Dagens fundering.

Arbetsmoral. Arbetsetik. Två ord som vi säkert kan ha delade meningar om, men vad betyder de egentligen och framförallt, har vi någondera och varför missbrukas dem ibland av vissa?

Snacket om arbete är väldigt hett just nu efter Reinfeldts uttalande om pension vid 75, som har mötts av kraftiga protester landet runt. Men dels kan man ju kanske förstå om folk inte längre har varken etik eller moral när det gäller sitt arbete eftersom arbetsmarknaden har blivit så ostadig. Kanske vi helt enkelt borde byta ut orden mot åtgärdsmoral och nödlösningsetik?

Men hur som helst, vad betyder egentligen orden? Vi kikar in på wikipedia en sväng, tycker jag.

Arbetsmoral är en moralisk princip som förordar flit och hederligt arbete. Begreppet arbetsmoral kan också syfta på en persons eller grupps arbetsvilja. Enligt Max Webers bok Den protestantiska etiken och kapitalismens anda var protestantisk arbetsmoral avgörande för kapitalismens framväxt i västvärlden.

Synnerligen intressant, eller hur? Det skulle ju betyda att om vi inte längre hade arbetsmoral så skulle kapitalismen gå under….

Arbetsetik är den etik som framhåller vikten av flit och plikt i lönearbetet. I etiken ingår också en tro på det moraliskt riktiga i att arbeta och i att arbete förbättrar karaktären. Ett mycket närbesläktat begrepp är arbetsmoral.

Återigen väldigt intressant, för det står ”lönearbetet” och än en gång, inte åtgärd, slavarbete eller nödlösning. Kan detta betyda att vår kära regering är inne på helt fel spår? Att den här arbetspolitiken kommer leda till inte bara kapitalismens fall utan även materialismens? För utan pengar kan man inte konsumera vilket i sin tur missgynnar den nationella ekonomin vilket i korthet betyder att landet går åt fanders med pukor och trumpeter. Å andra sidan kanske detta är hela planen, att när allt har gått åt skogen så kan vi sälja hela Sverige för att bli en förort och dörrmatta åt Ryssland.

Ojdå, nu skenade tankarna iväg igen, förlåt.

Jag bara menar att det inte är konstigt att arbetsmarknaden ser ut som den gör när den fullständigt ägs av bemanningsföretag, företagen skattas till den grad att de inte har råd att nyanställa och för att inte tala om alla de sjuka och halvkrassliga människor som faktiskt vill jobba men marknaden föredrar de som orkar jobba både fulltid, kvällar, helger och skift.

Själv är jag absolut inte 100% och jag kommer troligtvis aldrig kunna gå upp till heltid igen. Men just nu har jag en arbetsplatsåtgärd att gå till som jag verkligen trivs på. Jag har den stora förmånen att ha förstående medarbetare och en chef som lyssnar och jag känner mig behövd i alla de arbetsuppgifter jag har fått. Men alla har inte den turen och fastän jag kunde haft det bättre, med ett fast jobb och betydligt mycket mer i lön, så känner jag att det fungerar. Jag går till jobbet varje dag fastän det sticker som knivar i mina ben vissa dagar. Fastän jag har sömnproblem ibland och är helt slut efter 2-3 timmars sömn. Fastän magen är åt helvete, jag har kramper, jag ser suddigt och det känns som att jag måste krypa fram. För vissa dagar är det faktiskt så även om det inte syns på mig.

Det, mina vänner, är arbetsmoral, och jag är förbannat stolt att jag har den. Trots allt.

Annonser

2 svar

  1. Tack! Jo man gör så gott man kan med en förhoppning att en dag så kanske man faktiskt får chansen och ett förtroende att få en stadig plats någonstans. Det borde inte vara omöjligt 🙂

  2. Bra skrivet! Var stolt över den du är och fortsätt kämpa!

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: