Funderingar & självkänsla.

Sovmorgon och huvudet fullt av tankar. Tyvärr inte av den positivare sorten så den som inte orkar med gnällande kan ju sluta läsa nu… 🙂

Det som väckte mig idag var varken väckarklocka eller högljudd inneboende, utan ett sms. Det var från Media Markt och meddelandet var lite kryptiskt: ”Bästa kund hör av er till oss” och det var allt. Naturligtvis började jag fundera på vad jag hittills har skrivit om dem i bloggen men vad jag minns så har det inte varit speciellt hemska ordalag. Tror jag inte iaf. Jag får helt enkelt vänta på deras svar via e-mejl så får vi väl se.

Kanske det var dessa onda föraningar som fick mig att börja tänka i inte så muntra banor. Jag började fundera på hur mina planer att starta eget har sjunkit alltmer i sank och att jag tycks få genomföra allting själv då ingen annan verkar sugen på att hänga på. Affärsidén är helt okej, tycker alla jag har pratat med, inklusive arbetsförmedlingen och ett innovationscenter jag har varit i kontakt med. Men där verkar allt ha stannat. Speciellt kul var det när jag för några dagar sedan fick ett e-mejl om att sidan där hela affärsidén ligger ska byta leverantör och om jag vill ha den kvar kommer det kosta 1000 kr/mån – pengar som jag såklart inte har. Men den stora frågan är väl egentligen hur man ger sig en spark i baken och sätter igång igen. En personlig coach vore bra. Men de kostar väl pengar de också.

På tal om motivation, som var nästa tråd i härvan som ska kallas mitt liv och som jag började tänka på, var självkänsla – något som jag har insett att jag har en stor brist på just nu. För hur ska man orka bygga upp ett företag från grunden på helt egen hand om man inte tror på sig själv? Och det är så oerhört viktigt att på något sätt tro på sig själv för att kunna åstadkomma och lyckas med vad som helst i livet. För hur ska man annars kunna lyckas med att skaffa sig ett bra jobb, att bibehålla eller bygga upp sin hälsa, att inleda ett förhållande m.m.m? Utan självkänsla kan man lika gärna gå och lägga sig i sängen och aldrig mer stiga upp, inte sant? Spark i baken, ja tack.

Likaså gäller det planerna att studera vidare, de tycks ju för evigt ligga på väldigt hal is. Ansökningspapprena ligger ifyllda och klara och det har de gjort de senaste 3 åren men är nu ganska dammiga. Allt jag egentligen behöver göra är att gå ner till Infoteket här i staden och be dem ta hand om dem men nej, där tar det stopp. För varför ska jag ansöka till något när jag inte tror på varken mig själv eller min framtid?

Likadant är det med mat, för jag äter ju alldeles för lite. Någon aptit finns aldrig och det finns aldrig något som jag blir speciellt sugen på, som jag bara måste ha. Jag äter för att jag måste. För att jag ska orka med dagen och ta ut hunden men ibland är det knappt att jag klarar det. Varför? För att jag inte ser någon mening med det mesta.

Men det mest lysande exemplet på bristen av självkänsla är mina problem att gå där sambandet mellan tankar och prestation är väldigt tydligt.

Ni som har följt mig vet ju att jag 2008 råkade ut för en diabeteskoma, orsakad av för högt socker, vilket påverkade muskler och nervsystem, främst i mina ben. Därmed går jag varken snabbt eller stabilt idag men kämpar tappert vidare och försöker göra enklare övningar hemma. Jag har också genomgått olika rehab-övningar och utredningar där det har konstaterats att inte allt står rätt till och för tillfället har jag även samtalsterapi en gång i veckan. Dock har jag förstått att detta problem i allra högsta grad påverkas av hur jag tänker. Vissa dagar när jag känner mig relativt nöjd med saker och ting och tänker på annat än mina ben, så går jag faktiskt ganska bra.

På den senaste tiden har jag funderat på om det här med utredningar och samtal är vidare bra för det sätter liksom hinder för mig i mina tankar. Istället för att på egen hand övervinna sådana här saker, som jag alltid har gjort, har jag nu hamnat i en situation där jag hela tiden påminns om hur illa jag går och mår. Varenda gång jag går, långt eller kort, märker jag att mina ben inte hänger med som de ska och som en effekt av dessa tankegångar, går jag alltså ännu sämre. Det är som en ond cirkel. Eller snarare, en nedåtgående spiral där det ena har effekt på andra saker och frågan är självklar: hur vänder man denna trend innan det är försent?

De flesta saker här i världen kan man faktiskt googla sig till och så gör även jag. Så jag söker på ”bättre självkänsla” och finner information om en bok, skriven av en scientolog vid namn L. Ron Hubbard. Recensionerna på hemsidan lovprisar såklart boken och metoderna, men det faktum att författaren är scientolog gör mig en smula tveksam. Sekter ska man passa sig för, tror jag. Så jag söker vidare.

Efter ännu ett antal mirakulösa saker som kostar pengar, hittar jag slutligen en artikel i aftonbladet, daterat 19 april 2009, skriven av Mia Törnblom som är vägledare i personlig hälsa. Hennes lista på 10 steg för bättre självkänsla är både enkla och egentligen ganska självklara. Lite flummiga tips kanske vissa kan tycka, men det kan säkert vara värt ett försök, åtminstone att börja med.

Slutligen, det här med dålig självkänsla är inte alltid något som märks utåt sett. Även företagsledare och chefer kan hamna i den situationen men måste ta på sig en mask för att man i den rollen förväntas vara stark på alla sätt. Men i verkligheten kanske det inte alls är så. Personligen har jag nämnt mitt problem för ett fåtal människor i min omgivning och samtliga har blivit väldigt förvånade. Men det handlar inte lika mycket om vad du gör utan vad du tänker och vilka konsekvenserna blir.

Någon som vill byta hjärna med mig? Nej, nu ska jag ut och gå – och försöka att inte tänka på det 🙂

Annonser

Ett svar

  1. Åh, du underbara människa! vilket självutlämnade inlägg. 🙂
    Mia Törnblom är bra men även den har sina ”brister”. … jämförelse.
    Dina tankegångar genomsyrar jämförelse. Tanken är slug och listig men ta t.ex. dåligt självförtroende. Tanken jämför när du har ett bra självförtroende. När du säger att du är bra (för det är du ju) sätter den i jämförelse vad som är dåligt. Du förstår säkert tankegången …
    prova att sluta jämföra dig och se vad som händer?
    Det är bara du själv som lägger dina egna hinder …
    Hoppas det löser sig för dig vännen!
    Kram

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: