När omtanken slår till

Har du diabetes? Har du cancer? Är det fastslaget och bevisat eller bara misstankar om att du har en allvarlig sjukdom? Nej, det är klart att du är frisk som en nötkärna och därmed blundar envist för något som kan förändra ditt liv.

Ärligt talat så är jag lite förbannad på hur andra människor beter sig när det handlar om så viktiga saker och allt som jag har att säga om saken negligeras totalt. Efter över 30 år i ”branschen” så borde jag ha en poäng i det jag säger och när jag varnar för efterföljderna.

För att ta det hela från början så är det en medarbetare som för en tid sedan hamnade på sjukhuset på grund av en fraktur. Väl på sjukhuset togs en massa prover och när det konstaterades att blodsockret var alldeles för högt, och de misstänkte såklart diabetes. Saken är den att personen jag syftar på totalvägrar att ta några blodprov och hon är alldeles emot (livrädd) att det skulle vara något fel på henne. Hon mår alldeles utmärkt, säger hon, och skrattar.

Vid denna diskussion, som inte var den första, försökte jag som vanligt övertala om att det är bäst att hon sköter sig för annars kan det gå väldigt illa. Dock tröttnade jag efter ett tag och sa att nu vägrar jag säga mer för jag blir så förbannad över att hon vägrar kolla upp sig själv och tacka ja till den HJÄLP man kan få från landstinget. För tro det eller ej men sjuksköterskorna och läkarna är inte anställda för att plåga oss.

Efter ett tag ångrade jag att jag hade lovat att vara tyst för det finns så många mer saker som jag skulle kunna säga, men har jag lovat så har jag och vad skulle det ändå ha hjälpt när hon är envis som synden. Precis lika envis som jag själv var i flera år, och precis som hon trodde jag att jag mådde bra, fastän mitt blodsocker låg så högt att jag mestadels hade syror i blodet, vilket i sin tur ”äter” på både muskler och fett. Jag vägrade se sanningen under flera år men till slut hann verkligheten ifatt mig och jag fick betala ett högt pris – år av rehab, träning, illamående, kramper m.m.

Än mer intressant är att hon tycks tro att man kan leva med diabetes utan att bry sig och pang, en dag så dör man bara. Hon kunde inte ha mer fel och om hon tror att hon kommer slippa alla prover och nålar bara för att hon väljer att ignorera sitt tillstånd så lurar hon sig själv. Man dör inte knall och fall utan man går sönder bit för bit. Ögon, njurar, ben är känsligast och tar stryk först av all. Andra saker som kan påfölja är inkontinens och infertilitet och man kan undra hur kul det kommer bli att bära blöja eller påse på benet när man är 50+ eller hur gammal hon nu är.

Jag har försökt att få henne att förstå detta, att hon borde dubbelkolla och inte bara avfärda detta men som sagt, så är hon så envis att hon bara skrattar och skakar av sig allt vad jag säger, som om det var ett skämt. Så varför ens fortsätta försöka?

Dock är det ganska intressant att den oro jag känner för henne, och den frustration som jag har för att hon inte lyssnar, är antagligen exakt samma känslor som mina föräldrar och läkare har haft för mig under de åren jag vägrade inse att jag faktiskt har diabetes. Tänk så förbannade och maktlösa de har känt sig över mig och i flera år! Allt jag kan säga är förlåt och jag hoppas fler människor läser det här och kan använda sig av det.

Alla ska vi dö någon gång. För en del går det snabbt och för en del kan det bli en lång och plågsam resa och ibland kan det vara ett val av någon. Var bara säker på att du gör det av rätt orsaker.

I, om du läser det här, vilket du antagligen inte gör: kom ihåg att folk bryr sig om dig! Att skämta bort allvarliga saker såhär är att trampa på dem, deras åsikter, kärlek och omtanke. Jag lovade att inte diskutera det mer men var tvungen att skriva av mig och jag hoppas verkligen du ändrar dig och dubbelkollar så att du slipper gå igenom alla plågor jag har gjort, eller ännu värre.

Annonser

6 svar

  1. KL: Om man inte sätter in åtgärder i början så lär kostnaderna skjuta i höjden senare, jo det är iofs sant.

  2. Leila: Nej nej, inte dig jag menade, du som är så go 🙂

  3. Visst är det underligt. Här snackas det bara om dom som är sjukskrivna i onödan. Den här gruppen tar man sällan upp. Men som vanlig är det väl kortsiktighet och ekonomi som styr. Dom inbillningsfriska kostar ju inget så länge dom står på benen.

  4. Hade du en sååå jobbig dag. Hoppas det inte är jag som är en av dessa ego-arsle. Kan gå så in i mitt arbeta att jag inte ser träden för all skog.

  5. Tack, och jag beklagar sorgen. Att strunta i det är ju ett effektivt sätt att förkorta sitt liv. Hoppas att fler som inte vill, tar sig i kragen och verkligen dubbelkollar om de är osäkra eller sköter sin etablerade diabetes.
    Värst är väl egentligen när folk bara skiter i vad man säger, fastän man är ett levande bevis.
    Känslosamt inlägg blev det.

  6. Så jäkla bra skrivit. Hade en svägerska som vägrade inse att hon var diabetiker. Hon var 54 år när hon dog.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: