Nu börjar cirkusen igen.

Jahapp så nu har pamparna fått breda ut sig då regeringsförklaringen presenterades idag. Som vanligt var det en massa löften och tal om investeringar i allt och lite till.

1,5 miljarder till rättsväsendet och strängare straff för bland annat sexbrott och  misshandel, skattelättnader för näringslivet, lägre skatt för pensionärerna m.m. är några saker som har nämnts och nu spinner Reinfeldt vidare och förklarar sina planer såhär:

– I en orolig tid kan Sverige därför välja en annan väg än många europeiska länder. Vi kan investera i Sverige – i kunskap och utveckling. Vi kan investera i sammanhållning – i välfärd och full sysselsättning, sade han
– Vi kan investera i framtidstro – i hopp och engagemang. Vi kan investera i människor. Så bygger vi Sverige starkare

– Jobbpolitiken har fått effekt, med ökad sysselsättning och minskat utanförskap trots en utdragen ekonomisk kris som påverkat arbetslösheten. Men viktiga utmaningar kvarstår.

Hmm, ja jag får erkänna att det låter bra, för det gör det ju alltid. Men jag anar att de eventuella framgångar som spås i landets ekonomi knappast har att göra med direkta åtgärder av ett lands regering utan av en global ekonomi, vilken fortfarande ser ganska dyster ut. Sysselsättning låter också bra, men om det då menas mer åtgärder, dvs praktikplatser eller mer folk i Sysselsättningsfasen (tidigare den så kritiserade Fas 3) där folk fortsätter leva på bidrag från staten, så kan jag inte hålla med. Människor på svältgränsen spenderar inte pengar i lika stor omfattning, vilket ger affärer mindre inkomst, lika med sämre chanser att anställa – fler arbetslösa och på bidrag, vilket försämrar ett helt lands nationalekonomi. Solklart.

Men det där med praktikplatser låter ju hur bra som helst. Eller? Det utlovas 9500 sådana under kommande år och året därpå 4750 och dessutom ”ska Arbetsförmedlingen bli bättre på att hitta arbetsgivare som ställer upp med praktikplatser” vilket i mina öron låter en smula luddigt. Hur ska detta ske? Med mer effektiviseringar? Det kan nog bli ganska tufft när det som idag innebär runt 300 arbetssökande på varje arbetsförmedlare. Hur länge kommer de orka med det trycket? Å andra sidan har ju redan nu både föreningar och arbetsgivare ekonomiskt stöd från statligt håll, vilket ger 5000 kr plus för varje arbetssökande i Sysselsättningsfasen.

Det särskilda anställningsstödet för långtidsarbetslösa föreslås bli permanent från 2014, vilket beräknas kosta 876 miljoner kronor för 2014–2016
– Det är en kraftig subvention till arbetsgivare, den är 80–85 procent av lönekostnaden upp till ett år och gäller personer som varit arbetslösa i 1,5 år, säger hon.
Hittills har satsningen på lönesubventioner för unga långtidsarbetslösa varit ett misslyckande. Endast 500 av de 12.500 berättigade fått stödet, enligt arbetsmarknadsministern Hillevi Engström.

Märk väl, ”permanent” vilket ju är positivt, både för arbetsgivare och arbetstagare, men märk också hur låg summan är för de pengar som ska satsas. 876 miljoner är inte speciellt mycket på två år. Men om man bortser från det, vad är det meningen att leda till? Fast anställning existerar ju knappt längre, eller tillsvidareanställd som det kallas och ingen sitter numera säker på en oerhört tuff arbetsmarknad. Kompetensens finns än så länge där men kostar alldeles för mycket och vilka människor ska kunna fylla de nödvändiga platserna när den stora gruppen 40-talister nu börjar komma upp i pensionsåldern? Knappast är det väl de tusental som verkligen vill ha ett jobb då det krävs oerhört mycket för att ens kunna utbilda sig samtidigt som man ska ha en någorlunda dräglig levnadsstandard.

Men som sagt, racet mot valet 2012 har egentligen redan börjat och som vanligt är det de starkaste partierna S och M som går i clinch med varandra med diverse vackra ord om en ljusare framtid, samtidigt som smutskastningarna tycks bli grövre för varje val. Sverige har visserligen klarat sig förhållandevis bra ur världsekonomins svacka men det finns så oerhört mycket att jobba stenhårt på.

Sverige ligger tvåa i ett nationellt skattetryck med 45,8% av BNP. Visserligen är vi ett litet land och världsekonomin är inte den bästa än idag, men man kan ju undra lite över hur det kommer sig att vitala delar av vår samhällsstruktur har kunnat få så mycket stryk. Jag menar sådana saker som skola, vård, omsorg m.m. som man med jämna mellanrum får läsa om problem i, orsakade av indragningar, resursomflyttningar, dåliga löner, resursbrist och det ena med det andra. Sådana saker som är så otroligt viktiga, grundläggande, för att en nation ska orka kämpa emot och framåt. När man sedan läser om hur ledamöter seglar med gyllene fallskärmar, pensionsvederlag och skamlöst påökt i lönekuvertet undrar man hur det är med både solidariteten och samvetet hos våra folkvalda.

Möjligtvis om man kunde göra situationen lite roligare så att folk, däribland jag själv, inte skulle gnälla så förbannat, och byta namn på tråkigheter? Som att byta namn på broccoli för att få barnen att äta mer grönsaker.

Vi kan döpa om Alliansen till Mupparna, för de är skojiga. Rosenbad till Disneyland och påtvingad tv-licens a la skatts för Bolibompa. Efter ett packe skitdyr 6-pack öl en fredagskväll är det nästan så jag kan tycka det är roligt. Men bara nästan.

Se hela regeringsförklaringen här.

Annonser
%d bloggare gillar detta: