Som en ballong

För ett år sedan skrev jag om ”allt” här på bloggen och det var mitt allra största intresse. Som mest hade jag fem bloggar samtidigt och uppdaterade 5 ggr/dag. Ett heltidsjobb alltså, men jag älskade det.

Men bloggosfären har förändrats sedan dess och likaså viljan och orken att skriva vidare. Visserligen älskar jag fortfarande att skriva men gnistan finns inte där längre. Kanske beror det på att medierna i dagsläget är enbart tråkiga och att det helt enkelt inte finns något kul att skriva om eller som ens inspirerar längre. När man kikar in på Bloggportalen idag så är det mest politiskt snack, om Juholt, SD, Reinfeldt eller kungens senaste snedsprång. Resten tycks vara tips om dieter och mode, katastrofer, död och allmänt ointressant dravel. Eller tidningarnas favoritämne, vädret. Jag är helt enkelt trött på rubriker som i stort sett är samma skit dag ut och dag in och som ska anses vara sensationellt. De senaste månaderna har jag knappt hittat något alls att fördjupa mig i för att det helt enkelt varit ointressant, uttjatat och tröttsamt.

Så min blogg blev som en ballong – det tog tid att blåsa upp den ordentligt, att forma den, att skapa en stil som jag trivdes med – och när konceptet var klart och jag knöt ihop ballongen, ja då började den smygläcka. Kanske det helt enkelt är inspirationen som börjar sina, beroendes på den oinspirerande livsstil jag lever just nu där bakomliggande faktorer påverkar mig i en negativ riktning. Där den ena dagen är den andre lik och att jag helt enkelt är uttråkad. Där en långdragen och personlig konflikt sakta suger all ork ur mig, Jag vet inte. Det känns mest bara otacksamt, speciellt när man gör något väldigt personligt och man inte får någon som helst respons. Men kanske det även kan bero på att andra bloggare bara försvinner. Härliga, roliga bloggar med fantastiska människor bakom som man har lärt känna under en längre period. Vissa finns kvar och kämpar oförtröttligt vidare, medan andra försvinner spårlöst, och det känns väldigt tråkigt. Det är visserligen sant att ingenting varar för evigt, inte ens inom bloggosfären, men vi bör alla ha i åtanke att de flesta av oss är vanliga människor som faktiskt sätter våra tankar och ibland känslor i tryck för att läsas och att få respons. Det är lätt att glömma ibland.

Så just nu pendlar tankarna om hur jag ska göra, inte bara med bloggen utan om en hel del annat. Kanske ska jag lägga ner helt, starta om, nischa mig, för jag saknar hur det var i början då skrivandet gick helt naturligt, då kommentarerna flödade in och var i positiva ordalag. Eller helt enkelt rikta in mig på ett annat slags skrivande i något annat forum som ger mig mer feedback. Jag vet inte, jag är lite vilsen i tankegångarna just nu – och har varit i de här funderingarna några månader nu – men det är just nu som jag sätter dem på pränt. Sedan är det ju en hel del annat i mitt liv just nu som behöver få rätsida men det är ju oftast lättare sagt än gjort.

Fortsättning följer men det känns lite som att det var bättre förr. För ett år sedan 😉

Annonser

5 svar

  1. jag har noterat att folk bloggar på precis som vanligt (tja, jag har ju blivit sämre men jag är på ingång med en egen hemsida och lite lattjigare design men det kommer dröja lite till dock) men kommentarerna verkar minska. inte bara på våra sidor utan på ALLAS sidor. folk läser ju det man skriver, besökarna minskar ju inte men kommentarerna just… som om folk inte orkar lämna avtryck efter sig själva.
    jag säger eder: GE INTE UPP!
    låt dina tankar komma och gå men fortsätt gno på som du alltid har gjort. om du nu trivs med det själv. gör det du känner för men lämna inte oss trogna.
    det räcker med att magnus uggla gav upp.. jag vill fortsätta ha dig här! 😀

  2. Förvisso KL, det kanske är så att gräset alltid är grönare på andra sidan o.s.v. och det är ju som du säger att man har ju en ganska stor frihet på WP. Frågan är bara hur man kommer vidare, får en nytändning – om det nu går. Eller jo, det är klart att det gör och jag funderar vidare på det…

    Tack för tipset. Verkar intressant.

  3. Tack för länkningen. Visst har man ups and downs, bloggportalen blir lite tråkig att hänga på i längden, men det är ju där man hittar läsare tyvärr.
    Tycker du skall tänka så här, din WP-blogg är ju bara ett verktyg och varför starta upp något nytt. Du har ju en flexibillitet som slår både Fejan och Twitter med hästlängder. Det är ju här du kan göra exakt vad du vill. Göra fotoreportage som dom jag håller på med från London till exempel, dom tar tid, men man behöver ju inte släppa flera inlägg om dagen. Kör lite nytänk så blir allt roligare. En novell kanske.
    Annars kan du ju blogga lite mindre och köra ett sidoprojekt, som pennfajten jag håller på med.
    Försöker hålla isär det från bloggandet, men du kan ju läsa mitt senaste alster om du har lust.
    http://pennfajten.se/2011/09/skrivuppgift-15-text-av-william/#comments
    Tänk bara på att om du vill kommentera så är reglerna hårda med anonymitet och sättet att kommentera , alltså inget som kan spåra mig till bloggen. Anledningen är att det är text man bedömer och man skall undvika att det blir någon förening för inbördes beundran. Alla kommentarer förhandsgranskas.
    Ville bara visa det som ett kul sidoprojekt till bloggen.

  4. Tack Anna, det var goa, sköna ord som värmer gott. Jag ska fundera både djupt och noga på detta för som det är nu känns det mest obekvämt. Vi får se vad som händer men om jag kan få dig att le så är det väldigt mycket värt 🙂

  5. Vad du än beslutar dig för så hoppas jag man får följa dig! Jag läser ofta men känner knappt att jag har tid att svara. Man har ju typ bara din blogg och vattengympan utanför den egna världen här hemma och då kan du ju inte bara försvinna. Jag är väl mest sur och grinig här hemma men dina inlägg ger oftast något leende. Hoppas du får ordnat upp vad det nu är!!

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: