J-vla trams!


Snusförbud – eller snarare snusluktsförbud, med start i Uppland och nästan samtliga tidningar skriver om det. Vårt kära snus är tydligen en het potatis.

Borås Tidning – AftonbladetMetro Dagens Nyheter

Fullständigt urbota urlöjligt. Ska vi sätta sådana regler kan man ju diskutera parfymstinkande människor, hantverkare och idrottsmän som svettas. djuraffärer som luktar djur och sågspån. Var går gränsen? Först den löjligt överdrivna häxjakten på rökare och nu dags för snusarna. Kan vi inte lägga lika stora resurser på att förbjuda inkompetenta politiker istället så skulle vi göra både folkhälsan och välfärden en stor tjänst.
Ett ”mänskligt krav” borde istället vara att satsa resurser på lika villkor, rättigheter och välfärd för alla där skola, omsorg m.m. fungerar!

Blir ju irriterad när vissa ska agera storebror över svenskarna, som om vi vore inkompetenta och intelligensbefriade, hela bunten. Ska de förbjuda saker hit och dit kan de väl ta bort all alkohol eftersom det kostar samhället miljarder varje år. Dock går ju inte det eftersom staten vill ha skattepengarna. Likadant med Bofors och vapenhandeln där Sverige är gigantiska, där vi säljer för miljarder och sedan förväntas skänka pengar till krigshärjade länder och dess utsatta befolkning. Där snackar vi att kunna göra en insats för att främja människors liv men det handlar ju om pengar såklart. Dubbelmoral så det skriker om det.

snus_46313705

Sedan får man väl påpeka att det är en stor skillnad på olika sorters snus, framförallt mellan lössnus och portionssnus, där det första alternativet luktar betydligt mycket mer. Det skrivs att det inte ska förekomma pekpinnar eller snuspoliser och att direkta tankar om hur detta ska kontrolleras finns inte utan det är upp till var och en. Frågan är väl inte om detta blir än mer gödsel åt angivarsamhället där folk tycks älska att knipa åt folk och fä så fort tillfälle ges.

Sist men inte minst, detta snusluktsförbud ska tydligen även gälla busschaufförer. När fan luktade du senast en varm sommardag på din busschaufför och du tyckte han luktade mer snus än svett? Man undrar ju hur utbyggd den personliga servicen är i Upplands kollektivtrafik.

Jag håller med om att snusande, rökning, alkoholkonsumtion m.m.m. inte går hand i hand med folkhälsan. Men myndigheter, oavsett politisk färg, ska inte komma och bestämma vad som helst. Vi är vuxna människor som har en susning och vi behöver ingen dadda till hur vi ska leva våra liv.

Annonser

Ett märkligt problem än idag.


Nattvandring och Vuxna på sta´n. Inget nytt påfund men likt förbannat fortfarande en svår nöt att knäcka, och då syftar jag på frivilliga, vuxna människor, därav det än idag tycks råda stor brist på. Något vi kunde läsa om i lördagens Borås Tidning då uppslutningen kring de så kallade ”nollningarna” har fått allt sämre resultat.

Därför slog skolsköterskan och kuratorn larm när det uppdagades att treorna på Almåsgymnasiet skulle ordna nollning för de nyblivna ettorna igår. Samtliga vårdnadshavare fick SMS och upplystes om att de som ville ansluta sig till Vuxenvandrarna skulle samlas på Hemgården.

Ingen nappade. Anki Wellbrant och Malin Vestre fick denna kväll endast förstärkning av pensionerade politikern Lahja Exner.

Beklämmande, sorgligt och bortom all förståelse. Eller kortfattat: wtf beror detta på? Är det på grund av vårt stressiga samhälle där man förväntas jobba häcken av sig och längtan efter en lugn stund som man låter sina barn utsättas för precis vad som helst som man inte bryr sig? Jag som trodde man var förälder på heltid men kanske jag hade fel?
De som tror ens barn är änglar och som aldrig utsätts för grupptryck, frestelser eller för den delen, hot – tänk igen! Världen är inte densamma som när vi var unga, unga gör misstag precis som vi och är man förälder så har man ett ansvar, dygnet runt. Det spelar ingen roll hur städat och civiliserat det kan vara på just din ort för de flesta ungdomar söker sig till liv och rörelse och när det talas om en fest någonstans är det inte svårt att få skjuts. Inte heller för den delen, alkohol eller ännu värre saker. Det finns närmare än många tror och om man kryddar situationen med lite grupptryck så är det inte långt från ett eventuellt kaos, tro mig.

Vi hade en diskussion om detta på Facebook och min bästa vän sa något väldigt klokt. Det må låta väldigt hårt, men å andra sidan är det våra ungdomar det handlar om:

nattvandring
Borås har tack och lov Fältgruppen. Det är oftast de som har bäst koll och som uppdaterar oss var kvällens ”hot spot” finns och ibland finns även polisen med på samlingarna innan våra grupper går ut på stan och visar sig. Tyvärr verkar deras sida på Facebook vara knappt vid liv, men jag har anmält mig som frivillig. Även vi som har problem med att gå kan dra vårt strå till stacken! Märkligt nog ser det ut att finnas 11 posteringar i förorterna till Borås men som sagt, det verkar inte gå så bra så jag ska se om jag kan göra något för att hjälpa. För jag tycker att man måste det.

Förlåt. Visst förstår jag värdet av en lugn kväll, men man är också ansvarig för minderåriga, åtminstone tills de har fyllt 18 och förhoppningsvis har lite vett i skallen. Tills dess tycker jag att man ska vara beredd på precis allt, för med handen på hjärtat, hur skötsam var man egentligen själv när tillfälle bjöds till lite fest och alkohol? Man gav järnet!

Det handlar inte om att förvägra dem allt som är roligt, men man ska bromsa dem innan det händer något förfärligt tråkigt. Det handlar inte om att ingripa vid brott eller andra allvarliga saker, men man kan finnas till hands! Kanske för att bara prata om kvällen inte blivit som man hade tänkt sig och vara ett stöd. Vuxna på stan kan göra skillnad, till skillnad mot vad man gör i soffan med en öl i näven – även om det är skönt det med.

Jag har även lite idéer om hur man kan förbättra kontakten och närvaron bland de vuxna, men mer om det vid senare tillfälle.

TILLÄGG: Jag fick svar från Fältgruppen Borås att deras sida på Facebook var till för de ungdomar som vill ha kontakt med enheten, och inte för vuxna. Jag blev istället hänvisad att ringa ett nummer, vilket jag tänker göra i morgon, för att se om de har någon användning av mig. Det ska bli mycket intressant 🙂

nattvandring 2

 

Tankar innan nyårsafton 2013.


Det är den 31 december och jag sitter i sängen för att skriva mitt 2801:e inlägg här, även om bloggandet har dalat ordentligt i min prio-lista, men av bra skäl. Otroligt hur snabbt det egentligen har gått, detta året, och jag har ju inte skrivit så väldigt mycket men å andra sidan lever jag ett helt annat liv idag än för ett år sedan.

Året har tyvärr innehållit flera förlorade vänner, men så kanske det inte heller har varit äkta vänner heller så i slutänden har det inte spelat någon roll. Min barndomsvän gick bort i cancer och jag var på begravningen och grät för forna minnens skull men också i glädje då han säkerligen fick det bättre utan alla hans plågor. Året har också inneburit några inläggningar på sjukhus och även många kännbara ekonomiska stötestenar och allt det har varit mer eller mindre jobbigt. Dessutom fick vi besked att min terrier på 11,5 år skulle behöva avlivas såvida viinte kunde betala 15.000 kr, vilket var omöjligt utan ett lån men det ordnade upp sig trots vad veterinären sa, och nu mår Astrid bra igen. Men det är ju också det som är livet. Med jämna mellanrum kommer doser av prövningar och det fina med livet är att man lär sig en massa saker. Det är väl som det också sägs, att det som inte dödar det härdar, vilket gör att vi blir tuffare, klokare och mer hårdhudade inför framtiden. Eller som man kan säga om man nu råkar vara religiös, att Gud ger oss inte mer än vi kan klara av.

Men 2013 har varit mycket mer än bara elände och prövningar.  Jag har även fått nöjet att stifta bekantskap med tre underbara ungar, vars mamma är fullständigt underbar trots alla motgångar och som alltid har tid och ork för de hon älskar. Jag skrev ju en gång om att ensamstående mammor är sanna hjältar, och det står jag fortfarande fast vid när jag ser allt hon gör och allt som måste tänkas på och förberedas. När man tänker efter så är det smått otroligt att föräldrar som gör ett så stort jobb under så många år inte är högavlönade, för det borde de vara! När man dessutom har fullt upp med skilsmässa, med allt vad det innebär, plus en sjukdomsbild så är det än mer värt att beundra. Men under året har vi hjälpt och stöttat varandra och vi vet att den andra alltid finns där ifall det skulle behövas, och det känns otroligt bra. Det är ju så det ska vara.

Tanken på att ge mig in i ett förhållande med tre barn i släptåg, alla med diagnoser och olika hälsotillstånd var aldrig skrämmande för mig, snarare tvärtom. Jag gillar ju verkligen att hjälpa människor på alla sätt, så här kom en utmaning utan dess like och jag välkomnade den med öppna armar. Med vissa påtryckningar på tjejens arbetsförmedlare fick vi henne att känna sig uppskattad och behövd, med ett värde som människa och bättre rent ekonomiskt. Det är fortfarande en bit kvar men vi kämpar på! Jag har fått följa med på utredningar, föräldramöten, informationer och till o med en rullstols-utrustad skolavslutning så det har verkligen hänt saker. Vi har sett till att äldsta dottern fick ha en kurs i att teckna manga och vi hade några underbara dagar ihop i sommarens Varberg. Vi har rest hit och dit en hel del och träffat bekanta, vänner och släktingar ur varandras liv och vi har till och med krockat bilen ihop och om detta inte är en start på ett bättre, mer innehållsrikt liv så vet jag inte vad det är

I februari fick jag en anställning som OSA, vilket innebar en lite högre lön än FAS 3 och tryggare, vilket ju självklart var varmt välkommet vilket gör sitt för ett bättre liv för oss alla. Pengar är inte allt men det kan hjälpa till en hel del. Vi har inte gemensamma bankkonton, var sak har sin tid, men vi delar mycket av kostnaderna, främst för familjens skull och välmående. Faktiskt gjorde vi en gemensam kalkyl och ekonomisk genomgång, nu och för framtiden och det gav några intressanta överraskningar. I och med att vi dels har en absolutist bland oss och det numera finns andra prioriteringar så har mitt ölkonto gått från 500-600 kr i månaden till runt 70 kr och det där med att dricka känns alltmer oviktigt. Det har liksom förlorat sin poäng och jag har absolut ingenting emot det. Matkostnaden däremot har gått upp ordentligt och nu äter vi uppemot 3000 kr i månaden, vilket innebär en hel del underbart hemlagad mat, då tjejen gillar att laga mat. Tur för mig, jag som råkar behöva äta då och då.

Men sammanfattningsvis har det faktiskt varit ett riktigt bra år och jag har förstått av barnen att de är väldigt nöjda, de också. Vi ska kämpa vidare för att få det ekonomiskt bättre och efter diverse utredningar och provresultat, kanske rentav få hälsan att bli bättre för fler av oss. På tal om hälsa är min egen bättre, foten har läkt helt och hållet men jag går numera på regelbundna kontroller och min käpp är numera en trogen följeslagare. Jag har även ordnat med en rullstol för längre sträckor men den använder vi inte så ofta. Jag säger ”vi” eftersom äldste dottern också behöver den ibland, på grund av sin oförklarliga järnbrist, men vi kämpar på och jag tror faktiskt att 2014 kan komma att bli ännu bättre. Jag har en bra känsla av det och vi ska göra allt, tillsammans, för att nå dit.

Slutligen har jag funderat på det här med nyårslöfte, och jag håller mig till detsamma som jag har haft de senaste åren. Att göra mitt bästa vare sig det gäller jobb eller medmänniskor är självskrivna, annars vore jag inte mig själv, och inte heller blir det några löften om att börja träna, sluta snusa eller gå ner i vikt (haha) utan helt enkelt det gamla vanliga: Sluta jiddra och gör verkligen något.

Med detta inlägg loggar jag ut för i år och önskar eder alla en riktigt god fortsättning. Behandla varandra som ni själva skulle vilja bli behandlade och tänk mer med hjärtat än med egot eller plånbok så kanske 2014 rentav blir ett år i medmänsklighetens tecken.

!!GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!!

…och nej jag har inte glömt: En av de absoluta höjdpunkterna var när jag äntligen fick träffa en av mina absolut coolaste bloggvänner, Mathilda, när hon var i Göteborg, och jag äntligen fick se henne i verkligheten. En av de bästa fikorna någonsin, strårom eller inte. 😉

Dagens bild: Fredag.


En skön liten sådanhär med en jobbarkompis på en uteservering någonstans då solen värmer gott i nacken. Det kunde verkligen ha varit värre, helt absolut 🙂

Snart dags att dra fram snapsen.


Snart är det midsommar och tipsen börjar dyka upp i medierna om hur man ordnar det så perfekt som möjligt. Sommar, sol, snaps och sill är strax heligast i landet. Dock brukar midsommar också innebära stora intag av alkohol, vilket faktiskt inte alltid är så välkommet.

I en artikel i Aftonbladet kan man läsa om hur midsommar kan vara en mardröm för många barn, då föräldrarna kanske dricker för mycket. Värt att fundera på, absolut.

I alkoholens tecken, tänk på alla de barn vars föräldrar är alkoholister, som ”förvandlas” till konstiga människor, där helg eller vardag kvittar, nu och då, utan förvarning där barnen tar på sig skulden och försöker hjälpa, med en tomhet i själen och ett allt djupare hål i sina hjärtan. Att inte våga ta hem sina kompisar då man aldrig vet om mamma eller pappa har druckit igen och riskerar att skämma ut både sig själva och barnet. När ansvaret för hemmet skjuts över till barnet, när polisen bankar på dörren och de sociala myndigheterna hotar med att ta över vårdnaden, det är då smärtan och tårarna kommer, samtidigt som man vill hjälpa sin förälder som nu ligger illamående i ett konstigt doftande sovrum.

Jag säger inte att man ska sluta dricka helt, men att man åtminstone ska ha de små i åtanke. För hur ska de tolka och förstå något som alkohol? Oskyldiga sinnen fördärvas lätt och när vuxenlivet tvingas brutalt på dem, då finns det inga låtsasvänner som kan hålla handen.

Livets ironi


Gårdagens bild var av en ölburk och ironiskt nog blev det ganska blött igår.

Två av mina grannar gjorde mig sällskap på ljugarbänken och en av dem tog ner ett antal flaskor whiskey. Dessa varvades med några öl och sedan några fler whiskey så idag är läget som det är, lite lagom lustigt haha. Dock klarade jag mig ganska bra då jag inte är en fantast av whiskey, däremot undrar jag hur grannarna mår då de slirade ganska ordentligt på småtimmarna… 😉

Fick senare höra att en av grannarna hade somnat på hallgolvet. Tja, vad säger man?

Dagens bild: Smak.


Som jag har nämnt förut så fanns det en gång en tid för mig då helg var synonymt med alkohol. Det är numera historia och det känns alldeles 100% rätt för mig. Men ibland blir man lite sugen och vill prova något nytt, som den här ölen med ett småroligt namn, Sir Taste-a-lot, och jodå den gick ner. Dock får man räkna med att smaken sätter sig överallt och vägrar försvinna. Bara så att ni vet 😉