Snacka om ironi.

Ibland blir inte livet som man har tänkt sig, eller hur? Och ibland får man äta upp vad man har sagt.

För ganska många år sedan sa jag att jag skulle aldrig någonsin kunna tänka mig ett skrivbordsjobb. Jag föredrog hellre något hantverksmässigt eller kroppsarbete och att skyffla papper var något för de som var av den finare sorten. Sedan dess har jag många gånger jobbat inom kontor och tycker idag att det är helt okej. Faktiskt något jag skulle föredra.

Eller som någon gång i slutet av 90-talet då jag ihärdigt envisades med att datorer bara var en mode-fluga, något tillfälligt och som snart skulle dö ut. Tänk så fel man kan ha för nu finns ju internet och datorer överallt och själv använder jag dem varenda dag.

Under tidiga 90-talet gick jag en påbyggnadsutbildning som hette Kommunikation & Media där vi bland annat fick studera grafisk formgivning, reklam, journalism och fotografering. Efter ett tag märkte jag att mitt intresse för denna utbildning var ganska svalt och framförallt med fotograferingen. Det kändes helt enkelt så jobbigt och onaturligt att springa runt med en kamera och trycka upp den i fejan på stackars människor som var menade att bli mina offer. Så känns det iofs fortfarande men idag har jag ju dagens bild både på den här bloggen och på jobbet.

Med andra ord, man ska aldrig säga aldrig för man vet aldrig vad livet har att erbjuda 😉

Annonser

2 svar

  1. Njae jag är ju i 30-årsåldern men det var kanske det du menade? Man hinner nog säga aldrig några ggr till under årens lopp hehe

  2. Och då är du bara 30?

    Tänk när du är 73 som jag då; man ska aldrig säga aldrig!

    margareta

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: