Snus i långa banor.


Jag har ju vid tidigare tillfällen skrivit om snus och jag gör det ännu denna gång, och på det senaste har jag kommit på att ordet snus är egentligen ett för torftigt namn på denna tobaksprodukt. Med tanke på dess långa historia och vilket handarbete, blod, svett och tårar som ligger bakom tillverkningen, borde man egentligen hitta på något bättre namn än bara ”snus”. Jag vet inte exakt men något med mer tyngd i liksom, som ger en aning om all möda som ligger bakom. Förslag, någon?

Det finns ivriga förespråkare som säger att EU ska ge sjutton i vårt snus, vad de nu menar med det. För faktum är att snuset ursprungligen var luktsnus, vilket först upptäcktes av munken Ramon Pane, som hängde med Christoffer Columbus på sin resa över Atlanten för att slutligen upptäcka Amerika år 1497. Allvar blev det först under mitten av 1500-talet då luktsnuset började användas främst i Spanien och Frankrike men Sverige fick vänta så länge som till i slutet av 1700-talet innan tobakssorten började växa fram på allvar i landet. Mer om snus kan du läsa här.pippaket-dollar

Varför snusar man då? Vissa snusar som ett alternativ till cigaretter, av hälsoskäl eller praktiska skäl och jag själv har gjort det sedan -92 ungefär, jag minns inte så noga. Några niko-kickar får jag aldrig längre utan det är väl mest för gammal vana. Sedan vilar det väl något slags föreställning över snusandet att det är manligt och/eller lagom bonnigt att snusa, även om det idag är betydligt fler kvinnor som snusar än förr, och säkerligen stadsbor också för den delen, men för egen del får jag nog säga att snusandet är en del av mig.
Kramsnus har jag aldrig gillat, det är helt enkelt för kletigt och omständigt och man får dessutom massa smulor i mun om man inte packar lagom hårt. Betydligt enklare, lättare och renligare är i så fall portionssnuset som jag har använt i flera år och jag har faktiskt varierat över åren, en hel del, mellan olika sorter. En klar favorit är de säsongsbetonade snussorterna som visserligen är lite dyrare, men så kanske man också köper en dosa speciellt över jul som man kan mysa över.

Det finns ju ett antal sajter därute som man kan beställa snus från idag men en som har väldigt bra priser är www.snusbolaget.se som har, i mitt exempel Kapten White för bara 179 kr/stock och dessutom frakten fri. Najs! Självklart har de också DIY-kit om man vill göra sitt eget snus, vilket ju är smart för då slipper man ju tobaksskatten, så det får man ju testa någon gång.

Om jag någon dag ska sluta snusa? Tja, en väldigt bra fråga faktiskt. Visst är det en onödig kostnad, det kan jag hålla med om, men samtidigt undrar man om man inte i så fall skulle byta ut det beroendet till något annat? Jag har liksom bara mina klena öl på fredagskvällen och snuset, sedan kräver jag inte så mycket mer. Men det är klart att allt har sin gräns och när plågan i plånboken blir alltför stor, ja då får jag helt enkelt sluta. Men om det ska kosta 200-300 kr per stock, jag vet inte, det är ju helt psykologiskt sett väldigt lätt att förneka sanningen in i det längsta om den är obehaglig. För plånboken alltså, hälsan är som den är 😉

Hur som helst, spana in Snusbolaget för att förutom snus har de också e-cigaretter, pipor och annat skoj att kika på. Tänkte själv slänga in en beställning snart för med de schyssta priserna är det närmast dumt att låta bli.

Annonser

Dags att flytta!


Anders Frihamn har nu officiellt flyttat till www.andersfrihamn.com under wordpress.org och inom sinom tid kommer jag stänga denna sida.

Allting är inte riktigt klart så ni får ursäkta röran men jag hoppas ni kommer gilla den nya sidan. Enklare, snyggare och med lite tur, fler läsare 😉

Ses där!

Sommartider = stöldsäsong.


Det är lågkonjunktur och i dess kölvatten dyker effekterna upp. Det är kärva tider och man gör vad som krävs för att få brödfödan på bordet varje dag. En del sätt är bra, andra inte. En del är brottsliga, andra inte.

Till viss del kan jag förstå situationen när bakbundna myndigheter tvingas behandla sina medmänniskor och klienter utan medkänsla eller medlidande och varför de avgörande politiska besluten lyser med sin frånvaro kan man bara spekulera i. Hur det än ligger till så är det ändå alltid, i grund och botten, människan som får skörda frukterna av samhällets gemensamma intressen – på gott och ont.

Lommy Eye

Hur ens samvete än ligger och vilka intentioner man än må ha så är det aldrig roligt att bli utsatt för brott och ett sätt att skydda sig kunde kanske vara att skaffa en GPS-spårare. Det är en smart liten maskin som om olyckan skulle vara framme, kan hjälpa dig att få tillbaka din bil/båt/släpvagn m.m. Lommy Eye heter apparaten och är faktiskt inte så värst dyr vid en prenumeration och jag funderar faktiskt på att skaffa en själv. Investeringen är liten jämfört med ett nyköp. Jag vet inte exakt hur det här med stölder fungerar men vad jag har hört så exporteras t. ex. bilar till utlandet och även där täcker Lommy Eye upp eftersom den även fungerar över rikets gränser. Tänk sicken fantastisk teknik det finns 🙂

En äkta manlig vinkling.


Det är vår och det spritter i både ben och fingrar. Man längtar ut till trädgården och dess arbeten och man får lust att röja runt. Garaget behöver städas, cykeln ses över och smörjas upp, vallgraven behöver rensas från vinterns offer och skyttetornen repareras efter det senaste halvårets snöbollsattacker.

Nej men skämt åsido, det är oerhört skönt när solen kikar fram igen och man känner sig redo att börja jobba med huset/lägenheten/trädgården igen och liksom gotta sig lite i både sol och med ett gott samvete att man har jobbat med kroppen igen. Precis som det är menat att vi ska! Men det finns också något djupt rotat, och vad jag tror främst i oss män, att det ska vara lite lagom bullrigt, grovt och lagom testosteronladdat, för att det ska kännas lite extra bra. Det är som när vi hamnar på någon järnhandel där de har verktyg, det känns lite som julafton. Skit samma om vi verkligen behöver en svets, vi ska bara ha den. Att vi bor i en trång lägenhet spelar heller ingen roll, barnen kan ju bo i våningssängar och om vi bara gör oss av med byrån i sovrummet kan jag ha den nära och känna mig både trygg och nöjd.

Sedanh är det ju sant, att det finns olika dimensioner och storlekar på alla slags maskiner, verktyg och leksaker. Drömmen vore väl kanske att ha en faluröd stuga med vita knutar någonstans på landet, inte så långt bort från civilisationen och med några förrådsbodar på tomten och ja, absolut, en stor ladugård också förstås. För var skulle jag annars ha alla mina h-vetesmaskiner ståendes? Det skulle dels vara egna projekt av allehanda slag men ibland är det lika bra att köpa, för då får man både garanti, grejer som fungerar och grejer som inte hotar av lemlästa dig så fort du ens närmar dig startknappen. Det är liksom bra.

Ett bra sätt att få maskininspiration och kanske ännu galnare idéer är att besöka mässor. Som liten snorvalp åkte jag och kusinen varje år till Elmia Bilmässa för att dregla över vrålåken och drömma om en ljusnande framtid på vägbanan, förhoppningsvis bemästrandes ett tekniskt underverk som alla vore avundsjuka på. Helst något hemmabyggt, med breddade skärmkanter, sänkt, vrål under huven och en Wunderbaum hängandes i backspegeln. Det minns man ännu, spänningen inför allt man skulle se och det snöblandade regnet som alltid föll exakt då man hade tagit sig ut ur mässhallarna för att se husvagns-racet eller den fetaste dragstern i Europa, där man hackandes tänder undrade vad i Hälsingland man gjorde sådana här saker för? Det var ju svinkallt, precis vartenda jäkla år!

Men hur som helst och tillbaka till ämnet, mässor är kul. Det är spännande, man lär sig nya saker, man förundras och beundrar och man inspireras. Det går liksom inte att undvika, och ett bra sätt vore att dra till Entreprenad Expo i Borgeby den 10-12 september där det kommer bli massor att glana på! Dessutom blir det Gräv-SM, vilket ju är hur grymt som helst. Har ni sett de killarna hur skickliga de är när de manövrerar sina maskiner på millimeters precision? Hur snyggt som helst ju, man blir lätt imponerad. Om man nu råkar att inte jobba med entreprenad, utan bara är galet tokig i maffiga maskiner, så är det ju till en sådan mässa man borde styra kosan. Dessutom blir det gratis seminarium om olika saker och man får testa olika maskiner på grönytorna som finns strax utanför och hur najs är inte det?

Puh, jag blir ju alldeles till mig. Älskling, vad tycker du om en grävmaskin i trädgården? Snälla?…

En annan typ av boende.


Jag växte upp i ett villakvarter. Vi hade trädgård med fruktträd, bärbuskar och ett litet trädgårdsland. Dessutom hade vi nära till skogen där vi, kvarterets ungar, byggde kojor, gick på äventyr och plumsade runt i varenda våtmark som fanns i närheten vilket givetvis förbannades av våra föräldrar. Livet var skönt och naturen med alla spännande saker fanns runt hörnet.

Så växte man upp och det var dags att lämna barndomen. Jag flyttade ut i lägenhet, eller betongbunker som jag numera kallar det. Totalt sett har jag hunnit med fem lägenheter runt omkring i Borås, och nu bor jag i nummer sex och denna gång är det en hyresrätt ihop med min sambo och hennes tre ungar. Efter omständigheterna och en ständigt tom plånbok efter att hyran är dragen kan jag väl säga att jag överlever. Trots allt är det alltid ungarna som kommer först och man har lärt sig att man själv kommer på efterkälken. Men så är det och det är okej.Scania Vabis 1964

 

Men för någon månad sedan kom jag på, vad åtminstone jag tyckte var, en snilleblixt. För att slippa en stor kostnad med hyra, el, struliga grannar m.m. och annat kan man givetvis flytta ut i en husbuss! Dessutom har jag möjlighet att parkera den på en friköpt tomt där planen är att bereda uppställningsplatsen samt koppla el och vatten, även det till en billig kostnad. Med några solpaneler på taket och utnyttja bäcken som går strax intill skulle det kunna bli ett oerhört billigt boende. Närmare bestämt över 70.000 kr per år och om man orkar bo så i något/några år så kan man, om bostadsbubblan spricker, äntligen köpa en bättre bostad, typ lägenhet eller kanske en stuga på landet. Det finns ju uppenbara pengar att spara här om man bara står ut med att bo lite mer kompakt men de små, små ”problemen” som finns kan man ju absolut lösa. För om man kikar runt på nätet på vissa hemsidor ser man snabbt att det finns verkligen lösningar på allt och man kan faktiskt få en högre standard i en husbuss än i många vanliga lägenheter. Dessutom friheten att kunna dra vart som helst, när man vill och njuta av den fantastiska naturen bara genom att sticka ut näsan genom dörren. Om man inte orkar med sina grannar är det bara att rulla vidare liksom.

Ett annat sätt att bo på är i så kallade moduler. Det låter ju ganska hi-tech men om man kikar lite närmare så är det faktiskt ett både bra och billigt sätt att bo på, som faktiskt är beprövat sedan många år, bland annat i skolor och sjukhus. Ett par riktigt fina exempel finns på nätet och man blir lätt imponerad, speciellt som att allt redan finns i lösningar där montering och allt riggande redan finns på en och samma plats, i ett enda team. Hur smidigt som helst och om man vill flytta på sig finns det lösningar för det också, så länge man har bygglov då modulerna som standard är 3 x 9 meter, men om man har tillgång till en markplätt så är ju saken biff!

Så här snyggt kan det bli: Hagen på Kungsholmen i Stockholm.hagen21

J-vla trams!


Snusförbud – eller snarare snusluktsförbud, med start i Uppland och nästan samtliga tidningar skriver om det. Vårt kära snus är tydligen en het potatis.

Borås Tidning – AftonbladetMetro Dagens Nyheter

Fullständigt urbota urlöjligt. Ska vi sätta sådana regler kan man ju diskutera parfymstinkande människor, hantverkare och idrottsmän som svettas. djuraffärer som luktar djur och sågspån. Var går gränsen? Först den löjligt överdrivna häxjakten på rökare och nu dags för snusarna. Kan vi inte lägga lika stora resurser på att förbjuda inkompetenta politiker istället så skulle vi göra både folkhälsan och välfärden en stor tjänst.
Ett ”mänskligt krav” borde istället vara att satsa resurser på lika villkor, rättigheter och välfärd för alla där skola, omsorg m.m. fungerar!

Blir ju irriterad när vissa ska agera storebror över svenskarna, som om vi vore inkompetenta och intelligensbefriade, hela bunten. Ska de förbjuda saker hit och dit kan de väl ta bort all alkohol eftersom det kostar samhället miljarder varje år. Dock går ju inte det eftersom staten vill ha skattepengarna. Likadant med Bofors och vapenhandeln där Sverige är gigantiska, där vi säljer för miljarder och sedan förväntas skänka pengar till krigshärjade länder och dess utsatta befolkning. Där snackar vi att kunna göra en insats för att främja människors liv men det handlar ju om pengar såklart. Dubbelmoral så det skriker om det.

snus_46313705

Sedan får man väl påpeka att det är en stor skillnad på olika sorters snus, framförallt mellan lössnus och portionssnus, där det första alternativet luktar betydligt mycket mer. Det skrivs att det inte ska förekomma pekpinnar eller snuspoliser och att direkta tankar om hur detta ska kontrolleras finns inte utan det är upp till var och en. Frågan är väl inte om detta blir än mer gödsel åt angivarsamhället där folk tycks älska att knipa åt folk och fä så fort tillfälle ges.

Sist men inte minst, detta snusluktsförbud ska tydligen även gälla busschaufförer. När fan luktade du senast en varm sommardag på din busschaufför och du tyckte han luktade mer snus än svett? Man undrar ju hur utbyggd den personliga servicen är i Upplands kollektivtrafik.

Jag håller med om att snusande, rökning, alkoholkonsumtion m.m.m. inte går hand i hand med folkhälsan. Men myndigheter, oavsett politisk färg, ska inte komma och bestämma vad som helst. Vi är vuxna människor som har en susning och vi behöver ingen dadda till hur vi ska leva våra liv.

Teknikens avigsidor.


Har ni också märkt av det? Skygglapparna. Eller som de också kallas; skärmarna – de avskärmande skärmarna med deras osociala nätverk, som nu finns överallt i vår närhet. Facebook borde byta namn till Arsebook. Det är bara några av  tankarna jag får när jag alltid har asociala individer som är så djupt försjunkna i sina virtuella vänner, alltid sökandes efter nästa roliga grej eller virala succé. Förlåt men det får mig att morra lite samtidigt som jag känner mig stött över att alltid behöva försöka vara bättre, snyggare, roligare och mer intressant än en fejkvärld som kan bjuda på allt och lite mer. Jag har seriös konkurrens av små. plastiga apparater med lustiga ljudeffekter och inte mindre än 3G-punkter. Svårt att bräda det liksom och det gör liksom ont i hjärtat att uppleva sådana situationer. Jag tror knappast jag är ensam om den känslan.anigif_enhanced-buzz-2092-1377101561-4

Ungarna i familjen gillar datorer och mobiler. Jag förebrår dem inte då jag själv satt ohälsosamt mycket då jag hade fått min första dator. På den tiden var det telefonmodem som med dagens mått var otroligt långsamma, plus att man blockerade telefonlinjen både in och ut. detta irriterade såklart mina föräldrar något otroligt, vilket gör det smått ironiskt att jag nu själv har hamnat i ungefär samma sits. Detta envist envetna sittande med skärmar överallt, totalt okontaktbara och utan någon som helst intresse att vara sociala eller med idéer annat än att ruttna bort. man undrar ju lite hur framtidens generationer kommer se ut, rent fysiskt. Med överdimensionerade musarmar, glosögon och stomipåse på magen kanske? Kanske jag överdriver en smula men man undrar ju. Å andra sidan kan jag helt och fullt förstå dem. Vad man än vill ha på internet, finns det ju där. Lättillgängligt, i olika smaker och storlekar, serverat mitt för näsan på oss och man kan få nästan hur mycket som helst av det. Stort och spännande, dygnet runt, och dessutom slipper man ta tag i verkligheten som inte alla gånger är så speciellt faschinerande, färgglatt eller spännande. Självklart att det attraherar så till den grad att man gärna spenderar åtskilliga timmar framför skärmen. Därför har vi idag en begränsad surfmängd varje dag på 3 gigabyte, som vi då ska dela på, hela familjen. Detta fungerar bra då dygnsrytmen blir mer strukturerad och det finns tid över till att göra annat, som t. ex. vara social med varandra, vilket är guld värt.

MIT psychologist Sherry Turkle is one of the leading researchers looking into the effects of texting on interpersonal development. Turkle believes that having a conversation with another person teaches kids to, in effect, have a conversation with themselves — to think and reason and self-reflect. ”That particular skill is a bedrock of development,” she told me.

Jeffrey Kluger @ cnn.com

Men sedan finns det något annat också, det som vissa av oss kallar ”liv”. Kanske jag har fel men hörs det inte liksom på ordet, att det är meningen att levas? Eller som någon sa; ”The goal of enjoying life is to be here now, to live a life full of wonder and astonishment. That way we can truly experience all of what life has to offer.” Jag tycker faktiskt det låter väldigt vettigt. Trots att jag kanske inte är den typen som gör vågade utsvävningar och har riskfyllda äventyr, så tycker jag ändå att det ger tusen gånger mer att umgås med människor än att stirra tomt in i en påhittad, glättig fejktillvaro. Att samtala med sina medmänniskor, känna deras doft, se mimiken, ansiktsuttrycken, kroppsspråket och höra verkliga ord är värt så otroligt mycket mer. Det är vad att vara människa innebär, att kommunicera och lära av varandra, som är värt något, något som vi nu tycks ha glömt i det stressiga informationssamhället. Ett för övrigt för snabbt samhälle som tycks ha för många informationskanaler för att vi ska klara av det. Oavsett hur mycket det påstås att mänskligheten är den mest intelligenta så skriker troligtvis våra stackars hjärnor av förtvivlan när vi bombar dem med all information vi får inslaget i oss varje dag. Via bland annat skärmar.

Visste ni förresten att det finns en etablerad term för mobiltelefonsberoende, ”nomophobia”, vilket betyder ungefär ”ej mobiltelefonfobisk”?

5lXHwxbTVOodyjr3cNHN_ALIEN13

Vi skulle behöva återta kontrollen över våra sinnen och stoppa att tvångsmässigt kolla våra e-mejls, uppdateringar på Facebook och sms. Jag tror att vi kan leva lyckligare och i en mer känslomässigt berikande värld om vi bara lyssnar på vad våra kroppar säger och vad våra medmänniskor säger. Hur många relationer går i kras på grund av kommunikationsproblem? Tänk efter vad en förälder känslomässigt kan göra mot ett barns självkänsla när de hellre är fokuserade på sin mobiltelefon än sitt barn. Det är enligt mig inte ett bra sätt att uppfostra ett barn på, eller att lära känna det. Eller någon annan  heller för den delen. För visst är det tråkigt när man någon gång samlas, kanske familjen eller ens vänner, och plötsligt sitter alla med sina mobiltelefoner framför näsorna och det känns ganska knepigt att vara den enda som inte gör det. Så man gör det ändå, eftersom man inte vill vara den knepiga.

Tekniken är fantastisk, jo absolut! Men teknik blir snabbt gammal och ska förr eller senare bytas ut. En mobiltelefon eller dator kan inte ersätta en annan människas värme, intellekt, skiftande humör eller utgjuta tårar där du, som en bra medmänniska, kan gripa in och ge tröst. Maskiner må vara fantastiska hjälpmedel i vår vardag, som gör olika saker mindre tidskrävande eller helt enkelt lättare att utföra, men de ska inte ersätta det viktigaste vi har, våra medmänniskor, släkt, vänner eller familj. Mobiler eller datorer kan inte älska dig. De kan inte sakna dig. De kan inte krama dig. De är bara plastbitar med elektronik inuti, kalla och hårda. Glöm inte det, för medmänsklighetens skull.

nacke

Slutligen, ett varningens ord om att det också (knappast överraskande) kan vara skadligt att ständigt använda sin mobiltelefon, då det kan ge skador på nacken. Enligt en amerikansk studie bland deprimerade ungdomar ligger genomsnittet på ungefär 88 sms per dag, och nu börjar läkare, kiropraktorer och forskare få upp ögonen för så kallad ”gam-nacke”, vilket skrivs om i dagens Nyheter 24. Med andra ord, vill man ha en schysst karriär ska man nog satsa på att bli nackspecialist för de här skadorna kommer bli allt vanligare. Marknaden för nackkragar kommer fullständigt explodera, eller vad tror ni? Men egentligen är allt detta självklarheter, bara man tänker efter lite. Visst kan Ipaden, datorn eller mobiltelefonen vara en skön barnvakt och det blir ofta lugnt då barnen är fokuserade på skärmarna. Men de blir också avskärmade från sin omgivning och värst av allt, från sina föräldrar och eventuella syskon, vilket jag tror kan resultera i djupliggande konsekvenser när det handlar om relationer, både i nutid och i barnets framtid. Tänk också så hemskt om man har vuxit upp under samma tak, i så många år, och man en dag undrar vem ens barn egentligen är som person.

Men egentligen finns allt som jag redan har skrivit om här sammanfattat av en artikel på svt.se skrivet 29 oktober 2013 där Åse Victorin Cederquist, barn- och ungdomsläkare vid universitetssjukhuset i Lund, berättar om att problematiken vi ser idag troligtvis bara är toppen av isberget. Om vi uppmärksammar och inser vad som är under utveckling just nu, så har vi en chans att göra en insats. Inte bara för våra ungdomar och barn utan för ett helt samhällsklimat och en utveckling där framtidens människa och dess värde inte har ersatts med pixlar och gigabyte.

Tänkvärt, inte sant?

Källor och inspiration: Robert Piper @ Huffington Post – Jeffrey Kluger @ CNN