Det går bra nu! Del 2

Idag var det sista dagen för samtal och man kan lugnt säga att det har hänt mycket på det senaste året. En del bra saker, andra grymt bra och vissa, inte så bra. Men visst kan människor förändras!

  • Som jag nämnde i Del 1 så förändrade jag kosten ganska radikalt och den håller jag fortfarande fast vid. Jag får i mig betydligt mer nyttigheter än jag gjorde förr och det märks utan tvekan på min energi. Dock är detta bara första steget och jag räknar med minst två till, vilket kommer ta tid att få som rutin, men jag är en god bit på väg, vilket känns riktigt bra. Kramper eller krypningar i benen är numera ett minne blott och jag har numera grym koll på vad min kropp behöver. Mer regelbundna måltider med mellanmål och insulin till huvudmålen ger bättre energi, dagen ut och jag brukar numera bli trött precis lagom tills det är dags att sussa.
  • Kolla blodsocker och ta insulin i samband med måltider blir alltmer naturligt, det bara händer numera, utan problem. Några ggr till och speciellt till natten vore önskvärt för att ge ännu bättre inställning, men det kommer.
  • Alkoholkonsumtionen har blivit myckac6de0003e0cb40c_400x400aret lägre, vilket känns helt rätt. Visserligen dricker jag alltid 3,5:or men att göra som jag gjorde förr och belönade mig både helg och vardag är nu länge sedan. Att det är helg är numera inte synonymt med att dricka och dricka är inte synonymt med att ha kul. Det känns liksom gammalt, utslitet och utan poäng.
  • Relationer och socialt liv har förändrat sig på både det ena och andra hållet. Nu är det lättare att ta kontakt med andra människor, ja även okända, och ja, även av den kvinnliga sidan av människosläktet. Jag kommer ut och rör på mig mera nu och visst är det kämpigt att dra med sig benen men det går och det har än så länge bara varit bra. Inte att jag har varit ute varje helg men nästan, och faktiskt haft både trevligt och roligt. Jag har även lärt mig och vågat att ta första steget om jag har varit intresserad av någon. Det har visserligen inte resulterat i något konkret men så är jag bara i startgroparna just nu, något som jag aldrig har prövat på förr, så det är lite outforskade marker än så länge, men också smått spännande. Jag har också lärt mig att inte bry mig lika mycket om människor och numera gör det inget att folk beter sig konstigt eller rentav dåligt. Max tre chanser, sedan bryr jag mig inte längre, oavsett om det är vänskap eller annat,  och det är nog det som känns mest befriande. Att inte behöva bry sig i evighet då man inte får samma respekt eller värde tillbaka. De är helt enkelt inte värda min tid, omtanke och ork och det är faktiskt deras förlust. Varför då ens försöka? De kan flyga och fara, lycka till med livet liksom. Se om jag bryr mig längre.
  • Motivationen att söka jobb har kommit tillbaka och det känns som att det är dags att lämna Fas 3 bakom mig nu. Sant förvisso att jag inte är 100% än då kosten och benen kunde vara bättre, men jag tror att med aktivitet och lite bekräftelse att det faktiskt händer något, växer också min motivation att sköta mig än mer. Sedan om det någonsin blir fulltid igen är ju en annan fråga, speciellt som även Arbetsförmedlingen undrar samma sak men en sak är iaf klar, inga mer skiftjobb då det är förödande för en diabetiker som till viss mån måste hålla rutiner. Men hur som helst, nu är jag på jobbjakt igen. Mitt i lågkonkan och det är min sedvanliga tajming a la Anders 😉
  • dishesHushållssysslorna har jag definitivt dragit ner på, men bara till en viss grad. Med andra ord ser det inte helt åt skogen ut hemma hos mig, men jag lägger min tid på andra saker än att städa och plocka i ordning hela tiden. Som trogna läsare känner till testade jag att låta bli sådant i en hel vecka och jag höll på att spricka av irritation, men denna gång har det gått betydligt enklare. Lite damm i hörnen, tomma pizzakartonger här och där, en hög med disk, gammal reklam spridd på köksbordet – vem bryr sig?
  • Internet och bloggande har minskat allt mer och det är av samma anledning som att jag gör mindre i hushållet. Det finns annat att lägga tid på och det verkar inte som att jag kommer bli någon storbloggare som kan tjäna pengar och Borås Tidning inte behagar svara på några mejl, oavsett ämne så skrivandet har det blivit mindre av. Den påbörjade novellen/romanen/whatever har jag såklart kvar men det är oklart när jag får lust att skriva klart den. Eller refusera den helt, det beror på självkritikern inom mig. Att helt sluta blogga verkar dock inte aktuellt.
  • Skägg och käpp är två relativt nya attribut hos mig, men något jag tänker behålla så länge som det behövs och känns rätt. Benen har blivit sämre, det kan jag erkänna, men jag tror fortfarande inte att hoppet är förlorat. Det handlar bara om att få rutin på träningscykeln och eftersom det är jobbigt och obekvämt att cykla så är det ganska självklart att jag drr mig för att köra stenhårt. Människan är av naturen bekväm av sig och senast jag kollade var jag en människa.- Även om jag ibland undrar om det verkligen stämmer… Skägget känner jag mig numera väldigt bekväm i och det tänker jag behålla, åtminstone tills jag har lärt mig att fläta det. Nej, det är inte så enkelt för någon som aldrig har flätat något i hela sitt liv, men det kommer! Både skägg och käpp är något som syns ordentligt på mig, en slags karaktäristik markör och ja, jag har nog saknat att visa mig. Att ha vuxit upp och blivit fostrad till att ständigt vara en grå liten tyst mus fungerar inte längre. Det har inte varit jag och det är dags för lite förändring. Sedan får folk tycka och tänka vad de vill, det är helt okej.
  • Affirmationer är något brain-1jag har börjat ta alltmer på allvar. Alltså att föreställa mig positiva saker så till den milda grad att jag kan känna, smaka och lukta dem. Enligt vissa människor ska det fungera och eftersom det är psykologiskt, sm jag ju är intresserad av, så varför inte? Att ta tio minuter om dagen och affirmera saker är väl värt det och man förlorar inget på det. Även där är jag ganska mycket i startgroparna men jag har redan märkt saker som har blivit bättre. Att kroppen är full av energier som drar till sig andra energier, positiva och negativa, kan man ju tro vad man vill om men som sagt, det är helt gratis och hjärnan och psyket är fantastiskt komplicerat och värt att utmana lite mer.

Så, som ni ser har det hänt en hel del med mig där både samtalen och bloggen har varit verktyg för mig att komma hit där jag är idag. Händelser i livet, människor och många föredrag om hälsa och livsstil har även de, hjälpt mig och det jag egentligen har vetat hela tiden, har fått fotfäste. Eller som min goa kollega C uttryckte sig, att det får ta sin tid för bitarna och tankarna att falla på plats. Universum måste vara i rätt konstellation och varje tanke är en slags mognadsprocess, tills det är dags.

Allt ovanstående plus det jag skrev i Del 1 är nu etablerade, bergsäkra saker, naturliga saker i mitt liv och det känns som att livet börjar anta fasta former som dessutom är bra för mig. Något som är helt nytt för mig. Alla pusselbitar är ännu inte helt på sin plats men de är på väg, det är jag säker på. Det finns några hinder på vägen mot ett fullgott liv, eller så nära man kan komma, men de är inte större än att jag kan hantera dem i min egen hastighet.

Ett steg i taget och det är nog sant som det sägs, att var sak har sin tid. Nu är det bara uppåt som gäller.

Slutligen, en sång åt alla de dåliga relationer som jag idag övergivit och begravt.

While you’re dying I’ll be still alive. And when you’re dead I will be still alive.

Annonser

2 svar

  1. Ja jo men du vet hur det är att vara sin egen kritiker, då känns det som att det mesta suger, och så blir det alltid. Åtminstone för mig.

  2. Oj vad du har tagit tag i dig själv, duktigt. Men har du ett romanprojekt på gång så kör hårt, det är ju jättekul om man kan slutföra. ( Och det skall jag säga 😦 )

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: