Så, vad händer här då?

Jo, det är nog dags för en snabb och liten update om vad som händer och fötter här, eller hur? Faktiskt en hel del.

Som mina vänner på Facebook kanske minns, råkade jag trampa på glas för några veckor sedan. Detta har nu utvecklats till stor, svullen fot och fotled, som i sin tur förvärras av en jäkla hosta samt förkylning. Själv tänkte jag att det går väl över men när det började bli svårt att knyta skon så var det dags att hälsa på lite på sjukhuset. Jag valde att gå direkt till Diabetes-teamet, som jag ju känner väl efter alla år, och inte till vårdcentralen eller än värre, Akuten.

Väl där kunde det snabbt konstateras att det var mycket värre än jag hade trott och det var inget snack om att jag skulle bli sjukskriven i två veckor, omedelbums, ordinerad antibiotika 3 ggr om dagen och absolut vila av foten. Tjo vad det small till minsann! Som grädde på moset fick jag en mindre förkylning men en jäkla hosta so gör ont i hela kroppen, lite sköna kramper, ilningar och feber så jajemen, nu är jag igång igen! Lite tråkigt nu när jag äntligen har fått fast anställning, men jag är min vana trogen och påbörjar alla större livsförändringar med dramatik, buller och bång. Men jag är väl snart på benen igen, som jag brukar och dessutom har jag väldigt stor hjälp med så gott som allt av kvinnan i mitt liv. Återigen, mina vänner på Facebook vet mer 🙂

Så läget är väl långt ifrån 100 men jag klagar inte, det kunde varit mycket värre. Humöret och humorn är minst lika skruvad som vanligt, dock mer eller mindre i feberyra ibland men det betyder bara att jag får skratta mer 😛

Mer då? Jo lille voff Astrid har återigen fått problem med kiss2012-08-02 15.40.21andet och det är väl urinvägsinfektionen som har kommit på återbesök. Med andra ord, både husse och vovve äter antibiotika just nu, dock ej ur samma skål. Men det ordnar sig nog, och om inte annat får det bli ännu ett besök hos veterinären som säkert blir jättebilligt. Eller inte. Men jaja, vad ska man göra utom att gilla läget? Läget är som det är, inte sant?

Slutligen kan jag berätta att jag har fått livstecken från Mattias. Jag skickade ett sms till honom och sa att jag gärna ville prata med honom om han tyckte det var en bra okej, så kunde han höra av sig när han orkade. Vilket han gjorde och tyckte det var ett bra förslag, så jag väntar på samtal. Inte för att jag vet vad jag ska säga men det löser sig nog på något sätt. ”Heavy metal rulez bro!” tillbaka på dig mannen 🙂

Så nu vet ni ungefär allt som händer här, eller iaf nästan. Jag är inte dö än, det bara luktar så och blir jag bara av med feber och hosta så kanske det blir ett blogginlägg snart igen och när ni minst anar det. Om ni vill, vågar och kan 🙂

Annonser

4 svar

  1. Huvvet upp o fötterna i förband, vad annars? 🙂

  2. Du börjar låta som mig 😛
    Tur att man har två fötter.

  3. Ojsan haha

  4. Kul att du nämner kvinnan i ditt liv, för att i nästa andetag konstatera att läget e långtifrån 100. 😀

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: