Tack media!

I Dagens Nyheter kan man läsa om två hundar som attackerade tre hästar och deras ryttare. Detta skedde i söndags, nordväst om Norrtälje och nu har båda hundarna, av rasen Alaskan Malamute, blivit avlivade.

Självklart en tråkig händelse för alla inblandade och jag som hundägare kan såklart förstå konsekvensen när något sådant händer. Men samtidigt vill jag ge en eloge till DN som inte nämner ordet ”kamphund” i artikeln. Eller, hur blir det nu egentligen? Vad sjutton är en kamphund, om nu någonting sådant ens existerar? Faktum är att begreppet Kamphund är ganska omdebatterat inom hundvärlden, något man kan läsa mer ingående om på Wikipedia, men om man ser till kroppsbyggnaden på ovan nämnda hund, borde inte även den rasen i så fall kallas för kamphund?

Men om man säger såhär, att hundens lynne och uppförande beror på hundägarens uppfostran? För om man sitter en stund i någon av våra fina parker och tittar efter småhundar så kan man lätt se att de också kan ha ett väldigt hett temperament. Småhundar som man oftast ler åt då de flippar ur eftersom de är så kaxiga trots sin storlek, men vad händer om vi förstorar hunden med sisådär 5-10 kilos muskelmassa? Då helt plötsligt har vi problem och med visade tänder, ryckandes i kopplet med raggen rest, är det då inte en kamphund?

Definitionen av ordet Kamphund kan nog debatteras i all oändlighet men jag menar att oavsett storlek på hunden kan den vara oerhört krigisk och bitsk, beroendes av ägarens uppfostran.

En annan tanke som slog mig när jag läste artikeln, varför avlivar vi inte människor på samma lätta sätt som med hundar? I artikeln läser vi att ryttaren fick allvarliga skador och blev biten i bland annat ansiktet. Fruktansvärt, självklart, ingen tvekan om det – men när en man flippar ur och agerar massmördare bland en massa oskyldiga ungdomar – då ska det utredas i all evighet, han ska få besök i fängelset och det ska segas ordentligt. Som om det på något sätt skulle vara mindre allvarligt och lindrigare.

Det är skillnad på folk och fä – frågan är vilket som är vilket.

Annonser

2 svar

  1. Sant. Någonting kanske gick fel i deras uppfostran, det är väl bara ägaren som egentligen vet.
    Min lille fjant är ganska bråkig men jag vet exakt vad det beror på och något som inte jag kan ändra på så det är bara att gilla läget.

    Martyr ja, jo iofs, och sedan ska det förstås hämnas och bla bla bla. Men kanske ta ut honom på gator och torg ibland, iförd ett koppel. Stupstock har jag hört ska vara trevligt.

  2. Det som är konstigt i det hela är ju att hundägaren inte verkar begripa ett skit, jag har aldrig hört talas om hundar som betett sig på det där viset och tidigare varit normala. När det gäller Brevik, skulle man ta död på honom skulle väl någon idiot göra martyr av honom, bättre att låta honom ruttna bort.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: