Dags att duscha.

Här är ett litet filmklipp med halvdassig kvalitet när stackars jycken Astrid får en dusch. När hon var yngre var det högre fart dock men det är väl så att gamla damer får lugna ner sig. Åtminstone lite

Hundattack och djupa suckar.

Jaha, så var det dags ännu en gång för rubriker om attackerande hundar och jag bara suckar. Iofs är jag lite överraskad att det inte nämns något om kamphundar i artikeln, men det är väl bara en tidsfråga.

Men hur som helst, en liten pojke blev nu attackerad av en Rottweiler, en väldigt kraftfull hund som verkligen kräver rätt sorts husse eller matte. För det är ju verkligen så, precis som de säger i artikeln:

– Många som skaffar hundar har tyvärr inte tillräckligt med kunskap. Så ofta är det inte hundens fel när sådant här händer, utan det handlar om okunniga ägare, säger pojkens faster.

Turligen verkar faster veta vad hon snackar om. Likaså följande polisman:

– En hund kan inte begå brott, det är det bara människor som kan. Vi måste reda ut vad som gjorde att hunden betedde sig som den gjorde. Jag vill bara poängtera att vi inte under några som helst omständigheter nonchalerar den här händelsen eller liknande händelser, säger Geir Hogstad, utredare på Göteborgspolisen.

Trots detta ställer Aftonbladet frågan till sina läsare, om vissa hundraser borde förbjudas i landet, vilket gör mig besviken. Läser de inte sina egna artiklar eller är det bara så att de inte fattar sammanhanget? Stort bu till AB. Däremot får man nog säga att Expressen skriver lite mer civiliserat om händelsen och utan någon fånig undersökning.

Dags att satsa på förhållandet eller göra slut?

Ni som läser nyheterna online vet ju att nästan alla tidningar har undersökningar, tester och frågor för att få reda på både det ena eller det andra. Så idag fastnade jag för detta test, med samma namn som i rubriken och klickade nyfiket fram mellan svarsalternativen.

Serious tail shaking

Men vänta lite nu, kanske ni säger, Anders är väl fortfarande singel? Jo, det stämmer dessvärre fortfarande men eftersom jag dock har en hund vid namn Astrid tänkte jag att äh, det är väl ungefär samma sak. Det är ju fortfarande en slags relation, hur man än vrider och vänder på det, eller hur? Ja just det!

Nu, till testet:

1. Brukar du och din partner åka på semester tillsammans? Alltså, nej egentligen inte. Om jag vill åka längre sträckor så brukar jag lämna kvinnan min hos en hundvakt av något slag. Tyvärr fanns inte det alternativet så jag klickade i ”Nej, vi åker på egna semestrar med våra respektive vänner.”
2. När du är missnöjd med något i förhållandet, vad gör du? Tyvärr får jag fortfarande korrigera min kvinna ganska ofta, ja varje dag faktiskt. Att hon är över 60 bast spelar ingen roll, hon är fortfarande väldigt barnslig. Inte att vi pratar speciellt mycket med varandra men jag fick ändå välja alternativet, ”Tar upp det till diskussion omedelbart. Jag och min partner har en öppen kommunikation.”
3. Hur ofta misstänker du att din partner är otrogen? Det är nog ingen fara för jag håller henne alltid i stramt koppel och för övrigt umgås hon inte med andra hannar och jag har full koll på alla extranycklar till lägenheten. Jag måste helt enkelt klicka på ”Aldrig. Jag litar på min partner till 100 procent.”
4. Har din partner någonsin varit nedlåtande mot dig när ni varit i sällskap med andra människor? Nej, men hon har nyst mig i ansiktet några gånger under alla år. Dock fanns inte det alternativet heller bland svaren så det får bli ”Nej, det har aldrig hänt.”
5. Skrattar du och din partner åt samma saker?Nja, min kvinna skrattar inte vidare mänskligt, men visst viftar hon på svansen emellanåt. Inte åt skämt eller roliga tv-program men det finns ju alltid möjligheten att busa lite. Jag får helt enkelt svara ”Vissa saker tycker vi båda är roliga, men inte andra.”
6. Har det någon gång hänt att du undvikit att komma direkt hem för att slippa träffa din partner? Tyvärr har jag inte den möjligheten för om jag gör det, hämnas hon genom att antingen pissa på mattan eller lägga en korv under sängen. Med andra ord, jag är trogen och kommer direkt hem till min kvinna varje dag.
7. Skulle du beskriva dig som lycklig i din relation? Ordet lycklig är kanske inte så rätt men jag är inte olycklig utan oftast nöjd. Min hona är ett ganska trevligt sällskap, trots allt.
8. Värdesätter du de råd din partner ger dig? Hon är ganska kass på att ge råd. Oftast blänger hon bara på mig med tungan hängandes utanför munnen, eller så undrar hon när jag ska ge henne ännu mera mat. Tyvärr får jag vara barsk där och helt enkelt svara ”Oftast inte” vilket egentligen skulle vara ”Aldrig”.

RESULTAT:

Du fick 36 poäng av 48 möjliga

NI VERKAR HA HAMNAT I ETT MELLANLÄGE. VISST HAR NI DET GANSKA BRA- MEN RÄCKER DET? MYCKET KAN LÖSAS GENOM ÄRLIG KOMMUNIKATION. VAD VILL DU? VAD VILL DIN PARTNER? TA ER TID FÖR ATT VERKLIGEN SÄTTA ER NER OCH MÖTA VARANDRA.

Tja, vad säger man? Mötas nos mot näsa lär ju inte vara några problem, men resten av kommunikationen kan bli en smula svår. Att Astrid vill gå ut, äta och oftast sova vet jag redan men kanske hon vill dra ut på krogen någon fredagskväll?

Undrar om det finns någon kurs att gå hur man lär sig att vifta på svansen tillsammans med sin fyrbenta, håriga kvinna?

Gör testet.

Dagens bild: Lera!

Ibland är det verkligen inte kul att ha en vit hund. Speciellt inte när min infart och gångväg är såhär tjock med lera, gyttja och allmänt klet. Ut med jycken, in igen och direkt in i duschen varav golvet blir lerigt i både hall och badrum. Med andra ord, dags att ladda moppen och skurhinken.

Dagens bild: Storfrämmat.

Den här lille krabaten var på besök idag på jobbet och det var en hel del hejande direkt på morgonen. Absolut helt okej för mig för tänk så fasligt om det var chefen som viftade på svansen när man kommer till jobbet? Huhujaja

Dagens bild: Vänskap.

För ungefär ett år sedan skulle det här ha varit en omöjlighet. Morrandet, skällandet och bitandet (markerandet av hierarki) var alltid ett problem och en risk. Men så sitter de här nu, efter många om och men, sida vid sida och utbyter med jämna mellanrum något som liknar pussar och läget är totalt annorlunda.

Dagens bild: Väntan.

En bild säger mer än tusen ord och om blickar kunde tala skulle jag nog ha ont i öronen. Hur som helst, jag tror det är dags att gå ut

Upplösning av den bortglömda jycken

Så jag var över till macken för en liten stund sedan och hörde med D hur det hade gått med hunden och polisen igår kväll…

Polisen hade blivit smått förvånade och helst sett att D hade tagit med hunden hem, men han tyckte inte det var en så bra idé så jycken hamnade i häktet över natten. Ägaren hade vid 3-tiden på natten insett att han inte hade sin hund i lägenheten, något som D fått höra av anhöriga till husse. Dock är nu hunden tillbaka till sin ägare och vi får väl hoppas att detta inte händer igen.

Varken D eller jag tyckte oss se några tecken på berusning av mannen som är i 25-årsåldern men att han kan vara lite virrig emellanåt. Tydligen har han haft jycken i 2 års tid.

En märklig situation men nu är saken utredd och det ska bli intressant att höra hans förklaring om varför han glömde hunden. Om han nu vågar sig tillbaka till macken såklart.

Märkligt vilka människor det finns

Tankspridd?

Jag gick en sväng till macken och såg att en annan kille var på väg åt samma håll med en blandrashund, modell mellanstor. ”Hundparkeringen” blev såklart upptagen så jag ställde mig och väntade på min tur.

Killen pratade lite med personalen på macken men jag stod tålmodigt kvar, tills han slutligen gick ut ur butiken och gick – inte till sin hund utan rakt över området och såg ut att gå mot pizzerian. Smått förvånad blev jag men okej, jag parkerade min jycke på ett annat ställe – i en soptunna – och gick in i butiken och frågade killen som stod i kassan: ”-Hade inte den där killen en hund med sig?” Jag fick ett osäkert svar tillbaka men jag var ganska säker på min sak, killen som hade varit före mig var alltså hundägaren. Oturligt nog hade jag inte frågat honom när jag såg honom men jag blev så överraskad att jag kom av mig.

Så efter ett snack med killen i butiken kom vi överens om att jag skulle hålla ögonen öppna och om inte ägaren har dykt upp vid 22 då macken stänger får vi ringa 114 14 och be polisen hämta jycken eller så får jag ta hand om stackaren tills saken är utredd.

Nog för att jag själv kan vara smått virrig ibland men jag har då aldrig glömt min jycke någonstans haha.

Dagens bild: Avslappnat.

Såhär lugn och fin kan man vara i gröngräset när solen skiner, fåglarna kvittrar och humlorna susar omkring. Hon verkar trivas ganska bra där hon sitter, utan koppel och allt. Vi får se om hon smiter in till grannen snart igen så fort husse vänder blicken åt annat håll….

Dagens bild: Ruskigt.

Idag har vi verkligen haft skiftande väder här i bygden. I morse var det strålande solsken med 25 grader men ändå väldigt mörka moln åt ett annat håll och nyss hällregnade det så mycket att jycken inte ville gå ut. Men med lilla regnjackan på och viss övertalning så kom vi ändå ut till slut.

Tänkande hundar?

Forskare har nu kollat lite i skallen med en magnetkamera på hundar och visst finns det förändringar i hjärnan när det gäller olika saker. Kanske inte så förvånande för de av oss som är hundägare, de är ju som små personligheter.

Men forskarna vill fortsätta och utöka, bland annat för att se om hundarna kan känna empati o.s.v. så magnetkameran var bara början. Kanske jyckarna har känsloliv, precis som oss människor? Väldigt intressant om ni frågar mig men jag tror ändå att det är bra att de inte kan prata för vad skulle de kunna säga? Med tanke på att de kan jämföras med en mänsklig 3-åring så lär det inte bli några djupare diskussioner iaf. Jag tror snarare att det skulle bli ett jäkla tjat och vem skulle palla det varje dag i över 10 års tid?

”-Pappa, jag vill gå ut! Pappa, jag vill ha godis! Pappa, får jag kissa inne nu när det regnar?”

Nej, det är nog bra som vi har det, trots allt

Dagens bild(er): Nyklippt.

En före- och efterbild på voff och det är så man kan tro att det är en annan hund, inte sant? Jag fick även lite oroande nyheter angående vovven men de tar vi senare idag och fortsätter en stund med att njuta av jyckens glimt i ögonvrån

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack media!

I Dagens Nyheter kan man läsa om två hundar som attackerade tre hästar och deras ryttare. Detta skedde i söndags, nordväst om Norrtälje och nu har båda hundarna, av rasen Alaskan Malamute, blivit avlivade.

Självklart en tråkig händelse för alla inblandade och jag som hundägare kan såklart förstå konsekvensen när något sådant händer. Men samtidigt vill jag ge en eloge till DN som inte nämner ordet ”kamphund” i artikeln. Eller, hur blir det nu egentligen? Vad sjutton är en kamphund, om nu någonting sådant ens existerar? Faktum är att begreppet Kamphund är ganska omdebatterat inom hundvärlden, något man kan läsa mer ingående om på Wikipedia, men om man ser till kroppsbyggnaden på ovan nämnda hund, borde inte även den rasen i så fall kallas för kamphund?

Men om man säger såhär, att hundens lynne och uppförande beror på hundägarens uppfostran? För om man sitter en stund i någon av våra fina parker och tittar efter småhundar så kan man lätt se att de också kan ha ett väldigt hett temperament. Småhundar som man oftast ler åt då de flippar ur eftersom de är så kaxiga trots sin storlek, men vad händer om vi förstorar hunden med sisådär 5-10 kilos muskelmassa? Då helt plötsligt har vi problem och med visade tänder, ryckandes i kopplet med raggen rest, är det då inte en kamphund?

Definitionen av ordet Kamphund kan nog debatteras i all oändlighet men jag menar att oavsett storlek på hunden kan den vara oerhört krigisk och bitsk, beroendes av ägarens uppfostran.

En annan tanke som slog mig när jag läste artikeln, varför avlivar vi inte människor på samma lätta sätt som med hundar? I artikeln läser vi att ryttaren fick allvarliga skador och blev biten i bland annat ansiktet. Fruktansvärt, självklart, ingen tvekan om det – men när en man flippar ur och agerar massmördare bland en massa oskyldiga ungdomar – då ska det utredas i all evighet, han ska få besök i fängelset och det ska segas ordentligt. Som om det på något sätt skulle vara mindre allvarligt och lindrigare.

Det är skillnad på folk och fä – frågan är vilket som är vilket.

Dagens bild: Grönbete.

Är det ett får? Är det en ko? Är det en pälsboll som behöver klippas efter vintern? Jojomen, nu sitter voff gärna utomhus och spanar runt på både människor och folk. Hon verkar verkligen älska att få komma ut och bara sitta i gräset en stund och se både liv och rörelse igen. Mysigt

Dagens bild: Minerat!

Som hundägare vet man exakt vad detta är och vissa tider på dagen får man nästan kryssa mellan rännilarna. När jag sedan ser glada och lekfulla barn som springer runt och ibland rullar sig i grässlänterna så undrar jag hur föräldrarna skulle reagera om jag sa till dem ”-Precis där lade min jycke något otroligt väldoftande i förrgår…”

Dagens bild: Filuren.

Min jycke lyckades idag få tag på min kamera. Oteknisk som hon är vände hon den såklart åt fel håll och då blev det såhär knepigt. Nosavtryck mot linsen också, attans busfrö till pälsboll man har…

Idiot? Jepp!

Jag var nyss ute med jycken och såg ett mindre gäng ungdomar komma gåendes uppför backen. Eftersom min jycke kan vara jäkligt aggressiv mot andra hundar så stannade jag för att de skulle gå förbi. När de var nära att passera sa en av dem att de skulle passa sig om min hund var lös, varav en av dem (med ölburk i näven och rakad skalle) sa att ”haha, det gör inget för jag har en kamphund”.

Det var fel av mig men jag kunde inte låta bli att skratta högt så att de kunde höra och då tänkte jag främst på att min egen jycke brottade ner en Rottweiler förr-förra sommaren. Inte att jag hade låtit min hund attackera eller ens bli attackerad men hur jäkla B är man inte om man ens kallar sin egen jycke för kamphund? Sicken idiot.

Min gissning är att han har en liten penis och därav inte borde vara hundägare utan skaffa sig en vandrande pinne som förvisso antagligen skulle få mer aktion än han själv. Väx upp. Case closed.

Dagens fundering.

Stålmannen hade en hund. Än sen då, tänker ni då? Och jag håller med.

Tanken slog mig i förrgår direkt efter att jag hade vaknat, att Stålmannen hade en vit hund som jag tror hette Krypto, eller nåt, men vad kunde den där superhunden egentligen? Han har ju inga tummar och sprang mest omkring på alla fyra liksom.

Sant förvisso att serietidningarna inte avslöjar allt men jag har mina gissningar om vilka superkrafter denne jycke hade. Naturligtvis måste han kunna göra en hel del supersnabbt, eller hur? Som att vifta på svansen i 1000 km/h är ju jätteviktigt och användbart, eller hur? Eller möjligtvis att han kunde pinka så intensivt och länge att han släckte skogsbränder o liknande, ja självklart!

Vad jag minns så var denne hund inte så ofta i serietidningarna. Möjligtvis för att Stålmannen tröttnade på byrackan för vart slänger man en bajspåse med superbajs liksom? Finns ju inte en soppress i världen som klarar av en sådan grej och nedbrytningstiden skulle vara en miljard år. Tänk om hunden ätit ägg?

Nä, vissa seriehjältar är ganska överflödiga. Vilket vill få mig att säga något om regeringen men det tar vi någon annan gång

Dagens bild: Stackaren.

Den nya golvlampan från IKEA har nu äntligen kommit. Denna modell kommer med inbyggd fläkt både fram och bak, mysig kramvänlig ryamatta för barnen och petsäkra hål…. Nä, förlåt, det är faktiskt synd om voff idag då tassen har börjat krångla igen. Dags för mer penicillin och löjlig strut för min lilla dumsnut