Teknikens avigsidor.

Har ni också märkt av det? Skygglapparna. Eller som de också kallas; skärmarna – de avskärmande skärmarna med deras osociala nätverk, som nu finns överallt i vår närhet. Facebook borde byta namn till Arsebook. Det är bara några av  tankarna jag får när jag alltid har asociala individer som är så djupt försjunkna i sina virtuella vänner, alltid sökandes efter nästa roliga grej eller virala succé. Förlåt men det får mig att morra lite samtidigt som jag känner mig stött över att alltid behöva försöka vara bättre, snyggare, roligare och mer intressant än en fejkvärld som kan bjuda på allt och lite mer. Jag har seriös konkurrens av små. plastiga apparater med lustiga ljudeffekter och inte mindre än 3G-punkter. Svårt att bräda det liksom och det gör liksom ont i hjärtat att uppleva sådana situationer. Jag tror knappast jag är ensam om den känslan.anigif_enhanced-buzz-2092-1377101561-4

Ungarna i familjen gillar datorer och mobiler. Jag förebrår dem inte då jag själv satt ohälsosamt mycket då jag hade fått min första dator. På den tiden var det telefonmodem som med dagens mått var otroligt långsamma, plus att man blockerade telefonlinjen både in och ut. detta irriterade såklart mina föräldrar något otroligt, vilket gör det smått ironiskt att jag nu själv har hamnat i ungefär samma sits. Detta envist envetna sittande med skärmar överallt, totalt okontaktbara och utan någon som helst intresse att vara sociala eller med idéer annat än att ruttna bort. man undrar ju lite hur framtidens generationer kommer se ut, rent fysiskt. Med överdimensionerade musarmar, glosögon och stomipåse på magen kanske? Kanske jag överdriver en smula men man undrar ju. Å andra sidan kan jag helt och fullt förstå dem. Vad man än vill ha på internet, finns det ju där. Lättillgängligt, i olika smaker och storlekar, serverat mitt för näsan på oss och man kan få nästan hur mycket som helst av det. Stort och spännande, dygnet runt, och dessutom slipper man ta tag i verkligheten som inte alla gånger är så speciellt faschinerande, färgglatt eller spännande. Självklart att det attraherar så till den grad att man gärna spenderar åtskilliga timmar framför skärmen. Därför har vi idag en begränsad surfmängd varje dag på 3 gigabyte, som vi då ska dela på, hela familjen. Detta fungerar bra då dygnsrytmen blir mer strukturerad och det finns tid över till att göra annat, som t. ex. vara social med varandra, vilket är guld värt.

MIT psychologist Sherry Turkle is one of the leading researchers looking into the effects of texting on interpersonal development. Turkle believes that having a conversation with another person teaches kids to, in effect, have a conversation with themselves — to think and reason and self-reflect. ”That particular skill is a bedrock of development,” she told me.

Jeffrey Kluger @ cnn.com

Men sedan finns det något annat också, det som vissa av oss kallar ”liv”. Kanske jag har fel men hörs det inte liksom på ordet, att det är meningen att levas? Eller som någon sa; ”The goal of enjoying life is to be here now, to live a life full of wonder and astonishment. That way we can truly experience all of what life has to offer.” Jag tycker faktiskt det låter väldigt vettigt. Trots att jag kanske inte är den typen som gör vågade utsvävningar och har riskfyllda äventyr, så tycker jag ändå att det ger tusen gånger mer att umgås med människor än att stirra tomt in i en påhittad, glättig fejktillvaro. Att samtala med sina medmänniskor, känna deras doft, se mimiken, ansiktsuttrycken, kroppsspråket och höra verkliga ord är värt så otroligt mycket mer. Det är vad att vara människa innebär, att kommunicera och lära av varandra, som är värt något, något som vi nu tycks ha glömt i det stressiga informationssamhället. Ett för övrigt för snabbt samhälle som tycks ha för många informationskanaler för att vi ska klara av det. Oavsett hur mycket det påstås att mänskligheten är den mest intelligenta så skriker troligtvis våra stackars hjärnor av förtvivlan när vi bombar dem med all information vi får inslaget i oss varje dag. Via bland annat skärmar.

Visste ni förresten att det finns en etablerad term för mobiltelefonsberoende, ”nomophobia”, vilket betyder ungefär ”ej mobiltelefonfobisk”?

5lXHwxbTVOodyjr3cNHN_ALIEN13

Vi skulle behöva återta kontrollen över våra sinnen och stoppa att tvångsmässigt kolla våra e-mejls, uppdateringar på Facebook och sms. Jag tror att vi kan leva lyckligare och i en mer känslomässigt berikande värld om vi bara lyssnar på vad våra kroppar säger och vad våra medmänniskor säger. Hur många relationer går i kras på grund av kommunikationsproblem? Tänk efter vad en förälder känslomässigt kan göra mot ett barns självkänsla när de hellre är fokuserade på sin mobiltelefon än sitt barn. Det är enligt mig inte ett bra sätt att uppfostra ett barn på, eller att lära känna det. Eller någon annan  heller för den delen. För visst är det tråkigt när man någon gång samlas, kanske familjen eller ens vänner, och plötsligt sitter alla med sina mobiltelefoner framför näsorna och det känns ganska knepigt att vara den enda som inte gör det. Så man gör det ändå, eftersom man inte vill vara den knepiga.

Tekniken är fantastisk, jo absolut! Men teknik blir snabbt gammal och ska förr eller senare bytas ut. En mobiltelefon eller dator kan inte ersätta en annan människas värme, intellekt, skiftande humör eller utgjuta tårar där du, som en bra medmänniska, kan gripa in och ge tröst. Maskiner må vara fantastiska hjälpmedel i vår vardag, som gör olika saker mindre tidskrävande eller helt enkelt lättare att utföra, men de ska inte ersätta det viktigaste vi har, våra medmänniskor, släkt, vänner eller familj. Mobiler eller datorer kan inte älska dig. De kan inte sakna dig. De kan inte krama dig. De är bara plastbitar med elektronik inuti, kalla och hårda. Glöm inte det, för medmänsklighetens skull.

nacke

Slutligen, ett varningens ord om att det också (knappast överraskande) kan vara skadligt att ständigt använda sin mobiltelefon, då det kan ge skador på nacken. Enligt en amerikansk studie bland deprimerade ungdomar ligger genomsnittet på ungefär 88 sms per dag, och nu börjar läkare, kiropraktorer och forskare få upp ögonen för så kallad ”gam-nacke”, vilket skrivs om i dagens Nyheter 24. Med andra ord, vill man ha en schysst karriär ska man nog satsa på att bli nackspecialist för de här skadorna kommer bli allt vanligare. Marknaden för nackkragar kommer fullständigt explodera, eller vad tror ni? Men egentligen är allt detta självklarheter, bara man tänker efter lite. Visst kan Ipaden, datorn eller mobiltelefonen vara en skön barnvakt och det blir ofta lugnt då barnen är fokuserade på skärmarna. Men de blir också avskärmade från sin omgivning och värst av allt, från sina föräldrar och eventuella syskon, vilket jag tror kan resultera i djupliggande konsekvenser när det handlar om relationer, både i nutid och i barnets framtid. Tänk också så hemskt om man har vuxit upp under samma tak, i så många år, och man en dag undrar vem ens barn egentligen är som person.

Men egentligen finns allt som jag redan har skrivit om här sammanfattat av en artikel på svt.se skrivet 29 oktober 2013 där Åse Victorin Cederquist, barn- och ungdomsläkare vid universitetssjukhuset i Lund, berättar om att problematiken vi ser idag troligtvis bara är toppen av isberget. Om vi uppmärksammar och inser vad som är under utveckling just nu, så har vi en chans att göra en insats. Inte bara för våra ungdomar och barn utan för ett helt samhällsklimat och en utveckling där framtidens människa och dess värde inte har ersatts med pixlar och gigabyte.

Tänkvärt, inte sant?

Källor och inspiration: Robert Piper @ Huffington Post – Jeffrey Kluger @ CNN

Annonser
%d bloggare gillar detta: