Drömtydning: Ännu en med samma tema.

Vaknade vid 2:30 av ont i magen och att det lät som femtielfte världskriget där inne. Jag minns även att jag drömde något konstigt om att jag piercade magen med ett stort metallspänne (som inte ens satt rakt) där det stod något i stil med ”All hail Satan” och min lille mamma gillade inte det. Konstigt va? Vad jag inte kunde berätta var att jag behövde det väldigt tunga metallpännet för att smälta in som gängmedlem i ett mc-gäng och jag var en polis under täckmantel. Vi gick i något slags berg-o-dal-bane-liknande område med en massa eld, svavel och lavafyllda sjöar – men jag var aldrig rädd eller besvärad av det, bara av vad lilla kristna mamma tyckte.

Jag kikade i mitt Drömlexikon vad detta kunde betyda…

• Metall = Hårda känslor; den verkliga världens ellerden egna fantasins begränsningar; viljestyrka eller envishet; verklighet.
• Helvetet = Om det är hotande: känslor, ängslan; det elände man själv skapat, vilket kanske kommer ur vrede och bitterhet som vi klamrar oss fast vid, eller en känsla att vara annorlunda eller oönskad; känslor som brinner i oss. Ibland byter människor himmelens och helvetets roller. Helvetet kan bli attraktivt och fyllt av spänning, medan himmelen blir grå och trist.
• Satan: Saker hos oss själva, eller i världen, som skrämmer oss eller som vi känner att vi inte kan kontrollera; påverkan av kylig intellektualism eller materialism.
• Färger: (rött och svart) I många drömmar med framträdande färger kan känslorna vara starka. Detta antyder att färgerna avspeglar våra känslor och sinnesstämmningar. När en drömmare huvudsakligen är intellektuell eller utan kontakt med sina känslor, så kommer färgen att ta känslans plats istället för att komma samtidigt. Färgen rött kan betyda många olika saker i olika kombinationer men det som verkade som den mest troliga betydelsen var att i min dröm betyder rött lidelsens faror, starka känslor, rädsla eller sexualitet. Svart däremot betyder det omedvetna, okända, gömda eller undvikta; den icke accepterande sidan av jaget; att inte vara medveten; depression; rädsla; död.
• Polis: Känsla av vad som socialt är rätt eller fel – våra känslor av vad andra skulle tycka illa om eller straffa oss för; våra sociala beteenderegler snarare än våra innersta känsla för rättvisa, därigenom hämningar, skam eller skuldkänslor.
• Magen: I allmänhet representerar magen potentialen hos våra aktiva, naturliga drifter – hunger, längtan att bli omfamnad; längtan av att ge av oss själva. Om dessa skadas tenderar vi att dra oss undan från aktivt socialt liv eller intima känslor i olika relationer. Magdrömmar kan också referera till någon sjukdom i de aktuella organen.
• Mamma: Det är från vår familj som vi lär oss de flesta positiva och negativa relationsmönster och attityder mot livet som vi sedan använder i vardagslivet. Om modern inte lyckas utveckla en riktig känslomässig kontakt med oss kan vi själva få svårt att möta våra känslor på grund av brist på självförtroende. Föräldrar utgör grunden, myllan där vår jagkänsla skapas. Modern står för känslor; kompetens i relationer; det förenande i familjen; hur vi förhåller oss till känslor i en relation; styrkan att ge näring och av sig själv: intuition.

Så det verkar som att mina innersta känslor, min sanna personlighet vill ut och ha lite röj, oavsett vad omgivningen säger. Dags att ge sig ut på lite äventyr kanske, att leva för första gången i mitt liv och visa min rätta personlighet med allt vad det innebär, utan att ta överdrivet mycket hänsyn till allas åsikter. Dags att sluta identifiera mig med min diabetes och sluta hitta ursäkter på grund av den. Dags att bejaka människan och känslorna. Men så har det nog alltid varit att jag har varit envis på mitt sätt men ändå begränsad av min omvärld, schemalagd som den alltid har varit och min täckmantel är kanske det som alltid har legat vilande hos mig, men gömt.

Man ska komma ihåg att alla tolkningar är individuella och att en sak i en dröm inte betyder samma sak för alla människor. Men jag tycker ändå att den här boken, Drömlexikon – av Tony Crisp, ger väldigt bra tolkningar då det ges mycket olika förslag på tolkningar. Drömmen jag hade stämmer bra överens med tidigare drömmar inom samma område, även om drömmarna har varit helt annorlunda så är ändå tolkningarna väldigt snarlika. Egentligen kan man nog sammanfatta hela tolkningen till en enda sak:

Våga vara människa.

Det låter väl ganska vettigt, inte sant?

Update måndag kväll

Ujujuj nu är Anders trött må ni tro. Men ett inlägg till ska jag väl orka med

Dagen har varit bra och faktiskt bättre än vanligt. Jobbet gick bra och lite extra blev gjort så jag är jättenöjd. Det här med föreläsarna tär på krafterna men nu när jag har ordnat med en mejladress som fungerar och lagt upp allting på en plats så att alla berörda kan läsa så känns det otroligt mycket bättre. Att vi även får en föreläsare på fredag är ju guld värt så TACK tusen gånger goa Kj

Eftersom det var måndag blev det även en tripp för samtal och där nämnde jag förstås att jag hade ”stängt av” i fredags. Detta innebar i korthet att jag isolerade mig totalt. Ingen dator, ingen telefon, inte ens tv på utan bara jag, neddragna persienner, soffan och en filt i två dagar i gränslandet mellan sömn och yrvakenhet. Jag har aldrig förr gjort såhär och visste – hur dramatiskt det än må låta – att jag skulle få möta mina inre demoner och dystra tankar. Men det var nödvändigt för någonstans, någon gång inser man att det är dags att dra sig ner i den djupaste depression, låta tankarna falla på plats, må dåligt ett tag för att till slut, sakta samla sig själv och vara beredd på framtiden, rustad med nya insikter. Så det var det jag gjorde och nu efteråt känns det riktigt befriande. Nu orkar jag kämpa på ett tag till, inte allra minst för de fina kommentarer jag fick i fredags. Stort tack, ni vet vilka ni är.

Nåväl, nog pratat om det. Kvällen har innehållit studerande från min sida, lite snack med inneboende och nu ska jag strax ut med pälsbollen en sväng. Sedan blir det bingen för jag är som sagt trött och inte direkt 100% men vid liv, och det är banne mig inte kattskit.

Tack för idag, slut för idag. Love ya all, vi ses i morgon :)

Men…nääää?!

Jag tror jag har fått en allvarlig arbetsskada. För något annat kan det väl knappast vara när man vaknar runt halv fem på morgonen och man just har drömt om sin arbetsplats och opera. Eller möjligtvis ett tecken på att helgen har varit lite för lång, om något sådant nu är möjligt.

Nä, nu ska vederbörande antasta kaffebryggaren. God morgon på eder

…eller kanske Brasilien…?

I morse vaknade jag av klockradion programledaren Lennart Wretlind pratade om vackra Bali. Han berättade om Ulf Gadd – dansare, koreograf och balettchef från Göteborg – som hade lämnat det luther-inspirerade livet i Sverige och det han berättade var väldigt intressant.

Själva radioprogrammet kastade mig i olika, känslomässiga lägen. Först gav det mig hopp om att få några ”hemliga” tips hur man kan göra för att flytta utomlands. Sedan blev jag förbannad på den konstiga musiken som spelades, sedan sur på ljudteknikern, och till sist väldigt rörd då musiken växklades helt plötsligt. Att sedan Lennart Wretlind envisas med att snacka med den specifika rösten gör mig bara irriterad. En känslomässig bergodalbana haha.

Men lyssna på reportaget här. Ungefär 20:20 in på programmet får man höra om Ulf Gadd och han beskriver det så bra när han säger:

Efter svenska mått måste man alltid vara idog. Man måste redovisa sina dagar och man måste vara flitig. Och den här hemska kvarlevan eller det här hemska arvet som vi har fått från den där jävla Luther, att vi måste arbeta, att vi måste vara idoga och energiska. Flitiga. Det har jag försökt att få bort.

Så Bali låter ju inte helt fel. Att göra saker och ting i sin egen takt och om det inte går som det är tänkt, ja då är det ingen katastrof ändå. Visst låter det helt okej?

Eller så kan man göra som ”Big Eddy” och Beppe som såg chansen att tjäna pengar i Brasilien där de jobbar med olja. De startade med ett kontor i en stor container. Idag är situationen en helt annan och de tjänar bra med pengar. Idag omsätter de runt 270 miljoner kronor och har cirka 600 anställda. Läs hela artikeln här.

Och det är ju det jag fortsätter att tjata om: Sverige kan inte vara kronjuvelen och det bästa landet i världen. Det finns bättre ställen att bo på där man kanske slipper griniga tvättstugetanter, giriga bonusjagandes chefer, bemanningsföretag med taskiga villkor och ett stadshuvud som påminner om Alfon Åbergs pappa och som dessutom ”beklagar” allt möjligt.

Det är inte det skönare vädret jag vill åt. Bara ett mer medmänskligt land med sköna människor som inte dyrkar stress och effektivitet. Ett land där man inte hört talas om någon ”jävla Luther”

Bild från cruisebrothers.com

Jag börjar få nog av Sverige

Ursäkta, men jag måste få gnälla lite och det gör jag ju inte så ofta, men det senaste året elller så har jag funderat mer o mer på detta. Att flytta till ett annat land alltså.

Brorsan var här på besök för en stund sedan och han nämnde det också, att det måste finnas något annat land någonstans med bättre villkor, mer rättvisa, kanske varmare väder och annat som gör det lättare att leva. Kanske man måste ge upp vissa saker men vad gör det om man trivs över lag med resten av livet? Sverige kan med andra ord inte vara bästa landet i världen att bo i, eller hur?

Visst, det är klart, det är ju här man har alla bekanta, vänner, släkt osv….som man ändå inte träffar speciellt ofta. Inte jag iaf. Släkten bor inte alls långt bort men jag har inte träffat någon av dem på något år nu, eller mer. Vänner har man ju några stycken och det är väl där det skulle kännas mest, att inte få se dem när man vill ta en fika eller så men å andra sidan…jag ska fundera på hur jag löser det problemet!

Men när man ser sig omkring, vad har vi här egentligen?

• Vi har vårt kära FRA som kan avlyssna oss och läsa vår internettrafik.
• En påtvingad tv-licens där utbudet är lägre än botten.
• En tågtrafik som inte fungerar så fort det kommer lite snö.
• Bemanningsföretag som använder människor precis hur de vill.
• Ett system som nekar högkvalitativ arbetskraft då de inte har genomgått samma utbildningar som alla andra svenskar.
• En försäkringskassa med bättre (?) läkare än sjukvården självt.
• En snöröjning som alltid är utan pengar.
• Ett företagsklimat som skattar arbetsgivare till ruinens brant.
• En äldreomsorg som prioriterar djupfryst mikromat.
• Ett samhälle som dyrkar skandaler, den som är snygg, stora bröst, ytlighet, sex och har IQ under 20.
• Ett främlingsfientligt parti i regeringen.
• Ett samhälle där våldet och våldtäkterna verkar öka och kvinnorna oftast blir dömda utöver vad de var klädda i då dådet inträffade.
• Vården blir sämre och sämre.
• Vi har ett kungahus som har skumheter för sig samtidigt som de kostar miljoner i skattepengar varje år.
• Vi ska numera tjäna pengar på att ange varandra – i hälsans namn.
• En oerhört feg politik när det kommer till integration, främlingsfientlighet, rasism och ingen vill ens föra det på tal.
• Ett samhälle där svenska traditioner ska anpassas för att passa alla och inte sticka i ögonen på andra nationaliteter.
• Slit-och-släng-mentalitet även om vi ska vara schyssta mot miljön.
• Vi har ett pensionssytem som liknar Bingolotto.
• Politiker som bara lyssnar på oss när det passar dem, mao vart tredje år eller så.
• En väldigt skenhelig jämlikhet både mellan ras, samhällsskikt och kön.
• Klyftorna mellan rika och fattiga ökar.

Listan kan göras hur lång som helst men det där är de punkter som jag kommer på just nu och som retar mig mest.

Jag kräver inte mycket, bara mat, insulin kunde vara bra, lite medmänsklighet och empati, kanske lite rättvisa i samhället där man inte blir misstänkt för saker man aldrig ens har funderat över. Kanske ett modem med telefonlinje för modemuppkoppling så man kan fortsätta blogga. Värme i elementen. Mat kunde vara bra. Och ett jobb där man får chans att visa vad man kan prestera. Och en schysst lön. Kanske ett sexpack folköl till helgen. Men med andra ord, jag är inte så jäkla stolt över Sverige längre – åtminstone inte så mycket som jag skulle kunna vara.

Eller kanske mina krav är för höga? Någon som har något bra tips? Så slipper ni ha mig klagandes.

Läs även ”5000 kastas ut ur systemet” och om Filip, handikappad som tvingas ut i arbetslivet och hurra sedan för Sverige om du kan.

Konstig dröm

Gomorron alla ni som fullständigt älskar tisdagar av någon underlig anledning

Som rubriken antyder hade jag en konstig dröm i natt. Först ska jag bara säga det att jag verkligen inte drömmer ofta och nu var det väldigt länge sedan. Så när det äntligen händer så brukar jag tyda drömmen och sedan skriva om den här. Det hinner jag förstås inte göra nu när jag ska strax till jobbet, men visst är det märkligt att jag återigen har en dröm om störtande stridflygplan och projektiler? Nåja, jag ska använda mitt drömlexikon i eftermiddag så får vi se vad drömmen betyder. Ja, om det inte blir alldeles för personligt förstås haha.

Drömmen väckte mig efter 2 timmars sömn, jag skrev ner allt jag kunde minnas och sedan slötittade jag på tv tills kl 4 ungefär och sedan försökte jag få lite mer sömn men det känns som jag slirar lite hehe.

Nu ska jag strax ut med voffelainen och halka lite. Jycken fuskar med 4-tassdrift!

Ha en finemang-lavemang-dag så skrivs vi mer i eftermiddag

Om jag vore statsminister

Det har väl inte undgått någon att det inte gick så väldigt bra för Socialdemokraterna i valet och nu ska Sahlin hoppa av som partiledare. Själv undrar jag varför det dröjde så länge, kanske det inte var någon inom det egna partiet som vågade säga något? Jag menar, hon är ju knappast en snövit ängel och har lite i bagaget. Den enda som verkar perfekt och som dessutom aldrig är sjuk tycks vara Fredrik Reinfeldt. Jag undrar i vilken fabrik de klonade fram honom och hur länge garantin gäller.

Tidningarna är just nu översvämmade av rubriker om vad som händer med Sahlin och Company:

• Tänkbara partiledare efter Sahlin.
• Brådskar med extra kongress.
• Falangkamp väcks till liv.
• Krismöte i partiet.

Men det fanns en artikel som jag fastnade för, nämligen ”Letar ledare utanför riksdagen” och tänkte, hallå, jag behöver ju faktiskt ett jobb! Jag skulle bli som Daniel, ni vet han som gifte sig med Victoria, och bli ”en man av folket”.

Humor, självdistans, empati, sakkunnig, rättvis, eftertänksam…det är ju bara några ord som kan beskriva mig. Nej vänta lite nu, jag ska inte vara politisk ordvändare, jag ändrar kan till är, så att ni vet vad ni får! Raka puckar ska det vara och här är bara några av sakerna jag skulle vilja ändra på, dock kan listan göras längre….

• Mer pengar åt både skola och äldre.
• Lägre skatter för pensionärerna och arbetsgivarna och schysstare anställningsavtal.
• Stärkt makt åt fackförbunden.
• Höj lönerna och status på läraryrket. Lärarna ska få mer makt för diciplinära åtgärder.
• En ordentlig sänkning av lönerna för riksdagsledamöter.
• Fler folkomröstningar så att folket känner sig mer delaktiga.
• Höjda löner för de som jobbar inom vården.
• Inför lämplighetstester och ”körkort” för att få kunna bli hundägare.
• Striktare regler för invandringspolitiken och upphäv segregationen.
• Höj straffsatser och bötesbelopp och deportera återfallsförbrytare. Fler poliser.
• Begränsa makten för bemanningsföretag via tidsbegränsade anställningsvillkor.
• Alla hemlösa ska få tak över huvudet.
• Skärpta regler för massmedia.
• Våga prata om flyktingpolitik, immigration och rasism.
• Värna om vårt hemlands traditioner.
• Inrikta vården mer invdividuellt på patienten och mer utförliga utredningar.

Måhända kanske jag skulle bli som en räv i hönshuset och tillika en rebell då jag tycker om att bry mig om mina medmänniskor, men det kanske inte vore en nackdel att vända upponer på etablissemanget? Kanske det behövs en vanlig människa som inte har gått i skolan hela livet eller seglat fram på en räkmacka, som har sett vad livet egentligen innebär och som förstår vad lidande innebär och som lyssnar på andras problem?

Är det så galet egentligen, eller är det bara sunt förnuft?

Läs även om vad barn skulle vilja göra om de var president.

Varför gå protestmarscher?

Det finns en grej med internet som jag funderar på med jämna mellanrum, och det är alla saker man ska protestera mot eller stödja.

Igår marscherade över 2000 människor till minne av Elin och som en manifestation mot våldet. Men varför? Självklart tycker de flesta människor inte om våld och när något inträffar i ens närhet, då vill man reagera och visa att man är engagerad på något sätt. Så långt håller jag med, men vad händer sedan då? När vi har gått den sträcka som krävdes. När vi har slitit lite på skorna och beklagat oss över våldet som tycks öka för varje år och sedan åker hem för att se boxning på sportkanalerna eller den nya actionfilmen på DVD, samtidigt som våra barn spelar våldsamma spel på datorn.

Likadant med kampanjen ”Vi gillar olika” där man kan kopiera symboler och lägga in på sin hemsida, blogg osv. för att visa att man är emot Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Där finns det ju inte ens knappar att köpa där pengarna går till ett syfte och det känns lite som att boxas i luften. Jag laddade inte ner knappen, ni vet symbolen med handen som det står ”Vi gillar olika”, för att det är så självklart för mig att vi ska acceptera människor av olika etnicitet.

Något som är ännu värre, och som jag har uppfattat det, är ännu mindre effektivt, är alla ställen man ska klicka på över internet för att visa att man bryr sig. Ta t.ex. Dawit Isaak som suttit fängslad sedan 2001 i diktaturen Eritrea. Protestlistor skulle undertecknas och tidningarna öste kilometervis av artiklar över oss. Kampanjen fortgår men det talas inte lika högt om den längre och Dawit sitter fortfarande inlåst. Glädjande nog såg jag att aftonbladet.se idag hade en typ av chat med folk från Eritrea så de kämpar åtminstone vidare. Det är ju bra.

Sedan har vi, värst av allt, alla grupperna som finns på Facebook. Det finns allt från Vi som vill avskaffa tv-licensen till Byt regering. Men vad gör det för skillnad om vi klickar en gång och skriver in vårt namn för att sedan släppa engagemanget direkt efteråt? Då har vi gjort vad vi kan för att sedan låta andra människor göra det andra, tuffare jobbet, för den goda sakens skull. Ett klick och jag har gjort mitt, nu är det din tur. Bekvämt ska det vara.

Vad jag menar är att visst är det bra att folk engagerar sig, absolut. Men det känns så meningslöst på något sätt att bara klicka på en länk, klistra in en logotype eller signera med mitt namn på någon namninsamling som politikerna ändå skiter fullständigt i. Om det finns någon lösning på detta vet jag inte, och visst är det bra att göra något alls istället för att bara acceptera eländet och stilla acceptera. Men jag skulle vilja ha mer handlingskraftiga åtgärder mot saker som berör oss:

• En mer aktiv och snabbare demokrati.
• Politiker som vågar umgås med folket och lyssna på vad de har att säga.
• Högre åldersgränser på våldsamma filmer och datorspel.
• Tv- och radioprogram med ”vågat” innehåll ska sändas efter kl 20.
• Fler fängelser med tuffare och längre fängelsestraff.
• Mer befogenheter åt lärarna.
• Skrota segregationsbostäderna och ghettona.

Det finns ju massor av sådana här saker som man skulle kunna ändra på för att våldsbrott, rasism, motsättning m.m. ska kunna undvikas så mycket som möjligt. Kanske jag har fel men jag tror inte dessa problem löses genom att klicka med musen och frågan är väl egentligen ganska självklar; vad ska vi göra för att få ordning på problemen?

Tyvärr, får man väl säga, är nog den enda vägen att bli mer aktiv inom politiken. Tyvärr säger jag för jag vet att det är många människor som är totalt ointresserade av politik, men det är också viktigt att förstå att allting vi har omkring oss är just politik. Barnens mat i skolan, skolskjutsen, om moster Agda på äldreboendet ska få fryst eller hemlagad mat, hur ofta bussen ska åka förbi m.m.m. så för att kunna ändra på saker som vi är missnöjda med så måste man bli mer aktiv. Det duger inte att sitta runt kaffebordet och muttra över hur illa omvärlden är, hur bekvämt det än är.

Aktiv Demokrati är ett parti som har en intressant idé, att medborgarna skulle ha ett mycket mer aktivt engagemang i det direkta, politiska beslutssystemet. Dels genom fler folkomröstningar och därmed få en mer direkt roll i själva riksdagen. Tanken är god, även om jag tror det skulle vara direkt livsfarligt. Det finns ju experter av en anledning och med tanke på att media tyvärr snackar en massa goja mest hela tiden skulle det nog inte vara så lyckat. Men ändå! Vi skulle åtminstone få igång det politiska intresset hos människor då de ser att det faktiskt går att göra en skillnad.

Även om man heter Svennebanan Svensson och har en fru som heter Lena, har 2½ barn, äger en volvo och bor i radhus med både katt och hund.

En toppenhet brud

Finns detta i verkligheten för oss killar? Alltså, låt mig omformulera detta så ni förstår.

Tack vare Amis (som snodde min idé lite grann haha) så började jag skriva på detta ämne som har snurrat runt i skallen på mig de senaste månaderna. Hon påpekar att kändisar kanske inte är så perfekta i det verkliga livet och visst, jag kan hålla med, men jag vill även tillägga en oerhört viktig sak. Åtminstone för mig.

Det spelar ingen roll hur snygga tjejerna är på vita duken, på scen eller i tidningar. Det spelar ingen roll hur mycket byst eller sexiga underkläder de visar för det är inte det minsta intressant för mig. Och jag ljuger absolut inte. För att jag vet att det är fejk.

Förutom sminket i lager är det belysning som gör allting falskt och som obotlig realist vet jag att det inte är sanning. Inte den sanna bilden. Retuscherad. Fixad. Plastig. Påmålad.

Synd att säga för alla reklammakares och tv-producenters vägnar men det är verkliga livet som gäller. I en situation där man kan höra varje andetag, se skavanker, fel, brister och varje rörelse i verkliga livet. Höra varje ord och ha en förhoppningsfullt meningsfull konversation så att man har en chans att se innanför skalet. Innanför det yttre, så vackra, skalet och fasaden. Verkligheten.

Ville bara säga det. Supermodel? Up my butt!

Bild från www.fullandfree.info

Anders är off

Tror jag vaknade på fel sida idag för ingenting känns bra eller roligt.

Låg kvar i sängen en bra stund idag och kom på att jag saknar tystnad. Alltså, ni vet den där totala tystnaden med bara vinden susandes i trädtopparna, det vill jag ha mest av allt just nu. Inget susande från datorn, inga bilar utanför på vägen, inga grannar som klampar omkring i sin lägenhet ovanför min. Ingen telefon, inga sms, inget tjattrande på tv. Det ultimata vore väl att resten av världen kunde stängas av en stund så att jag slapp bli så förbannad.

Men det är väldigt svårt att nå den där perfekta tystnaden, åtminstone för mig när jag bor intill en väg där det går 13.400 bilar om dygnet. Öronproppar fungerar ju iofs men det blir inte samma sak. Att åka till föräldrarna på landet vore kanske en idé om det hade varit lite lugnare på familjefronten men jag vågar inte riskera det. För jobbigt. För riskabelt.

Strax ska vi åka iväg och fira pappa som fyllde år i fredags. Det blir lite tårta med kaffe förstås och kanske en chans till lite skön tystnad. Senare på kvällen åker jag tillbaka hem igen.

Ska försöka vara trevlig idag också.

Bilfritt centrum

Igår råkade jag se på Reportrarna i SVT24 där det handlade om trafik och om bilfria centrum.

Som exempel tog de upp staden Gent i Belgien som hade inrättat ett bilfritt centrum med stadskärna, något som starkt ogillades av allmänheten. Borgmästaren hade under en längre period varit tvungen att bära skottsäker väst på grund av de massiva protesterna.

Dock lugnade protesterna ner sig efter ett tag och idag älskar invånarna i Gent sitt nya, bilfria centrum. Där det förr fanns tråkiga parkeringsplatser fanns nu träd, buskar och blommor och alla i reportaget prisade omställningen. Det blev grönare, lummigare, friskare luft och mycket lugnare inom staden. En kvinna berättade att hon numera åkte med lokaltrafiken kortare sträckor och däremellan njöt av cykelturen med sin lilla vikbara cykel. Dessutom slapp hon betala dyra pengar för ett gymkort varvid hon fick mer pengar över till att göra andra, roligare saker. Att hon dessutom fick ett gratis busskort för att hon sålt bilen var ett stort extra plus.

Även Borås har pratat om detta i flera år. Byråkratin och planering tar tid, det får man vara beredd på, men deras plan är att bygga ett enormt parkeringshus under Stora Torget i Borås och stänga huvudgatan Allégatan för all trafik utom busstrafiken. Det nuvarande busstorget ska stängas och alla avgångar ska ske från huvudgatan. Busstorget är tänkt att bli marknadsplats.

Vissa av de här sakerna är jag tveksam till. Till exempel de äldre resenärerna, ska de behöva gå långa sträckor för att hinna med sin buss som kanske avgår från andra sidan av staden? Att dessutom göra busstorget till marknadsplats låter som en nostalgisk tillbakablick till sent 1800-tal och känns väldigt omodern med tanke på att vi idag kan köpa allt över internet. Men tanken är god, speciellt detta med ett bilfritt centrum. Tänk att sitta på en uteservering och njuta av fontäners porlande eller fågelkvitter, istället för högljudda bussar och andas in avgaser!

Inspirerad av inslaget på tv gick jag ut på jakt på internet och letade efter vikbara cyklar och hittade några intressanta modeller. De ska ju helst vara snabba att vika ihop, lätta att bära, helst med handtag, ha några växlar och helst kunna rymmas i en axelväska eller ryggsäck. Jag hittade faktiskt en intressant cykel som i Sverige kostar över 9000 kr (??!!) men som i Storbritannien kostar 6650 kr inklusive frakt. Iofs mycket pengar men man gör ju en insats!

Hur som helst, ett bilfritt centrum är ingen dum idé. Vi sparar på miljön, får en lugnare tillvaro och bättre hälsa. Det låter som en jättebra grej

Bild från www.foldingbikes.co.uk

Uppe med tuppen

Man  är nog inte riktigt normal när man vaknar av sig själv innan klockan 6 när man är ledig. Dessutom drömde jag något om brorsan att han ville börja plugga igen och då tänkte jag, när jag hade vaknat till lite mer att ja, idag ska jag kolla upp utbildningar till socionom. Så det ska jag strax göra!

Till frukost blir det fläskschnitzel, frukt och youghurt men jag blev lite nyfiken när jag läste hos Klon-Diana om något som tydligen heter Bitterballen. Kan det vara enkelt att laga eller måste man gå i spagat för att få en smakbit? (haha den var ju dålig)

Nu, dags att läsa lite nyheter. Tjo på er!

Min favoritbil snart gratis(?)

Maybach Exelero. Bara namnet får det att vattnas i munnen på mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Just denna bil har hittills bara funnits i ett enda exemplar och kostade då 75 miljoner kronor men nu planeras det att byggas ytterligare 50 stycken och då blir det billigare. Bara 4,5 miljoner kronor styck. Jo, jag vet att den liknar något ur Batman-filmerna i kombination med något från 30-talet men oj, vilka former!

Bilens original är nästan 6 meter lång, väger 2,6 ton, har en V12a med 700 virila hästar och går från 0 till 100 på 4,4 sekunder. Topphastighet? 351 km/t borde räcka för att köra ihjäl sig med stil! Någon som kan skänka en slant?

Artikel i Aftonbladet.

Kan du skriva vad du vill på en blogg?

Igår blev jag varnad att inte sticka ut hakan för mycket. Att ta det lugnt med vissa planerade texter, vara tyst och bara ta emot. Att tiga och acceptera och inte skriva vad jag tycker är rätt eller fel.

Tänk om alla gjorde så. Då hade vi fortfarande haft Berlinmuren, ingen rösträtt för kvinnor och aga för barn. Eller ännu värre, ingen demokrati, pressfrihet eller yttrandefrihet. Vilket iofs vi kan diskutera i hur stor vidsträckning den redan är begränsad i detta land, men det får bli en annan gång.

Poängen med hela varningen var att vissa av mina texter kan sticka ordentligt i ögonen på vissa makthavare, speciellt den text jag samlat material till i flera månader nu. Jag tvekar inte att kritisera när jag tycker något är fel eller orättvist, det är bara naturligt för mig. Likaså att berömma när någor är bra. Egentligen hade jag tänkt vänta i ett år innan jag publicerar materialet jag har samlat men det kanske börjar bli dags nu ändå. Det har blivit ganska mycket under relativt kort tid men frågan är vad som händer efteråt? (vinkar åt SÄPO)

Jag vet killar, ni har stenkoll. Är det för tidigt att paxa cell än? Isf vill jag ha den med porrfluffiga handfängsel.