Morgonrutinen

Att ha någorlunda rutiner är bra, sägs det, och jag kan inte annat än hålla med eftersom jag är diabetiker sedan länge. Men att bli påtvingad andra människors rutiner kan också vara smått irriterande (jepp, nu gnäller jag lite på sedvanligt morgon-Anders-manér men jaja).

Att t. ex. lyssna på samma morgonradioprogram kan vara en rutin som för mig känns som ganska själadödande. Sant förvisso att inte alla radiokanaler är likadana, men om man ser till de mest populära, såsom Rix Morronzoo, Morgonpasset i P3 och allt vad de heter så är ju de oftast de kanaler som köra samma spellista på vad jag gissar, rutin. Den senaste veckan, eller mer, har jag fått höra i stort sett samma låtar och det känns lite robotaktigt. Är de låtarna så otroligt bra? Njae, säger jag.

Men egentligen är inte det den värsta biten av det allmänna cirkusnumret. För värst är egentligen alla de stackare som varje morgon åker förbi 15 meter utanför mitt köksfönster. Samma bilar, samma riktning, samma stress, samma yrvakna betéende, samma zombieliknande döda blick i ögonen. Är det vad som kallas för livet liksom? Det känns inte vidare lockande. För övrigt, vem är det som vidhåller att vi prompt ska fortsätta vakna astidigt för att dra oss ur sängen och hela vägen till jobbet eller skolan, dimmiga i skallen och livsfarliga i trafiken, plåga oss till dagens första kaffepaus? Jag menar, tidiga morgnar låter lite som 1800-talets Sverige där lantbrukarna måste iväg och mjölka kossorna. Sedan, inte att förglömma, måste vi genomgå samma procedur när vi ska hem och möjligtvis att vi rent av träffar grannen i bilkön, exakt vid samma tidpunkt och vid samma rödljus. Som varenda annan jäkla vardag.

Sant förvisso, alla människor är inte lika inrutade i sina rutiner. Vissa växlar mellan att ta bussen, bilen eller cykeln. Andra kanske till o med är så miljövänliga och socialt lyckat anpassade att de vågar sig på samåkning. Eller möjligtvis har de möjligheten att jobba lite skift eller helt enkelt, hemifrån. En del har en viss flexibilitet i sina liv, såsom jag när jag likt en urban rebell vågar byta radiokanal på klockradion, fråga efter skjuts eller jobbar en timmes övertid bara för att på ett högst psykologiskt sätt spela en slags rysk roulette med vilken bussförare jag får att köra mig hem. Blir det ”kamikaze-turken” eller ”ställ-dig-på-bromsen-Hasse” idag?

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är absolut ingenting, men det har ni väl redan listat ut vid det här laget. Förutom att jag undrar vad som hände med drömmen om de digitala distansarbetena som lät så fantastiskt. Lilla mamma kanske vill hinna med lite shopping och köra en onlinebeställning av barnpassaren Farbror Rut-avdrag. Ja, när ska sjukvården investera i sköterskerobotar så att personalen äntligen får lite sovmorgon? När ska högstadielärarna få vikarier i form av tungt bestyckade drönar-robotar? När går mjölkkossorna med på skiftarbete? När ska vi våga samåka ihop med grannarna? När ska Anders sluta gnälla och byta radiokanal?  Jo, alldeles precis nu, för jag är en sådan urban rebell.

Gomorrrron 😉

Annonser

2 svar

  1. Hehe ja så sant, även småsaker kan rubba en vardag kan man väl säga och oftast är det väl värt det 🙂

  2. Men det är ju så himla typiskt svenskt på nåt vis! Vi stackars förfrusna vanedjur här uppe i norr kan väl aldrig ha lite kul eller för all del vara lite spontana. Rebell is da shit säger jag bara. Våga byt radiokanal! Gå på andra sidan gatan bara så lär du shocka en del som undrar vart i all friden Anders ska hän idag?! Haha det är så himla roligt att våga vara ”annorlunda”. Fast egentligen är man inte de minsta annorlunda men man vågar bryta mönster en smula. De där tråkiga mönstret som kallas vardag 😉

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: