Dagens fundering.

Inspiration. Det är en förbannat konstig grej eller hur?

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit inspirerad att börja träna, sköta min diabetes, storstäda eller plugga och självklart blåser man på i 200 km/h för att slutligen bli trött på ”skiten” och lägga ner hela projektet. Men det är väl knappast konstigt då man helt plötsligt vänder upp och ner på hela sitt liv och tillvaro och om inte huvvet blir förvirrat så lär väl kroppen bli det.

Anledningen till att jag har dessa funderingar idag är såklart att jag var hos dietisten och blev – just det, inspirerad, att börja äta, ta insulin o.s.v. och ikväll känns det bra, jag har faktiskt varit duktig idag. Men hur känns det i morgon? Kommer jag vara lika taggad i morgon som jag gör idag? Om jag känner mig själv rätt så är jag ganska skeptisk mot min nyinslagna väg mot ett bättre mående för det har ju gått åt skogen var gång hittills. Men å andra sidan kan jag också överraska mig själv så man vet ju aldrig!

Kanske det är så enkelt som hon sa, dietisten, att man ska ta små steg och ett i taget? Men allra helst skulle jag vilja ha en personlig (och gratis) coach som sparkar mig där bak när det behövs, ända tills allt sitter som rutiner och i ryggmärgen. Det vore ju jättebra, och eftersom jag gillar att hjälpa mina medmänniskor så skulle jag kunna sparka någon annan där bak så blir det en kedjereaktion liksom. Till slut skulle det bli en rikstäckande organisation där alla hjälpte alla och vi skulle kunna kalla oss för B.U.T.T. och då tänker jag självklart på betydelsen Buttkickers Utan Tröga Tankemönster – liksom, bara gör det utan att fundera ut dumma förevändningar och ursäkter. Låter inte detta som en alldeles utmärkt tanke? Genial om ni frågar mig!

Nu blev jag engagerad så där har jag något att sätta tänderna i. I morgon. Jag ska bara…

Annonser

8 svar

  1. Tack tack, kan behövas men än så länge har det fungerat bra. Nu väntar jag bara på att kroppen ska känna av skillnaden 🙂

  2. Hehehe, lät farligt! Lycka till! 😉

  3. Hehe ja det skulle se ut, herre jisses haha
    Men njae, om inte ens dagliga påminnelser på mobilen fungerar så tror jag det behövs en fysisk person/coach. Med brödkavel och mörk blick 🙂

  4. Buttkickers! 😀 Ja! det lät verkligen genialt! Kul och gå ut på stan och se alla sparka varandra i röven 😉 Förstår din tankegång bakom givetvis … tyvärr är världen full av förlorade sugar.. Om du vill ställer jag mer än gärna upp och är din personliga coach … vid det här laget borde du veta att jag gillar och skrynkla hjärnor . 😉 och jag håller med din sjk där. Små delmål som man känner att man klarar av håller nog motivationen vid liv.

  5. Nä, det är sant. Jag saknar min lilla Freestyle Navigator som jag hade på armen. Min lille kompis hjälpte mig mycket men jaja, jag kanske får se den någon dag igen 🙂

  6. sen har du väl haft rätt mycke krångel med din diabetes å de gör de väl inte enklare heller kan jag förstå.

  7. Njae, det är ganska komplext om man säger så. Lite virr-varr i huvvet hjälper inte direkt till heller hehe. Men en paradox är det iaf med all säkehet 🙂

  8. de här med insulinet tycker jag borde va en självklarhet att sköta speciellt när man passerat över 20-strecket, Den tanken hos dig förstår jag nog inte 😀

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: