Vad gör jag här?

Vårkänslor och folk finner kärleken. Inget ovanligt, även om det ännu inte riktigt är vår ännu och visst är det fantastiskt kul. Men ändå funderar jag lite över det där med ensamhet och tvåsamhet.

För ungefär en månad sedan blev jag övertalad att registrera mig på Mötesplatsen.se för att, tja, möta någon ny. Kanske mest för att träffa nya människor och om chansen uppenbarade sig, kanske till och med träffa någon mer än en vän. Så jag skaffade bild på mig själv, fyllde i en massa frågor, skrev en presentation av mig själv och egentligen det mesta man kan göra för att över huvud taget synas. Därefter väntade jag, väntade, väntade och väntade, samtidigt som jag då och då kollade efter andra människor som verkade intressanta….och jag väntar fortfarande.

Ingen katastrof egentligen då jag redan har sagt upp abonnemanget men jag fick 3 månader för 49 kronor, vilket ju är riktigt billigt, men jag undrar fortfarande om jag verkligen är så märklig och udda att jag ännu inte hittat någon. Eller jo, det gjorde jag iofs, men hon bodde i Skåne och det var lite för långt bort, tyckte hon, så det lade vi ner ganska snabbt. Så en enda person under en hel månads tid har behagat svara, vilket bekräftar mina kritiska tankar angående kontaktsajter.

Dels är det väl där som på så många andra platser på nätet, att tjejerna är i färre antal och till slut blir trötta på alla hormonstinna Don Juans att de helt enkelt inte orkar svara i tron om att ”här kommer ännu en stolle”. Sedan är det ju alltid ett problem med att försöka beskriva sig själv på ett bra sätt och är man inte actionhjälte eller sticker ut på något sätt, ja då är man väl knappast intressant heller. Att vara lugn, trygg, sanningsenlig och faktiskt tycka om de mer jordnära sakerna i livet är helt enkelt inte spännande nog.

Så hela grejen med att sätta sig till allmänt beskådande på nätet är inte för alla. Speciellt inte om man redan har ett vacklande självförtroende och att människors tystnad blir ännu ett kvitto på att man inte är något att ha, varken som partner eller vän. Risken är väl att man avskärmar sig ännu mer  när man börjar tänka på det sättet och det är väl knappast hälsosamt.

Nu har jag ju betalat fram till mars så jag ska väl fortsätta hänga kvar på Mötesplatsen även om jag inte hyser något större hopp. Men samtidigt ska jag försöka ta mig ut lite mer än vad jag gör nu. Nästa helg hoppas jag kunna gå på teater, förmodligen ensam, sedan kommer det att bli biblioteket några gånger framöver, även där blir jag ensam men det gör inget. Så länge man inte tänker på det alltför mycket så gör det heller inte ont. För varken ensamhet eller tvåsamhet är en självklarhet, eller hur? 🙂

Annonser

2 svar

  1. Tackar.
    Jo, sant är ju förvisso att människan är en flockvarelse och att omvärlden ger oss direktiv. Frågan är hur långt vi ska rätta oss efter sådana förväntningar och varför. Talesättet ”Ensam är stark” ligger nära till hands men hur långt håller det?
    Djupa funderingar, men så är ju inte relationer någon lätt sak heller 🙂

  2. Bra inlägg! Har själv funderat mycket över det där den senaste tiden … Läser just nu en bok om ”relationskoder” och hur man identifierar kärlek med förväntningar vilket jag inte tycker att det är … fast den disskussionen kan jag ta en annan gång.
    Nåja, till dig. 😉
    ”Att vara lugn, trygg, sanningsenlig och faktiskt tycka om de mer jordnära sakerna i livet” tycker jag inte alls låter tråkigt men jag förstår dig .. Datingsajter är igen hit och ensamhet och tvåsamhet är ingen självklarhet.
    Men då funderar jag lite till(med hjälp av Filosofen med nycklarna) … Vad vill vi uppnå med ett förhållande? Trygghet? Att bli ”beroende” av behagliga upplevelser? Känna kärlek i abstrakta ting/illusioner som vi själva skapat?
    Att vi älskar någon så länge denna människa behagar oss?
    Frågorna är retoriska men kan vara bra som tankeställare …

    Vi har skapat vår egen sorg över att vi är ensamma och därmed separerat oss ifrån omvärlden(omvärlden är en reflektion av dina egna tankar). I jämförelsen med andra riskerar vi att bli ännu sorgsnare(hur man nu mäster sorg) när ”de andra alltid lyckats”.

    Hoppas du kommer ut på de skojsiga sakerna .. låter trevligt med teater mm. 🙂

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: