Dagens fundering.

Sitter här och försöker skaka av mig en obehaglig känsla av ensamhet och tomhet. Det är ju midsommar och då ska man festa med vänner, bekanta eller familj. Om man nu har något av de nämnda förstås.

Så här har vi alltså en klar nackdel med att sköta sin diabetes, nämligen att känslorna har vaknat till liv igen – på gott och ont. Vissa saker får mig numera att skratta så det känns ända in i hjärtat, och andra saker får mig att känna mig miserabel.  Hittills har jag klarat mig bra, och då tänker jag främst på ”ihop-dagar” som julafton och Alla Hjärtans Dag, men det här året svider det lite extra, och då vid midsommar. Sant är ju förstås att människan är en social varelse och vi hade aldrig kommit såhär långt i vår utveckling, om vi varit enstöringar Men för vissa av oss fungerar inte det där med gemenskap, trots år av försök att upprätthålla de sociala kontakterna så är det likt förbannat något som alltid tar emot. Till slut ger man upp, krymper, hörs inte lika ofta och börjar inbilla sig saker som att ensam är stark. Jo, men ju fler man är desto starkare blir man ju också.

Att ha ett stort social nätverk är också något att stoltsera med och det är nästan lite skämmigt att  vara ensam. Dock kan man vara ensam på flera olika sätt. Man kan vara utåtriktad och socialt begåvad, men privat kan man vara den ensammaste människan på jorden. Kanske det är där som problemet ligger, att människor i ens närhet ger sig själva den idén att han eller hon ständigt måste vara upptagen och inte har tid för dem. Ja, kanske.

Så när tidningarna skyltar om svenska jordgubbar, människor på väg till släkt, familj, vänner och man ska kunna testa sina kunskaper om traditionen midsommar och otaliga bilder på långbord med leende folksamlingar som höjer nubben, ja då svider det faktiskt lite. Men kanske det ändå finns en orsak till det här.

En kollega till mig frågade mig vad jag skulle hitta på på midsommar och jag svarade, att det blir väl jag, hunden och kanske några folköl. Varför, undrade hon då och jag hittade inte orden för i min värld finns det inget enkelt svar på detta fenomen. Det bara är så och rent logiskt är väl egentligen allt som händer i ens liv ett val man har gjort, på ett eller annat sätt. Kanske det helt enkelt är så att man måste göra som Tomas Ledin sjunger, att man måste gilla läget. Det vore väl enklast.

Annonser

8 svar

  1. Ah jo det är sant, hoppas det blev lite lugnare iaf för dig i ditt nya kontor.
    Men alright grilla låter finemang när ni kan. Sedan glömmer jag alltid säga det men ni är självklart alltid välkommna hos mig när tillfälle ges 🙂

  2. Hallå!! Jag är gärna ledig från jobbet, men vill faktiskt gärna träffa dig!! Ser fram emot det när man äntligen kan sitta och prata utan att jämt vara så stressad. Hann ju inte ens säja hejdå idag, du bara försvann…. o jag satt i möte 😦

  3. Nä, menar bara att när du väl är ledig så ska du väl vara ledig 🙂

  4. Satt och funderade på en sak när jag läste det här. I Stockholm finns det många singlar som dessutom är inflyttade och saknar anhöriga här.
    Jag sysslar ju som bekant inte med Facebook, men känner många som gör det. En sak man lyckats med här uppe är att via Facebook bryta isoleringen. I stället för att hålla på att skryta över sitt Svenne Bananliv har man bildat grupper.
    Det finns en ren Stockholmsgrupp, temagrupper som skärgårdsgrupp sunkhaksgrupp och annat.
    Någon föreslår något och sen träffas man spontant ute på stan och gör något ihop. Dom som sysslar med det här, vet jag har knutit nya spännande kontakter och fått nya vänner.
    Nu är bor det ju inte lika många människor i Borås, men det är ju en rätt stor stad. Varför inte testa att dra igång en eller ett par grupper, man kan ju börja med att gå ut och ta en öl ihop. Det behöver ju inte vara så välplanerat.
    Du är ju så pass inne i sociala medier att du skulle säkert lyckas med det här.
    Testa vet jag och hoppas du i alla fall fick en trevlig midsommar.

  5. Vad menar du ? varför skulle det bli för tungt för oss?

  6. M: Njae jo kanske. Vill ju inte att det blir för tungt för er.

  7. Ja du Anders…. visst får man ibland kanske försöka att gilla läget och som du skrev; allt som händer i ens liv är ett val man har gjort. Men jag tycker också att alla dessa ”högtider” blir så uppstressade, midsommarkvällen är ju inte annorlunda än en annan kväll, vilken som helst… men en kväll framöver blir det grill hos Larssons och då vore det kul om du kommer!! Kramis

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: