Varför ska man ha Facebook egentligen?

Det har skrivits och debatterats om de sociala nätverken och kanske framförallt om Facebook, som än så länge är störst. En av de evigt återkommande frågorna är, varför vi ska ha Facebook och till vilken nytta.

Den 6 februari kan vi i Metro läsa kolumnisten Johan Norbergs teori om vad man ska ha ”fejan” till och han menar att vi har ett behov av att veta vad våra närmaste, vänner, familj och bekanta gör. Ett slags voyeurism om man så vill. Men kan det verkligen vara så enkelt och lättsmält eller finns det andra anledningar till varför man lägger upp sin profil på Facebook?

Jag tror att svaret är individuellt. Varje människa har säkert sina egna anledningar till att registrera sig och det finns många teorier om detta, där det tyvärr verkar vara ett slags stryk alla över en kam-tema. För alla människor är olika och oavsett huruvida detta är ett masspsykos-fenomen eller inte, så finns det alltid människor som använder olika saker på olika sätt. Artiklar har skrivits i liknande tema som bland annat har hävdat att Facebook är ett sätt att mäta situationsvillkor och levnadssätt och att detta skulle orsaka depressioner hos människor. Det påståendet kan säkert vara sant, men knappast för alla 1,1 miljard (mars 2013) aktiva användare. Att man sedan kan bli deprimerad av Facebook eller av Sportextra kan säkert också vara sant, men då beror det väl mer på bristen av socialt utbyte.

Gick med i Facebook

Själv har jag personligen varit aktiv på Facebook sedan 2007 men ärligt hade jag gissat på 2009 och kan därmed konstatera att livet på nätet går minst lika snabbt som i verkligheten. Men tvärtemot alla artiklar om faror med sociala nätverk så måste jag erkänna att Facebook har, genom åren, varit väldigt trevligt – och fortfarande är. För det hela handlar om kommunikation, nätverkande och framförallt att ha roligt. Vissa säger att Facebook och andra sociala nätverk kan användas till att t. ex. söka jobb, och det är förvisso sant men å andra sidan, vill man verkligen ha det så stramt och mindre leksamt? Tack och lov finns det inställningar så att allt man skriver inte är sökbart, och man får faktiskt ha det lite roligt emellanåt med sina vänner. Man möts på olika ställen på nätet, man får kontakt med familj och vänner på alla möjliga sätt och man uppdaterar varandra om vad som händer i varandras liv. Ibland eftersöker man hjälp och förhoppningsvis får den, man blir snabbt informerad om olika saker eller om man har en fråga att ställa, ja då har man liksom en kvalitetssäkrad panel i ryggen att tillfråga. Det är det som är tjusningen med Facebook! Inte, som det sägs att vissa gr, samla så många vänner man kan utan för att få back-up och stöd när man så behöver det. Det är i alla fall så jag använder mitt Facebook och om jag ska vara ärlig så har jag redan rensat vännerlistan både en och tre gånger. Men det är så jag sköter min egen lilla digitala sociala sfär, det finns säkert andra människor som gör på andra sätt och jag vågar lugnt påstå att jag har aldrig blivit deprimerad av Facebook. Men sådan är jag.

Facebook är egentligen ganska fantastiskt. Förutom att kommunicera med folk, nära, kära som avlägsna och fjärran, så är det ju också väldigt flexibelt i sina användningsområden. Man kan registrera sitt företag om man har ett sådant och knyta nya, viktiga kontakter. Man kan göra annonser som når miljontals av läsare. Man kan ta det lugnt och spela något spel eller diskutera i olika forum. Facebook är så mångsidigt att man kan nog hitta en användning för det oavsett om man vill eller inte. Det säger jag som började med stor skepsis men som i dagsläget använder det varje dag både hemma, i jobbet och på resande fot i min mobil – dock aldrig till den gräns att jag skulle känna att det var ett beroende – men det är verkligen användbart och roligt på samma gång.

facebook 10 years

Om jag använder Facebook om 10 år? Ja, troligtvis gör jag faktiskt det då det finns så mycket som är bra med fenomenet och jag tror faktiskt att ”fejan” finns kvar, dock i annan form. På något sätt tror jag människan har ett behov att få uttrycka sig och att synas. Att bli bekräftad som en del i en gemenskap och i ett sammanhang. Kanske av den enkla och uråldriga instinkten att människan är en flockvarelse och genom historian gång på gång bevisat att vi ensamma, var för sig, aldrig hade kunnat föra mänskligheten så långt som vi är idag utan vi har genom lagarbete och samförstånd utvecklat oss själva.

Jag ska inte lovsjunga Facebook för det går säkert att klara sig utan, men jag tycker att det är ett enastående fenomen och med så många bra funktioner. Alla är inte bra, men hur de hanteras är väl i så fall upp till användaren. Upp till oss människor att hantera möjligheterna på bästa sätt och med medmänniskans bästa i intresse. Ett knapptryck i taget.

Läs även: Därför blir vi dummare av sociala medier.

Läs även: Facebook fyller tio år.

Annonser
%d bloggare gillar detta: