Update…öh…måndag!

Ja jisses, det är inte lätt att hålla reda på dagarna när man är ledig. Men jag är ganska säker på att det är tisdag i morgon och det är dags att jobba igen. Jippie

Tankarna har idag gått till en bekant. Någon speciell som har hjälpt mig en hel del och som i början av dagen blev beskylld för att ha varit otrogen. Huruvida detta är sant eller icke, det vet jag inte, och jag bryr mig faktiskt inte heller. Hon var för bra för honom anyway och jag skulle aldrig tro att det var sant heller, hon är helt enkelt inte sådan. Men så funderar jag också på hur konstigt det kan bli om man bor nära inpå varandra, hur man kan ha svårt för att vänja sig med att samsas om samma utrymme, att kompromissa om olika saker och ha tålamod när det inte känns helt 100. Det är en konst i sanning.

Själv har jag blivit beskylld för otrohet ett antal gånger, i två olika relationer. Om man försöker att satsa allt man har på att relationen går bra och framåt, då är det absolut inte roligt att bli beskylld för något sådant vidrigt. Samtidigt kan man ju börja undra vart gränsen går. Jag är ju väldigt utåtriktad och kunde få ett rent helvete så fort jag tittade åt fel håll, eller helt enkelt var social med mina vänner. Så det där är inte lätt! Men samtidigt kan det ju vara en bra orsak att separera om man en längre tid har känt att relationen inte funkar. Då kan det rent av vara skönt att ha en orsak att bryta upp för att hitta nya vägar. Dock tror jag att hela saken, alla anklagelserna, handlar om osäkerhet.

Hur som helst hoppas jag det går bra för dem båda, för det är goa personer båda två och att jag finns här för att prata om det, om de vill. Varför jag bryr mig? Tja, jag sa det ju redan, de är goa människor. De är värda att bry sig om.

Men nog tjatat om det nu. Jag ska alldeles strax ut med jycken som för övrigt är helt slut av allt busande och sedan får det nog bli en varm dusch innan det är dags att nanna. I morgon blir det morgonpass för mig med de vanliga göromålen, sedan får vi se vad som händer. Men nu säger jag naughty night så hoppas jag få höra av er i morgon.

Tjo på er så länge, gott folk

Relationer kommer och går

Människan är ett flockdjur och utan samarbete hade vi antagligen varit utdöda för länge sedan. Eller åtminstone i mycket mindre antal och troligtvis utan en massa problem som kommer nästan automatiskt genom att ha olika typer av relationer.

Som den livsåskådare jag är, med drag av konstighet, kan jag absolut säga att jag inte är en expert på det där med relationer. Eller ens människor,när jag tänker efter. Det verkar så komplext och komplicerat och det finns en massa oskrivna spelregler att följa som man tydligen ska känna till utan att ha dem avslöjade eller uttalade. Som om man skulle förstå dem ändå. Det verkar vara en slags lek som jag inte riktigt förstår även om jag nu har försökt i snart 30 år.

Vi hade faktiskt en väldigt intressant diskussion på jobbet ikväll om hur det kommer sig att man alltid, i ett repetativt mönster, dras till fel sorts människor, och det var ju inget lätt att svara på. Kanske man söker spänning och dras till en viss sorts människor, eller till människor som på något sätt behöver hjälp i sitt trassliga liv. Den så kallade samariten. Men vad jag tror stenhårt på är att det måste finnas någon slags läge i en relation där man är bekväm både med sig själv och andra, att man är trygg i sig själv och till viss del realist, samtidigt som man kan tillåta sig själv att vara spontant romantisk och påhittig. En realistisk romantiker med inslag av galna påhitt och med god humor och syn på livet. Det låter väl inte helt knas?

Sedan spelar nog självförtroendet en viss roll också. Emellanåt har jag funderat på att skaffa mig en varningsetikett, kanske trycka en t-shirt eller något liknande, som jag kan ha på mig under jobbiga perioder i livet. Kanske med texten ”Astråkig” när jag känner mig på det sättet, eller kanske något mer totalt avstötande, typ ”Bottennapp”. Eller nej, det vore kanske att göra det i överkant med risk att bli stämplad för livet. Sedan får man ju hänga den t-shirten i malpåse ifall man råkar bli ihop med någon som faktiskt gillar mig. Tål att fundera på…

Orsaken till varför jag skriver det här är kanske ganska lätt att gissa sig till. Efter ett år av emotionella utbrott, om mestadels småsaker och missförstånd, fick jag nog och sa att nu ger jag upp. Femte gången gillt liksom, för oavsett hur mycket man från en början hoppas på att allt ska gå bra, så kommer det verkliga livet, uppgivenheten och ren fakta, sakta smygandes, knackar dig på axeln och säger att det här är helt enkelt inte bra för dig. När man slits mellan hopp och förtvivlan och hela tiden måste sväva mellan glädje och sorg så dröjer det knappast länge tills man helt enkelt inte orkar längre.

Men som sagt, jag är ingen expert på relationer och jag kommer nog aldrig bli det heller. Jag vet bara att jag har gjort rätt för att det känns så och nu ska jag försöka leva livet lite bredare än det senaste året. Utan kompromisser, utan att behöva begränsa mig själv hela tiden och behöva vara försiktig med vad jag säger och gör av rädsla för missförstånd.

Gjort är gjort, försökt är försökt. Nu går vi vidare.