Här händer det grejer…

Summering: Jag har kommit hem från sjukhuset, har träffat clowner och bor nu på annan ort likt en katt bland hermelinerna. Ja, ungefär så

Men för att börja från början, för det vore ju dumt att börja från slutet, inte sant? Jag försökte ju även att sälja min lägenhet, vilket var ett äventyr i sig.

Jag knåpade ihop en ganska schysst annons med bilder och allt och lade upp på blocket. Eftersom det verkade vara en helt galen budgivning överallt i den här stadsdelen trodde jag verkligen att detta skulle gå bra. Det hörde av sig ett antal människor, som också kom på visning varav de första gjorde mig ganska förbannad. Att stövla in här och slutligen säga att allt behövde totalrenoveras är rent nonsens och rentav ohyfsat. Självklart sa de så för att få mig att sänka priset, men när badrummet är totalrenoverat för bara några år sedan och de fortfarande tycker att allt ska renoveras, då är det en förolämpning gentemot min intelligens. Lyckligtvis slapp jag höra av dem igen, de gick väl och tomtade någon annanstans. För det var just vad de var, ett par lallande tomtar.

Hur som helst, jag blåste av försäljningen och tog bort annonsen för alla bud var för låga. Vi tänker istället renovera köket och göra lite mindre småfix, väntar tills den högtrafikerade vägen är flyttad och sedan tar jag antagligen hjälp av en mäklare då de når en större marknad än den man får genom blocket. Någonstans runt hösten 2014 blir det så vi har gott om tid.

Sedan var det ju detta med sjukhuset då. Som trogna läsare vet har jag haft problem med benen och i synnerhet ett sår i foten som jag fick i januari då jag råkade trampa på en glasskärva. Det blev då infekterat och hela benet svullnade men det styrdes upp väldigt bra genom ”mitt” diabetesteam som gav mig vård, antibiotika, inlägg och dessutom fick jag gå på vårdcentralen var tredje dag för ny omläggning och vård. Detta tog lite tid men fungerade jättebra, ända tills för ungefär två veckor sedan då jag fick nya rekommendationer från sjukhuset om ett annat slags förband och det var där problemen började. Grejen är att såret sitter på hälen, som är ett komplicerat ställe att lägga förband på. Dels för att det hela tiden belastas och det blir svårläkt, men även att förbandet har en förmåga att flytta på sig. När man dessutom lägger ett såpass svårt förband att det blir fel pålagt, så att det blir veck och skaver i skon, ja då är det bara en tidsfråga innan det blir ett nytt sår och som i detta fall, inflammerat än en gång.

Så efter en natt med otrolig frossa och undertemperatur (natten till måndag), åkte jag in till akuten dår jag såklart fick lära mig att sitta/ligga vackert och utöva den eminenta konsten att vänta. Tids nog kom läkaren som dessutom var en otroligt ohyfsad och hade ett minst lika fjantigt namn och fula ögonbryn, och gjorde en undersökning samt remitterade mig till röntgen. Med andra ord, efter ungefär 4 månader är det dags att kolla om jag har glassplitter kvar i foten, men okej då, det är väl bra att f¨det kollat också. Så runt klockan 22:30 ungefär fick jag gå(?) upp, röntga min fot och sedan gå ner igen för att kanske, kanske få en sängplats över natten. Lyckligtvis fick jag det och det fick bli på Barnavdelning 2, vars lokaler jag har varit ofta i när jag växte upp och ständigt var inlagd på sjukhus. Hemma igen!

På Barn 2 var det betydligt trevligare personal, jag fick eget rum och en maffig tv med egen fjärrkontroll och dessutom maten serverad på rummet, så ni må tro att jag hade det finemang. Senare på dagen hörde jag hög sång, någon barnvisa jag inte minns vad den heter, men jag fick förklaringen lite senare. Två clowner gick omkring bland barnen och livade upp stället ganska ordentligt. När de fick syn på mig, liggandes i sängen, konstaterade de snabbt att det var väldigt väl utvecklade och mogna barn som låg där men skägg och allt. Det lilla samtalet urartade snabbt med att jag skulle ge tips på raggningsrepliker för en av clownerna så att han kunde ragga på de söta sjuksköterskorna, men tyvärr kunde jag inte ge mycket hjälp där. Men kul var det

Tyvärr fick jag inte stanna så länge på Barn 2 utan jag fick åka vidare till Infektionsavdelningen som var betydligt lugnare och enligt mitt tycke, mer slitet, med mer härdad personal (med vissa undantag) och överlag, ett mer ålderligt klientel i form av vårdtagare. Men det där med brist på sängplatser har ju funnits i flera år på SÄS i Borås. Jag minns inte vilket år det var jag gick in i väggen men efter två dagar blev jag utskriven och jag fick på sladdriga ben ta mig ifrån sjukhuset, stöttande mig mot väggarna så jag inte skulle falla omkull. Men hur som helst… Så jag låg där i min säng och det fanns inte mycket mer att göra faktiskt, förutom att vänta på läkaren som aldrig dök upp. Jag fick dela rum också, ihop med en äldre herre som visserligen var trevlig men ack, han var högljudd över nätterna på alla möjliga sätt, och när han inte var det så satt han och halvskrek i telefon med nära och kära. Alltså inga clowner där inte, men en o annan pruttkudde.

Till slut kom då läkaren och han höll med mig om det jag hade sagt, egentligen från början, att ge mig en burk med antibiotika och skicka hem mig så jag slipper ligga där och ta upp resurser som andra människor behöver mer än mig. Den allra första läkaren hade även satt mig i väntekön på en hjärtskanner, men det behövde jag inte ligga inne på sjukhuset för. Även det var märkligt, tyckte läkare nummer 2, så han tyckte jag kunde åka hem så fort som möjligt, vilket jag såklart höll med om. Men överlag måste jag säga att antibiotikan och droppet jag fick i armen verkligen gjorde susen. Flera gamla krämpor har försvunnit och jag har inte haft några problem alls med mina stickande ben eller kramper. Jag hoppas bara att detta håller i sig nu och de få temperaturskiftningar jag har haft i kroppen de senaste dagarna börjar också försvinna.

Dags att duscha…

De två senaste nätterna har spenderat ihop med min flickvän och hennes barn och även hunden har fått vara med, vilket har gått jättebra. Kanske jag inte är en katt bland hermelinerna men det är ju en annan familjs regler, seder och bruk man ska ta hänsyn till, och det tar ju lite tid. Spännande är det iaf och än så länge har det gått jättebra, vilket ju är jätteskönt. Strax ska jag dit igen och kommer nog hem på söndag igen, troligtvis uppvilad och nästan 100% okej igen och redo för att jobba på måndag igen. Kanske det blir en liten fika hos mamma och pappa också. Måndag innebär även ny omläggning av foten, vilket jag hoppas ska bli en diskussion om vad som gick fel, för det är ju faktiskt viktigt, annars lär jag ju hamna på sjukhuset snart igen och det vill jag ju inte.

Men, men, nu vet ni ungefär vad jag har pysslat med sista tiden och såklart blir detta även en dagboksnotering för min egen del. Här händer det minsann grejer, bara så ni vet.

Slutligen, tack till alla som har hört av sig. Det värmde gott och gav mig annat att tänka på än läskiga blodprov, pruttande grannar och idioten till läkare jag fick första dagen. Ni är bäst! Dessutom får jag såklart vara oerhört glad och tacksam för att min flickvän var med mig under så många timmar, trots hennes blodfobi, men jag behövde ju någon att skoja med också när vi satt där och väntade timme, efter timme. För skratta åt eländet, det kan man ju alltid göra

Hare gottans alla! Anders är lös igen och nu jäklar…

Fniss på Facebook.

Vissa människor klagar över tjafset på Facebook medan andra undrar varför i hela friden de ska skaffa det för. Jag däremot vidhåller att ”fejan” blir vad man gör den till och vilka typer av människor som man har på sina kontaktlistor. Självklart har jag bara världsbäst människor på min, vilket också betyder att man ganska ofta får dra på smilbanden. Som t. ex. när Teddy lade ut den här grejen, som han hade hittat någonstans:

Det där fick mig att fundera lite. Dels på vilken film som verkligen är min favorit, vilket inte är så lätt eftersom det helt enkelt finns så många otroligt bra filmer, men också på hur många filmtitlar det finns som i målande karaktär kan associeras till sex. Tillåt mig ge några fin-fina exempel:

Ace Ventura, Petting detective – Eller okej, så heter den ju inte riktigt men den skulle kunna, med lite god vilja, handla om singellivet.

Antz - Visserligen en barnfilm men skulle också kunna innebära ett sexliv i ensamhet på grund av extrem klåda, som myror, på de mer privata områdena.

A perfect world – Tja, egentligen blir det inte så beskrivande i detta fall då sexlivet helt enkelt skulle vara perfekt. Lite småtråkigt kanske men trevligt för den som kan uppge den filmtiteln.

Babe - Även här en barnfilm förvisso och minst lika tråkig liknelse. Man har sex med babes, alltså toppsnygga partners. Kort och gott.

Bad taste - En splatterfilm som kanske kan måla upp bilden av ett väldigt vätskefyllt sexliv, men även ens förmåga att alltid välja fel sorts partner.

Bruce den allsmäktige – Tja, även om man inte heter Bruce så kan man ju alltid försöka lura någon att man helt enkelt är bäst i sängen. Kanske någon faktiskt går på det också.

Charlies änglar – Det är väl inte så svårt vad denna film skulle anspela på, inte sant? Finns det hjärtrum så finns det stjärterum, som man säger och ju fler desto bättre.

Det våras för Dracula – Denna filmtitel lär ju anspela på att man antingen tycker om att bitas och/eller göra det oralt. Eller nåt. Jag är som vanligt oskyldigt ovetande.

Gökboet - Denna klassiker med Jack Nicholson har allt en ordentlig tur i sänghalmen kan tänkas önska sig. Inte nog med att man får göka och pippa utan det går galet till och man får göra det på en spis…som visserligen slängs igenom ett fönster men det är ju bra med frisk luft!

Göta Kanal, eller, Vem drog ur proppen? – I denna film som då såklart skulle döpas om till Göta Anal, eller, vem drog ur buttpluggen?…nä…nu säger jag inte mer.

Hitler, the rise of evil – Ja den mannen var då inte snäll och vem vet vad som hände om han fick resning? Om han nu ens hade något att resa.

Jurassic Park – Den självklara titeln för att beskriva hur man raggar på äldreboendet.

Nyckeln till frihet – Handbojor och kedjor, behöver man säga mer? En annan filmtitel som passar in här är ju Repmånad.

Outbreak - För de med aktivt sexliv och stämpelkort på vårdcentralen.

Phonebooth - Om man gillar att göra det på offentliga platser.

På västfronten intet nytt - Ännu ett singelliv med icke existerande sexliv.

Schindlers list – För den som är väldigt aktiv inom krogsvängen, kan man säga.

Shrek - Borde väl egentligen den mest herdervärda filmtiteln att ange för att man helt enkelt inte bryr sig om vem man har sex med och att det är insidan som räknas. Iofs kan man ju använda Shrek även för att beskriva hur illa det går på sexfronten.

Stuart Little – För de som antingen har eller gillar liten utrustning.

The Stepford wives – Anspelar såklart på otrohet bland sina grannar och möjligtvis också kör på i maxfart, som en robot.

Som ni ser finns det ganska många filmer vars titlar kan beskriva ens sexliv, bara man har lite fantasi. Men om jag ska säga en favorit som verkligen beskriver mitt sexliv så tänkte jag först att det får nog bli antingen Pinocchio eller Excorsisten men så fastnade jag till slut för Den Nakna Pistolen. Det finns tre, jag vet, men titeln är ju bra och det brukar ju bli lite galna påhitt liksom när lusten faller på. Mer säger jag inte!

Vilken filmtitel skulle ni använda? Om ni nu vågar kommentera förstås

Man tar ju chansen när den ges

För andra gången passade jag på när brorsan inte hade loggat ut från Facebook. Lite lagom elakt ska det vara

Dagens plus och minus

Som ett nytt segment i denna blogg, och för att skaka loss lite på skrivar-finurligheterna så tänkte jag, varför inte starta ett återkommande inlägg med temat Dagens plus? Visst händer det tråkigheter i livet med jä,na mellanrum men det händer ju en hel del bra saker också, inte sant? Ibland får man leta lite och tänka efter, men de finns där. Såsom idag:

• Dagens plus: Astrid fick komma till veterinären då hon har kissat lite konstigt, ibland med blod i och hennes allmäntillstånd har varit väldigt slött. Det var inget akut, troligtvis bara stenen i urinblåsan som hade krånglat till det, men vi fick goda råd av världens bästa veterinär, Milan, om hur vi skulle kunna göra. En annan bra sak idag var att det var strålande solsken igen. Förvisso ingen värme men väldigt trevligt tyckte jag. En tredje sak var att jag fick se vår fotograf springa förbi på jobbet idag. En ytterst trevlig och uppiggande människa som jag misstänker äter mycket grönsaker. Hur skulle hon annars kunna ha sådan utstrålning? Jojomen, säkerligen mycket…sparris (?) En fjärde positiv sak var att läkningen av min fot går med rasande framgång, dvs läkningen går jättebra. Jag fick se en bild de tog idag av den och tyckte det såg ganska hiskeligt ut men alla säger att den ser mycket bättre ut än vid starten, vilket jag aldrig sett bilder av, men okej, säger det de så är det väl så haha. Vid fikabordet på jobbet idag fick jag även en ny idé om nytt innehåll på jobbets blogg, som jag ska spinna vidare på men jag brukar bli nöjd om jag tror det kan bli en bra grej liksom. Fortsättning följer angående det. Sist men inte minst får jag ju såklart inte glömma att jag har haft gott sällskap och god hjälp av S i några timmar över dagen, och det är bannemej inte kattskit

Men som sagt, det finns alltid minus, inte sant? Men de verkar inte vara så många. Eller? Men för att vara rättvis nämner jag de få som har skett under dagen så får vi se om ni tycker jag är sjåpig

• Dagens minus: Veterinärbesöket kostade förstås pengar och vi fick rekommenderad kost till Astrid, vilket innebär att det ska vittra sönder stenarna i urinblåsan. Fodret valdes ut, säcken togs fram och dessutom skulle vi få några småburkar med våtfoder på köpet. Jajemen, inga problem även om det skulle gå på över 1400 kr men vaffan, jycken ska ju bli frisk och må bra igen så pappa Anders slänger fram feta kortet och…”Kontakta banken blablabla” stod det på terminalen. Schkummt, på min ära, men okej vi kom överens om att kika in i morgon igen för att betala efter att jag skulle kika vad som hade hänt. Jag hade mina misstankar att detta hade med min nya anställningsform att göra och att lönen inte hade hängt med och ja, mycket riktigt. Lite smått illa att även de 10.000 kr jag hade som kredit var nästan slut. Gott däremot att jag får pengar nu i natt, så i morgon kan Astrid få vad hon behöver och det är huvudsaken. Bara en liten fjantgrej visserligen och det går snabbt att betala tillbaka krediten men ändå, trots allt, ett litet minus under dagen. Ett annat litet minus är att mitt knä har värkt hela dagen, kan det kanske ha att göra med min antibiotika som jag fortfarande äter? Vi får se hur det känns i morgon men det får bli en Ipren till kvällsmat så får vi se. Sedan har det väl egentligen inte varit så mycket mer minus idag. Ja, om man bortser från bortskämda vuxna män som bara ställer till med problem för andra medan de själva är helt jävla perfekta men de är så löjliga att de knappt får ett halvt minus. De är inte värda mer haha.
  

Så ni ser, det var färre minus än plus, iaf idag. Vi får väl hoppas att det håller i sig, och det var väl ungefär min dag i snabba drag, hur var eran?

Adjö min vän.

Så, idag har jag gråtit och jag är helt okej med det.  Nu förseglar jag dagen med en stilla gravöl.

Efter en lång bilfärd till Eksjö där vi var nära att bli prejade av en långtradare in i mitträcket, kom vi då fram till kapellet. Vi var först på plats och jag skrev några väl valda ord i det fina pergamentpapper som var framlagt åt oss gäster. Några sista ord liksom.

Efter lite väntan var det dags för begravningen att ta sin början. Vi var runt 50 personer i lokalen och musiken startade med ”The power of love”. Musiken var ju ett stort intresse för Mattias och jag mindes alla roliga stunder vi hade haft ihop, bland annat när vi spelade i samma band. Han på bas och jag på sång. Med min handsnickrade förstärkare som vi så troget bar runt på.

Hela tillställningen var väldigt bra och många välvalda ord sades till hans minne. Han var en god och rättvis människa, Mattias, och med ett stort hjärta. Efter sig lämnade han fru och två barn i en alldeles för ung ålder och det blev väldigt många tårar, även från mig, och det stämmer ju så bra som det skrevs i en dikt å hans minne;

Ditt hem, din trygghet var och där skall ljusa minnen för alltid leva kvar. Vi älskar dig för evigt.

När då tårarna trillade som mest log jag faktiskt. Med tanke på den cancer som som tog hans liv till slut var det väl ändå bäst, att han fick slippa plågorna, och jag hoppas innerligt att han har fått frid nu. Min vapenbroder som gav mig så många glada skratt och minnen och som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Tack Mattias för du var en äkta bästa vän, och även om vi förlorade kontakten under flera år, så fanns vi alltid där för varandra och det visste vi båda. Med bitterljuv smärta men ändå med en viss glädje önskar jag dig allt gott och en dag ska vi ses igen, helt absolut.

Rock on bro. Alltid i våra hjärtan.

Äkta tårar för en äkta vän.

Man vet att man är en cool kille när…

• …man kryddar sin mat med tösalt och pepparkorn från hagelbössan.
  
• …man ständigt har en av kommunens saltbilar efter sig.
• …det säger klong-klong från byxorna när man promenerar sin varg i kvarteret.
• …det är risk för härdsmälta då man bläddrar i Playboy.
• …man rakar sig med en lie.
• …man kan parkera en mindre bil mellan benen utan att nudda benen.
• …man grillar i trädgården med eldkastare och friterar sina pommes i SAE 10w-40.
• …man är så välutrustad att ens mellannamn är ”tripod”.
• …årstiderna byts bara för att man vill det.

Sorg

Han är nu borta. Mattias. Min vän som jag förlorade kontakten med under flera år men som jag fick veta hade långt gången cancer. Vi hann växla några sms innan det var dags och nu är han alltså borta. Mina tankar vilar hos hans familj och barn och med en tår i ögonvrån raderar jag sms:en vi hann växla under de sista veckorna han fick. Mattias, min vän, jag hoppas du har det bra på andra sidan och är glad att du slapp denna världens plågor. Du ska för evigt vara saknad. Rock on broder. Vi ses.

Mattias gillade Skid Row och just denna låt sammanfattar egentligen alla år vi har känt varandra…