Det går bra nu!

Detta är ett inlägg jag har velat skriva en längre tid, men inte riktigt vågat. Varför? För att reality comes back to bite u in da ass 😛

Nej, men saken är den att jag faktiskt mår ganska förbannat bra just nu på ganska många sätt. Eftersom detta är ganska unikt tänkte jag att det kunde vara värt ett inlägg, eller hur? Att det hittills inte varit så bra som det är just nu beror dels på diabetesen förstås och dels invanda, dåliga tankemönster, men det är också något som har förändrats. Tankens kraft är egentligen ganska fantastiskt och rutiner uttrycker sig inte enbart i handling utan också i tanke, och båda kan vara väldigt svår att bryta. Såvida man helt enkelt inte blir urbota trött på sig själv och sin dassiga situation. Vilket hände mig och nu, efter flera års väntan, känns det som att det är dags att vända.

  • Efter flera månaders träning med benen har jag fått bättre styrka och balans, vilket också ger mig bättre självkänsla. Det känns som att jag kan bara vara utan att folk stirrar på mig och tycker jag beter mig konstigt. Jag är inte fullt framme ännu men trägen vinner. Jag fortsätter träna och utökar momenten i den takt jag känner är rätt för mig.
  • Synen har blivit bättre. För ganska många år sedan nu var jag tvungen att få laserbehandling för spruckna blodkärl i ögonbotten, något som jag inte vill uppleva igen då det gör så otroligt ont, så jag är glad att jag de senaste åren legat stabilt. Alltså inte skärpan i sig har blivit bättre, men jag märker att dagarna som allting är suddigt är borta och jag har mycket stabilare syn numera. Förr var det tvunget för mig att ha solglasögon på så fort solen sken, sommar som vinter, men nu är det behovet borta och jag är inte alls lika besvärad. Inte mer än vem som helst skulle vara en solig dag.
  • Emotionellt har det blivit bättre och jag kan faktiskt känna känslor igen. Förr kunde jag visserligen skratta åt saker men det kändes liksom inget. Grät gjorde jag aldrig. Men numera finns som sagt känslolivet där igen och det känns skönt att kunna glädjas med någon eller att kunna delta i någons svårigheter. Att jag ibland klämmer ur mig en tår eller två gör inget utan det är snarare något jag är stolt över.
  • Energin är tillbaka och med stora mått. Förr kunde jag knappt orka jobba halvtid och sedan komma hem fullständigt slutkörd och redo för en powernap a la istid. Nu kör jag bara på och kanske, bara kanske, behöver jag bara blunda en kvart ungefär så kör jag vidare. Städa, diska, tvätta, gå ut med jycken på lite längre promenader är numera mycket enklare och humöret hänger med. Jag till o med sjunger lite då och nu bara för att det känns så bra. Dessutom går jag till sängs i lagom tid för att orka minst lika bra nästa dag.
  • Armen som förr gjorde så ont är nu nästan helt återställd. Jag gick ju till en naprapat ett flertal gånger, något som verkligen lindrade ordentligt, men jag fick också tips om övningar för att få bort smärtan. Att återigen kunna sova en hel natt i en vanlig säng och ibland även drömma känns faktiskt ganska fantastiskt.
  • Tankeverksamheten är visserligen på lågvarv men ibland sipprar det ut en lagom dos av galenskap och påhittighet, precis som det ska vara.  Det är en bit kvar att gå men om jag bara får ordning på kosten så kommer jag säkert komma tillbaka till mitt gamla, vanliga, energiska, idérika jag.
  • Regelbundna mattider ger mig energi i lagom portioner över dagen, något som jag tydligt har märkt av. Som sagt äter jag mer regelbundet, det lilla jag äter, men det har ändå gett mig mer ork och lust och jag har fått mer aptit. Nu ska jag bara långsamt vänja matsäcken vid allt större portioner, vilket säkert kommer ta tid men blir säkert värt det, och att få inspiration till olika maträtter.
  • Kramper, sendrag och krypningar i benen som jag har haft i så otroligt många år har avstannat nästan helt. Kanske att jag ibland känner något men det stoppar mig inte längre från att kunna sova på nätterna eller att behöva halta omkring. Lösningen var löjligt enkel faktiskt och det kan jag ju tipsa alla, oavsett om de är diabetiker eller inte och som har liknande problem, att köp magnesiumtabletter. Enligt mina erfarenheter är de suveräna!
  • En fast punkt har jag fått, vilket mentalt tydligen var viktigt för mig. Visserligen kan det tyckas trist att inte få sväva ut ibland men jag har funnit min plats på jobbet och har, på sätt och vis, fått hopp om en framtid där – på något sätt. Ett jobb man kanske inte blir miljonär på men det är ändå omväxlande med nya evenemang, människor att möta och uppgifter att lösa. Det är en fast punkt i tillvaron vilket känns som en trygghet.
  • Blodsockret är mycket, mycket stabilare nu än det var för bara några år sedan. Förr struntade jag helt i vad mitt socker låg på och att vara över 16 (idealiska är mellan 5 och 7) var mera regel än undantag och så var det i ungefär 15 års tid. Självklart sätter detta spår i kroppen, något som jag jobbar med att vända på nu, och det går som sagt bra. Numera kollar jag mitt blodsocker betydligt oftare och har definitivt bättre koll på hur olika maträtter förändrar mina nivåer vilket gör det enklare för mig att planera saker och ting. Jag har även – äntligen – fattat sambandet mellan ork, insulin, mat och blodsocker. En liten vetenskap som jag är ganska stolt över att behärska ganska bra. Dessutom vet jag nu att  jag inte kan känna (gissa) hur jag ligger i nivå.

Allt det här är ju faktiskt ganska fantastiskt och numera kan jag faktiskt med att ta åt mig äran för detta. Vissa faktorer har såklart hjälpt mig in på det rätta spåret, såsom vänner och bekanta, bloggvänner, djupa samtal och många långa nätter med tankar och ibland, plågor. Men det är ju jag som äntligen har satt ner foten, jobbat och nått resultat. Förr hade jag otroligt svårt för att se att det jag gör har en verkan och resultat. Att jag faktiskt kunde göra något bra som var värt något alls. Allt var bara grått och inte värt något och alla positiva omdömen, kommentarer och goda råd i all välmening kunde jag inte lita på. Varför skulle någon bry sig om mig? Men nu kan jag klappa mig själv på axeln, vara lite stolt och säga att ja, det här har du gjort bra Anders. Nu har vi bara en liten bit kvar. Du är ju faktiskt värd något trots allt.

Nu är fysiken en bra bit på gång, det emotionella har du fått tillbaka, den goda sömnen utan smärtor eller krämpor, kunskapen om hur du ska fortsätta leva, människor omkring dig som faktiskt bryr sig om hur du mår och någonstans, på något konstigt vis, av någon märklig anledning, finns det nog säkert en framtid även för dig, din lurige filur.

Ett steg i taget, hur små de än är, så är de faktiskt värda något. Förresten, tack för att du orkade läsa såhär långt 🙂

Annonser

8 svar

  1. Hehe jo man tackar. Med lite envishet ska det nog gå bra, bättre, bäst 🙂

  2. Oj! Vilken fantastisk härlig läsning! 🙂 Håller mina tummar o tår hårt att det fortsätter så :-).

  3. Efter mycken möda och stort besvär, som det heter hehe

  4. Detta var roligt att läsa 🙂
    Kul när förändringar ger resultat.

  5. Lite metal på det! Tackar 🙂

  6. Fantastiskt kul läsning!

  7. Tack tack ja, det hjälper en hel del när man får puffar i ryggen ibland av sina medmänniskor 🙂

  8. Va glad jag blir för din skull när jag läser de här, fan va du är bra! Keep up the good work!!

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: