Tankar om vart hemmet ligger.

Vad är egentligen ”hemma” och vad är det som gör ett hem, hemtrevligt?

Funderingarna startade för ett tag sedan då min flickväns äldsta dotterhome-clip-art-4 undrade vad jag menade med att jag ville åka hem, då deras hem ju också numera är mitt hem. Så det fick mig att fundera, vart känner jag mig som mest hemma? Svaret fann jag inom kort. Även om jag har min egen lägenhet så känns det faktiskt inte som mitt hem, trots att jag har bott här i över åtta år nu. För mig är denna lägenhet, som så många andra, bara en betonglåda med i stort sett samma planlösning som så oerhört många andra. Oerhört fantasilöst och visst kan man möblera om, sätta upp hyllor, tapetsera m.m. men det är fortfarande en betongbox, likadan som tusentals andra och utan själ.
Sedan har vi ju mitt andra hem, alltså med flickvän och tre barn och som jag faktiskt känner mig mer hemma i. Det är fortfarande en betongbox men något gör att jag känner mig mer hemma där än hemma i min egen lägenhet. Kanske det beror på värmen, kärleken och hela familjegrejen, liksom känslan som gör att det känns bättre i den lägenheten. Det är oftast alltid något i görningen och vi har många roliga samtal runt middagsbordet med många goa skratt och såklart en helt annan stämning än den jag har ensam, hemma, i min betongbox.
Mitt tredje hem är – kanske smått oroande men ändå fullt förståeligt – i mina föräldrars hus. Vissa människor gör ju så att de köper huset av sina föräldrar och javisst, det vore väl fullt tänkbart, och dessutom finns det gott om plats i ett helt hus, för barn, hundar, bilar och allt annat. Där känner jag mig som allra mest hemma för där har jag ju så många minnen och jag har full koll på minsta lilla vrå. Det är där jag känner mig som mest trygg och hemma, det är där jag kan känna riktig hemtrevnad och där finns också allt plus lite till, av allt jag kan tänkas behöva, även för framtiden.

Sedan kan det ju finnas ett fjärde alternativ till hem men som är ett litet osäkert kort. Att man helt enkelt köper ett hus, jag och familjen som jag numera har med mig. Ett lagom stort hus, nära kommunikationer och affärer vore förstås ett plus, med en lagom stor trädgård och kanske några uthus i form av snickarbodar och liknande. Men kruxet är såklart att det inte blir garanterat hemtrevligt, vilket jag ser som en synonym med ett hem. Vem kan liksom garantera det? Sedan är det väl så att möblemang m.m. ger atmosfär och visar/påminner om vem man är. Men tyvärr råkar det vara så att jag har dyr smak när det gäller möbler och då lär det ju dröja innan man har allt vad man vill ha.

Så, som ni ser, kan det vara krångligt, och vissa människor kanske inte tar sådant på så stort allvar men jag tycker det är viktigt att ha ett hemtrevligt hem som man kan kalla hemma. Ett ställe som man har utformat på ett högst personligt sätt, som är ens borg, ens trygghet, ens samlingspunkt för allt vad livet innebär. Glädje, sorg, kärlek, längtan, trygghet, ro, vila o.s.v….frågan är bara hur man finner det? Ens viloplats och oas i en surrig omvärld.

Annonser

2 svar

  1. Låter väldigt vettigt….och home is where I hand my hat. Eller keps 🙂

  2. Hemma är där hjärtat bor, så oavsett vart vi hamnar så är det där vi kan känna oss trygga med varandra och där kärleken kan frodas. ❤

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: