Historien upprepar sig.

De främlingsfientliga partierna vinner mark och deras uttalanden blir allt mindre ljusskygga.

Det senaste är att Sannfinländarna vill märka folk som har utländsk härkomst. Muslimerna skulle kunna ha en halvmåne, ryssarna ha hammaren och skäran, amerikanerna en hamburgare på kläderna, tycker Sannfinländaren riksdagassistent Helena Eronen och beskriver det som att det vore fördelaktigt för polisen att kunna se skillnad på människor. Intressant tanke, tycker jag.

Man behöver knappast nämna att det påminner om Tyskland 1939 då judarna skulle märkas, liknelsen är ju uppenbar. Men jag undrar varför polisen ska behöva se skillnaden. En gärningsman (eller kvinna) är till slut ändå bara en person som har gjort orätt och bör gripas så jag förstår inte riktigt vad poängen är. Annat än möjligtvis kunna öka främlingsfientligheten om teorin att invandrare gör mer brott än inhemska, vilket jag knappast tror är sant. Varför skulle de infödda finländarna vara mer skötsamma?

Sant är förvisso att många människor tycker att det är enklare att dela in människor i olika fack. Det gör det så mycket enklare att skapa sig och behålla felaktiga antaganden och då slipper man ju det obekväma i att faktiskt lära känna människor som de indivder de faktiskt är. Med andra ord, olika. Men som sagt, etiketter eller märkning är ju både lätt och bekvämt, speciellt som andra människor får ta hand om själva indelningen.

Men varför stanna vid märkning av olika etniciteter och härkomst? Vi kan ju utveckla det här till oanade proportioner. De som är tjocka ska ha logotypen för Viktväktarna, de som är undernärda logotypen för McDonalds. De som lider av någon psykisk sjukdom, en motorsåg, moderater en sedelbunt, och vegetarianer ett träd. Sedan kan man ju ha kombinationer av symboler också. Prostituerade t. ex. kan ha en streckgubbe i någon utmanande position plus en sedelbunt vilket ju kan förefalla passande med ovan nämnda, brottslingar kan ha galler och pedofiler en hängsnara.

Ta mej sjutton genialiskt….ta nu och slå upp ordet ironi innan ni börjar hacka på mig, okej?

Låt mig bara klargöra…

Rasism, vad är det egentligen? Eftersom uttrycket används väldigt slarvigt numera tycker jag att det är viktigt att utgå från ett klargörande så att alla fattar skillnaden. Att vissa inte gör det irriterar mig oerhört, sedan om vissa läser detta eller inte, det kvittar väl egentligen. Ett kvastskaft är ett kvastskaft likt förbannat. Men hur som helst…

Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra. Begreppet används även för att beteckna en tro på att skillnader mellan mänskliga raser berättigar diskriminering.

Liknande men inte fullt ut rasistiska synsätt kallas ofta för främlingsfientlighet. Huruvida människoraser existerar är ett kontroversiellt område och det har inom västvärlden under samtiden avfärdats på grunder av mellanfolklig genetisk likhet.

FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering definierar rasdiskriminering som:

…varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet.

Man kan skilja mellan rasism och rasdiskriminering utifrån resonemanget att det senare inte nödvändigtvis behöver grunda sig i det förra. Det är teoretiskt möjligt att en institutionell rasdiskriminering föreligger utan att detta föregås av medvetna rasistiska beslut av dem som är ansvariga för utformningen av institutionen.

I modern politik talar man ibland om kulturrasism, men ofta kallas det rasism även om det i grunden inte är samma sak. Dess förespråkare har fördomar om/tycker illa om hela kulturer.

Rasism förekommer från majoritetsbefolkningen mot minoriteter, från minoriteter mot majoriteten och mellan minoriteter. Rasism som går i icke förväntad riktning, det vill säga riktas mot majoritetsbefolkningen i ett land, kallas ofta omvänd rasism.

Med andra ord förväxlar människor ofta rasism med främlingsfientlighet och att vara orolig för framtiden kontra invandring är inte att vara rasist. Sådärja. Kan nu alla vara så vänliga att fatta detta och äntligen veta vad de snackar om? Tack på förhand i så fall.

PS: Det är inget häftigt med att vara rasist även om vissa verkar tro det. Snarare ett bevis på ens låga intelligens och hur jäkla korkad man är.

Det ska vara en muslim i år – om den svenske rasisten själv får välja.

För en tid sedan köpte jag tidningen Faktum av en man som stod utanför ”min” ICA-butik. Som ni kanske vet arbetar Faktum för att skapa debatt och opinion kring hemlöshet och utsatthet där försäljarna får en del av förtjänsten.

Tidningen blev liggandes ett tag innan jag hade tid att bläddra igenom den, men när jag hade gjort det blev jag faktiskt imponerad. Dels av dess innehåll men även om vilket skriftspråk som vissa skribenter använde sig av. För handen på hjärtat, i vilken annan tidning kan man läsa saker om saker som valsperma, och dessutom ur en humoristisk vinkling. En skön tidning med ett tuffare språk än man vanligtvis ser i övrig press. Rekommenderas!

Men hur som helst, mina ögon fastnade vid en artikel om rasism som beskrev tendenserna i historiens rasism och antisemitism, något som jag fann väldigt intressant. För visste ni t. ex. att det i svensk lag, 1637, stod följande;

Varhelst ni ser en rom eller ett romskt följe äger ni rätt att hänga dem och få pengar för det.

Ganska skrämmande om ni frågar mig. Men samtidigt ska vi veta att folkgrupperna skiftar över decennierna. Under 50-talet var det finländarna som var våra hackkycklingar och  Häradstinget vid Fryksdalen i Värmland skrev 1690 att;

Varje finne som vägrar lära sig svenska ska få sitt torp nedbränt.

Med andra ord var det inga silkesvantar när det gällde integrationen förr i tiden, snarare tvärtom. Vidare i artikeln kan man läsa om andra etniska grupper som har varit offer, missförstådda och särbehandlats både lagligt och folkligt och just nu är det, som rubriken antyder, muslimernas tur att vara syndabockar.

Visserligen är det inte så konstigt när diverse tokstollar gör fasansfulla saker i religionens namn, som i sin tur ger ringar på vattnet och svärtar sina övriga anhängare. Med andra ord är det lika galet att kalla alla muslimer för självmordsbombare som alla kristna för stenkastning eller att försöka sälja biblar genom dörrknackning.

Rasism kommer troligtvis alltid finnas och dess offer kommer variera mellan decennierna. Själv tror jag att det till stor del beror på många olika saker. Dels okunskap om våra medmänniskor, och dels på en felfuntad integration som stödjer segregation samtidigt som media blåser svarta rubriker om ytterligheter och som i sin envishet hjärntvättar sin omgivning att få den allra värsta sortens föreställningar om ”de där”. Missförstånd och förutfattade meningar och människor som tror att de vet saker utan att ta reda på fakta kommer också alltid att finnas. Tyvärr.

Förresten, på tal om rasism. Visste ni att den nuvarande teorin om människans ursprung säger att det hela startade för ungefär 200.000 år sedan i Afrika. Till viss del tror jag säkert att det kan stämma, för om man läser mitt inlägg ”Visste du det här?…” så frodas de av värme och bakterier och om man ser på hur mänskligheten beter sig idag så kanske man kan förstå logiken bakom teorin. Kanske vårt blod inte är så isande ursvensk som många tror och med tanke på mänsklighetens benägenhet att flytta runt så kan man ju ta sig en ordentlig funderare på vad som egentligen kan kallas för ”ursvensk”. Knappast något alls, eller hur?

Skönt med fakta.

Här är äntligen lite fakta och siffror angående in- och utvandring i Sverige. För det är nämligen en lagom het nyhet idag då både DN och Metro skriver om det.

Dock är det ganska oroande att vi inte haft såhär stor utvandring sedan 1800-talet, där över 50.000 människor lämnade landet, varav drygt 22.000 var svenskfödda. Kling, klong, pling, plong – hallå folkvalda politiker, varningssignal?

En positiv sak är dock att över 67.000 invandrade så än behöver vi inte känna oss helt ensamma. Det märkliga är ändå att evolutionsbiologen Steven Pinker hävdar att världen är en mer fredlig plats än någonsin. Så krig och annat elände kan det väl inte bero på att människor ändå kommer hit? Eller?

För det här är ett ämne som gärna debatteras i både det öppna och det mer dunkla, där vissa påstår att politikerna driver en förlegad och feg integrationspolitik. Själv får jag erkänna att jag knappast vet något om den saken, av flera skäl:

Jag känner tyvärr ingen som har integrerats i det svenska samhället. Jag har försökt men grupperingarna är ganska starka, åtminstone i staden Borås. Men visst, ge mig chansen så gärna. Den andra anledningen är att jag, såsom de flesta andra av oss, är påverkad av medias rubriker och svarta rubriker. För visst påverkas vi av den media vi har omkring oss, på ett eller annat sätt. Se bara påståendet som Pinkerton lade fram, vem kunde tro det? Tredje anledningen till att jag ännu inte vill uttala mig är att jag har absolut ingen insyn i Migrationsverkets rutiner.

Vad jag försöker säga är att man ska uppsöka fakta innan man uttalar sig om saker och ting, speciellt om utsatta människor vars situation man inte ens har varit i närheten av. Däremot tänker jag inom en snar framtid förändra detta genom att, genom jobbet, bjuda in en representant från ovan nämnda myndighet, samt någon som är relativt ny som svensk medborgare, för att inför publik berätta om sina erfarenheter.

Kunskap kallas det, och är en ganska häftig grej. Något fler människor skulle prova på innan de öppnar kakhålet och rapar upp en massa fördomar och vanföreställningar.

Hatet som sprider sig

Efter en artikel i Dagens Nyheter som handlar om det högerextremistiska hatet som tycks sprida sig börjar jag fundera: är det verkligen så?

Eller som Maria Sveland frågar sig, är vi på väg tillbaka i samma situation som innan andra världskriget? Att främlingshatet sprider sig. Först nästan obemärkt men smått ökande, tills det en dag är allmänt accepterat att ha partier a la SD, rumsrent, helt okej och en naturlig del av politiken.

En bok kommer med posten, ”De hatade” av Magnus Linton. Det är en liten bok utgiven på bokförlaget Atlas men med ett innehåll som får mitt hjärta att bulta upprört och gör mig sömnlös flera kvällar i rad. Lintons reportagebok skildrar det som händer just nu i Ungern och Nederländerna och hur det hänger ihop med händelserna på Utøya. Det är en skildring av ett Europa där de högerradikala partierna vuxit sig allt större och intagit parlament i land efter land. I Ungern finns det ny­fascistiska partiet Jobbik som byggt sin framgång på ”zigenarfrågan” och numera är landets tredje största parti. I Holland finns Geert Wilders och PVV som med sina 15 procent kan ställa krav på regeringen – slöjförbud, halalförbud, moskéförbud, kort sagt en kriminalisering av islam.

Med färg och bättre skärpa – Sverige om 10 år?

Det ser inte bättre ut i resten av Europa. I Finland har vi Sannfinländarna, i Danmark Dansk Folkeparti, i Frankrike Front National, i Sverige har vi SD och i Norge har de Fremskrittspartiet. Jag läser och skäms över att jag inte fattat omfattningen, det här är på inga sätt nyheter, flera andra har skrivit och rapporterat om läget. Men min punkt, där den där skavande magkänslan plötsligt blir formulerad, är när jag läser Lintons bok. Där och då om kvällarna faller bitarna på plats och helheten gör mig sömnlös och sömnlös och sömnlös.

 Visst låter det skrämmande? Men det är också sant.

För inte så länge sedan råkade jag se en dokumentär om hur tiden innan Andra Världskriget var och intresserad av både historia och psykologi som jag är, blev jag faschinerad över hur snyggt det sköttes för att få en hel nation att avsky judarna. Tecknen finns där igen, idag och runt omkring oss, men vi kanske inte tänker på det. Men samtidigt är det sagt att historien upprepar sig så vem vet? Små gränser som delar upp oss i ”oss” och ”de där”, små signaler och många bäckar små… Kanske tiden är mogen för ännu en masspsykos och med ett behov att få ut sin uppdämda aggressioner över orättvisor, arbetslöshet m.m. så måste vi finna offer att skylla saker på.

Sympathy with the devil. Muslimhat. Orättvisor. Frustration. Sympathy med människor, nej djur, som Anders Breivik.

Tänk på det

Neger, afrosvensk, svarting eller Svensson?

Invandrareleverna fick i hemläxa att böja ordet ”neger”. Nu säger skolans rektor att det var olyckligt, stigmatiserande och olämpligt. Nu ska exemplet tas bort från studiematerialet.

En artikel som rör om i det känsliga ämnet och som ofta får mycket människor att reagera. Mest svenskar, vilket är konstigt, varför är vi så hetlevrade med just sådanthär? Jag skulle jättegärna veta vad invandrarna själv säger och tycker. Nysvenskar, immigranter, flyktingar, vad de numera kallas.

Ett exempel på hur försiktiga svenskarna är med att använda vissa ord är när man googlar på ”wiki: neger” och inte hittar någon träff på svenska. Däremot annat matnyttigt och på träff nummer 11 finns det en förklaring, och jag kopierar betydelsen av ordet ”neger”.

Neger, femininum: negress (tidigare även negrinna), är en idag föråldrad och mindre lämplig beteckning[1] för personer från vissa svarta folkgrupper från framför allt Afrika och i viss mån Oceanien. Ordet härstammar troligtvis från latins niger. Svenska Akademiens ordbok definerar ordet: ”manlig individ tillhörande den människoras som är inhemsk i Central- o. Sydafrika o. som bl. a. kännetecknas av mycket mörk (stundom chokladbrun) hy, ulligt, krusigt hår, bred, platt näsa o. tjocka läppar” Användning av ordet kan av vissa uppfattas som nedsättande och kränkande.

Det där sista är ju intressant. Vilka är det som tycker att det kan vara nedsättande och kränkande? Kanske jag är ute och seglar helt men är det inte bara de ljushyade svenskarna som har fått detta intryck och att ”morianerna” i själva verket inte bryr sig ett skit? Hela inlägget på Wikipedia kan du läsa här.

Jag är nyfiken. Tell me.

…och så låter vi debatten om negerbollen vara för den här gången, okej? Snälla

Rasism i Danmark?

Positiv särbehandling, alltså att vissa invandrare beroendes på hemland, ska behandlas annorlunda mot andra – är inte det en typ av rasism egentligen?

Danmark planerar att underlätta för de invandrare som kommer från USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Japan och göra de testerna som gäller för anhöriginvandring. Är inte det lika med att säga att vissa invandrare och nationaliteter är mer värda än andra? Visst, okej, det där existerar ju egentligen överallt men vad säger att en amerikan är bättre än en brasilianare att få som medborgare? Möjligtvis om de kollar på meriter och anställningsmöjligheter men vad säger att de människorna är bra arbetare? Njae, det är för många frågetecken här, tycker jag. Det hade varit bättre att låta alla genomgå samma tester så att det blir lika för alla.

Läs hela artikeln här.

Dagen då Sverige säger NEJ!

Du skall hata din nästa – del 5.

Linda Skugge brukade blogga. Tills hon fick nog av nätets otäcka troll, som hon kallar dem.

Hon skriver om de tre värsta typerna av människor som finns på nätet och som älskar att hacka på folk. Anonymt såklart, för troll är tydligen ljusskygga också. Sedan skriver hon något väldigt intressant i artikeln som egentligen har med socialpsykologi att göra:

Kan det vara så att den konflikträdda och något tillbakadragna svenska personligheten funnit ett utlopp på nätet?
Det kan inte vara så att alla dessa tokar, psykfall, pms-kärringar, surgubbar och allmänt uppmärksamhetstörstande svennebananare beter sig så illa i vardagen som de bevisligen gör framför en skärm och tangentbord.

För visst är det så att vi kan vara arga och bittra över någonting men att vi inte vågar säga det öga mot öga. Många gånger är det tyvärr så, något som jag tyvärr har fått bevittna alltför många gånger i verkliga livet. När personen i fråga inte är närvarande så ska det sväras och nästan hotas men att det i nästa stund slätas över och oftast med ett leende, så fort personen är i närheten.

Fegt och äckligt. Precis som elaka anonyma kommentarer och övrigt näthat är.

En annan grej som är dolt under anonym avsky och allmän feghet är rasismen på nätet. Enligt undersökningar är svensken alltmer positiv till invandrare och flyktingar. Dock är det inte den bilden man får om man tar upp debatten på internet. Då är det snarare tvärtom. Det har jag själv märkt när jag har skrivit om flyktingfrågor, segregation med mera, att då skjuter besöksmätaren upp i taket och det blir en hel del tjafsande. Inga direkta påhopp men visst märker man av åt vilket håll opinionen lutar, och så är det alltid.

Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius säger i en artikel om detta några ytterst väl valda och träffande ord här.

Jag håller med henne och någonstans viskas de bevingade orden, att tystnad är medhåll. Vi säger inget och låter de som hörs mest lägga referensramarna åt alla andra.

Bild från jerinelay.com

Vill du bo som ett djur?

Svenska Dagbladet har just nu en artikelserie om så kallade ”slumvärdar” som jag tänker följa med stort intresse. I del ett berättas det om hur dålig standarden är i Rinkeby.

Stora hål i taket, dörrar som rasar ner, trasiga tapeter, rostiga element, mögel i golv och väggar och massor av andra saker. Och detta i civilisationens Sverige anno 2010. Läs mer här. Situationen finns även i Visättra, Huddinge och massor av andra ställen runt om i Sverige. Företagen som driver de här fastigheterna har fått anmärkningar och det har klagats, i vissa fall i 10 år, men inget har gjorts.

Orsaken är företag som har köpt upp områden, väntat på konjunkturssvängningarna för att göra sig en vinst och under den tiden inte gjort något åt underhållet. Det här problemet har vuxit sig större med åren där förtag genom kortsiktiga vinstmodeller har behandlat sina boenden på ett minst sagt vidrigt sätt.

Tillåt mig att vara fördomsfull men varför ser vi inte de här problemen i de finare stadsdelarna utan bara i invandrartäta områden?

Den dagen som ”Ali Mohammad från Rinkeby” sitter i regeringen eller får bo granne med Reinfeldt, då kommer jag applådera och tjoa högljutt. Buuu för segregationen!

Rasistiskt att blogga om det?

Jag läste hos en bloggkompis, något som jag aldrig tänkt på förut; nämligen att så fort det handlar om självmordsbombare, invandring och liknande saker – då finns inte alternativet ”Blogga om det här” intill artikeln. Kan det verkligen stämma?

Men så läser jag på aftonbladet.se  angående främlingsfientlighet och invandring i Arizona, och mycket riktigt – där kan man inte blogga om det. Likadant med nyheten om nya attentat mot polisen i Rosengård. Likadant på expressen.se där nyheten om Sahbi Zalouti och att han kan bli utvisad till Danmark.

Svenska Dagbladet däremot är jag inte lika säker på om de följer samma mall. Nyheten om en häktad våldtäktsman följer samma mönster och likaså om nya strider i Elfenbenskusten, men inte nyheten om tunisiska kravaller

Det verkar som om alla nyhetsartiklar som kan eller är sammankopplade med på något sätt utländska offer och/eller våldsamma människor är tabu att blogga om. Allt som kan förknippas med främlingsfientlighet eller riskera ett fördömande uttal av läsarna blir alltså inte diskuterbart via bloggarna. Vilket ju är ganska intressant.

Beror det på att svenska medier försöker vara politiskt korrekta när det kommer till ett ämne som oftast är väldigt laddat och känsligt? Är det kanske så att de inte vågar ha debatten och följer politikernas skygglappspolitik?

Självklart finns det beivrare på den främlingsfientliga sidan, men även på den andra sidan. På den sida som faktiskt tror mer på individen än hudfärgen. Tyvärr är det ju så idag att v inte ens kan påvisa det ovan nämnda faktum att debatten faktiskt finns och består av delade läger av olika meningar. Att blunda för debatten är lika med att säga att Sveriges invandringspolitik är felfri och inte bör nämnas alls. Allt är frid och fröjd och det som inte syns, det finns inte heller.

Tack Z för att du gjorde mig uppmärksam på det här. Jag kommer följa den här, låt oss kalla det teorin, men jag tror banne mig du har rätt. Det är ju ingen nyhet att politikerna väljer att blunda för vissa saker och med tanke på att tidningarna ofta är politiskt färgade så är det inte alls en omöjlighet. De är helt enkelt för rädda att ta debatten om främlingsfientlighet på allvar och belysa dess problematik.

Fortsättning följer.

En blekare Miss World, tack

Hon vann tävlingen Miss World och blev alltså vackrast i världen – men för tidningen Elle dög det inte, för på dess omslag blev Aishwarya Rai retuscherad och fick en mycket ljusare hudfärg.

Ni som har följt min blogg vet att jag fortfarande tänder till på sådana här grejer. Än så länge har ingen från Elle uttalat sig om varför de blekte Aishwayas hud i den indiska upplagan av tidningen men med tanke på att hudblekningsprodukter är en mångmiljardindustri i Indien så kanske de ville skylta lite extra med att hon är framgångsrik och vacker.

En annan grej jag tänkte på angående hudfärg: var det någon som såg Borta med Vinden i går? Jag vet att det är en klassiker men jag blev ganska förbannad när jag såg filmen. Som ni kanske vet handlar det om Scarlett O´Hara som bor i den amerikanska södern under tiden för amerikanska inbördeskriget och som ni kanske också vet handlade det om slaveriet. Det som jag mest reagerade mot var hur Scarlett betedde sig. Rik, självisk och bortskämd och som hotade sina slavar med stryk om de inte gjorde som hon ville. Jojo, jag vet att det bara är en film, baserad på en roman, men jag tror ganska mycket av filmen återspeglar hur det faktiskt var på den tiden – vilket i dagens ögon skulle vara fruktansvärt. Eller ”är” kanske man skulle säga då slaveriet fortfarande existerar i hög grad, dock under lite mer annorlunda former.

Nåja, det var bara det jag ville säga att det är märkligt att vi fortfarande ens reflekterar över en människas hudfärg istället för ens kvalitéer och kunskaper. Kanske vi inte är så moderna trots allt.

Foto: Manish Swarup

Har brottsligheten i Sverige ökat?

 Rubrikerna skriker varje dag ut nya bedrövligheter. Bombdåd, attacker, ond bråd död, våldtäkter….listan kan göras lång på hemska dåd.

Justitieminister Beatrice Ask vill ha en tillförlitlig kriminalstatistik och nu ska Statskontoret sätta Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) under granskning. Hon vill också effektivisera rättsväsendet. Läs hela artikeln här. Där får man bland annat veta att ”alliansen under den gångna mandatperioden har gjort den största satsningen på rättsväsendet någonsin vad gäller resurstillskott”. Även Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets Forskningsinstitut säger att Sverige har inte blivit farligare, trots flertalet terroristmisstänkta på senaste tid.

Detta låter ju väldigt bra tycker jag och påminde mig om en liten undersökning som jag själv gjorde för ett tag sedan, baserat på brottsstatistik mellan 1975 och 2007. Min undran var om brotten har ökat, speciellt som man nästan ebart läser om tråkigheter i dagens tidningar. Sedan finns det ju såklart undersökningar som avhandlar alla år, men var för sig.

Under 2009 anmäldes totalt 1 410 000 brott. Det är en ökning med 27 800 brott eller 2 procent jämfört med 2008 och den högst uppmätta nivån sedan statistiken började föras. Motsvarande ökning för åren 2007 och 2008 var 7 respektive 5 procent.

Den största delen av ökningen gäller bedrägerier, de flesta typer av skadegörelse (främst klotter mot kollektivtrafik och övrigt klotter), butiksstöld/
snatteri, ofredande och bostadsinbrott.

De brottskategorier som bidrog med den största minskningen mellan 2008 och 2009 var bilbrott (stöld ur och från motordrivet fordon och biltillgrepp), ospecificerad stöld utan inbrott, trafikbrott enligt trafikbrottslagen (TBL), ospecificerad skadegörelse och bidragsbrott mot Försäkringskassan (FK).

Benägenheten att anmäla brott kan förändras över tid, till exempel på grund av ändrade attityder i samhället eller ändrade försäkringsvillkor. Detta gör det svårare att avgöra om brotten faktiskt ökar eller minskar.

I Sverige har brottsstatistik förts sedan år 1950, och sättet att registrera brott har i princip varit oförändrat sedan mitten av 1970-talet. Brottsstatistiken ger därför goda möjligheter att studera förändringar i den anmälda brottsligheten över tid. Samtidigt är statistiken behäftad med vissa felkällor som innebär att den inte alltid är den lämpligaste indikatorn när man vill beskriva den faktiska brottsligheten.

Sedan finns det ju de som påstår att människor med icke-svensk bakgrund begår fler brott än infödda svenskar. Då har vi den här tabellen som visar vilka människor som anmäler brott.

En ganska intressant sak är att:

Av statistiken framgår att majoriteten av dem som misstänks för brott är män. År 2007 registrerades drygt 88 300 män som skäligen misstänkta för brott hos polis och åklagare, vilket motsvarar 80 procent av samtliga misstänkta personer. De misstänkta kvinnorna utgjorde följaktligen 20 procent av de misstänkta personerna detta år (cirka 22 200 personer). Både antalet misstänkta män och antalet misstänkta kvinnor har ökat sedan mitten av 1970-talet. Ökningen har i förhållande
till befolkningstalen varit större för kvinnorna, och den relativa andelen misstänkta kvinnor har därför ökat successivt från 11 till 20 procent under perioden. Åldersmönstret ser likartat ut för båda könen, men det finns en generell tendens till att kvinnliga brottsoffer i genomsnitt är något äldre än de manliga brottsoffren. Avseende andra bakgrundsvariabler visar ntu att den rapporterade utsattheten för olika vålds- och hotbrott är högre än genomsnittet bland utrikesfödda personer (12,5 procent), personer med förgymnasial utbildning (12,7 procent), ensamstående
med eller utan barn (15,9–16,6 procent) samt boende i flerfamiljshus (13,7 procent).

 När det gäller könsfördelningen vid dödligt våld dominerar män, både som gärningsperson och offer. Totalt utgör männen 90 procent av gärningspersonerna, en andel som har varit oförändrad sedan flera hundra år i Sverige. Många forskningsgenomgångar visar att fattigdom, med de slitningar och destruktiva konflikter detta kan innebära för en familj, är en grundläggande faktor som interagerar med en mängd andra problem.

En väldigt intressant sak är att arbetslösa människor utger en så stor procent som både gärningsman och offer i brott med dödligt våld.

En ganska intressant sak att anteckna är att Norge är starkt representerad när det gäller rån och våldtäkter, däremot ligger Sverige inte långt efter när det gäller den senare kategorin.

I debatten om ungdomsbrottslighet uppmärksammas inte sällan att det finns en överrepresentation av gärningspersoner med utländsk bakgrund. Mindre uppmärksammat är att motsvarande gäller utsattheten för speciellt våldsbrott som alltså också är större bland ungdomar med utländsk bakgrund. Det är viktigt att påpeka är att överrepresentationen inte innebär att det är ungdomar med utländsk bakgrund som står för flertalet av ungdomsbrotten eller att det överlag skulle finnas tydliga kulturella mönster i brottstyper med avseende på etnicitet. De allra flesta ungdomsbrotten begås av ungdomar med »helsvensk« bakgrund.

 Den överrepresentation som redovisats är också förväntad mot bakgrund av att barn och unga med utländsk bakgrund växer upp under relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden. På individnivå är det exempelvis vanligare att hushåll med utländsk bakgrund har ekonomiska problem, lägre utbildningsnivå och svag arbetsmarknadsanknytning. Allt detta påverkar individens sociala band till såväl familj som samhälle. Familjer med utländsk
bakgrund påverkas dessutom i större utsträckning av de negativa strukturella effekterna av boendesegregationen eftersom de oftare bor i de mest problembelastade bostadsområdena.

Så – blir vi mycket klokare av detta? Egentligen inte för det handlar om hur man tolkar statistik och det finns faktiskt böcker om hur man gör det. Men om vi ska tolka informationen vi har fått ordagrant så har brottsligheten ökat ordentligt, trots att politikerna har satsat mer pengar än vanligt på att motverka just detta. Själv har jag fått vatten på min kvarn att segregationen är en jäkligt dålig idé som bara eldar på fördomarna ännu mer och ökar klyftorna. Men man undrar ju vad allt det här bottnar i, eller hur? Nyligen gjordes en sammanställning som visade att våldsamma datorspel kunde ha en stor inverkan på vissa grupper som därmed minskade deras emotionella känslor. Kanske det har med saken att göra?

Hur som helst, väldigt intressant läsning. Jag tror vi blev åtminstone lite smartare tack vare detta.

Somalier inte bara i Sverige

Jag råkade snubbla på en så otroligt bra skriven artikel i dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet, där Rahma Dirie, kommunfullmäktige i Stockholm skriver om olikheterna mellan Sverige och USA och hur olika vi behandlar invandrare.

Själv blev jag lite skrämd och mina misstankar om att Sverige inte är dagens Utopia, fick mer vatten på sitt kvarnhjul. Visst är det sant att vi har en oerhört invecklad byråkratisk pappersmaskin där man ska fylla i ansökningar och intyg för nästan vad som helst och väldigt mycket är starkt reglerat. Visst är det sant att småföretagare har det tufft och att nystartade företag går nästan på knäna de första åren. Visst är det sant att vi har fördomar och visst måste det vara oerhört lätt att bli missförstådd som nyanländ till en sådan total omvandlingsmaskin.

Som sagt, läs Rahmas väldigt intressanta artikel. Det öppnade åtminstone mina ögon en aningens mera.

Niquabs och burkor

Med inspiration från både Malin Wollins artikel och Fashionhaggan som tipsade mig måste ju såklart även jag lägga mig i hehe. Inte direkt om burkor men…

Vi hade en intressant diskussion på jobbet för några dagar sedan angående de svenska politikernas sätt att hantera olika saker såsom rasism, främlingsfientlighet, segregation och liknande saker. Det verkar som om hela situationen har blivit infekterad, främst för att vi ska vara så förbannat politisk korrekta hela tiden. Vilket är ganska märkligt i och med att vi älskar att sätta etiketter på saker och ting men att vi ändå inte kan placera problemet i sig för att ingen vågar säga vad de egentligen tycker.

Gång på gång får man höra att det finns speciella grupper i samhället som orsakar problem och är kraftigt representerade i brottsstatistiken men eftersom vi hela tiden ska vara så försiktiga är det ingen som kan precisera problemet och resultatet blir en slags fånig dans runt omkring problemet där ingen vågar göra något konkret. Det räcker inte med att säga att vi har ett problem och vi kan inte sätta in åtgärder om ingen törs säga rakt ut var problemet ligger. Myndigheterna har ingen chans att hjälpa eller göra något åt ofog om de ska skuggboxas.

Sedan anser jag fortfarande att segregationen är fy skam och att den borde raderas. Varför kan inte Ali Mohammed bo i de fina kvarteren? För att han skulle sakna sina landsmän och släktingar? Då borde de väl få lära sig på SFI vad kollektivtrafik är för något.

Tintin inför rätta i morgon

Någon som har läst serieboken ”Tintin i Kongo”? Om ni har gjort det kanske ni minns kongoleserna som helt svarta och med stora läppar. De jobbade oftast som servicepersonal.

Nu har detta blivit uppmärksammat, 80 år senare, av Bienvenu Mbuto, som tycker att serialbumet ger en felaktig bild av Afrika. Förlaget Moulinsart säger att det måste tas hänsyn till att detta verk skrev för 80 år sedan och att man såg på rasism på ett annorlunda sätt vid den tiden.

Det är ju sant, och likaså att om ”Tintin i Kongo” ska på något sätt ändras så måste ju andra verk också ”korrigeras”, såsom böcker av Jules Verne. Men frågan är om man ska ändra saker, böcker, konstverk, historia, bara för att det ses på ett annat sätt idag? Idag ser vi ju omvärlden med andra ögon och har andra värderingar än för 80 år sedan och bör man inte behålla böcker som de ursprungligen var skrivna som ett slags historiskt dokument för att tiderna faktiskt förändras.

Mbuto vill att Belgien möjligtvis ska be om ursäkt till Kongo eftersom Belgien styrde Kongo under 75 år och miljontals människor befaras ha mist livet på grund av den hårda regimen.

Om man sätter det i ett sådant ljus så borde väl världens alla män be om ursäkt till alla världens kvinnor då det under 50-talet skrevs handböcker om hur en perfekt husfru skulle vara. Det vill säga alltid ha maten klar åt sin man när han kom hem från jobbet, aldrig tala innan blivit tilltalad o.s.v.

Hörru Mbuto, är du feminist också månntro?

Artikeln i Expressen. http://www.expressen.se/debatt/1.809445/darfor-ar-det-ratt-att-jk-anmala-tintin Eller i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/tintin-i-belgisk-rattegang-1.1212768

Om jag vore statsminister

Det har väl inte undgått någon att det inte gick så väldigt bra för Socialdemokraterna i valet och nu ska Sahlin hoppa av som partiledare. Själv undrar jag varför det dröjde så länge, kanske det inte var någon inom det egna partiet som vågade säga något? Jag menar, hon är ju knappast en snövit ängel och har lite i bagaget. Den enda som verkar perfekt och som dessutom aldrig är sjuk tycks vara Fredrik Reinfeldt. Jag undrar i vilken fabrik de klonade fram honom och hur länge garantin gäller.

Tidningarna är just nu översvämmade av rubriker om vad som händer med Sahlin och Company:

• Tänkbara partiledare efter Sahlin.
• Brådskar med extra kongress.
• Falangkamp väcks till liv.
• Krismöte i partiet.

Men det fanns en artikel som jag fastnade för, nämligen ”Letar ledare utanför riksdagen” och tänkte, hallå, jag behöver ju faktiskt ett jobb! Jag skulle bli som Daniel, ni vet han som gifte sig med Victoria, och bli ”en man av folket”.

Humor, självdistans, empati, sakkunnig, rättvis, eftertänksam…det är ju bara några ord som kan beskriva mig. Nej vänta lite nu, jag ska inte vara politisk ordvändare, jag ändrar kan till är, så att ni vet vad ni får! Raka puckar ska det vara och här är bara några av sakerna jag skulle vilja ändra på, dock kan listan göras längre….

• Mer pengar åt både skola och äldre.
• Lägre skatter för pensionärerna och arbetsgivarna och schysstare anställningsavtal.
• Stärkt makt åt fackförbunden.
• Höj lönerna och status på läraryrket. Lärarna ska få mer makt för diciplinära åtgärder.
• En ordentlig sänkning av lönerna för riksdagsledamöter.
• Fler folkomröstningar så att folket känner sig mer delaktiga.
• Höjda löner för de som jobbar inom vården.
• Inför lämplighetstester och ”körkort” för att få kunna bli hundägare.
• Striktare regler för invandringspolitiken och upphäv segregationen.
• Höj straffsatser och bötesbelopp och deportera återfallsförbrytare. Fler poliser.
• Begränsa makten för bemanningsföretag via tidsbegränsade anställningsvillkor.
• Alla hemlösa ska få tak över huvudet.
• Skärpta regler för massmedia.
• Våga prata om flyktingpolitik, immigration och rasism.
• Värna om vårt hemlands traditioner.
• Inrikta vården mer invdividuellt på patienten och mer utförliga utredningar.

Måhända kanske jag skulle bli som en räv i hönshuset och tillika en rebell då jag tycker om att bry mig om mina medmänniskor, men det kanske inte vore en nackdel att vända upponer på etablissemanget? Kanske det behövs en vanlig människa som inte har gått i skolan hela livet eller seglat fram på en räkmacka, som har sett vad livet egentligen innebär och som förstår vad lidande innebär och som lyssnar på andras problem?

Är det så galet egentligen, eller är det bara sunt förnuft?

Läs även om vad barn skulle vilja göra om de var president.

Bra skrivet om invandrarpolitiken

Men inte av mig, utan av Murvlan.

Ville bara säga det.

Protestera INTE mot SD

Det här med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och att deras anhängare nu hängs ut på nätet…är ganska kontraproduktivt. Ändamålet motarbetar syftet.

Grejen är att vi lever i en demokrati där alla har rätt att uttala sig och tycka vad de vill och Sverige borde inte stödja en politisk förföljelse. Om vi gör det och tystar obekväma åsikter spelar vi ju SD precis i händerna. Vi gör ju jobbet åt dem helt gratis.

Som Soran Ismail skriver i en debattartikel på SVT, så är det inte väljarna som är hemska utan partiet. Det är inte emot SD vi ska protestera utan mot de andra partierna som under alla år undvikit flyktingfrågorna och det är svenskarna som är missnöjda med integrationspolitiken, det är därför SD har lyckats komma såhär långt.

Läs Sorans debattartikel här. Så otroligt bra skrivet.

Sedan funderar jag över vad partiledarna sa under valvakan, att de vägrade samarbete med SD. Även det är ju ett slag mot yttrandefriheten. Men å andra sidan, vi har ju redan FRA och registreringar av allt vad vi skriver så där är ju redan första steget taget, inte sant?

Om vi sedan ser i backspegeln, vad som hände innan Andra Världskriget…..

• De tyska borgerliga partierna valde att hjälpa nazisterna till makten och det sades vid flera tillfällen vid valvakan i söndags att detta skedde även denna gång. På grund av borgarnas flathet, orättvisa behandling av svaga människor och att de ökade klyftorna i samhället, därav också frustrationen.
• Den 30 januari 1933 bildade ett av de tyska högerpartierna en koalitionsregering med nazisterna. I sann demokratisk anda vore det politiskt korrekt att acceptera dem och att de har åsikter. Sedan behöver inte övriga partier acceptera något av vad SD säger.
• Tysklands nästa val hölls den 5 mars 1933. När den nya tyska riksdagen träffades den 23 mars 1933, lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ”för att häva folkets och rikets nöd”, som man kallade det. ”Nöden” definierades som ett hot från kommunismen. Idag är hotet ekonomiskt och vi lider fortfarande av storkrisen. En storkris som inte har varit lika allvarlig som sedan 30-talet. Frågan är bara om SD påstår sig ha ett bot mot detta som garanterar oss en bättre ekonomi. Troligtvis inte och dessutom har Sverige klarat sig oerhört bra ur krisen, till skillnad mot många andra länder som har gått bankrupt.

Sedan tror jag det finns en annan viktig sak som gjorde att SD kunde komma in i riksdagen; Människornas missnöje. Dels ekonomiskt, dels över den kapsejsade integrationspolitiken, de orättvisa klyftorna m.m.m. Kontakten mellan politiker och medborgare har gått förlorad och det var dags för något nytt, omvälvande som kunde sätta en eldgaffel i baken på de grå politikerna som ändå aldrig lyssnade till massorna. Tack vare mediernas vinklade journalistik som bara målar politikerna i svart får medborgarna en skev bild av verkligheten. Att vi dessutom ska bli avlyssnade är knappast något som gör relationen varmare.

Nu tror jag inte att detta kommer leda till ett tredje världskrig, inte ens ett inbördeskrig som SD iofs varnar för. Men jag kan se det lite ur invandrarnas ögon och jag kan till viss del förstå deras oro.

Martin Niemöller, en tysk präst och berömd Hitlermotståndare, skrev efteråt en dikt om hur utrotningen av judar kunde hända:

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.

Vill bara avslutningsvis säga att jag hoppas det blir en dialog med SD inom riksdag och regering. Att medborgarna får veta mer om hur hemska SDs tankegångar faktiskt är, och detta kan vi inte få veta genom att tiga ihjäl problemet. Eller som jag läste någonstans en expert på samhällsfrågor hade sagt, att politikerna kan inte ignorera SD i fyra år. Det kommer reta anhängarna och SD kan tänkas få dubbelt så många röster till nästa valår på grund av att väljarna inte fått riktig information eller åtgärder från övriga partier. Risken är att Sverige kan få ett väldigt bryskt uppvaknande om 4 år och att detta bara var början.

Het diskussion går vidare

Jisses, mitt inlägg ”Rasist? Javisst!” satte minsann igång diskussionen på allvar.

Trevligt att det blir en diskussion och jag var tveksam till att jag skulle släppa kommentarerna men efter en stunds funderingar gjorde jag det ändå. Ni får ursäkta att jag inte svarade personligt som jag brukar göra då det mesta inte gällde mig eller mina åsikter på ett direkt sätt. Ämnet väcker heta känslor och är väldigt aktuellt idag, speciellt med tanke på att Sverigedemokraterna kan få agera vågmästare, men jag tror nog att vi kan hålla diskussionen på en civiliserad och saklig nivå, inte sant?

Jag tror man måste se skillnad på skötsamma och oärliga människor och sådana finns i alla typer av människogrupper. Ämnet som togs upp var rasism, och om vi kikar på Wikipedia definieras rasism som:

Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra. Det används för att beteckna ett synsätt, ett sätt att behandla människor, och/eller en samhällelig struktur. Liknande men inte fullt ut rasistiska synsätt kallas ofta för främlingsfientlighet.

Så visst existerar rasism i allra högsta grad i Sverige, år 2010 och jag tror fortfarande att det var ett misstag att sära på svenskar och invandrare från allra första början. Hade vi fått chansen att umgås på ett civiliserat sätt hade det aldrig fötts sådana fördomar som vi har idag. Eller åtminstone i mycket mindre omfattning.

Det är också förkastligt att man ska kalla sig anhängare för SD bara för att det är häftigt att vara radikal, att skryta med det, att tro att man är lite märkligare än andra då man har något så oväsentligt som en hudfärg att skylla allt på.

Inget system är perfekt, allra minst flyktingpolitiken, immigrationen eller segregationen som än idag finns över hela Sverige. Det finns alltid rum för förbättringar, likadant nu. Jag tror inte att kriminaliteten har ökat, och enligt tv-programmet jag skrev om för en tid sedan som hette ”De kallar oss rasister” visade, så är våldsbrott m.m. precis lika mycket som på 60-talet. Redan på den tiden sades det precis samma saker som idag och vi har fortfarande samma fördomar gentemot varandra. Man kan verkligen fråga sig varför ingenting har hänt på 50 år? Min gissning är att ingen vågar ta tag i problemet på allvar. Det är för jobbigt och svårhanterat, så det är bättre att vi slätar över det tills någon annan orkar göra jobbet. Så att de under nästa mandatperiod har något att sätta tänderna i. För hur förklarar man annars 50 års oförändrad status både i förorter och attityden grupperna emellan?

”Vi och dom” borde vara ”Vi svenskar”.