Världens enklaste fråga

Eller är den egentligen så enkel? Jag tänker på frågan ”Hur mår du?”

Jag har fått den bilden att svenskar överlag är antingen väldigt flitiga på att klaga, eller så ska man bara hålla käft och tåla allt. Det vill säga, alltid svara att allting är bara bra. Oavsett om man har en harpun genom bröstet, spik i foten eller femte gradens brännskador.

Å andra sidan finns det ju alltid de som älskar att berätta allt. En enkel, kort fråga kan leda till rena föreläsningen på minst en timma; ”-Jo tack, det är bra men…” och sedan får man höra om den svåra tonåren, morbrors pappas kusins fostersons katt som har herpes osv osv osv.

I det stora avlånga landet Lätt & Lagom ska man inte sticka ut alltför mycket. Man ska inte vara för ärlig och inte heller för hurtig. Men hur är man lagom sanningsenlig samtidigt som man kanske vill berätta och få stöd, utan att vara för gnällig?

För egen del är läget knappast perfekt. Vissa dagar smakar det blod i halsen när jag hostar, jag har märkliga smärtor i benen och min mage är i olag. Vissa dagar är det någorlunda bra, vilket oftast syns på mig, men inte går jag omkring och säger det till alla. För att jag försöker att vara lagom.

Så från o med måndag ska jag ändra mitt svar från ”njae” till ”Jovars, det får duga” och sedan får alla dra sina egna slutsatser 😉

Annonser
%d bloggare gillar detta: