Barnböcker är nog inte så dumt.

Hur pratar med sitt barn om döden?

Jag som inte har barn fick mig en funderare, hur skulle jag själv svara på de frågor som ett barn kan tänkas ha om en så väsentlig del av livet som döden? Hur gick det till för min egen del, hade inte jag frågor och hur hanterade i så fall mina föräldrar den situationen? Ska jag vara riktigt ärlig så minns jag faktiskt inte, det har liksom löst sig av sig självt och kanske mina föräldrar är glada för det. Eller så kanske de förklarade när något av våra husdjur dog, ja det låter troligast.

Hur som helst, tanken och funderingarna väcktes hos mig när jag på dn.se fick läsa en bokrecension av ”Anden, döden och tulpanen” av Wolf Elbruch och den beskrivs av recensenten som barnens version av  Det sjunde inseglet, vilket fick mig intresserad. Jag blev faktiskt sugen på att låna den boken. Den verkar så avdramatiserande och varm och det är väl så det ska vara egentligen. Döden är ju faktiskt något alldeles naturligt 🙂

Annonser

6 svar

  1. Låter som en bra bok det också. intressant ämne det där egentligen och jag undrar varför jag blir rörd av det. För att det på något sätt är vackert i alla sina former. Det lät ju lite knepigt men jag tror du förstår hur jag menar 🙂

  2. Precis. allt som lever här dör … Tack för boktipset! Själv läste jag ”Adjö herr Muffin” när André var yngre. Handlar om en hamster som gjort sitt på jordelivet och visst .. det väckte många känslor och funderingar ur ett barns perspektiv.
    Tror det kan vara bra att ta upp lite då och då för det är ju som du säger .. helt naturligt.

  3. Busbra. Tack! 🙂

  4. Å tusan, där ser man. Ja men sådant är ju alltid intressant, hur man ska se på saker rent fundamentalt. Då tackar jag tillbaka för ännu ett bra tips 🙂

  5. Glömde skriva…Här finns lite information om det ifall du är intresserad 🙂 Har sammanfattat de mest ”spännande” bitar jag tyckte han tog upp. http://paintthenurserypink.blogg.se/2011/january/leken-som-rum-for-livet.html

  6. Intressant det du skriver faktiskt och tack för tipset om boken, något som verkar vara värt att ta sig en närmare titt på. Jag vet inte om du känner till Lars Björklund, men han talar väldigt mycket om detta kopplat till leken, frirymmet för de ”mörska sidorna” dvs i ett barnperspektiv, hur barn ser på liv och död, väldigt intressant måste jag faktiskt säga, var en aning skeptisk när jag började läsa en artikel jag såg angående honom, men han talade verkligen väl! Mvh Sandra

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: