Då & nu.

”Det var bättre förr”. Ett påstående som emellanåt gör sig uttalat och som nästan jämt stöts och blöts i allehanda jämförelser. Med andra ord, påståendet är inte helt och hållet sant, men kanske nästan. Åtminstone i några avseenden.

På den medicinska fronten har vi gjort många frasprutamsteg och fått ny förståelse för människan, vilket har gett oss en längre meddellivslängd. Folk dör inte i tid och otid av bagateller, även om det numera tycks vara en aldrig sinande brist med resurser och personal och evinnerliga krav på både effektivisering och besparingar. Men trots det dör vi inte här och nu och sega som vi är, lever vi några extra år så att vi duktigt kan fortsätta betala skatt, allt till vårt avlånga lands lycka och välgång. Så gott, allting gott.

Likaså om man kikar på tekniken har datoriseringens intåg och intrång gjort en stor skillnad, både plus och minus. Informationsflödet har blivit lättillgängligt för alla och snabbt går det, minst femtielva megabyte i sekunden, och man slipper ta sig långa sträckor för att få information om olika saker. Digitaliserat är det bästa, ve den som påstår något annat. Sedan att människor har fått flytta på sig, och omskola sig i och med att de har blivit utbytta av en elektronisk manick i en plåtlåda, det må vara hänt men kanske ändå ganska bra. Omväxling på arbetsmarknaden förnöjer och de tunga lyften har bytts ut mot knapptryckningar. Därmed sparar man på människornas kroppar så att de lever några år till, vilket såklart genererar ytterligare penningar i statskassan, så återigen, allting gott, slutet gott.

En annan sak som är bättre nu än förr är allt miljötänk. Människor har blivit mer medvetna om sin omvärld och konsekvenserna av sitt handlande, även för kommande generationer. Att helt enkelt dumpa sin gamla gjutjärnssäng i havet är inte längre okej och att sortera sopor och skräp i rätt binge är numera en orubblig religion och en vetskap värd att beundra. Kaffefilter och sump i vit påse, ack och ve om du det missar! För att inte tala om djurlivet som nu mår så mycket bättre, och visst är väl det en oerhört bra tanke, att lämna en ren och fin värld att leva i för våra efterkommande generationer? En härligt, fluffig och rosaskimrande helylle-tanke, helt absolut, och absolut inget fel i det.

För att nämna ytterligare en bra sak med nutiden måste man ju nämna rökning på krogar och andra offentliga platser. Förvisso kan jag tycka att häxjakten blev i det närmaste absurd, nästan som en sport, då man jagade vuxna människor och hotade med både det ena och det andra, men att kunna komma hem efter en kväll på staden utan att stinka av rök i kläderna är faktiskt inte helt dåligt. Att det fortfarande finns människor som tyvärr tvingar i oss andra skadlig rök, t. ex. vid busshållplatser eller vid entréer kan man nog inte göra så mycket åt, förutom att säga till, det må vara hänt, men även här har ju folkhälsan fått sig en lyckospark i rätt ände.

”Det var bättre förr” brukar man ju säga, men vad egentligen, mer specifikt var dfarmeret som var så mycket bättre förr? Möjligtvis kan man åsyfta att det förr var mer kroppsarbete. Upp i ottan, jobba hårt med hela kroppen för att sedan gå till sängs, lagom trött, i alldeles lagom tid för att orka upp nästa morgon. Möjligtvis syftade man på att mer av vår mat var från självhushåll och därmed mindre eller helt utan besprutning. Kanske det rentav var så att hela samhället genomsyrades mer av omtänksamhet gentemot medmänniskan och att allting inte handlade om profit och materiella önskningar, försäljningsrekord och ett pensionssystem som predikar vinst, vinst, vinst.

Kanske var det så, men tyvärr är jag nog för ung för att egentligen veta då jag är född mitt i 70-talet. Men jag har hört berättelserna av äldre människor, hur värderingarna på något sätt var sundare förr. Mer medmänskliga där människor hade ett annat värde än idag. Kanske var det så, bättre förr, på många sätt åtminstone när det gällde folk. Eller har jag helt enkelt gått på illusionen av ett bättre förr, då gamla minnen lätt blir romantiserade? Oavsett hur det var är väl ändå idén om ett mänskligare samhälle inte helt fel och något vi ständigt bör sträva efter, för allas väl. Kanske det är därför jag trivs så bra på stället jag jobbar på, där de gamla levnadssätten och värderingarna fortfarande finns kvar i de gamla husstammarna, något som faktiskt lever kvar ännu i detta nu. För faktiskt är det så att under husets takåsar finns det plats för alla och oavsett vilket bagage du har med dig, så finns det alltid en plats för just dig. En chans, en uppgift, en funktion och ett värde.

För det är väl så det ska vara i ett medmänskligt samhälle. Då som nu.

Annonser
%d bloggare gillar detta: