Perez Hilton, who?

Kvinnor, skulle ni gå på dejt med denna man? För jag är övertygad om att han kommer kunna ta er till kändisskapets elit och dess röda mattor…för att sedan hänga ut era pinsamheter i offentlighetens ljus i sin blogg – världens största, kanske man skulle tillägga.

 Men först skulle jag vilja gratulera Sveriges Radios P3 som än en gång lyckats förstöra min morgon. Eller förmiddag, om vi ska vara petiga, då jag jobbar eftermiddag och kväll.

Väckarklockan var ställd på klockan 11 och inrattad på P3 (som jag nu byter ut mot radiobrus istället) och så långt, inga problem. Sakta vaknar jag till liv och hör ett tjatter utan dess like, och det verkar vara någon slags debatt av något slag. Efter att ha sparkat John Blund ut genom dörren och slängt hans skyffel efter sig börjar jag kunna koncentrera mig på vad de egentligen pratar om – något om bloggar, webb-tv och liknande, och jag vaknar till lagom mycket för att höra ett sammanhang. Snart inser jag att det knappast var mödan värt att ens vakna upp till detta virr-varr av åsikter.

Ett par kändiskåta personer sitter i en studio, tillsammans med en åsiktsmaskin till programledare och utbyter personliga åsikter, baserade på absolut ingenting, bara sig själva. De pratar om webb-tv som framtidens format, hur vi borde inspireras av USA och en annan massa dravvel om den popkulturella världen, och det är där någonstans bland allt hysteriskt ordbajseri som jag känner det. Den där irriterande, ångestladdade känslan i magtrakten och rösten i huvudet som säger åt mig att ladda hagelbössan och skjuta väckarklockan in i plast- och elektronikhelvetet.

Gränsen når jag ungefär när någon så smart uttrycker sig att ”Perez Hilton sa detta om denna (artist) och så blev det succé” som om denne kändisapa skulle ha någon slags kunskap om musikindustri förutom det faktum att han tycker något eller ens har någon musikstil. Ingen brydde sig om vad ljudteknikern tyckte, eller skivproducenten, men det faktum att mannen som skriver världens största blogg hade en åsikt var mer viktigt än expertisens tycke och smak. Att han har uppnått sitt kändisskap genom att skvallra om och hänga ut kändisar och dessutom surfa på ett berömt efternamn borde verkligen ge honom extra trovärdighet, eller hur? Ett lysande exempel och föredöme tycks det,åtminstone för urblåsta kändis-wannabies inom mediabranschen som verkar avguda honom och allt skit han skriver, tycker, tänker och gör.

Så ja, jag har en av mina berömda morgnar där humöret är på topp, det märker ni väl? Men nu tänker jag ställa om väckningen från radio tillbaka till den radiokanal jag tycker om mest av alla, så kanske man slipper vakna upp med ren mordinstinkt, viftandes efter närmsta tillhygge.

Sameradion – hell yeah!

Annonser
%d bloggare gillar detta: