Men för att börja från början, för det vore ju dumt att börja från slutet, inte sant? Jag försökte ju även att sälja min lägenhet, vilket var ett äventyr i sig.

Jag knåpade ihop en ganska schysst annons med bilder och allt och lade upp på blocket. Eftersom det verkade vara en helt galen budgivning överallt i den här stadsdelen trodde jag verkligen att detta skulle gå bra. Det hörde av sig ett antal människor, som också kom på visning varav de första gjorde mig ganska förbannad. Att stövla in här och slutligen säga att allt behövde totalrenoveras är rent nonsens och rentav ohyfsat. Självklart sa de så för att få mig att sänka priset, men när badrummet är totalrenoverat för bara några år sedan och de fortfarande tycker att allt ska renoveras, då är det en förolämpning gentemot min intelligens. Lyckligtvis slapp jag höra av dem igen, de gick väl och tomtade någon annanstans. För det var just vad de var, ett par lallande tomtar.

Hur som helst, jag blåste av försäljningen och tog bort annonsen för alla bud var för låga. Vi tänker istället renovera köket och göra lite mindre småfix, väntar tills den högtrafikerade vägen är flyttad och sedan tar jag antagligen hjälp av en mäklare då de når en större marknad än den man får genom blocket. Någonstans runt hösten 2014 blir det så vi har gott om tid.

Sedan var det ju detta med sjukhuset då. Som trogna läsare vet har jag haft problem med benen och i synnerhet ett sår i foten som jag fick i januari då jag råkade trampa på en glasskärva. Det blev då infekterat och hela benet svullnade men det styrdes upp väldigt bra genom ”mitt” diabetesteam som gav mig vård, antibiotika, inlägg och dessutom fick jag gå på vårdcentralen var tredje dag för ny omläggning och vård. Detta tog lite tid men fungerade jättebra, ända tills för ungefär två veckor sedan då jag fick nya rekommendationer från sjukhuset om ett annat slags förband och det var där problemen började. Grejen är att såret sitter på hälen, som är ett komplicerat ställe att lägga förband på. Dels för att det hela tiden belastas och det blir svårläkt, men även att förbandet har en förmåga att flytta på sig. När man dessutom lägger ett såpass svårt förband att det blir fel pålagt, så att det blir veck och skaver i skon, ja då är det bara en tidsfråga innan det blir ett nytt sår och som i detta fall, inflammerat än en gång.

Så efter en natt med otrolig frossa och undertemperatur (natten till måndag), åkte jag in till akuten dår jag såklart fick lära mig att sitta/ligga vackert och utöva den eminenta konsten att vänta. Tids nog kom läkaren som dessutom var en otroligt ohyfsad och hade ett minst lika fjantigt namn och fula ögonbryn, och gjorde en undersökning samt remitterade mig till röntgen. Med andra ord, efter ungefär 4 månader är det dags att kolla om jag har glassplitter kvar i foten, men okej då, det är väl bra att f¨det kollat också. Så runt klockan 22:30 ungefär fick jag gå(?) upp, röntga min fot och sedan gå ner igen för att kanske, kanske få en sängplats över natten. Lyckligtvis fick jag det och det fick bli på Barnavdelning 2, vars lokaler jag har varit ofta i när jag växte upp och ständigt var inlagd på sjukhus. Hemma igen!

På Barn 2 var det betydligt trevligare personal, jag fick eget rum och en maffig tv med egen fjärrkontroll och dessutom maten serverad på rummet, så ni må tro att jag hade det finemang. Senare på dagen hörde jag hög sång, någon barnvisa jag inte minns vad den heter, men jag fick förklaringen lite senare. Två clowner gick omkring bland barnen och livade upp stället ganska ordentligt. När de fick syn på mig, liggandes i sängen, konstaterade de snabbt att det var väldigt väl utvecklade och mogna barn som låg där men skägg och allt. Det lilla samtalet urartade snabbt med att jag skulle ge tips på raggningsrepliker för en av clownerna så att han kunde ragga på de söta sjuksköterskorna, men tyvärr kunde jag inte ge mycket hjälp där. Men kul var det

Tyvärr fick jag inte stanna så länge på Barn 2 utan jag fick åka vidare till Infektionsavdelningen som var betydligt lugnare och enligt mitt tycke, mer slitet, med mer härdad personal (med vissa undantag) och överlag, ett mer ålderligt klientel i form av vårdtagare. Men det där med brist på sängplatser har ju funnits i flera år på SÄS i Borås. Jag minns inte vilket år det var jag gick in i väggen men efter två dagar blev jag utskriven och jag fick på sladdriga ben ta mig ifrån sjukhuset, stöttande mig mot väggarna så jag inte skulle falla omkull. Men hur som helst… Så jag låg där i min säng och det fanns inte mycket mer att göra faktiskt, förutom att vänta på läkaren som aldrig dök upp. Jag fick dela rum också, ihop med en äldre herre som visserligen var trevlig men ack, han var högljudd över nätterna på alla möjliga sätt, och när han inte var det så satt han och halvskrek i telefon med nära och kära. Alltså inga clowner där inte, men en o annan pruttkudde.

Till slut kom då läkaren och han höll med mig om det jag hade sagt, egentligen från början, att ge mig en burk med antibiotika och skicka hem mig så jag slipper ligga där och ta upp resurser som andra människor behöver mer än mig. Den allra första läkaren hade även satt mig i väntekön på en hjärtskanner, men det behövde jag inte ligga inne på sjukhuset för. Även det var märkligt, tyckte läkare nummer 2, så han tyckte jag kunde åka hem så fort som möjligt, vilket jag såklart höll med om. Men överlag måste jag säga att antibiotikan och droppet jag fick i armen verkligen gjorde susen. Flera gamla krämpor har försvunnit och jag har inte haft några problem alls med mina stickande ben eller kramper. Jag hoppas bara att detta håller i sig nu och de få temperaturskiftningar jag har haft i kroppen de senaste dagarna börjar också försvinna.

Dags att duscha…

De två senaste nätterna har spenderat ihop med min flickvän och hennes barn och även hunden har fått vara med, vilket har gått jättebra. Kanske jag inte är en katt bland hermelinerna men det är ju en annan familjs regler, seder och bruk man ska ta hänsyn till, och det tar ju lite tid. Spännande är det iaf och än så länge har det gått jättebra, vilket ju är jätteskönt. Strax ska jag dit igen och kommer nog hem på söndag igen, troligtvis uppvilad och nästan 100% okej igen och redo för att jobba på måndag igen. Kanske det blir en liten fika hos mamma och pappa också. Måndag innebär även ny omläggning av foten, vilket jag hoppas ska bli en diskussion om vad som gick fel, för det är ju faktiskt viktigt, annars lär jag ju hamna på sjukhuset snart igen och det vill jag ju inte.

Men, men, nu vet ni ungefär vad jag har pysslat med sista tiden och såklart blir detta även en dagboksnotering för min egen del. Här händer det minsann grejer, bara så ni vet.

Slutligen, tack till alla som har hört av sig. Det värmde gott och gav mig annat att tänka på än läskiga blodprov, pruttande grannar och idioten till läkare jag fick första dagen. Ni är bäst! Dessutom får jag såklart vara oerhört glad och tacksam för att min flickvän var med mig under så många timmar, trots hennes blodfobi, men jag behövde ju någon att skoja med också när vi satt där och väntade timme, efter timme. För skratta åt eländet, det kan man ju alltid göra

Hare gottans alla! Anders är lös igen och nu jäklar…

Det där fick mig att fundera lite. Dels på vilken film som verkligen är min favorit, vilket inte är så lätt eftersom det helt enkelt finns så många otroligt bra filmer, men också på hur många filmtitlar det finns som i målande karaktär kan associeras till sex. Tillåt mig ge några fin-fina exempel:

Ace Ventura, Petting detective – Eller okej, så heter den ju inte riktigt men den skulle kunna, med lite god vilja, handla om singellivet.

Antz - Visserligen en barnfilm men skulle också kunna innebära ett sexliv i ensamhet på grund av extrem klåda, som myror, på de mer privata områdena.

A perfect world – Tja, egentligen blir det inte så beskrivande i detta fall då sexlivet helt enkelt skulle vara perfekt. Lite småtråkigt kanske men trevligt för den som kan uppge den filmtiteln.

Babe - Även här en barnfilm förvisso och minst lika tråkig liknelse. Man har sex med babes, alltså toppsnygga partners. Kort och gott.

Bad taste - En splatterfilm som kanske kan måla upp bilden av ett väldigt vätskefyllt sexliv, men även ens förmåga att alltid välja fel sorts partner.

Bruce den allsmäktige – Tja, även om man inte heter Bruce så kan man ju alltid försöka lura någon att man helt enkelt är bäst i sängen. Kanske någon faktiskt går på det också.

Charlies änglar – Det är väl inte så svårt vad denna film skulle anspela på, inte sant? Finns det hjärtrum så finns det stjärterum, som man säger och ju fler desto bättre.

Det våras för Dracula – Denna filmtitel lär ju anspela på att man antingen tycker om att bitas och/eller göra det oralt. Eller nåt. Jag är som vanligt oskyldigt ovetande.

Gökboet - Denna klassiker med Jack Nicholson har allt en ordentlig tur i sänghalmen kan tänkas önska sig. Inte nog med att man får göka och pippa utan det går galet till och man får göra det på en spis…som visserligen slängs igenom ett fönster men det är ju bra med frisk luft!

Göta Kanal, eller, Vem drog ur proppen? – I denna film som då såklart skulle döpas om till Göta Anal, eller, vem drog ur buttpluggen?…nä…nu säger jag inte mer.

Hitler, the rise of evil – Ja den mannen var då inte snäll och vem vet vad som hände om han fick resning? Om han nu ens hade något att resa.

Jurassic Park – Den självklara titeln för att beskriva hur man raggar på äldreboendet.

Nyckeln till frihet – Handbojor och kedjor, behöver man säga mer? En annan filmtitel som passar in här är ju Repmånad.

Outbreak - För de med aktivt sexliv och stämpelkort på vårdcentralen.

Phonebooth - Om man gillar att göra det på offentliga platser.

På västfronten intet nytt - Ännu ett singelliv med icke existerande sexliv.

Schindlers list – För den som är väldigt aktiv inom krogsvängen, kan man säga.

Shrek - Borde väl egentligen den mest herdervärda filmtiteln att ange för att man helt enkelt inte bryr sig om vem man har sex med och att det är insidan som räknas. Iofs kan man ju använda Shrek även för att beskriva hur illa det går på sexfronten.

Stuart Little – För de som antingen har eller gillar liten utrustning.

The Stepford wives – Anspelar såklart på otrohet bland sina grannar och möjligtvis också kör på i maxfart, som en robot.

Som ni ser finns det ganska många filmer vars titlar kan beskriva ens sexliv, bara man har lite fantasi. Men om jag ska säga en favorit som verkligen beskriver mitt sexliv så tänkte jag först att det får nog bli antingen Pinocchio eller Excorsisten men så fastnade jag till slut för Den Nakna Pistolen. Det finns tre, jag vet, men titeln är ju bra och det brukar ju bli lite galna påhitt liksom när lusten faller på. Mer säger jag inte!

Vilken filmtitel skulle ni använda? Om ni nu vågar kommentera förstås

• Dagens plus: Astrid fick komma till veterinären då hon har kissat lite konstigt, ibland med blod i och hennes allmäntillstånd har varit väldigt slött. Det var inget akut, troligtvis bara stenen i urinblåsan som hade krånglat till det, men vi fick goda råd av världens bästa veterinär, Milan, om hur vi skulle kunna göra. En annan bra sak idag var att det var strålande solsken igen. Förvisso ingen värme men väldigt trevligt tyckte jag. En tredje sak var att jag fick se vår fotograf springa förbi på jobbet idag. En ytterst trevlig och uppiggande människa som jag misstänker äter mycket grönsaker. Hur skulle hon annars kunna ha sådan utstrålning? Jojomen, säkerligen mycket…sparris (?) En fjärde positiv sak var att läkningen av min fot går med rasande framgång, dvs läkningen går jättebra. Jag fick se en bild de tog idag av den och tyckte det såg ganska hiskeligt ut men alla säger att den ser mycket bättre ut än vid starten, vilket jag aldrig sett bilder av, men okej, säger det de så är det väl så haha. Vid fikabordet på jobbet idag fick jag även en ny idé om nytt innehåll på jobbets blogg, som jag ska spinna vidare på men jag brukar bli nöjd om jag tror det kan bli en bra grej liksom. Fortsättning följer angående det. Sist men inte minst får jag ju såklart inte glömma att jag har haft gott sällskap och god hjälp av S i några timmar över dagen, och det är bannemej inte kattskit

Men som sagt, det finns alltid minus, inte sant? Men de verkar inte vara så många. Eller? Men för att vara rättvis nämner jag de få som har skett under dagen så får vi se om ni tycker jag är sjåpig

• Dagens minus: Veterinärbesöket kostade förstås pengar och vi fick rekommenderad kost till Astrid, vilket innebär att det ska vittra sönder stenarna i urinblåsan. Fodret valdes ut, säcken togs fram och dessutom skulle vi få några småburkar med våtfoder på köpet. Jajemen, inga problem även om det skulle gå på över 1400 kr men vaffan, jycken ska ju bli frisk och må bra igen så pappa Anders slänger fram feta kortet och…”Kontakta banken blablabla” stod det på terminalen. Schkummt, på min ära, men okej vi kom överens om att kika in i morgon igen för att betala efter att jag skulle kika vad som hade hänt. Jag hade mina misstankar att detta hade med min nya anställningsform att göra och att lönen inte hade hängt med och ja, mycket riktigt. Lite smått illa att även de 10.000 kr jag hade som kredit var nästan slut. Gott däremot att jag får pengar nu i natt, så i morgon kan Astrid få vad hon behöver och det är huvudsaken. Bara en liten fjantgrej visserligen och det går snabbt att betala tillbaka krediten men ändå, trots allt, ett litet minus under dagen. Ett annat litet minus är att mitt knä har värkt hela dagen, kan det kanske ha att göra med min antibiotika som jag fortfarande äter? Vi får se hur det känns i morgon men det får bli en Ipren till kvällsmat så får vi se. Sedan har det väl egentligen inte varit så mycket mer minus idag. Ja, om man bortser från bortskämda vuxna män som bara ställer till med problem för andra medan de själva är helt jävla perfekta men de är så löjliga att de knappt får ett halvt minus. De är inte värda mer haha.
  

Så ni ser, det var färre minus än plus, iaf idag. Vi får väl hoppas att det håller i sig, och det var väl ungefär min dag i snabba drag, hur var eran?

Efter en lång bilfärd till Eksjö där vi var nära att bli prejade av en långtradare in i mitträcket, kom vi då fram till kapellet. Vi var först på plats och jag skrev några väl valda ord i det fina pergamentpapper som var framlagt åt oss gäster. Några sista ord liksom.

Efter lite väntan var det dags för begravningen att ta sin början. Vi var runt 50 personer i lokalen och musiken startade med ”The power of love”. Musiken var ju ett stort intresse för Mattias och jag mindes alla roliga stunder vi hade haft ihop, bland annat när vi spelade i samma band. Han på bas och jag på sång. Med min handsnickrade förstärkare som vi så troget bar runt på.

Hela tillställningen var väldigt bra och många välvalda ord sades till hans minne. Han var en god och rättvis människa, Mattias, och med ett stort hjärta. Efter sig lämnade han fru och två barn i en alldeles för ung ålder och det blev väldigt många tårar, även från mig, och det stämmer ju så bra som det skrevs i en dikt å hans minne;

Ditt hem, din trygghet var och där skall ljusa minnen för alltid leva kvar. Vi älskar dig för evigt.

När då tårarna trillade som mest log jag faktiskt. Med tanke på den cancer som som tog hans liv till slut var det väl ändå bäst, att han fick slippa plågorna, och jag hoppas innerligt att han har fått frid nu. Min vapenbroder som gav mig så många glada skratt och minnen och som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Tack Mattias för du var en äkta bästa vän, och även om vi förlorade kontakten under flera år, så fanns vi alltid där för varandra och det visste vi båda. Med bitterljuv smärta men ändå med en viss glädje önskar jag dig allt gott och en dag ska vi ses igen, helt absolut.

Rock on bro. Alltid i våra hjärtan.

Äkta tårar för en äkta vän.

Mattias gillade Skid Row och just denna låt sammanfattar egentligen alla år vi har känt varandra…

Diabetes - För en tid sedan trampade jag på en glasskärva, vilken sedan blev infekterad, foten och benet svullnade rejält och sedan dess har det varit antibiotika och besök på vårdcentralen varannan dag. Jobbigt som sjutton men så kan det gå. Det som gjorde det värre än vanligt var en rejäl förkylning med hosta som gjorde blodsockret och läkningen mycket mer komplicerad och ja, jag blev sjukskriven i två veckor, med kryckor och allt. Men nu är det mycket bättre och det går definitivt i rätt riktning, vilket ju är skönt. Kryckorna var alldeles för jobbiga men jag har haft min käpp under tiden och mycket god hjälp från S som har hjälpt mig med mycket. Ta ut hunden, diska, tvätta o.s.v. och det har verkligen hjälpt mig och min fot. Stort, gigantiskt tack till S för vem vet hur det hade gått annars? Jobbigast är att plasta in foten varje gång jag ska duscha men hallå, det kunde varit värre! Det kan det nästan alltid, inte sant?

Jobbet - Jag fick ju äntligen fast anställning nu i början av februari och oturligt nog inleddes den med de ovan nämnda två veckornas sjukskrivning. Oturligt som attan men så kan det gå och det där verkar vara en följetång i mitt liv att så fort jag påbörjar något nytt och bra, ja då smäller det till ordentligt. Dock slapp jag akuten denna gång och det får man ju vara glad över hehe. Annars flyter det på ganska bra förutom att det var ordentligt stressigt den första veckan med flera datorer som skulle uppdateras och en massa pressreleaser som skulle ut. Det hade varit enklare med en dator som inte tar 30 sekunder på sig varje gång man trycker på en tangent men jaja, man ska väl vara nöjd med det man har.

Lägenhet - Jojomen, nu är det dags att flytta på sig, och denna gång till mindre yta. Jag har varit på två visningar hittills men båda blev väldigt dyra så jag var tvungen att backa ur. Banken har jag också besökt och diskuterat bolån och en mäklare har varit här med massor av papper och värderade min lägenhet. Sedan råkade jag skälla ut min ordförande i bostadsrättsföreningen vilket medförde att det nu är minst tre personer som är sura på mig. De har inte ringt, hälsat på eller ens gått samma väg som mig för att hälsa, som de alltid tidigare har gjort. Men faktiskt, det är helt okej. Att de klantar sig och det blir kaos är inte mitt fel, eller att ordf. är en person som försöker avbryta hela tiden, det gjorde mig så förbannad att jag flippade ur. Han är bra på det och det är bara att gratulera. Men hur som helst, jag bryr mig inte och nu har jag mejlkontakt med en kille som köpte en etta av mig för tre år sedan. Med lite tur kan jag flytta dit, med bra läge, kommunikationer och allt. Jag håller tummarna.

För övrigt har jag varit ganska irriterad på vissa människor som tydligen inte kan bete sig vuxet. Detta har dock gått över och jag bryr mig inte längre om att reta upp mig för det är inte värt det. Bättre att behålla sans och vett istället för att ödsla energi på idiotiska spel, och allt detta känns oerhört bra. Egentligen borde jag tacka alla besvärliga människor för ni bygger mig bättre, starkare och smartare. Jag ska se om jag hittar några fina diplom på nätet Orken har varit sådär men nu verkar tillvaron lugna ner sig lite och jag kanske kan finna ro och inspiration till att skriva snart igen. Allt omkring ska bara hinnas med!

Så nu vet ni, jag lever, mår relativt bra, har ej blivit kidnappad av tomtar eller bytt identitet och ja, jag ska försöka skärpa mig med skrivandet. Lovar

I personuppgiftslagen (PuL) finns inga särskilda regler för publicering på Internet. Personuppgiftslagens generella regler för behandling av personuppgifter gäller även när man publicerar personuppgifter på webbplatser, bloggar och liknande.

Man får inte kränka andra människor

Om personuppgifter publiceras i en löpande text på Internet, till exempel i en blogg, är publiceringen i princip tillåten så länge man inte kränker den som personuppgifterna handlar om. Det framgår av den så kallade missbruksregeln, som tillkommit bland annat för att förenkla vardaglig behandling av personuppgifter.

Det är inte möjligt att generellt slå fast vad som är en kränkning av den personliga integriteten utan man måste göra en bedömning i varje enskilt fall och väga in samtliga omständigheter. Faktorer som påverkar bedömningen är bland annat syftet med publiceringen, vilka uppgifter som publiceras, var dessa publiceras, vilken information som har lämnats och hur länge uppgifterna publicerats på Internet. Även hur den vars uppgifter som publiceras själv upplever publiceringen kan vara av betydelse, men är inte avgörande för om det ska anses vara fråga om kränkning i personuppgiftslagens mening. Att publicera personuppgifter i syfte att skandalisera eller ”hänga ut” någon är tydliga exempel på publicering som normalt är kränkande enligt personuppgiftslagen.

Bloggar och sociala medier

Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att ”hänga ut” och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.

I vissa situationer kan kränkande uppgifter publiceras med stöd av undantaget för journalistiska ändamål. Det här gäller inte bara etablerade medier utan även privatpersoner som vill informera, utöva kritik och väcka debatt i samhällsfrågor av betydelse för allmänheten.

Tänk på att det kan finnas begränsningar i annan lagstiftning, till exempel reglerna om förtal, som innebär att en publicering av kränkande personuppgifter ändå kan var olaglig.

Källa: Datainspektionen.

Sedan är ju definieringen av hot, förtal och kränkning något relativt, inte sant? Sådant går att putsa till på ett snyggt sätt. Bara så du vet.