Varför stör jag mig på detta?

De flesta människor har väl saker i sina liv som irriterar. Det kan vara människor, saker eller företeelser och borde väl vara ett högst mänskligt beteende.

Men jag har den senaste tiden funderat mycket på detta och varför jag blir irriterad på vissa saker, som ibland är helt irrationella. Det måste finnas en orsak, eller hur? En slags bakgrund och historia som förklarar varför man blir irriterad på de mest skiftande saker. ”Genom andra ser man sig själv” är ett uttryck som säkert kan göra sig gällande i dessa situationer.

  • Tomas Di Leva. Under en period i mitt liv var jag fruktansvärt irriterad på denne man och än idag vet jag inte varför. Dock kanske det kan finnas en förklaring i den enkla men högst psykologiska teorin att jag helt enkelt ville vara som han. Ni vet, lite lagom flummig men alltid med en glimt i ögat och med en vänlig, from baktanke i allt. Alltså högst mänsklig och omtänksam, varm och egentligen inte så väldigt konstig om man tänker efter på de fundamentala värderingarna.
  • mellinLena Mellin. Jag tror det var när hon började jobba på Aftonbladet som hon var precis överallt och lade näsan i blöt. När det handlade om vargjakt hade hon en åsikt om detta, likaså om utrikespolitik eller Gud vet vad. Högst irriterande, och när hon dessutom har en så pipig röst ihop med ett typiskt utseende av en person som kan allt om allt, ja då tryter mitt tålamod. Förklaring? Även här är det ytterst psykologiskt då jag brukade vara sådan förr, med en åsikt om allting. Dock ej om saker jag inte visste något om, men jag ville gärna att det skulle framstå som att jag kunde en hel del om allt. Det stämde väl till stor del visserligen, och gör det fortfarande, men jag blev liksom trött på mig själv och önskade att jag kunde hålla käften, åtminstone ibland.
  • Bilister som inte blinkar. Kanske det bara är jag som tycker att man bör använda sin blinkers på bilen, eftersom det bara är så. Det är en sak som ska ske automatiskt, det ska liksom sitta i ryggraden, speciellt med tanke på att man ju får gå i körskola en längre period och att böter för en sådan skitsak är väldigt onödigt. Att gatan är så gott som tom spelar ingen roll, det ska fanimej blinkas ändå för tänk om det faktiskt är en gångtrafikant eller cyklist i närheten som ni inte har sett? Efter att en olycka har skett så kanske man prioriterar blinkandet högre? Jag vet inte hur många gånger jag ser det varje dag, att folk inte bryr sig att blinka när de svänger, men jag har många fina smeknamn åt dessa bilförare. Blinka för tusen böfvlar!
  • Brötiga bilar. När jag ändå är inne på bilister, vad är liksom poängen med att ha en högljudd bil med spruckna avgasrör? Speciellt mitt i natten då de flesta vettiga människor försöker sova, så att de kan jobba, tjäna pengar, smörja de samhällsekonomiska hjulen så att annat folk kan få jobb och producera – ja, just det – avgassystem. Det är inte coolt med högljudda bilar med dåliga avgassystem, det är bara respektlöst, dåligt mot miljön och visar hur bonnig du är. Skärpning!
  • Mina rökar-grannar. Okej, nu ska jag erkänna en sak, nämligen att jag kan vara väldigt fördömande. Men när mina grannar på andra sidan vägen är ute femtielva gånger om dagen för att röka, så blir jag lite fundersam. När de dessutom verkar ha samma kläder på sig dag efter dag blir jag extra fundersam. Alltså, med ofta menar jag en gång var 20de minut och det är väl ganska ofta? Vad gör de egentligen hela dagarna utöver att röka? De är ju som de där fåglarna man ser i naturprogram, som flyger in och ut i holken, titt som tätt. Äter, pillar i naveln och röker. Börja sup istället så jag slipper se er hela dagarna fastän jag inte vill där ni står och skyltar med hur rika ni är att ni kan bränna upp pengar, dag efter dag.
  • Rasister. Förlåt men jag tål inte människor som högljutt slår sig för bröstet och snackar om saker de inte vet ett skit om. Ni är bara dumma i huvudet. End of discussion. När jag vet att jag har fakta i ryggen och ni ändå envisas med era bluffsiffror samtidigt som ni inte vet skillnaden på anis och anus. Jag bara suckar och hoppas livet blir bra för er. Oavsett vilken vårdavdelning ni hamnar på.
  • Olydiga grannar. Ibland undrar jag varför jag ska hålla mig till lagar och regler när andra skiter fullständigt i det och kommer undan ändå. Som när någon envisas med att parkera utanför trappuppgången med sin bil, ibland hela dagarna, när det i själva verket är för på- och avlastning och för uttryckningsfordon. Det är ingen privat parkering, liksom fatta det din pompösa fjant. Min plan börjar ta form och det innebär ett bilköp så att jag kan ställa min bil i vägen för hans så får vi väl se om han gillar sin egen medicin.
  • Klagosångsfolk. När precis allting är skit och jobbigt hela jäkla tiden, ja oj vad synd det är om dig. När det är kallt ute ska du inte komma till en benig, butter, kylslagen hundägare och klaga över vädret. Fatta poängen liksom. Synd bara att ingenting är värre än den personens problem. Det spelar ingen roll om jag kapade av mig benet nyss för hennes skoskav är alltid värre.
  • womans-revenge-1Egotrippade människor. Få saker är väl så jobbiga än när man förväntas hjälpa människor men inte får hjälp tillbaka den dagen man behöver det? Då blir man både jobbig, krävande och obekväm för då måste man ju lägga två strån i kors och det vore väl helt enkelt fruktansvärt? Skönt nog har jag avslutat alla mina sådana gamla kontakter för sanning att säga, så var de ganska värdelösa.
  • Oärlighet. En av de värsta kategorierna folk man kan stöta på är de som lovprisar ärlighet till 100% men som inte själva håller sig till den regeln. Även om man har diskuterat vikten och nyttan av att vara ärlig så blir man alltid lika förvånad när någon gör tvärt emot eller helt enkelt tystnar så till den milda grad att kontakten upphör. Mognadsproblem? Jo, smått.

Det finns säkert fler saker som irriterar mig men nu känns det som att jag har gnällt färdigt på de flesta sakerna. Tills nästa gång.

Morr.

😉

Annonser
%d bloggare gillar detta: