga att flytta på sig. När man dessutom lägger ett såpass svårt förband att det blir fel pålagt, så att det blir veck och skaver i skon, ja då är det bara en tidsfråga innan det blir ett nytt sår och som i detta fall, inflammerat än en gång.

Så efter en natt med otrolig frossa och undertemperatur (natten till måndag), åkte jag in till akuten dår jag såklart fick lära mig att sitta/ligga vackert och utöva den eminenta konsten att vänta. Tids nog kom läkaren som dessutom var en otroligt ohyfsad och hade ett minst lika fjantigt namn och fula ögonbryn, och gjorde en undersökning samt remitterade mig till röntgen. Med andra ord, efter ungefär 4 månader är det dags att kolla om jag har glassplitter kvar i foten, men okej då, det är väl bra att f¨det kollat också. Så runt klockan 22:30 ungefär fick jag gå(?) upp, röntga min fot och sedan gå ner igen för att kanske, kanske få en sängplats över natten. Lyckligtvis fick jag det och det fick bli på Barnavdelning 2, vars lokaler jag har varit ofta i när jag växte upp och ständigt var inlagd på sjukhus. Hemma igen!

På Barn 2 var det betydligt trevligare personal, jag fick eget rum och en maffig tv med egen fjärrkontroll och dessutom maten serverad på rummet, så ni må tro att jag hade det finemang. Senare på dagen hörde jag hög sång, någon barnvisa jag inte minns vad den heter, men jag fick förklaringen lite senare. Två clowner gick omkring bland barnen och livade upp stället ganska ordentligt. När de fick syn på mig, liggandes i sängen, konstaterade de snabbt att det var väldigt väl utvecklade och mogna barn som låg där men skägg och allt. Det lilla samtalet urartade snabbt med att jag skulle ge tips på raggningsrepliker för en av clownerna så att han kunde ragga på de söta sjuksköterskorna, men tyvärr kunde jag inte ge mycket hjälp där. Men kul var det 🙂

Tyvärr fick jag inte stanna så länge på Barn 2 utan jag fick åka vidare till Infektionsavdelningen som var betydligt lugnare och enligt mitt tycke, mer slitet, med mer härdad personal (med vissa undantag) och överlag, ett mer ålderligt klientel i form av vårdtagare. Men det där med brist på sängplatser har ju funnits i flera år på SÄS i Borås. Jag minns inte vilket år det var jag gick in i väggen men efter två dagar blev jag utskriven och jag fick på sladdriga ben ta mig ifrån sjukhuset, stöttande mig mot väggarna så jag inte skulle falla omkull. Men hur som helst… Så jag låg där i min säng och det fanns inte mycket mer att göra faktiskt, förutom att vänta på läkaren som aldrig dök upp. Jag fick dela rum också, ihop med en äldre herre som visserligen var trevlig men ack, han var högljudd över nätterna på alla möjliga sätt, och när han inte var det så satt han och halvskrek i telefon med nära och kära. Alltså inga clowner där inte, men en o annan pruttkudde.

Till slut kom då läkaren och han höll med mig om det jag hade sagt, egentligen från början, att ge mig en burk med antibiotika och skicka hem mig så jag slipper ligga där och ta upp resurser som andra människor behöver mer än mig. Den allra första läkaren hade även satt mig i väntekön på en hjärtskanner, men det behövde jag inte ligga inne på sjukhuset för. Även det var märkligt, tyckte läkare nummer 2, så han tyckte jag kunde åka hem så fort som möjligt, vilket jag såklart höll med om. Men överlag måste jag säga att antibiotikan och droppet jag fick i armen verkligen gjorde susen. Flera gamla krämpor har försvunnit och jag har inte haft några problem alls med mina stickande ben eller kramper. Jag hoppas bara att detta håller i sig nu och de få temperaturskiftningar jag har haft i kroppen de senaste dagarna börjar också försvinna.

2013-03-13 14.05.29

Dags att duscha…

De två senaste nätterna har spenderat ihop med min flickvän och hennes barn och även hunden har fått vara med, vilket har gått jättebra. Kanske jag inte är en katt bland hermelinerna men det är ju en annan familjs regler, seder och bruk man ska ta hänsyn till, och det tar ju lite tid. Spännande är det iaf och än så länge har det gått jättebra, vilket ju är jätteskönt. Strax ska jag dit igen och kommer nog hem på söndag igen, troligtvis uppvilad och nästan 100% okej igen och redo för att jobba på måndag igen. Kanske det blir en liten fika hos mamma och pappa också. Måndag innebär även ny omläggning av foten, vilket jag hoppas ska bli en diskussion om vad som gick fel, för det är ju faktiskt viktigt, annars lär jag ju hamna på sjukhuset snart igen och det vill jag ju inte.

Men, men, nu vet ni ungefär vad jag har pysslat med sista tiden och såklart blir detta även en dagboksnotering för min egen del. Här händer det minsann grejer, bara så ni vet.

Slutligen, tack till alla som har hört av sig. Det värmde gott och gav mig annat att tänka på än läskiga blodprov, pruttande grannar och idioten till läkare jag fick första dagen. Ni är bäst! 🙂 Dessutom får jag såklart vara oerhört glad och tacksam för att min flickvän var med mig under så många timmar, trots hennes blodfobi, men jag behövde ju någon att skoja med också när vi satt där och väntade timme, efter timme. För skratta åt eländet, det kan man ju alltid göra 🙂

Hare gottans alla! Anders är lös igen och nu jäklar… 😉

Så, vad händer här då?


Jo, det är nog dags för en snabb och liten update om vad som händer och fötter här, eller hur? Faktiskt en hel del.

Som mina vänner på Facebook kanske minns, råkade jag trampa på glas för några veckor sedan. Detta har nu utvecklats till stor, svullen fot och fotled, som i sin tur förvärras av en jäkla hosta samt förkylning. Själv tänkte jag att det går väl över men när det började bli svårt att knyta skon så var det dags att hälsa på lite på sjukhuset. Jag valde att gå direkt till Diabetes-teamet, som jag ju känner väl efter alla år, och inte till vårdcentralen eller än värre, Akuten.

Väl där kunde det snabbt konstateras att det var mycket värre än jag hade trott och det var inget snack om att jag skulle bli sjukskriven i två veckor, omedelbums, ordinerad antibiotika 3 ggr om dagen och absolut vila av foten. Tjo vad det small till minsann! Som grädde på moset fick jag en mindre förkylning men en jäkla hosta so gör ont i hela kroppen, lite sköna kramper, ilningar och feber så jajemen, nu är jag igång igen! Lite tråkigt nu när jag äntligen har fått fast anställning, men jag är min vana trogen och påbörjar alla större livsförändringar med dramatik, buller och bång. Men jag är väl snart på benen igen, som jag brukar och dessutom har jag väldigt stor hjälp med så gott som allt av kvinnan i mitt liv. Återigen, mina vänner på Facebook vet mer 🙂

Så läget är väl långt ifrån 100 men jag klagar inte, det kunde varit mycket värre. Humöret och humorn är minst lika skruvad som vanligt, dock mer eller mindre i feberyra ibland men det betyder bara att jag får skratta mer 😛

Mer då? Jo lille voff Astrid har återigen fått problem med kiss2012-08-02 15.40.21andet och det är väl urinvägsinfektionen som har kommit på återbesök. Med andra ord, både husse och vovve äter antibiotika just nu, dock ej ur samma skål. Men det ordnar sig nog, och om inte annat får det bli ännu ett besök hos veterinären som säkert blir jättebilligt. Eller inte. Men jaja, vad ska man göra utom att gilla läget? Läget är som det är, inte sant?

Slutligen kan jag berätta att jag har fått livstecken från Mattias. Jag skickade ett sms till honom och sa att jag gärna ville prata med honom om han tyckte det var en bra okej, så kunde han höra av sig när han orkade. Vilket han gjorde och tyckte det var ett bra förslag, så jag väntar på samtal. Inte för att jag vet vad jag ska säga men det löser sig nog på något sätt. ”Heavy metal rulez bro!” tillbaka på dig mannen 🙂

Så nu vet ni ungefär allt som händer här, eller iaf nästan. Jag är inte dö än, det bara luktar så och blir jag bara av med feber och hosta så kanske det blir ett blogginlägg snart igen och när ni minst anar det. Om ni vill, vågar och kan 🙂

Påminn mig, tack


Varför bloggar jag egentligen? Vad har jag egentligen att tillföra i något avseende alls?Varken på bloggen eller Facebook.  Har flertalet gånger den senaste tiden undrat och funderat på att lägga ner. Är dock fortfarande osäker. Varför? Tja, vem fan vet? Ska iaf fundera lite till så får vi se hur det blir. Känns som all inspiration är död, likaså mina influenser och musor som lyser med sin frånvaro. Känns mest som jag snackar skit hela tiden och inte ens jag själv orkar med mig, så hur kan andra göra det? Ja, det finns en logik.

Jag har även funderat på vad som brukar inspirera mig och vad som får mig att må som allra bäst och kommit fram till att det mestadels är känslor som får mig att skriva bra inlägg. Kärlek, djupa och givande samtal, hat, sorg, orättvisor, vänskap, inspiration m.m. men just nu känns det lika torrt som öken. Fast i ekorrhjulet med samma skit varje dag. Jo, det är väl så och vem kan väl finna inspiration i ett sådant vacuum?

Vi får väl se om vi skrivs i morgon eller om jag tar ledigt på obestämd tid. Idag känns det senare alternativet väldigt lockande.

Livet, vart tog du vägen? Vart är min musa? Varför känns det som att inget jag gör, duger och vad vill medmänniskorna egentligen, innerst inne? Uppenbarligen är min syn på förståelse och medmänsklig respekt, förlegad och gammalmodig, men det är okej. Jag kan nog lära mig att bli en skitstövel jag också, och min teori om att vissa människor är menade att alltid få vara ensamma får alltmer stöd. Sorgligt men sant men man lär sig att acceptera det mesta med tiden. Jag önskar bara att det kunde varit mer raka svar och raka puckar men det tycks alltid vara brist på kommunikation även om jag efterfrågar den med får inget gensvar. Känns som det är dags att isolera sig och droppa ett antal kontakter. See who gives a fuck liksom.

Trött, så trött, på allt och ingenting.

Update torsdag kväll


Njae, känner inte att jag har något att berätta idag faktiskt Det har mest varit som en vanlig dag. Ska se på tv en stund, sedan sova. I morgon fredag 😦

Natti alla, skrivs mer i morgon. Tjo.

Update onsdag kväll.


Tummen upp för denna dag också, kors i taket. Jodå, det verkar som att den nya kosten fungerar och jag har inte haft såhär mycket energi på väldigt länge. Första veckan var ju lite skum och jag tror kroppen reagerade på omställningen, men nu känns det som sagt hur bra som helst. Först jobba, sedan hem och vila i kanske 30-45 minuter och sedan sätter jag igång igen med en massa saker. Hushållsarbete, jobba, träna (?!), fixa i ordning saker och ting som legat och väntat hur länge som helst. Så jodå, det rullar på riktigt bra nu!

Men en sak var inte riktigt bra idag. Nämligen på morgonsidan då jag skulle iväg till jobbet. Jag hade sovit bra (igen) och var på väg ner till bussen då jag märkte att högerfoten inte hängde med ordentligt. Efter ett kort tag nästan släpade den med, vilket i sin tur gjorde mig väldigt osäker och jag började gå sämre. Det gick inte snabbt och dessutom vingligt och osäkert. Dessutom var det förbannat halt på sina ställen och en gång var det ytterst nära att jag slog en volt. Men jag tänkte att detta går inte så jag vände tillbaka hemåt, långsamt, långsamt, och ringde till jobbet, förklarade snabbt och lovade att komma in lite senare. Sagt och gjort och efter lite övningar samt uppvärmning kändes det bättre, och till jobbet kom jag tids nog, men detta oroade mig starkt. Kanske dags att försöka göra något åt saken, så ikväll har jag stretchat ordentligt (aj) och faktiskt cyklat några korta vändor på träningscykeln. Nu ska jag bara få detta som vana så kanske, kanske det inte är kört än. Fortsättning följer.

För övrigt har det varit en ganska lugn och bra dag. Jobbet gick finemang, jag körde en timme extra för jag blev ju sen på morgonen och gjorde väl ungefär allt som jag förväntas göra.

Väl hemma blev det en liten tuppis och sedan igång igen, vilket kändes bra. Såg även sista avsnittet av Nybyggarna och man blir ju förskräckt över hur vissa människor råkar illa ut. Helt otroligt egentligen. Det är ju den där Anders ”Arga snickaren” som varit programledare och i morgon kommer han även i programmet ”Mitt liv är ett skämt” där han tävlar mot Annika Jankell och det vill jag ju se hehe.

Nåja, nog tjatat från mig för idag. Nu ska jycken ut, sedan ska det ätas lite mer nyttigheter och snart, snart, snart sova. Skönt det för jag är ganska ordentligt trött, precis som man ska vara vid denna tid på dygnet, eller hur?

Natti alla, skrivs mer i morgon. Tjo på er 🙂

Update tisdag kväll


Ta mej tusan men det har varit ännu en bra dag. Inte att ta ut något i förskott men kan detta bero på den nya kosten? Energin och humöret har varit på topp och nu, precis lagom till natten, börjar jag bli trött. Grymt bra!

Jobbet gick bra och fick tillomed lite tid över för givande diskussioner. Alltid trevligt! Förutom lite oväntade datorproblem, som jag löste,  hände väl inte så värst mycket egentligen.

Väl hemma fick jag blunda i ungefär en halvtimme, sedan var det dags att greja lite i hushållet. Diska, vattna växterna, dammsuga, peta öronen, sådana viktiga saker. Grannen kom förbi och hämtade föreningens skrivare då den är sönder och ska in på service, annars har det bara varit antingen soffan eller pappersarbete faktiskt.

Farsan ringde tidigare och tipsade mig om Göta Kanal i tv3 och någon snubbe som hade världens största samling av diabeteshjälpmedel. Det lät ju lagom skruvat så jag kikade på hela programmet faktiskt. Det var intressant då de även visade tre killar vars plan var att ta båten genom Göta kanal och ragga på slussvakter och andra tjejer som råkade stå intill, ungefär. Mycket märkligt. Jag har nog aldrig raggat i den bemärkelsen, det är jag fortfarande för blyg för, men någon gång har man väl testat att göra som de gjorde: ”Tjena tjejer, vad gör ni ikväll? Vi tänkte ha en fest på vår båt där borta och det vore kul om ni kunde vara med.” Mitt resultat var lika kass som deras och det blev bara killarna på båten den kvällen. Uppenbarligen ingen bra teknik vare sig man är tre killar eller en. Frågan är hur man egentligen ska göra? Tja, den som visste det 🙂

Nåja, nog tjatat för ikväll och idag. Jag ska strax äta lite, ta ut voff på sista rundan uti kylan och sedan skutta i säng.

Tack för idag, slut för idag, vi skrivs säkert mer i morgon. Tjo på eder 🙂

Update måndag kväll


Synd att även bra dagar tar slut någon gång, för det har det varit för mig idag. Kunde man inte plocka några timmar från en annan, sämre dag, och plussa dem på en bra dag istället? Sug på den, vetenskapen! 😉

Jobbet gick bra och jag kom ihåg allt som skulle uppdateras och ta bort allt som inte längre är aktuellt, plus att jag lade grundplåten för en idé som jag har klurat på en längre tid. Jag presenterade den kortfattat för bossen och han tyckte det var en väldigt bra idé så jag tog åt mig lite credit. Under själv skapandet fick jag sällskap av fröken N och vi fick oss ett par goda skratt ihop minsann. Härligt, sådant 🙂 Som extra plus lyckades jag undvika en viss person idag också, vilket är bra för mig. Dels för att bevisa för mig själv att jag kan faktiskt ha disciplin att inte vara så spontant öppen som jag oftast är och dels för att personen gör mig illa på ett sätt som personen inte vet om. Då blir det lättare att undvika än att säga något om det. Människor får ju vara som de är så länge de inte gör någon annan illa. Nåja, svårt att förklara men credits to me!

Efter jobbet blev det samtal och nu är det bara 2 ggr kvar minsann, sedan är det slut! Lite synd men å andra sidan, när mina problem inte längre finns kvar så ska väl inte hon behöva ställa upp som samtalskompis. De småproblem jag har kvar kan jag lika gärna tala med min hund om liksom för jag vet redan svaren och lösningarna. Tja, ungefär så, ni förstår nog hur jag menar.

Resten av dagen har jag spenderat med att jobba lite, spela spel på Facebook, blogga och läsa nyheter. Kreativiteten och energin har verkligen funnits hos mig idag och jag har varit på väldigt glatt humör, och det är jag självklart tacksam över. Har även kommit på några blogginlägg som jag kommer publicera inom en snar framtid så häng kvar!

Men nu tänkte jag varva ner lite. Jycken ska ut på sista svängen, jag tänkte väl äta något innan sängdags och det blir säkerligen lite tv innan ögonlocken kanar ner. Med lite tur kan jag få lite sömn i natt. Det känns iaf så.

Naughty nite alla, vi skrivs mer i morgon tycker jag. Tjo på eder 🙂