Chict att skilja sig?

För det första så avskyr jag det ordet. Chict. Men kom på något eget för jösse namn och sluta sno. Okej, så har jag klagat färdigt och nu kommer jag till själva ämnet och poängen.

För tre veckor sedan kom det fram att paret Reinfeldt skulle separera efter 20 år ihop. Tråkigt, javisst, men sådant är livet ibland. Dock hade detta som effekt att medierna började skriva om skilsmässor och nu finns det även guider hur man gör. Själv tror jag inte på giftermål som konstellation eller ens världens bästa lösning – man vill säkert när man träffar rätt partner – men i slutänden får väl folk göra som de vill. Det bryr jag mig inte om.

Men grejen är den att Göran Hägglund, socialminister och partiledare för Kristdemokraterna har skrivit en debattartikel om ämnet där han bland annat skriver:

Vi kristdemokrater betraktar de små frivilliga gemenskaperna, som familjen, som samhällets minsta och viktigaste byggsten. Ett fungerande samhälle kräver fungerande familjer.  Vi kan aldrig garantera att alla familjer lyckas hålla ihop, men vi kan garantera hjälp och stöd för dem som trots tuffa utmaningar ändå väljer att försöka. Och vi kan lindra smällen när deras ansträngningar inte räcker. Det är för mig en grundläggande välfärdsfråga.

Självklart har jag några funderingar om detta, annars skulle jag inte bemöda mig att skriva detta inlägg. Vad menar han t. ex. med allra första meningen? Det är ju ett väldigt luddigt uttryck för vad är egentligen en frivillig gemenskap? Är inte ensamståendes rätt att ha relationer lika mycket värda i så fall och är i så fall en singeltjej eller singelkille något man ska se ner på? Den andra meningen är minst lika konstig och luddig för vad menar han när ett fungerande samhälle kräver fungerande familjer? Skulle ett helt samhälle gå åt skogen bara för att det inte fanns familjer? Jag är i så fall ganska tveksam angående den teorin.

Han skriver också om barnen som kan komma i kläm då föräldrarna lever åtskiljda och ja, kanske har han rätt, kanske har han fel, men betyder det i så fall att barn vars föräldrar har separerat inte passar in i idyllen och önskedrömmen om det perfekta och gemytliga familjelivet?

Som sagt, väldigt märkligt och luddigt skrivet och som jag tycker låter väldigt omodernt. Sedan kan man ju diskutera om familjepolitiken har lyckats alls då Sverige har bland världens flesta ensamboenden. Jag må ha gammalmodigt synsätt på många saker, såsom vett, etikett och moral, men relationer handlar om flertalets människors sätt att se på spelets regler och oavsett om man vill det eller inte så kommer det nya generationer med nya sätt att se på saken. Något som vi i demokratins och samförståndets namn faktiskt får acceptera.

Annonser
%d bloggare gillar detta: