Framtidens generationer.

Datorer, barn och ungdomar.  Ja, ni anar väl redan vad detta inlägg kommer att handla om, inte sant?

För inte så länge sedan presenterades skrämmande siffror, som visar att uppkopplingen har spridit sig väldigt långt ned i åldrarna. Att barn i 2-årsåldern får en egen iPad är väl troligtvis ett billigare och enklare alternativ till att vara förälder, och en stressad nutidsmänniska är väl mer än tacksam om han eller hon får fem minuters andrum. Men ändå. Likadant i skolorna där det delas ut både datorer och ”paddor” där meningen är att det ska gå snabbare och lättare att söka information samt göra vissa skoluppgifter på. Tanken är god men hur fungerar det på rasterna där eleverna sitter i långa rader utmed korridorerna och tävlar i vem som kan ta flest poäng i det senaste spelet?

Spel, datorer och ”paddor” i alla ära, men hur går det med den sociala interaktionen, den friska luften och vikten av att röra på kroppen? Det är väl fortfarande viktiga faktorer efter ett antal miljoner år sedan, eller har jag missat något? Som den utomordentligt enastående spåman jag är, har jag givetvis redan skådat in i framtiden för att se hur de kommande generationernas liv kan se ut om sisådär 30-40 år.

evolution_13447682

Troligtvis kommer de inte att ha någon nämnvärd muskelmassa kvar då de inte har rest sig från datorn mer än i absoluta nödfall, såsom vid intagande av mat och toabesök. Snarare finns det i framtiden små mobila moduler med allt man kan behöva för att slippa använda sina ben. Eller vad vi skulle idag kunna kalla dem, utedass på hjul, där kylskåpet är monterat direkt i väggen inom armlängds avstånd, stolen är i själva verket en toastol vars rygg är nedfälld då man behöver sova och i en av väggarna finns en lucka för att ta emot hämtmat man har beställt online. Alternativt är luckan utbytt mot ett rör därigenom man får de piller som finns i framtiden med koncentrerad mat i kapselform. Kroppsligen har det troligtvis skett en desformation där benen mer är sladdriga sparrisar av för mycket inaktivitet och det enda som egentligen fortfarande fungerar är nacke och rygg för att hålla huvudet upprätt så att man ser datorskärmen. Även synen har slutat fungera och detta tack vare virtual-reality-hjälmar eller glasögonen med inbyggd HD, widescreen, autofokus och picture-in-picture-funktion så att ögonmusklerna helt enkelt har förtvinat. Flera generationers människor kommer ha ögon som hos en felavlad King Charles Spaniel vars ögon ploppar ur så fort man klappar dem på huvudet lite för hårt. Någon frågar sig självklart hur då mänskligheten ska kunna överleva då det uppenbarligen inte finns något intresse för att fortplanta sig. Svaret finns såklart online där den ena smaklösa sidan efter den andra kan förvrida huvudet på människan och det som behövs för barnproduktion kan skickas med ovan nämnda rörpost. Såvida de inte framställs via genmanipulation, kloning eller konstbefruktning såklart vilka alla är självklara tekniker i framtiden. Att agera socialt eller intimt är i det närmaste helt omöjligt och fullständigt onödigt och den som trots allt ägnar sig åt de sakerna tillhör meddelst automatik de lägre samhällsklasserna då de inte har råd att vara mer sofistikerade. Det vill säga om kommande generationers fortplantningsorgan fortfarande fungerar efter åratals sittande med datorn i knäet. Vi får väl hoppas det för annars lär mänskligheten ha sått sin sista potatis.

Måhända ser jag ganska mörkt på framtiden även om man kan se på det med humor, eller så har jag rätt. Men kanske vi har tur att mänskligheten fortfarande kan tycka att en kväll på krogen och sedvanligt ragg är attraktivt och önskvärt även i framtiden. Att det faktiskt är skönt att gå ut i naturen ibland för att andas frisk luft och faktiskt sträcka på benen, gå med i intresseföreningar för att träffa likasinnade och gå till jobbet istället för att jobba distans för att få en dos socialt umgänge. Allt i mänsklighetens intresse.

computer

För om man bara vågar koppla ur, stänga av datorn emellanåt och sticka nosen utanför det trygga hemmet för att inse att världen är den runt omkring oss, istället för i en plastlåda som surrar. Om man sedan vågar prata med en enkel medmänniska, vilken som helst egentligen och om vad som helst, så inser man nog att livet inte finns bakom datorskärmen utan där utanför vårt eget fönster. Dofter, ljus, ljud – olika synintryck och känslor känns mer verkligt om man agerar och vågar ta omvärlden, dess människor och livet i hand. Det handlar bara om att inte invaggas i en falsk. digital verklighet och verkligen ta steget. Ut. För det är där livet pulserar. Inte i en plastburk, hur dyr och avancerad den än har varit.

Läs även ”Den digitala människan” ur bt.se den 2 november 2014.

Annonser
%d bloggare gillar detta: