Här händer det grejer…

Summering: Jag har kommit hem från sjukhuset, har träffat clowner och bor nu på annan ort likt en katt bland hermelinerna. Ja, ungefär så

Men för att börja från början, för det vore ju dumt att börja från slutet, inte sant? Jag försökte ju även att sälja min lägenhet, vilket var ett äventyr i sig.

Jag knåpade ihop en ganska schysst annons med bilder och allt och lade upp på blocket. Eftersom det verkade vara en helt galen budgivning överallt i den här stadsdelen trodde jag verkligen att detta skulle gå bra. Det hörde av sig ett antal människor, som också kom på visning varav de första gjorde mig ganska förbannad. Att stövla in här och slutligen säga att allt behövde totalrenoveras är rent nonsens och rentav ohyfsat. Självklart sa de så för att få mig att sänka priset, men när badrummet är totalrenoverat för bara några år sedan och de fortfarande tycker att allt ska renoveras, då är det en förolämpning gentemot min intelligens. Lyckligtvis slapp jag höra av dem igen, de gick väl och tomtade någon annanstans. För det var just vad de var, ett par lallande tomtar.

Hur som helst, jag blåste av försäljningen och tog bort annonsen för alla bud var för låga. Vi tänker istället renovera köket och göra lite mindre småfix, väntar tills den högtrafikerade vägen är flyttad och sedan tar jag antagligen hjälp av en mäklare då de når en större marknad än den man får genom blocket. Någonstans runt hösten 2014 blir det så vi har gott om tid.

Sedan var det ju detta med sjukhuset då. Som trogna läsare vet har jag haft problem med benen och i synnerhet ett sår i foten som jag fick i januari då jag råkade trampa på en glasskärva. Det blev då infekterat och hela benet svullnade men det styrdes upp väldigt bra genom ”mitt” diabetesteam som gav mig vård, antibiotika, inlägg och dessutom fick jag gå på vårdcentralen var tredje dag för ny omläggning och vård. Detta tog lite tid men fungerade jättebra, ända tills för ungefär två veckor sedan då jag fick nya rekommendationer från sjukhuset om ett annat slags förband och det var där problemen började. Grejen är att såret sitter på hälen, som är ett komplicerat ställe att lägga förband på. Dels för att det hela tiden belastas och det blir svårläkt, men även att förbandet har en förmåga att flytta på sig. När man dessutom lägger ett såpass svårt förband att det blir fel pålagt, så att det blir veck och skaver i skon, ja då är det bara en tidsfråga innan det blir ett nytt sår och som i detta fall, inflammerat än en gång.

Så efter en natt med otrolig frossa och undertemperatur (natten till måndag), åkte jag in till akuten dår jag såklart fick lära mig att sitta/ligga vackert och utöva den eminenta konsten att vänta. Tids nog kom läkaren som dessutom var en otroligt ohyfsad och hade ett minst lika fjantigt namn och fula ögonbryn, och gjorde en undersökning samt remitterade mig till röntgen. Med andra ord, efter ungefär 4 månader är det dags att kolla om jag har glassplitter kvar i foten, men okej då, det är väl bra att f¨det kollat också. Så runt klockan 22:30 ungefär fick jag gå(?) upp, röntga min fot och sedan gå ner igen för att kanske, kanske få en sängplats över natten. Lyckligtvis fick jag det och det fick bli på Barnavdelning 2, vars lokaler jag har varit ofta i när jag växte upp och ständigt var inlagd på sjukhus. Hemma igen!

På Barn 2 var det betydligt trevligare personal, jag fick eget rum och en maffig tv med egen fjärrkontroll och dessutom maten serverad på rummet, så ni må tro att jag hade det finemang. Senare på dagen hörde jag hög sång, någon barnvisa jag inte minns vad den heter, men jag fick förklaringen lite senare. Två clowner gick omkring bland barnen och livade upp stället ganska ordentligt. När de fick syn på mig, liggandes i sängen, konstaterade de snabbt att det var väldigt väl utvecklade och mogna barn som låg där men skägg och allt. Det lilla samtalet urartade snabbt med att jag skulle ge tips på raggningsrepliker för en av clownerna så att han kunde ragga på de söta sjuksköterskorna, men tyvärr kunde jag inte ge mycket hjälp där. Men kul var det

Tyvärr fick jag inte stanna så länge på Barn 2 utan jag fick åka vidare till Infektionsavdelningen som var betydligt lugnare och enligt mitt tycke, mer slitet, med mer härdad personal (med vissa undantag) och överlag, ett mer ålderligt klientel i form av vårdtagare. Men det där med brist på sängplatser har ju funnits i flera år på SÄS i Borås. Jag minns inte vilket år det var jag gick in i väggen men efter två dagar blev jag utskriven och jag fick på sladdriga ben ta mig ifrån sjukhuset, stöttande mig mot väggarna så jag inte skulle falla omkull. Men hur som helst… Så jag låg där i min säng och det fanns inte mycket mer att göra faktiskt, förutom att vänta på läkaren som aldrig dök upp. Jag fick dela rum också, ihop med en äldre herre som visserligen var trevlig men ack, han var högljudd över nätterna på alla möjliga sätt, och när han inte var det så satt han och halvskrek i telefon med nära och kära. Alltså inga clowner där inte, men en o annan pruttkudde.

Till slut kom då läkaren och han höll med mig om det jag hade sagt, egentligen från början, att ge mig en burk med antibiotika och skicka hem mig så jag slipper ligga där och ta upp resurser som andra människor behöver mer än mig. Den allra första läkaren hade även satt mig i väntekön på en hjärtskanner, men det behövde jag inte ligga inne på sjukhuset för. Även det var märkligt, tyckte läkare nummer 2, så han tyckte jag kunde åka hem så fort som möjligt, vilket jag såklart höll med om. Men överlag måste jag säga att antibiotikan och droppet jag fick i armen verkligen gjorde susen. Flera gamla krämpor har försvunnit och jag har inte haft några problem alls med mina stickande ben eller kramper. Jag hoppas bara att detta håller i sig nu och de få temperaturskiftningar jag har haft i kroppen de senaste dagarna börjar också försvinna.

Dags att duscha…

De två senaste nätterna har spenderat ihop med min flickvän och hennes barn och även hunden har fått vara med, vilket har gått jättebra. Kanske jag inte är en katt bland hermelinerna men det är ju en annan familjs regler, seder och bruk man ska ta hänsyn till, och det tar ju lite tid. Spännande är det iaf och än så länge har det gått jättebra, vilket ju är jätteskönt. Strax ska jag dit igen och kommer nog hem på söndag igen, troligtvis uppvilad och nästan 100% okej igen och redo för att jobba på måndag igen. Kanske det blir en liten fika hos mamma och pappa också. Måndag innebär även ny omläggning av foten, vilket jag hoppas ska bli en diskussion om vad som gick fel, för det är ju faktiskt viktigt, annars lär jag ju hamna på sjukhuset snart igen och det vill jag ju inte.

Men, men, nu vet ni ungefär vad jag har pysslat med sista tiden och såklart blir detta även en dagboksnotering för min egen del. Här händer det minsann grejer, bara så ni vet.

Slutligen, tack till alla som har hört av sig. Det värmde gott och gav mig annat att tänka på än läskiga blodprov, pruttande grannar och idioten till läkare jag fick första dagen. Ni är bäst! Dessutom får jag såklart vara oerhört glad och tacksam för att min flickvän var med mig under så många timmar, trots hennes blodfobi, men jag behövde ju någon att skoja med också när vi satt där och väntade timme, efter timme. För skratta åt eländet, det kan man ju alltid göra

Hare gottans alla! Anders är lös igen och nu jäklar…

Fniss på Facebook.

Vissa människor klagar över tjafset på Facebook medan andra undrar varför i hela friden de ska skaffa det för. Jag däremot vidhåller att ”fejan” blir vad man gör den till och vilka typer av människor som man har på sina kontaktlistor. Självklart har jag bara världsbäst människor på min, vilket också betyder att man ganska ofta får dra på smilbanden. Som t. ex. när Teddy lade ut den här grejen, som han hade hittat någonstans:

Det där fick mig att fundera lite. Dels på vilken film som verkligen är min favorit, vilket inte är så lätt eftersom det helt enkelt finns så många otroligt bra filmer, men också på hur många filmtitlar det finns som i målande karaktär kan associeras till sex. Tillåt mig ge några fin-fina exempel:

Ace Ventura, Petting detective – Eller okej, så heter den ju inte riktigt men den skulle kunna, med lite god vilja, handla om singellivet.

Antz - Visserligen en barnfilm men skulle också kunna innebära ett sexliv i ensamhet på grund av extrem klåda, som myror, på de mer privata områdena.

A perfect world – Tja, egentligen blir det inte så beskrivande i detta fall då sexlivet helt enkelt skulle vara perfekt. Lite småtråkigt kanske men trevligt för den som kan uppge den filmtiteln.

Babe - Även här en barnfilm förvisso och minst lika tråkig liknelse. Man har sex med babes, alltså toppsnygga partners. Kort och gott.

Bad taste - En splatterfilm som kanske kan måla upp bilden av ett väldigt vätskefyllt sexliv, men även ens förmåga att alltid välja fel sorts partner.

Bruce den allsmäktige – Tja, även om man inte heter Bruce så kan man ju alltid försöka lura någon att man helt enkelt är bäst i sängen. Kanske någon faktiskt går på det också.

Charlies änglar – Det är väl inte så svårt vad denna film skulle anspela på, inte sant? Finns det hjärtrum så finns det stjärterum, som man säger och ju fler desto bättre.

Det våras för Dracula – Denna filmtitel lär ju anspela på att man antingen tycker om att bitas och/eller göra det oralt. Eller nåt. Jag är som vanligt oskyldigt ovetande.

Gökboet - Denna klassiker med Jack Nicholson har allt en ordentlig tur i sänghalmen kan tänkas önska sig. Inte nog med att man får göka och pippa utan det går galet till och man får göra det på en spis…som visserligen slängs igenom ett fönster men det är ju bra med frisk luft!

Göta Kanal, eller, Vem drog ur proppen? – I denna film som då såklart skulle döpas om till Göta Anal, eller, vem drog ur buttpluggen?…nä…nu säger jag inte mer.

Hitler, the rise of evil – Ja den mannen var då inte snäll och vem vet vad som hände om han fick resning? Om han nu ens hade något att resa.

Jurassic Park – Den självklara titeln för att beskriva hur man raggar på äldreboendet.

Nyckeln till frihet – Handbojor och kedjor, behöver man säga mer? En annan filmtitel som passar in här är ju Repmånad.

Outbreak - För de med aktivt sexliv och stämpelkort på vårdcentralen.

Phonebooth - Om man gillar att göra det på offentliga platser.

På västfronten intet nytt - Ännu ett singelliv med icke existerande sexliv.

Schindlers list – För den som är väldigt aktiv inom krogsvängen, kan man säga.

Shrek - Borde väl egentligen den mest herdervärda filmtiteln att ange för att man helt enkelt inte bryr sig om vem man har sex med och att det är insidan som räknas. Iofs kan man ju använda Shrek även för att beskriva hur illa det går på sexfronten.

Stuart Little – För de som antingen har eller gillar liten utrustning.

The Stepford wives – Anspelar såklart på otrohet bland sina grannar och möjligtvis också kör på i maxfart, som en robot.

Som ni ser finns det ganska många filmer vars titlar kan beskriva ens sexliv, bara man har lite fantasi. Men om jag ska säga en favorit som verkligen beskriver mitt sexliv så tänkte jag först att det får nog bli antingen Pinocchio eller Excorsisten men så fastnade jag till slut för Den Nakna Pistolen. Det finns tre, jag vet, men titeln är ju bra och det brukar ju bli lite galna påhitt liksom när lusten faller på. Mer säger jag inte!

Vilken filmtitel skulle ni använda? Om ni nu vågar kommentera förstås

Adjö min vän.

Så, idag har jag gråtit och jag är helt okej med det.  Nu förseglar jag dagen med en stilla gravöl.

Efter en lång bilfärd till Eksjö där vi var nära att bli prejade av en långtradare in i mitträcket, kom vi då fram till kapellet. Vi var först på plats och jag skrev några väl valda ord i det fina pergamentpapper som var framlagt åt oss gäster. Några sista ord liksom.

Efter lite väntan var det dags för begravningen att ta sin början. Vi var runt 50 personer i lokalen och musiken startade med ”The power of love”. Musiken var ju ett stort intresse för Mattias och jag mindes alla roliga stunder vi hade haft ihop, bland annat när vi spelade i samma band. Han på bas och jag på sång. Med min handsnickrade förstärkare som vi så troget bar runt på.

Hela tillställningen var väldigt bra och många välvalda ord sades till hans minne. Han var en god och rättvis människa, Mattias, och med ett stort hjärta. Efter sig lämnade han fru och två barn i en alldeles för ung ålder och det blev väldigt många tårar, även från mig, och det stämmer ju så bra som det skrevs i en dikt å hans minne;

Ditt hem, din trygghet var och där skall ljusa minnen för alltid leva kvar. Vi älskar dig för evigt.

När då tårarna trillade som mest log jag faktiskt. Med tanke på den cancer som som tog hans liv till slut var det väl ändå bäst, att han fick slippa plågorna, och jag hoppas innerligt att han har fått frid nu. Min vapenbroder som gav mig så många glada skratt och minnen och som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Tack Mattias för du var en äkta bästa vän, och även om vi förlorade kontakten under flera år, så fanns vi alltid där för varandra och det visste vi båda. Med bitterljuv smärta men ändå med en viss glädje önskar jag dig allt gott och en dag ska vi ses igen, helt absolut.

Rock on bro. Alltid i våra hjärtan.

Äkta tårar för en äkta vän.

Man vet att man är en cool kille när…

• …man kryddar sin mat med tösalt och pepparkorn från hagelbössan.
  
• …man ständigt har en av kommunens saltbilar efter sig.
• …det säger klong-klong från byxorna när man promenerar sin varg i kvarteret.
• …det är risk för härdsmälta då man bläddrar i Playboy.
• …man rakar sig med en lie.
• …man kan parkera en mindre bil mellan benen utan att nudda benen.
• …man grillar i trädgården med eldkastare och friterar sina pommes i SAE 10w-40.
• …man är så välutrustad att ens mellannamn är ”tripod”.
• …årstiderna byts bara för att man vill det.

Lösenordsskyddad: För ditt eget egos skull

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Snart är allt historia :)

Strut on by like a king
Telling everybody they know nothing
And long live what you thought you were
And time ain’t on your side anymore (anymore)

And so you tell me I
Can’t take my chances
But I told you one too many times
And you were crying like a bitch

I’m tougher than nails
I can promise you that
Step out of line
And you get bitch-slapped back
And you can run
Your little mouth all day
But the hand of god
Just smacked you back into yesterday

And so you tell me I
Can’t take my chances
But I told you one too many times
And you were crying like a bitch

And you wonder why
No one can stand you
And there’s no denying
You were crying like a bitch
You were crying like a bitch

Blinded by your sacred faded past times
Only time is your enemy
Granted a second chance
To prove that your arrogance
Is stronger than you’ll ever be
Is stronger than you can be

Oh stronger than you can be
Oh stronger than you can (be)

And so you tell me I
Can’t take my chances
But I told you one too many times
And you were crying like a bitch

And you wonder why
No one can stand you
And there’s no denying
You were crying like a bitch

You were crying like a bitch
You were crying like a bitch
You were crying like a bitch

Oh Bitch

Så, vad händer här då?

Jo, det är nog dags för en snabb och liten update om vad som händer och fötter här, eller hur? Faktiskt en hel del.

Som mina vänner på Facebook kanske minns, råkade jag trampa på glas för några veckor sedan. Detta har nu utvecklats till stor, svullen fot och fotled, som i sin tur förvärras av en jäkla hosta samt förkylning. Själv tänkte jag att det går väl över men när det började bli svårt att knyta skon så var det dags att hälsa på lite på sjukhuset. Jag valde att gå direkt till Diabetes-teamet, som jag ju känner väl efter alla år, och inte till vårdcentralen eller än värre, Akuten.

Väl där kunde det snabbt konstateras att det var mycket värre än jag hade trott och det var inget snack om att jag skulle bli sjukskriven i två veckor, omedelbums, ordinerad antibiotika 3 ggr om dagen och absolut vila av foten. Tjo vad det small till minsann! Som grädde på moset fick jag en mindre förkylning men en jäkla hosta so gör ont i hela kroppen, lite sköna kramper, ilningar och feber så jajemen, nu är jag igång igen! Lite tråkigt nu när jag äntligen har fått fast anställning, men jag är min vana trogen och påbörjar alla större livsförändringar med dramatik, buller och bång. Men jag är väl snart på benen igen, som jag brukar och dessutom har jag väldigt stor hjälp med så gott som allt av kvinnan i mitt liv. Återigen, mina vänner på Facebook vet mer

Så läget är väl långt ifrån 100 men jag klagar inte, det kunde varit mycket värre. Humöret och humorn är minst lika skruvad som vanligt, dock mer eller mindre i feberyra ibland men det betyder bara att jag får skratta mer

Mer då? Jo lille voff Astrid har återigen fått problem med kissandet och det är väl urinvägsinfektionen som har kommit på återbesök. Med andra ord, både husse och vovve äter antibiotika just nu, dock ej ur samma skål. Men det ordnar sig nog, och om inte annat får det bli ännu ett besök hos veterinären som säkert blir jättebilligt. Eller inte. Men jaja, vad ska man göra utom att gilla läget? Läget är som det är, inte sant?

Slutligen kan jag berätta att jag har fått livstecken från Mattias. Jag skickade ett sms till honom och sa att jag gärna ville prata med honom om han tyckte det var en bra okej, så kunde han höra av sig när han orkade. Vilket han gjorde och tyckte det var ett bra förslag, så jag väntar på samtal. Inte för att jag vet vad jag ska säga men det löser sig nog på något sätt. ”Heavy metal rulez bro!” tillbaka på dig mannen

Så nu vet ni ungefär allt som händer här, eller iaf nästan. Jag är inte dö än, det bara luktar så och blir jag bara av med feber och hosta så kanske det blir ett blogginlägg snart igen och när ni minst anar det. Om ni vill, vågar och kan

Cancern knackar på dörren.

Fick nyss besked om att min f.d. bästa vän har fått cancer och 3-4 veckor kvar att leva. Alrite. Nu ska vi se. Väg att bearbeta info sökes liksom.

Mattias och jag var bästa vänner under gymnasiet och umgicks en hel del, festade ihop i Alingsås och hade rakt igenom kul. Vi förlorade kontakten och trots upprepade löften om att behålla kontakten, blev det inget. Efter en väldigt lång tid fick jag en vänförfrågan på Facebook av honom, vilken jag ignorerade, mest av den anledningen att han hade lovat flera gånger att höra av sig men som sagt, det uteblev. Något som jag såklart ångrar nu.

Så ikväll fick jag ett telefonsamtal som levererade de dåliga nyheterna att han hade fått cancer och beskedet att han hade 2-4 veckor kvar att leva. Gamla goa Mattias, som älskade Metallica, skrattade högt åt Kalle anka & Co och som var min stöttepelare under flera år, som jag hängde med under gitarrlektionerna, har fått ett sådant besked. Flerbarnspappa och en jävligt go snubbe.

Livet, om du nu läser bloggar, du är en jävla bitch ibland. Spara Mattias som är en god och medmänsklig människa och ta någon annan, någon elak och egotrippat as istället. Hör du det? U retard muttafukker son of a biatch.

Min själ är tyngd och mina ögon fulla av tårar. Loppet är inte kört än. Mattias din jäkla metal rocker, kämpa på för helskotta!

Förslag på intressanta produktnamn.

Som säkert de flesta barnföräldrar vet så har det nu i flera år funnits blöjor vid namn Discovery. Jag småler faktiskt varje gång jag ser det för vad kan upptäckten tänkas vara i ett par barnblöjor? Inte så svårt att föreställa sig, eller hur?

Nu är inte jag en hejare på produkter av den enkla anledningen att jag inte är materialist, långt ifrån det faktiskt, men visst skulle man kunna döpa ett antal saker för att sprida lite glädje? Välbehövligt under vissa månader, skulle jag tycka.

Näsdukar som heter National Treasure tycker jag vore en kick liksom. Systembolaget borde införa Absolut Kickass Bakfylla i sortimentet. Tandborstmärket In-och-ut borde bli populärt i fler kretsar än en och varför inte döpa hela sminkmärkens serier till Not You?

Å andra sidan, man skulle ju kunna utveckla detta till fler områden och i etiketternas förlovade land skulle man kunna göra det i oändlighet:

De skrangliga bussarna i Borås borde märkas med ”Beträdes på egen risk” och Rosenbad med en skylt på gräsmattan där det står antingen ”Hispan” på eller en bild av de tre berömda aporna (se bild) vilket skulle förklara en hel del. Mer än tusen ord eller ett debattprogram med Janne Josefsson. Alla barn skulle av vuxenvärlden märkas med ”Irrationella”, lärare med ”Underbetalda” och alla sjukskrivna med ”Förmodligen fejkare men kanske inte vi får se efter år av utredningar”.

Jojomen, lösningen till ett lättare fungerande Sverige är här, dessutom med en gnutta humor till allas glädje. Hör ni det Alliansen? Eller Disneyland som ni ju egentligen heter.

Så ärä mät…

Varför stör jag mig på detta?

De flesta människor har väl saker i sina liv som irriterar. Det kan vara människor, saker eller företeelser och borde väl vara ett högst mänskligt beteende.

Men jag har den senaste tiden funderat mycket på detta och varför jag blir irriterad på vissa saker, som ibland är helt irrationella. Det måste finnas en orsak, eller hur? En slags bakgrund och historia som förklarar varför man blir irriterad på de mest skiftande saker. ”Genom andra ser man sig själv” är ett uttryck som säkert kan göra sig gällande i dessa situationer.

• Tomas Di Leva. Under en period i mitt liv var jag fruktansvärt irriterad på denne man och än idag vet jag inte varför. Dock kanske det kan finnas en förklaring i den enkla men högst psykologiska teorin att jag helt enkelt ville vara som han. Ni vet, lite lagom flummig men alltid med en glimt i ögat och med en vänlig, from baktanke i allt. Alltså högst mänsklig och omtänksam, varm och egentligen inte så väldigt konstig om man tänker efter på de fundamentala värderingarna.
• Lena Mellin. Jag tror det var när hon började jobba på Aftonbladet som hon var precis överallt och lade näsan i blöt. När det handlade om vargjakt hade hon en åsikt om detta, likaså om utrikespolitik eller Gud vet vad. Högst irriterande, och när hon dessutom har en så pipig röst ihop med ett typiskt utseende av en person som kan allt om allt, ja då tryter mitt tålamod. Förklaring? Även här är det ytterst psykologiskt då jag brukade vara sådan förr, med en åsikt om allting. Dock ej om saker jag inte visste något om, men jag ville gärna att det skulle framstå som att jag kunde en hel del om allt. Det stämde väl till stor del visserligen, och gör det fortfarande, men jag blev liksom trött på mig själv och önskade att jag kunde hålla käften, åtminstone ibland.
• Bilister som inte blinkar. Kanske det bara är jag som tycker att man bör använda sin blinkers på bilen, eftersom det bara är så. Det är en sak som ska ske automatiskt, det ska liksom sitta i ryggraden, speciellt med tanke på att man ju får gå i körskola en längre period och att böter för en sådan skitsak är väldigt onödigt. Att gatan är så gott som tom spelar ingen roll, det ska fanimej blinkas ändå för tänk om det faktiskt är en gångtrafikant eller cyklist i närheten som ni inte har sett? Efter att en olycka har skett så kanske man prioriterar blinkandet högre? Jag vet inte hur många gånger jag ser det varje dag, att folk inte bryr sig att blinka när de svänger, men jag har många fina smeknamn åt dessa bilförare. Blinka för tusen böfvlar!
• Brötiga bilar. När jag ändå är inne på bilister, vad är liksom poängen med att ha en högljudd bil med spruckna avgasrör? Speciellt mitt i natten då de flesta vettiga människor försöker sova, så att de kan jobba, tjäna pengar, smörja de samhällsekonomiska hjulen så att annat folk kan få jobb och producera – ja, just det – avgassystem. Det är inte coolt med högljudda bilar med dåliga avgassystem, det är bara respektlöst, dåligt mot miljön och visar hur bonnig du är. Skärpning!
• Mina rökar-grannar. Okej, nu ska jag erkänna en sak, nämligen att jag kan vara väldigt fördömande. Men när mina grannar på andra sidan vägen är ute femtielva gånger om dagen för att röka, så blir jag lite fundersam. När de dessutom verkar ha samma kläder på sig dag efter dag blir jag extra fundersam. Alltså, med ofta menar jag en gång var 20de minut och det är väl ganska ofta? Vad gör de egentligen hela dagarna utöver att röka? De är ju som de där fåglarna man ser i naturprogram, som flyger in och ut i holken, titt som tätt. Äter, pillar i naveln och röker. Börja sup istället så jag slipper se er hela dagarna fastän jag inte vill där ni står och skyltar med hur rika ni är att ni kan bränna upp pengar, dag efter dag.
• Rasister. Förlåt men jag tål inte människor som högljutt slår sig för bröstet och snackar om saker de inte vet ett skit om. Ni är bara dumma i huvudet. End of discussion. När jag vet att jag har fakta i ryggen och ni ändå envisas med era bluffsiffror samtidigt som ni inte vet skillnaden på anis och anus. Jag bara suckar och hoppas livet blir bra för er. Oavsett vilken vårdavdelning ni hamnar på.
• Olydiga grannar. Ibland undrar jag varför jag ska hålla mig till lagar och regler när andra skiter fullständigt i det och kommer undan ändå. Som när någon envisas med att parkera utanför trappuppgången med sin bil, ibland hela dagarna, när det i själva verket är för på- och avlastning och för uttryckningsfordon. Det är ingen privat parkering, liksom fatta det din pompösa fjant. Min plan börjar ta form och det innebär ett bilköp så att jag kan ställa min bil i vägen för hans så får vi väl se om han gillar sin egen medicin.
• Klagosångsfolk. När precis allting är skit och jobbigt hela jäkla tiden, ja oj vad synd det är om dig. När det är kallt ute ska du inte komma till en benig, butter, kylslagen hundägare och klaga över vädret. Fatta poängen liksom. Synd bara att ingenting är värre än den personens problem. Det spelar ingen roll om jag kapade av mig benet nyss för hennes skoskav är alltid värre.
• Egotrippade människor. Få saker är väl så jobbiga än när man förväntas hjälpa människor men inte får hjälp tillbaka den dagen man behöver det? Då blir man både jobbig, krävande och obekväm för då måste man ju lägga två strån i kors och det vore väl helt enkelt fruktansvärt? Skönt nog har jag avslutat alla mina sådana gamla kontakter för sanning att säga, så var de ganska värdelösa.
• Oärlighet. En av de värsta kategorierna folk man kan stöta på är de som lovprisar ärlighet till 100% men som inte själva håller sig till den regeln. Även om man har diskuterat vikten och nyttan av att vara ärlig så blir man alltid lika förvånad när någon gör tvärt emot eller helt enkelt tystnar så till den milda grad att kontakten upphör. Mognadsproblem? Jo, smått.

Det finns säkert fler saker som irriterar mig men nu känns det som att jag har gnällt färdigt på de flesta sakerna. Tills nästa gång.

Morr.

En grymt bra app.

Egentligen är jag inte mycket för appar av alla de slag som finns, men det finns faktiskt en som jag tycker är oerhört bra, nämligen Berömutmaningen.

Visste ni att företag som är bra på att ge och ta beröm är tre gånger mer effektivare och lönsammare än de företag som inte gör det? Mer om detta finns att läsa på Adecco.se där även appen finns att hämta. Man får lära sig att ge och ta beröm och ja, jag lovar att berömma er som laddar ner den

Den finns för både Android och iPfån. Klicka HÄR för tusan böfvlar.

Till Elin

Hej Elin

Ville bara säga att Jag hoppas att allt ordnar sig snart och att de får ordning på problemet. Jag minns hur jobbigt det var att hela tiden behöva åka fram och tillbaka till sjukhuset och hur det kändes när jag låg på olika avdelningar. Det finns absolut roligare saker att göra! Som att vara hemma en stund och bli ompysslad till exempel.

M & M pratar om dig med jämna mellanrum och jag förstår deras oro, men samtidigt är det betryggande att höra hur stor omtanken och kärleken är. Du har verkligen människor omkring dig som bryr sig om dig och det är ju verkligen guld värt. För att inte säga, fantastiskt.

Slutligen hade jag tänkt mig en passande melodi med passande text men det var så svårt att komma på och hitta någon bra, så det får helt enkelt bli en instrumental med åtminstone en passande titel. Bara för att det är så många som önskar att du blir frisk snart igen och tänker på dig. Astrid och jag håller alla tummar vi har. Krya på dig Elin!

Test: Verktyg.

Passare, det måste vara en vinkelhake bakom detta. Tyckte jag såg en nyss.

Ett kul test på expressen.se där man får veta om man har koll på vad olika verktyg heter. Kul för mig som är lite hemmafixare. Kanske är du av en annan synvinkel och bor på Hammarkullen? Kanske du äter syll eller geringslåda?

(Puh vad kass humor, förlåt )

Test.

Mitt bloggande under 2012

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

19,000 people fit into the new Barclays Center to see Jay-Z perform. This blog was viewed about 68 000 times in 2012. If it were a concert at the Barclays Center, it would take about 4 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Borttaget inlägg.

Det är verkligen inte ofta som jag tar bort redan skrivna inlägg, men jo, det händer. Efter lite funderande så insåg jag vad jag redan visste, att av en konflikt finns alltid minst två versioner. Två sidor på myntet. Därav tar jag bort det inlägget där jag hackar på någon, vars sida av saken jag inte har hört.

Med andra ord, fel av mig, och jag gör väl bäst i att inte lägga mig i sådant jag inte vet något om. Så var det med den saken.

Sammanfattning: Julen 2012.

Jodå, jag har minsann överlevt även denna jul, men det var på håret, som man säger.

Sedan får jag väl be om ursäkt att det inte har blivit så mycket bloggande. Inte enbart för julens skull, men de av er som följer mig på Facebook vet att det har hänt lite saker på min förhållandestatus, och att det är komplicerat. Mycket mer ska jag väl just nu kanske inte avslöja, men det kommer. Mycket tankar, funderingar och omständigheter på det området, kan jag lova er

Hur som helst var julen ganska okej. Egentligen skulle jag och jycken blivit hämtade på söndagen men min far ringde återbud. Han var för trött efter att ha riggat så mycket saker inför jul så han behövde vila, sa han. Helt okej, sa jag och vi siktade på  julafton istället. Men av diverse händelser så fick jag skjuts och hamnade hos föräldrarna dagen innan istället, vilket ju blev en glad överraskning för alla och voff började såklart busa direkt. Så satt jag då där, med en vit jul, gemytligt och trevligt med mina föräldrar, samtidigt som nostalgi och gamla minnen gav sig till känna. Det påminde om min barndoms jular och allt kändes väldigt skönt och bra. Det blev en lugn kväll och faktiskt lade jag mig till sängs, småskrattandes. Att ”facerapa” brorsan var faktiskt väldigt roligt, hoppas jag får fler chanser…

Julaftons morgon blev sådär mysigt skön man bara kan önska sig. Ingen väckarklocka som väsnades, bara det hemtrevliga ljudet av julsånger från köket där radion var igång på precis rätt och mysig volym. Lugna, sköna melodier och ljudet från min far som gjorde något i köket och sakta vaknade jag upp efter en lång, skön natt med massor av sömn. Välbehövligt, ja absolut!

Självklart blev det lite prat, gott julbord och censurerad Kalle Anka, vilket sedan följdes av paketöppning. Jag kan inte säga om jag fick någon favorit i julklappsväg då alla var bra, med eller utan eftertanke, nyttiga eller roliga och det där har jag funderat lite på. När Aftonbladet skrev om hur många människor som byter sina julklappar så undrar jag, varför. Är det fel på grejerna eller att det är kläder som inte passar, ja då är det ju självklart, men byter folk julklapparna ändå eller hur menar de? Jag har aldrig någonsin bytt en julklapp utan är bara glad att jag fått något. Tyvärr läste jag inte Aftonbladets artikel, mest av den enkla anledningen att jag suttit tre dagar vid världens sämsta dator som låser sig totalt en kvart i taget, men jaja…

Över lag var hela julen bra, dock med två undantag. Dels att jag blev mer eller mindre tvingad att se på Tomten Är far Till Alla Barnen och det där var inte alls den smak av filmer som jag gillar. Svart humor med en hel del fylla och svordomar. Nej tack. Sedan hände det en grej med min jycke, Astrid, också. Helt plötsligt började hon pinka inomhus och i huvudsak nere på mattan i källaren. Det blev bara värre och oftare så jag var tvungen att boka en tid hos veterinären. Jycken hade ju blivit rastad som vanligt men möjligtvis att hon blev väldigt stressad över att ha både mamma och hennes katt i närheten hela tiden, som hon följde efter så fort de ens rörde på sig. Sedan hade hon haft väldigt långa pisspauser så jag hade misstänkt att något stod snett till.

Så iväg till veterinären, på helg och jourtid, vilket innebar en massa pengar. Röntgen, provodling m.m. gjorde att kalaset slutade på ungefär 3600 spänn. Ja halleluja, sa Fas 3:aren och himlade med ögonen. Som tur är hon försäkrad så jag kan nog få tillbaka åtminstone en del av pengarna men shit vad dyrt det är att få fel på kissimojängerna, om man är hund. Nu har hon medicin som hon vägrar äta men det verkar gå lättare att pinka och hon gör det inte inomhus här hemma. Kanske det beror på mindre stress, jag vet inte, men hon verkar må bättre. Om hon bara kunde äta medicinen så vore det såklart ännu bättre.

Så det där var ungefär allt av min julhelg och det blev tre nätter hemifrån, vilket var skönt. Smått överdoserad på julmust och pappas nya Viasat programpaket med en jäkla massa kanaler, känns det ändå skönt att vara hemma igen. Nu är bara frågan vad man ska göra med all ledig tid? Tögrader ute och inget att skotta. Kanske jag ska ringa brorsan och försöka få honom att avslöja sitt lösenord till Facebook…

God Fortsättning På Er!

Hjälp önskas.

Någon som är expert på snålspolande toalettstolar? Jo, jag vet, jag har skrivit om det förr men nu strular det ännu mer. Förut var det bara pappersrester men nu blir det stopp upp till 3 ggr i veckan och jag börjar bli en smula irriterad.

Problemet tycks vara att den inte får tillräckligt med vatten. Kranen på baksidan är på fullt ös men slangen inne i tanken tycks vara för liten eller trång. Det är ju ett jäkla mäck att byta ut den till en grövre, om det nu ens passar, men det är kanske vad som krävs?

Ett annat problem är att spolknappen inte stannar nere för vare sig nummer ett eller två. Finns det kanske något sätt att reglera detta eller smörja upp?

Tacksam för svar för nu börjar tålamodet rinna över och det är mer flöde där än i mitt dass!

 

Det var bättre förr?

När jag satt och letade efter historiska nyheter, för jobbets räkning, hittade jag detta:

Died: J. H. Logue, Chicago diamond merchant, was brutally murdered in his office in midday. Logue was stabbed 17 times, shot in his right shoulder, had his skull crushed, had part of his right thumb severed, had his mouth burned with acid, and was gagged. The killing was believed to have been revenge for Logue’s prosecution of diamond thieves in 1905 and 1906. Five men and four women were arrested the next day in connection with the killing.

Så att det är våldsammare idag än förr verkar inte stämma, åtminstone inte i Louges fall som råkade riktigt illa ut. Riktiga maffiametoder minsann.

Så sant det kan bli…

Anders är ett nordiskt, företrädesvis svenskt, mansnamn. Namnet är en form av Andreas, som i sin tur ursprungligen kommer från Grekland och betyder ”man”, ”den manlige” eller ”människa”.

Dock har populariteten sjunkit något de senaste decennierna. Den 31 december 2005 fanns det totalt 194 852 personer i Sverige med namnet Anders, varav 84 480 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 1044 pojkar namnet, varav 36 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 30 november. Anders-dagen har inom folkloren använts för att spå vädret inför den kommande julhelgen: ”Om Anders braskar (det vill säga, att det är mycket kallt den dagen) skall julen slaska” (och tvärtom). Anders betyder även ”annorlunda” på tyska.

Populäritet idag: Minskar 

Placering på namntoppen 2011: Inte i topp 100

Antal män med namnet i Sverige: 191889

Antal kvinnor med namnet i Sverige: 7

Framåt.

I ögat av stormen, finns du nu
när etablerade relationer tvingas itu.
När tiden är mogen att lämna det som var
det som inte längre gav utan bara skar.

Gott är det då att veta vilka som finns nära
de som gärna hjälper dig och alltid kommer att vara dig kära.
När mörkret känns som mest hopplöst, trist och grått
var det ändå hela tiden ditt hopp och tro du bistått.

Men en dag skingrades molnen och du insåg vad som var rätt
när tankarna blev klara och av bitterhet du blev mätt.
En strimma av hopp och ljus och du vågade dig ut
du hade modet att slutligen göra ett tungt beslut.

Nu är det bara vägen framåt som gäller
och säkert värt de tårar som du fäller.
Med stöd från oss som bryr sig om och vill dig väl
vi som vet att man aldrig kan kväva en eldsjäl.
En sådan som du som är värd allt gott och bra
ska ha mer än det som bara är halvbra.