Sorry, men du är inte gullig längre.

Av en ren händelse har det varit väldigt mycket snack om barn idag och om hur gulliga de är. Det började redan på bussen när jag var på väg till jobbet…

För en gångs skull råkade jag hamna i ett bakvänt säte på bussen, vilket gav mig en överblick av övriga passagerare. På en hållplats steg en mamma på med två barn varav ett av dem sitter i en barnvagn, vilken hon placerar i mitten av bussen. Det andra barnet följer med mamman och sätter sig bredvid i ett vanligt säte, strax intill barnvagnen. barnet och mamman pratar då jag lägger märke till hur en yngre man som står upp, strax intill barnvagnen, både ler och småvinkar till barnet. Min reaktion? Smått läskigt!

Babyn på bilden har inget med Borås Lokaltrafik att göra.

Vanligtvis hejar man kanske och ler lite och sedan återgår man till mobilen eller tittar ut genom rutorna, för inte fortsätter man stirra på någon annans unge med ett fånigt storflin klistrat rakt över fejan? ´Man blir ju smått oroad vad den där typen tar sig till härnäst eller börjar undra hur hans tankegångar går i det ögonblicket. Nej, det är sant att man kanske inte ska förutsätta något alls – han kanske bara tycker om barn, som de flesta av oss – men att fortsätta stirra kan nog missförstås. Dock svårt att bara låtsas som ingenting för ja, barn är söta, gulliga o.s.v. och det var detta som vi diskuterade idag på jobbet och jag skojade att sådant går över. Märkligt nog skrevs det om att forskarna nu har fastslagit ungefär NÄR detta händer. Alltså när man slutar vara söt och gullig och vilka faktorerna är som gör själva förloppet.

Men det här med barn är krångligt, speciellt när de influeras och påverkas av diverse modenycker. Det senaste är tydligen att man ska försöka likna dockor så mycket som möjligt, inspirerat av de asiatiska mangafigurerna. Självklart blir föräldrarna oroade och menar att ”Lolitastilen sexualiserar barnen och drar till sig män med tveksamma syften” vilket kanske kan stämma. men hela den grejen med att barn och ungdomar uttrycker sig annorlunda än sina mossiga föräldrar, har det inte alltid varit så? Ta t. ex. den välkände Barbiedockan som i hela 50 år har skapat debatt, eller när ungdomskulturen nappade på Elvis Presley, när hip-hopen kom till Sverige, när 80-talet presenterade W.A.S.P. och andra ”hemska” hårdrocksband, när duon Kriss Kross i början av 90-talet gjorde mode av att bära byxorna bak och fram eller m.m.m. o.s.v bla bla bla…

En ungdomskultur som startat jäkligt snett…

Det är bara att inse att med nya generationer kommer nya moden, stilar, smaker och sätt att uttrycka sig och jag tror nog att föräldrarna kommer fortsätta att förfasa sig samtidigt som ungarna suckar över hur mossiga deras ”päron” är. Det är bara att acceptera för vet ni vad? Alla har vi varit unga någon gång och velat sticka ut, revoltera eller ha en tillhörighet. Det är fullt naturligt, självklart, men man måste ju också ha en broms för vad som kan verka helt galet, osunt eller rent av farligt. Det gäller bara att finna balansen och sluta racka ner på det som man inte vet något om, kolla fakta och våga vara lite mer med i tiden.

Det är så mänskligheten går framåt – genom nya erövringar och rättigheten att vara sig själv med sin egen stil.

Annonser

2 svar

  1. Ja jag har funderat lite på det där och den här gejen med att dadda med andras ungar kanske kan vara något slags primal reaktion om att vi måste värna om de småför att fortlevnaden av våra stammar och byar ska fortgå. Visst, de är söta och förbannat små, men aldrig att jag skulle fram och kladda på någon annans unge.

    Förresten, gamla tanter tycks gilla att rycka i skägg. Bara så du vet 😛

  2. Hahaha, jag älskar detta inlägg! En unge på en offentlig plats blir på något sätt ”allas”. Jag, som är smått neurotisk och lite av en bakteriefobiker, förstår inte alls dem som ska gå fram och till och med röra andras barn (det är oftast äldre damer som står för den här biten).

    Fast, jag vet inte. Kanske ”förtjänar” omgiviningen att få stirra på och gulla med ett barn, om den också måste stå ut med barnaskrik då och då.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: