Postapokalyptiskt galenskap.

Fallout 3 utspelas år 2277, i en alternativ verklighet där ett kärnvapenkrig mellan USA och Kina har lämnat Washington DC i ruiner. Spelaren antar rollen av en invånare i Vault 101, ett av många skyddsrum som byggdes för att skydda ett fåtal personer i händelse av ett kärnvapenkrig. När spelarens far försvinner under mystiska omständigheter tvingas spelaren lämna skyddsrummet och bege sig ut i vad som är kvar av Washington DC för att hitta honom.

Ett av uppdragen i detta spel har på något sätt vädjat till min inre galenskap. Mitt bland ruinerna får man plötsligt höra en slags klagande röst som verkar ha svårt att skilja mellan verklighet och fantasi och det är något visst med hans röst, hans tonlägen som krokar sig fast i mig. Kanske det är för att världen är så inrutad, så strukturerad, så full av etiketter att ett uns galenskap känns väldigt uppfriskande? En smula hoppfullt att här är en man som inte har fastnat i ekorrhjulet utan har skapat sin egen verklighet, även om den nu mest verkar bestå av lidande, smärta och hot. Men ändå, en annan typ av verklighet som faktiskt manar till uttrycket ”Dare to think outside the box”. För om vi ser på verkligheten, om man för 50 år sedan skulle sagt att man i framtiden kunde sitta mitt i skogen och prata i en liten låda, ja då skulle man blivit inlåst utan kontakt med omvärlden, eller hur?

Oh… God… it hurts. My head… why doesn´t it ever stop hurting… why? Please… please… I can hear it! Moving! Pulsing! Just leave me alone!

THE SUN! IT BURNS! Why does it burn? We have we put the sun into the jar? And what did we do with the jar? We broke it all over our little world…

In fourteen hundred and ninety-two, your mother and my mother were hanging up clothes around the mulberry bush…

Beware, worm! I shall destroy you! With the fire of this small sun before me! BEWARE WORM! Not one step further!

Trees! So many trees! To the north! But be careful… the trees… are deadly, and the trees too will be consumed in the belly of the great fat worm!

Try new BLAMMO! Soap! Blasts stains out! Blasts the whole world out! We´ve all been BLAMMO´d!

You don´t know, you can´t know. Little fools. You wish you knew! You wish! But only I know! Only me… only me… only me…

The sky will fall! The earth will rise! The stars will shine open their toothy grins and caress the sun with their love!

Hungry… hungry… so hungry. What? No. I´m not hungry. The worm is hungry. Hungry for me, for you, and for fire.

And the sun will rise in the north! No! the northwest! For forty-four days and sixty-seven nights! And we´ll never notice!

A great crack shall open in the Earth and swallow the non-believers! And they shall weep! Weep! Weep! Tears and salt and earth and dirt!

Not one step further! Not one! Come no closer! I´ll do it! I´ll blow us ALL to hell! All of us! Me, you… and the worm…

Fire, fire, burning bright… bright… fire… pain, misery, peave, love, murder, death, death, death… love…

Annonser
%d bloggare gillar detta: