Min granne bad mig att komma ut och prata lite på ljugarbänken. Sagt och gjort, och vi satt nog minst en halvtimme.
Efter en stund kommer det en yngre man gåendes förbi på trottoaren intill. Han tar sikte på oss och slår sig ner på gången intill. Min granne avlägsnar sig snabbt och går in, jag blir kvar med hunden. Smått osäker på vad det är för främmande kille som har dykt upp.
Vi börjar prata och han säger att han är en alkoholist. Han dricker en 75:a vodka så gott som varje dag, är 32 år hammal och undrar varför livet är så in i helvete orättvist. Vi kan kalla honom S, och han behöver prata med någon, och jag finns där. Som en medmänniska.
Han berättar att hans morbror dog när han var 40 år gammal, på grund av alkoholism. Han dog ”finnedöden”. S har en son som han älskar över allt annat, han har ett sugigt jobb som han avskyr för att han är menad att sälja, som han själv kallar det, skit till människor som egentligen inte behöver sakerna som S kan erbjuda i sin affär. S är ledsen, har försökt söka hjälp genom bland annat soc och AA men inget verkar hjälpa. Han verkar uppgiven, ledsen och ensam där han sitter på gången snett framför mig, med sin kasse full med läskedrycker.
Kvällen är sen och kylan börjar bita mig i skinnet. Jag gör små försiktiga försök att försöka gå in men han är fast besluten att få prata med någon. Han berättar att han har har kontakt med soc, att han går på Antabus och att han tidigare ikväll flydde från en tvångsintagning på ett psykhem.
S verkar inte farlig alls. Han har problem och han behöver prata med någon. Så jag finns där en stund för honom. Som tack för detta fick jag en stor flaska Coca Cola Zero.
När han vinglar iväg i den småkyliga natten skyndar jag mig in och ringer 112. De säger att de inget kan göra men att en notis om soc kommer att bli skickad. Jag förklarar läget och att han verkar behöva hjälp, att han verkar vara en trevlig och intelligent kille men att han har hamnat snett någonstans utmed livets väg. Att de åtminstone ger någon slags hjälp åt denne förvirrade, unga man, med så stora problem.
Jag kan inte annat än hoppas på det bästa för honom.
Postat i: Alkohol, Betraktelser
Så väldigt sant. En konst fler människor skulle försöka utöva
Medmänniska. Det är det det handlar om. Bara att finnas där och kunna lyssna. VIlket också kan vara en konst. Lyssna utan att fråga. Ifrågasätta.
Sant, han var inte det minsta aggressiv, bara snacksalig. Klart man ställer upp!
Ja helt klart är det så…
Kramar tillbaks.
Nä
fan vad du är bra:)
Ja, de är människor de också, värdiga ett hövligt bemötande … absolut
Kramar
Det var bra av dej att du inte valde den enkla vägen som din granne gjorde. Klart man kan lyssna om det är en trevlig människa oavsett vem/hur den är
Tack så mycket. Vänliga och goa ord ger mig alltid nytt hopp och ork om att fortsätta skriva. Jag tackar allra ödmjukast och jag bugar, bockar o niger, allt på samma gäng!
)
Du gjorde helt klart ett gott jobb, och lika gott jobb gör du säkert om jag/ vi får läsa allt mellan himmel och jord som du skriver och kåserar om! Stor kram på dej!!!!!
Tack, jo man försöker ju vara lite medmänsklig, något som verkar vara en brist i dagens samhälle. Jag hoppas jag gjorde en skillnad till det bättre. Stackars kille liksom…
Tack, jo man försöker ju vara lite medmänsklig, något som verkar vara en brist i dagens samhälle. Jag hoppas jag gjorde en skillnad till det bättre. Stackars kille liksom.
Du handlade precis som jag skulle gjort! Alla har ett människovärde, du sådde ett litet frö och någon annan vattnar och ger näring. Kram till dej, du goa och smarta människa!!! Längtar efter att läsa mer!!!!!!!
Ja, det är ju det som krävs, helt klart. Att han själv inser och tar det lilla steget från att vara offer till att bli sin egen räddare. Jag önskar bara att jag hade haft makten och kunskapen att hjälpa honom mer effektivt. Jag hoppas det går bra för honom i framtiden. Mer kan jag ju inte göra.
Visst kan vi hoppas att han slutar med sitt oerhört destruktiva liv men så länge han ser sig som ett offer kommer inget att hända. Han tror att livet ”behandlar” honom illa men glömt någonstans att det är bara han som kan ”behandla” livet. Hoppas han får professionell hjälp och att han ser ett mål med varför han VILL bli nykter. En eloge till dig för att du lyssnade även om inte ”S” kanske minns det dagen efter …